Logik enligt Julia

Om man redan nu, bara ett par timmar efter match, har träningsvärk, hur kommer det då att kännas imorgon? För att inte tala om i övermorgon. Det brukar ju som bekant alltid vara som värst morgonen dag 2...

Inte vann vi heller men det var riktigt skoj (och det är väl ändå det viktigaste i Korpen?) och jag måste skryta lite och berätta att jag faktiskt gjorde säsongens första mål. Hoppas vi har åtminstone en avbytare nästa match, vore kul om vi kunde vinna någongång. 40 minuters löpning efter en graviditet, ett slappt halvår och 2 veckors förkylning var lite i mesta laget och jag orkade liksom inte hela vägen. Fast antar att det borde bli lättare för varje gång.

Efter en natt utan nämnvärt med sömn väljer jag att toppa det hela med städdag här hemma (inför besök imorgon och för att inte gå in i total dvala). Alvin sov ryckigt i egen säng fram till halv 3. Då fick han mat och gick sen omöjligt att få att sova i egen säng igen. Han spände sig som en båge, ålade som en orm och vred hela överkroppen till halvt magläge och toppade därmed det hela med lite nackträning halvsovandes. Skrik och panik. Flyttade över honom till min säng, fortsatt gråt men med honom liggandes på min överarm och omkramad och vyssjad av mig somnade han till slut. Sen vaknade han ungefär en gång i timmen gråtandes och samma procedur fick upprepas. För varje timme som gick blev jag allt mer trött och armen domnade bort (även fast jag alternerade höger och vänster)  och ryggen började värka av att jag inte kunde slappna av utan tvingades ligga på rygg i konstig ställning. Verkade som att det var magen som spökade och möjligen hade det med första riktiga smakportionen mat att göra. Antar att det blir något av en chock för magen att smälta kött och pasta och att det bara är en fråga om att vänja magen så sakteliga. Han kan ju inte gärna amma sig igenom livet så det är väl bara att kämpa på. Men så trött man blir. Jag klagade tidigare på mina matningar var tredje timma men de är så välkomna tillbaka. Hellre väckas av det var tredje timma än att väckas konstant av smågnäll varje timma natten igenom och utan att få ha sängen för mig själv. I natt var extrem men hela maj har varit besvärliga nätter med alldeles för mycket sömn i min armhåla. Hoppas att det var en liten fas som nu är passerad då vi går in i ny månad och allt. Kommer juni möjligen vara första månaden jag får sova i alla fall typ 6 timmar i streck åtminstone en ynka liten natt? Önsketänkande kanske...

Jag lär mig så mycket och får så mycket stöd och inspiration av andra bloggare med barn i samma ålder och det ger styrka både att veta att det finns de som har det betydligt tuffare och att det finns de där nätterna faktiskt funkar riktigt smärtfritt (det finns hopp!). Dagar som denna, då jag är så trött att det känns som om kroppen ska gå sönder så måste jag nog dock säga att det är lite knäckande att läsa om någon som beklagar sig över en enstaka jobbig natt då de behövt mata, hör och häpna: 2 hela gånger! Allstå, det är det minsta antalet matningar jag gett nattetid sen Alvin föddes. Varje natt. Jag skulle palla en sådan natt utan problem numera. Det är all vakentid där emellan jag önskar skulle minimeras. Om jag i vanliga fall hade en unge som sov i typ 10 timmar i streck och sen har en eller ett par nätter med mer matning skulle jag skratta mig lycklig. Nu är jag ju faktiskt trots allt ganska lycklig hur som helst och jag är som sagt fullt medveten om att alla har sina problem och det var ju så att jag längtade bort från de där 3 timmars passen för inte så längesen (men jag hade önskat att det blivit längre mellan vakentiden, inte kortare). Man glömmer fort och man kan inte alltid jämföra med andra var väl typ det jag ville ha sagt. De som oftast får sova hela nätter (eller åtminstone typ 5 timmar i streck) borde vara tacksamma men jag förstår ju att för just dem just då så är en avvikande natt lika jobbigt som för mig eftersom alla jämför med sitt vanliga. Ja, ja, jag biter ihop, har blivit bra på att funka även utan sömn men ibland är det lite skrämmande hur mycket man faktiskt kan längta efter några ynka små timmars egen sovtid en endaste liten natt. Fast jag vet, mycket vill ha mer, när jag väl är där (för någon gång kommer jag väl dit?) så kommer jag vilja ha lite, lite till...

Nu ska jag gå och titta till min lilla sovande filur, världens bästa energikick ever. En blick på honom och allt känns fantastiskt igen (med eller utan nattsömn)!

Idag har Alvin ätit mat för första gången. Och med mat menar jag varken bröstmjölk, ersätning, gröt, välling, frukt eller grönsakspuré. Med mat menar jag Köttfärssås och spagetti. I väldigt hackad/mosad form så klart (och i Sempers alldeles egna cylinderform så klart) men ändå, ett stort steg och Alvin verkade gilla det. Själv tyckte jag det var väldigt smaklöst. Förstår ju att de inte ska äta starkt och inte salt men måste det vara helt okryddat för det? Ja, ja, det är ju i alla fall roligare än lika okryddad grönsakspuré med enda smak och det verkade alltså även Alvin tycka.

Välling har vi fått in som en riktig kvällsrutin nu (fast det måste ges en bra stund innan läggdags för Alvin blir väldigt pigg efteråt). Jobbar nu på att öka på smakisarna till en hel måltid samt att byta ut en amning mot en portion gröt. Vet inte säkert i vilken ordning dock och dessutom verkar gröten ge magont hur lite vi än ger. Avslutar alltid smakismålet med päron- och katrinplommonpuré och ger alltid lite sådan till gröten. Verkar hålla magen i prima form utom de dagar då han fått gröt. Då verkar han uppenbart störd av magen ett par timmar senare. Tips?

Så, nu är det äntligen lite lugn och ro och jag hinner kanske skriva ett par rader innan Alvin vaknar från sin powernap. Dopet gick hur bra som helst och det var så fint att jag blir alldeles rörd när jag tänker på hur många som ville vara med och välkomna vår lilla son till världen.

Vädret spökade in i det sista, vi följde med stor spänning alla tänkbara väderrapporter och de visade väldigt blandat. Sol, regn och moln. Och de visade sig stämma ganska bra. Redan i lördags beslutade vi att fikat fick vara inomhus. Även utan regn var det lite för murrigt och kyligt för utefika. Ville ju ogärna att alla bara skulle slänga i sig fikat och sen dra på grund av hutter och bara minnas hur kallt det var. Dopet hölls utomhus nere vid vattnet, hur fint som helst. Mellan 2 riktiga skurar, en kvart i 2 och en vid halv 3 höll vi som planerat dopet klockan 2 i solsken och med blå himmel. Partytält fanns uppsatt som reserv men behövdes alltså inte användas och det var så fint! Jag ska visa bilder sen men av naturliga skäl fotade jag inte själv så måste invänta korten från min brors sambo som agerade fotograf.

Gillade verkligen att vi var ute, det blev så lättsamt och härligt, gäster av mindre sort sprang omkring på gräset och var på så vis med utan att tröttna och gnälla och äldre gäster stod i en halvcirkel runt om oss. Vi inledde med Den blomstertid sen var det lite prästprat, sen en dikt av Alvins faster som är fadder och sen själva dopet, sen en psalm till, Du vet väl om att du är värdefull, och efter det sjöng mina 3 bröder som också är faddrar en sång och allt blev precis som vi önskat. Fikat var mysigt (men lite trångt blev det) och alla verkade nöjda och glada och många tackade speciellt för att få ha varit med på ett så annorlunda dop (utomhus). Fikat och tårtorna räckte och blev över (så denna vecka har jag nu utsett till svullarveckan) så det hade jag verkligen inte behövt bekymra mig över. Alvin fick hur många fina presenter som helst och blev så bortskämd att det nästan var svårt att förstå. Men han är ju så klart väldigt speciell och älskad så det var ju inte mer än rätt (kan hända jag är lite partisk i just denna fråga). Efteråt hjälptes min och P:s familj åt att städa och diska och riva tält och allt annat och sen när allt var klart begav vi oss hemåt och landade helt slutkörda i soffan. Det tog minst sagt på krafterna att ställa till med dop men oj vad värt det var all tid jag lagt ner (som i ärlighetens namn inte varit någon direkt uppoffring, jag gillar att planera och fixa egentligen, bara inte riktigt van vid att göra det med en liten filur krälandes brevid på golvet). Jag har verkligen fått en helt ny syn på dop/namngivning. Har alltid gillat liknande tillställningar och tyckt att det är mysigt men nu förstår jag ju hur viktig dagen är för föräldrarna och barnet, det känns helt magiskt att så många ville komma och fira med oss!

Ja, så var det ju morsdag också. Efter att ha tjatat och påminnt Alvin (inför hans far) typ i 2 veckors tid om den stora dagen i annalkande och hintat om vad som skulle kunna tänkas passa i paketet om han möjligen ville fira sin enda mor så fick vi i lite brådska och panik göra ett stopp utanför närmsta galleria på vägen till mina föräldrar i lördags eftermiddag då P var tvungen att uträtta ett litet ärende åt Alvin. Han är visst inte mycket för framförhållning min son men så har det ju varit sedan starten... Väldigt glad blev jag i alla fall igår då jag öppnade ett paket med en fin mugg med texten mamma och smarrigt te och hjärtformad sil och skorpor till det (som en händelse var det just en mugg med texten mamma på som jag prata lite varmt om). Kände mig väldigt uppvaktad och allra bäst var i alla fall att få fira min allra första morsdag med min förstföddes dop.

Så klart skulle ju även min och P:s mödrar firas igår så i samband med att vi, efter presentöppningen, tackade alla för deras dopdeltagande och för alla presenter så passade vi på att tacka våra familjer för all hjälp med dopet och då särskilt Alvins mormor och farmor som fick varsinn vas/mugg med texten farmor/mormor fylld med nyplockade lila syrener. Ingen av våra mödrar är de som gillar att stå i centrum så vi gjorde ingen stor affär av det men jag tror att det var mycket uppskattat. För mig kändes det i alla fall väldigt viktigt att fira min mor trots att det var Alvins stora dag och jag är så glad över att ha gett henne ett barnbarn då det är så tydligt att han faktiskt är hennes största ljuspunkt i livet. Låter ju kanske lite självgott att säga så om något man själv gjort men hon har ju inga andra barnbarn, hon är ganska sjuk och stundvis väldigt trött och att då se henne skina upp och piggna till med Alvin, det är verkligen underbart. Så fort vi träffar mina föräldrar låter jag alltid Alvin vara så mycket det bara går med mormor och aldrig annars ser man henne så glad. Det värmer verkligen i hjärtat det och jag vill ju så klart göra allt för att min älskade mor, världens bästa mamma och mormor ska vara lycklig. Nu när man själv har barn så förstår man ju så mycket mer (men verkligen inte allt) om moderskapet. Både om den gränslösa kärleken men också om de våndor som det innebär. Att vara mamma är verkligen speciellt och det bästa jag någonsin varit!

Börjar dagen med att kolla in smhi och morgondagens väder. Det ser inte så ljust ut. Visserligen ser det ut att spricka upp emot eftermiddagen men inte tillräckligt. Plan B, dop ute under stort partytält och fika inomhus får nog sättas i verket. Så dagen består av fix här hemma (ska bara väcka P till liv först) och sen bär det av till mina föräldrar där dopet ska äga rum, bland annat för att resa tält och duka. Vi har dividerat en del om vi ska sova där eller inte inatt och till slut har jag nog fått igenom mitt önskemål. Med våra morgonvanor och allt som ska fixas blir det alldeles för stressigt att åka ut imorgon.

Vi hade P:s syster, hennes sambo och Alvins kusin på grillmiddag igår. Mycket trevligt men det blev lite för sent för min smak. Kom inte i säng förens kvart över 2 och då vet jag ju att det snart är dags för matning. Och P var tydligen inte trött så dags heller så han stannade uppe ytterligare lite och då vaknade jag även när han kom och la sig och sen när det var matdags. Stora framsteg på sova-i-egen-säng-fronten dock. Fick ha den för mig själv ända fram till klockan 6 ungefär. Alvin gav mig i alla fall lite sovmorgon, lyckades hålla honom lugn ända tills halv 10 ungefär. Då hörde jag hur det stånkades och pressades och pruttades och sen var det bara till att gå ner och byta blöja och ta dag. Tror det kan vara dags för en liten powernap för Alvin snart dock, han har lekt på rätt friskt nu. Ingen vila för mig då utan då är det dags att baka sista satsen kakor. Tyvärr måste dock hela gårdagskvällen städas undan i köket först så jag drar mig lite för det.

Nu ska jag i alla fall leka lite med filuren samtidigt som jag slänger i mig en frukost så får vi se hur mycket datortid det blir resterande del av helgen. Har ju en del att stå i.

Det är svårt att skriva med en hand och just nu är hand nummer 2 under Alvin som äntligen somnat i min famn. Därför bjuder jag istället för omväxlings skull på lite bilder från senaste tiden.



I älskade hoppgungan. Hans kropp är liksom lite för kort så vi har bullat upp med en handuk så att armarna ska nå upp till hålen.



Eftertänksam kille luftar lite.



Käkar majskrokar och dricker vatten. Kladdigt bli det och de där krokarna, de fastnar överallt.



Glad i badet.

Nya hårfärgen blev riktigt bra men nu syns det nästan om möjligt mer av risighet och pannstubb än innan. Undrar om jag möjligen skulle kunna hinna komma iväg till frissan för lite toppning innan dopet...

Idag har vi simmat, fick bland annat öva på att "hoppa i" från kanten men det var svårt när man inte kan sitta stabilt på kanten. Någorlunda fungerade det i alla fall och vi får väl helt enkelt öva på sittandet till nästa vecka. Alltså han sitter ju bra (men ibland glömmer han liksom bort och då kan han tippa åt vilket håll som helst). Att sitta på en bassängkant och dingla med benen är väl dock lite överkurs än så länge kanske.

Efter simmet passerade vi snabbt hemma och åt rester från gårdagen. Färsbiffar med fetaost, mycket gott om jag får säga det själv och det slängde jag faktiskt ihop utan recept bara så där. Lite imponerad av mig själv är jag, idag blev det kyckling med sås av havregrädde, creme fraishe, soja och spenat med ris. Jag har helt enkelt börjat gilla köket. Det var bullbaket som startade denna längtan efter att stå där och pula och nu vill jag alltså bara laga mat och baka hela tiden. Så det kan bli.

Sen blev det fika med en gammal vän som bor på annan ort numera men som var på besök hos sina föräldrar (bland annat för att komma på¨dopet på söndag). Hon fick en son i augusti och jag hade fortfarande inte träffat honom så det var verkligen skoj att ses och som vanligt kul att "jämföra" de små. Och med jämföra menar jag inte som i att skryta eller så utan bara på ett trevligt sätt prata om barnens egenheter. Och alltid kul att höra hur andra fixar det med sömn och mat och annat barnrelaterat.

Nu ska jag följa med P som ska lämna en bil hos en kund, hela familjen får följa med så¨att han kommer hem efter att ha lämnat bilen han åker dit i. Är det det som är ett familjeföretag?

Än så länge går planerna inför dopet enligt plan. Imorgon blir det paus i fixandet och istället babysim och sen fika med en kompis med bebis och jag känner mig ganska lugn.

Måste berätta vad som hände här om dagen efter Dexters kvällsprommis. Så fort han blev lössläppt (hmmmm, det ordet har visst 2 betydelser) i trädgården efter promenaden var han helt galen, sniffade runt, och var liksom på sin vakt. Efter ett tag  kröp han in under en solsäng och stannade där. Efter ett tag böjde sig P ner för att se varför han låg där helt stilla och vad möter han då? Jo, en liten igelkott som ligger blickstilla med taggarna ut och Dexter som nog inte riktigt vet vad han ska göra utan bara ligger där. Haha, rovdjursjakt i trädgårn men hunden blev visst räddast!

Nu sitter vi och smaskar på lite bullar och försöker söva sonen. Snart ska jag gå in i badrummet och kolla mig i spegeln. Färgade håret för ett par timmar sedan men har fortfarande inte hunnit kolla mig i spegeln (livet med barn ni vet). Borde inte kunna bli värre än den utväxt jag haft och de enstaka grå hår som dykt upp sen jag blev mamma (scary). Tappade dock osunt mycket hår när jag sköljde ur färgen ur håret. Hoppas det var sådant som ändå hade ramlat av inom kort så att det nu blir hårtappsfritt närmsta dagarna. Det där med hårtappet har ju dock lett till att ingen färg i världen kan rädda min frisyr just nu. Borde kanske besöka en frisör men har svårt att se att det skulle hjälpa mot stubben i pannan. Ja, ja, blir i alla fall spännande att se resultatet av färgningen sen...

En kul sak idag var att jag hittade en massa jeans som jag kan ha i en låda med sommarkläder. Ett av paren var dessutom mina smaljeans. Tjoho, nu har jag lite större utbud i garderoben och det känns nästan lika tillfredsställande som en riktigt bra shoppingtur!

Nu har Alvin till slut somnat så nu ska jag kolla in resultatet i håret, återkommer med avrapportering imorgon.

Vet ni vad jag gör? Bakar så klart! Småkakor med kolasmak är klara och så råkade jag göra en sats bullar till av bara farten. Lite dumt kanske för vi har nog typ 150 bullar nu men jag är ju så sugen och vill smaka på de vi har i frysen hela tiden och då måste jag ju fylla på med lite nytt. Någon mer sorts småkakor borde jag gjort istället dock. Finns kanske tid för det med när bullarna är klara. (Herregud, jag har ju blivit besatt.)

Tårtor är beställda. Vita prinsess(/prins)tårtor med blå detaljer. Låter ju himla fint tycker jag. Nu är det bara vädret som saknas. Vi vill ju helst vara ute (det är ju därför vi väntat ända till nu) på dopet men som det ser ut just nu så lutar det starkt åt att plan B måste sättas i verket. Trist i sådant fall men än är det många dagar kvar till söndag.

Just i detta nu låter det ungefär som om hela Stockholms brandförsvar samt ett gäng poliser passerar här utanför. Vad kan ha hänt? Måste kolla in nyheterna...

Det fanns en hake. Det rörde sig visst bara om en 15 minuter lång powernapp. Precis när jag postat senaste inlägget vaknade filuren och det märktes ganska snabbt att det inte skulle gå att få honom att somna om på ett tag. Så han fick följa med ner och har sen dess varit hur pigg och busig som helst. Nu börjar han kanske visa vissa tendenser till trötthet så innan 10 kanske?

Han är inte som andra barn vår son. Förutom att han är världens bästa och världens sötaste så har han dessutom en helt unik dygnsrytm. Tror faktiskt att jag ska ta och anteckna mat- och sovtider ett par dagar för att se om det finns något tydligt mönster. Jag är övertygad om att det gör det och jag har ganska bra koll på hur de ser ut faktiskt men tänker att lite tydlighet svart på vitt aldrig kan skada.

Funderar för övrigt på om det kan ha varit så att jag råkade stoppa i knark eller något annat beroendeframkallande i mina bullar igår. Först var vi ju tvungna att testa, då delade vi på en när de var ganska nybakade. Minsann tror jag att de fick godkänt för sen lite senare på kvällen var vi bara tvungna att unna oss varsinn (och detta trots att de redan lagts i frysen och således var tvungna att tinas först), och sen blev det visst en till var och sen en halv var... Nu sitter jag i soffan och dreglar och drömmer om bullar till mitt kvällste. Det var trots allt inte så svårt att baka så en sats till kan jag ju slänga ihop imorgon och då skulle ju inte direkt en var till ner i magen just nu göra någon skillnad. Eller hur? (Snälla säg att jag ska gå ner i källaren, in i garaget, klämma mig förbi bilen och klättra över gräsklippare och annat fram till extrafrysen vi har där och plocka ut en bulle var och värma och sen smaska i oss).

Det måste finnas en hake. Just i detta nu bär P upp en sovande Alvin till sängen. Om det skulle bli så att han nu sover för natten så har det skett ett litet under. Den grabben brukar ju aldrig sova innan 10 och brukar dessutom endast somna i min famn. Framsteg måntro? Fast det finns förstås många timmar att vakna på innan det är natt på riktigt... Men kanske, kanske är det så att man blir ovanligt trött av att leka med bästaste tjejen Isabelle hela dagen? Kanske...

Kära bloggläsare. Nu måste vi reda ut några saker. Små, små saker och detaljer om mig och om jag är onormal eller inte.

Fick följande SMS från min vän som blev 2 barnsmor för en månad sedan (och ettan är bara 13 månader äldre än tvåan): "...nyblivna mammor och brudar, vad sägs om en träff nu på onsdag kl 5 på xxx på söder? De som slutar jobbat senare kan mötas upp allt eftersom. Kram". Detta är skickat till mig, J som fick barn för 1½ månad sedan och 2 vänner till som ej har barn.

Min första undran: räknas jag som nybliven mamma fortfarande? Hur länge är man det? Jag känner mig fortfarande rätt ny, men samtidigt är ju ett halvår ganska lång tid. Antar att allt är relativt.

Fråga 2: är jag onormal som inte känner något jättebehov av att gå ut och ta en after "work"? Känns som alldeles för mycket jobb att vara borta en hel kväll från Alvin. Klart det skulle funka, han äter ju både välling och ersättning och jag kan pumpa. Men jag är liksom inte ens sugen. Och i samma stund jag tänker det så känner jag mig lite tråkig och undrar om jag är en dålig mamma som inte vill lämna min son ensam med sin far och i nästa stund tänker jag då att "jo, det kanske vore bra att bryta mig loss lite" och då får jag dåligt samvete för det och undrar om jag är en dålig mamma som ens överväger att lämna min son ensam med sin far en hel kväll för min egen vinnings skull. Att det ska vara så svårt att vara mamma!

Nummer 3: hur trist är jag på en skala och hur kan hon som verkligen är NYBLIVEN mamma lämna sina små hemma en hel kväll? Jag var tvungen att kolla om hon skulle ha med minstingen men inte då. Hon har testat en gång tidigare och hon tar flaskan utan problem och hennes man lämnar ju henne själv med båda tjejerna varje dag han går till jobbet så han kunde gott få prova. På ett sätt kanske jag avundas henne lite. Verkar ju skönt att ha den inställningen men samtidigt, lämna sin 1 månaders bebis en hel kväll för att själv gå ut och roa sig. Man ska ta hand om sig själv och jag är kanske lite dålig på det åt andra hållet. Alvin börjar ju som sagt bli lite äldre och det borde kunna funka men tycker nog att detta är lite väl åt andra hållet. Fast så kanske det blir om man inte får någon egentid mellan ettan och tvåan? Det ska jag absolut se till att få. Så jag vet att min tid kommer och då kan jag faktiskt passa på att njuta av varje sekund med min son så länge. Så känner jag. Men alla kan ju inte känna lika och göra lika och varje moderskap är unikt.  Fast kanske borde jag öva mig? Fast det tänker jag i sådant fall göra dagtid för det känns inte bra att lämna Alvin gråtandes och så blir det ju kvällstid just nu. Då räcker mina fotbollstisdagar gott och väl (fast missar idag igen på grund av envisa hostan som håller sig fast).

Har jag blivit en sådan mor som jag tidigare föraktade? Som fastnade i sina barn totalt och som inte lämnat de en sekund själva när det ska börjas på dagis? Nja, tror inte det. Jag ammar ju fortfarande, det skapar en viss begränsning (väldigt praktiskt för mig när jag ändå är med honom men mindre praktiskt att det just bara är jag som har maten och därmed blir lite bunden) och när det blir mindre amning nattetid så ska det nog kännas lite enklare att bege mig ut på egna aktiviteter. Och det är ju inte så att jag inte kan lämna honom, bara det att jag tycker han kan få vara min lilla, lilla plutt lite till.

Ganska liten kanske han faktiskt fortfarande är. Tyckte att hans body idag var ganska djupt urringad (med andra ord, ganska tajt i grenen så att urringningen drogs ner). Den visade sig vara i storlek 50/56! Det är ju sjukt ju, han hade byxor i storlek 74 och så den lilla bodyn till det. Tror den åker ner i urvuxetkassen efter tvätt och jag gråter en liten sentimental skvätt igen. Men ganska liten det är han ju.

Känner att jag måste förtydliga mig lite. Jag tycker inte att min vän gör fel, jag är snarare väldigt imponerad över att hon klarar av att lämna bort något så litet och jag är övertygad om att båda hennes döttrar kommer att ha det super med sin pappa. Själv hade jag dock aldrig klarat att lämna Alvin när han var så liten (jag klarar det ju knappt nu, haha) och blir bara förundrad över hur olika det kan vara. Och tackar för att bli medbjuden (vill ju gärna fortsätta få inbjudningar även om jag just nu är i en period då jag ofta kommer tacka nej) och hoppas så klart att de får trevligt utan tråkmorsan mig som ändå bara längtat hem!

Jag lovordade vällingen lite förut. Det står jag i och för sig fortfarande för men den förstärker vår sons minst sagt redan konstiga dygnsrytm något. Jag hade fått för mig att välling var något man åt/drack innan läggdags för att liksom komma i nattstämning. Alvin har sedan tidigare ganska sena sovvanor, vilket vi inte bekymrat oss så mycket över eftersom han är glad på kvällarna och inte övertrött eller så och somna ganska sent innebär vakna ganska sent och det uppskattas. Nu när jag gett vällingen (blev inte förens straxt innan 10 idag eftersom vi varit och firat min brors sambo) så trodde jag nog att han skulle däcka ganska direkt. Han har hållt igång och lekt och busat hela kvällen och somnade i bilen hem men inte då. Det är som om vällingen ger honom värsta energiboosten. Han ligger i detta nu och leker med sin far, hur pigg som helst. Borde inte halvårsbebisar sova nu? Han har verkligen ärvt sin fars dygnsrytm och vällingen verkar förstärka detta ytterligare. Nu ska jag göra mig själv nattklar, grabbarna får leka av sig lite och så hoppas jag att det skapar trötthet så kan vi somna samtidigt när jag är klar.

Nu bakas det bullar här hemma. Typ 65 gäster blir det på söndag så många bullar blir det. Hoppas jag. Ännu är inga klara. P kan inte alls förstå varför jag vill ha hembakt. "Varför ska vi bjuda på äckliga hembakat bullar när vi kan köpa goda?". Ja, man får ju börja med att tacka för förtroendet. Nu är jag visserligen ingen specialist i köket men kanelbullar ska jag väl kunna få till tycker jag. Och är det inte lite charmigare med hembakt? Tårtorna blir i alla fall köpe. Något sådant tänker jag inte bege mig in på. Jag vet mina gränser. Nu är bara frågan om man ska köra blå tårta med vit dekoration eller vit tårta med blå dekoration. Eller något helt annat. Men grönt känns för vanligt och rosa lite för feminint för tuffa Alvin. Vi var på namngivning igår och fick lite inspiration men också lite panik för det är visst en hel del man bör tänka på när man ska ha stort kalas och jag har helt förlorat förmågan att tänka logiskt och praktiskt och planera väl.

Välling är grymt måste jag passa på att säga. Alvin nöjer sig i typ 6 timmar på det (till skillnad från 3 timmar vid amning). Dock blir det inte jättestora skillnader i sömn för mig. Han får välling vid 9, jag somnar vid tolv ungefär och ammar vid 3. Tidigare fick han mat vid 12 innan jag somnade så jag blir väckt vid samma tid men det kanske kan bli ännu någon timme. Dels skulle jag ju kunna försöka komma i säng en timme tidigare och så kanske det mättar ännu längre när det blir 100 % välling. Än så länge spär vi med ersättning men jag trappar ner på det i rask fart nu och det verkar funka 8hur stor portion välling kan man ge? Han slukar 2 dl nu utan problem). Sista nätterna har bjudit på lite bättre sömn. Alvin kan nu tänka sig att sova i sin säng fram till första målet mat i alla fall. Ger mig några timmar utan honom i armhålan och det blir lite bättre kvalite på sömnen. Och vem vet, snart kanske han kan tänka sig att sova även mellan amning 1 och 2 i egen säng. Det vore framsteg det (inte jämfört med tidigare men jämfört med senaste veckorna).

Nu ska jag återgå till bullbaket (shit vad husligt det kändes att skriva så). Ska bara försöka lägga ner Alvin som somnat i mitt knä i sängen för det är onekligen enklare att baka utan hans hjälp. Håll alla tummar för att jag kan motbevisa P och bjuda på supersmaskiga bullar alldeles straxt!

Då gör vi ett nytt försök och hoppas att Alvin stannar där han ligger (sover i vagnen ute i trädgården, P är ute och pysslar lite så han har koll).

Ja, dagarna går snabbt och jag har slagit ett litet rekord och inte startat min egen dator på typ 2 dygn (har dock tjuvkollat lite på P:s).

I fredags började vi dagen med en promenad till Bromma Blocks och inköp av dopkläder till männen i huset. Åt en trevlig lunch och fortsatte vidare till systemet och sen en sväng förbi barnakuten på Danderyd. Japp, då har vi kollat in den. Alvin började vi 2 tillfällen under vår shoppingtur att skaka eller darra eller hur man ska förklara det. Han sov i bilstolen och vaknade till och började skaka lite okontrollerat. Det försvann direkt när vi spännt loss honom och jag tog upp honom i famen och han verkade helt som vanligt så första gången reagerade vi men släppte det rätt snabbt och tänkte att han måste blivit rädd av att vakna plötsligt men så hände det alltså en gång till inom kort tid så vi ringde vårdguiden som nog tyckte en läkare skulle titta på honom. Vi satte oss i bilen och åkte till Danderyd och där fick vi träffa en läkare på en gång. Inga köer alls! Tror vi tog rätt beslut att åka dit och inte till Astrid Lindgren. Läkarna kunde dock som anat inte förklara vad det var och eftersom allt såg bra ut då så blev vi efter lite provtagning (som inte visade på några fel) hemsläppta. Det var obehagligt när det skedde och P blev riktigt skärrad men samtidigt verkade Alvin hela tiden må som vanligt och lekte och skrattde med läkaren och sköterskorna så jag vet inte riktigt vad man ska tro. Kan ju inte gå runt och oroa oss hela tiden (fast det gör jag ju för allt) och läkarna sa att "man får ha lite hyss för sig ibland utan att det är något fel". Så antar att vi får lita på det och hoppas att det inte händer igen. Var i alla fall en positiv upplevelse att det var så smidigt att få träffa en läkare.

Efter den lilla avstickaren fortsatte vi med mathandling och kvällen blev trots allt som planerat. Min vän S och hennes D kom på middag och vi bjöd på verandahäng i sista solen, grillat, hemplockad rabarber och lite vin till det. Mycket trevligt och jag uppskattar verkligen att folk kommer hit och hälsar på oss, lite vuxet sällskap är alltid trevligt och skönt att ändå bara kunna vara med Alvin och slippa planering med barnvakt eller att ta med honom.

Igår åkte båten i sjön och så åt vi lunch med mina föräldrar och sen hade vi mysig hemmakväll med grillat i kvällssolen och sen en match TP (som jag så klart gick segrande ur). Ja, det var det. Nu ska vi göra oss klara för att åka på namngivningsfest. Vi har visst lite bråttom som vanligt så bäst jag skyndar mig!

Jaha, nu kanske ni undrar var jag har hållt hus och det kan jag berätta. Inte just nu dock för Alvin välte visst precis in i ett bordsben. Måste hjälpa i rätt position (och kanske pussa lite). Återkommer...

Nu ska jag berätta vad vi ägnat oss åt idag nu när vi alla är friska och krya (bortsett från att jag fortfarande knappt kan prata).

Sovit ganska länge men väldigt ryckigt med Alvin på mig. Skyndat iväg till babysimmet. Glömt stänga grinden ner till källaren så att larmet gick när Dexter The Dog sprang ner när han var ensam hemma och Securitas ville skicka väktare vilket jag avstyrde. Badat och dykt och denna vecka fattade Alvin galoppen och dök i frivilligt och liksom simmade under vattnet fram till mig. COOLT. Hastat runt i lite affärer på vägen hem. Köpt bakplåtspapper med mera inför bullbak till dopet. Man måste baka väldigt många bullar om man ska ha 50 gäster (troligen fler bullar än vad jag bakat sammanlagt i hela mitt liv). Köpt en namngivningspresent till Sigge som vi ska till på söndag. Jag drömde för några nätter sen att vi gav bort en badrock. Så så fick det bli. En blå fin från Polarn o Pyret. Hoppas den faller Sigge i smaken (kanske lite udda present men den får duga, man ska väl låta sina drömmar gå i uppfyllelse?). Köpt en klänning till på HM. Kom på att jag måste ha något på söndag också och jag vill ju att Alvins dop är första gången jag använder den klänningen så jag kan inte ha samma även fast det inte är samma publik. Har dock inte hunnit prova ännu för då vaknade Alvin. Köpt med lunch hem som intagits i hamocken. Städat hela huset. Nästan i alla fall. Hela nedervåningen och trapporna upp och ner. Testat att ställa befintliga soffan där eventuella nya soffans ena sida skulle hamna för att se effekten. Kan vara lite för stort tyvärr men ska fundera lite till. Dammsugit under soffan och återigen insett hur galet mycket hår jag tappar. Flyttat tillbaka soffan. Svettats lite. Fyllt i hack i svarta soffbordet med spritpenna. Blev sådär (bordet är visst mörkbrunt, inte svart) men i alla fall inte sämre än de ljusa hacken. Lekt på mattan med Alvin. Låtit Alvin leka själv på mattan medan jag slöat framför datorn i soffan. Behövt resa mig upp ungefär 100 gånger för att lägga tillbaka en Alvin på vift på mattan. Förundrats över hur snabbt och långt den killen numera förflyttar sig utan att blinka (eller stånka det minsta). Introducerat majs- och potatispuré i Alvins värld. Ganska populärt men en hel del åkte upp när vi sen fortsatte leka (klantigt).

Ja, det var väl allt än så länge. Känner nu att vi lite tagit igen veckans tid som gått förlorat till förkylningen för idag har det verkligen varit full rulle. Och just det, medan jag skriver detta leker Alvin själv igen, måste bara pausa för att fånga in honom var tredje minut ungefär och jag sitter samtidigt med även P:s dator och spelar hans pokerturnering eftersom han är i köket och lagar mat till oss. Fullt upp var det ja...



En så här galen dag har vi haft.

Alvin har börjat med en ny vana. Läsa tidiningen. Till en början tyckte vi att det var väldigt sött. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Att läsa i Alvins värld innebär tydligen även att ta en tugga och sen riva lite och det är ju tråkigt på tidningar man själv inte hunnit läsa ännu och så är jag lite osäker på om tidningspapper och trycksvärta är bra eller dåligt för matsmältningen? Sött är det i alla fall. Det är jag säker på.

Jag ser ljuset i tunneln och idag mår jag helt ok bortsett från den lilla detaljen att jag tappat rösten och kraxar som en kråka. Alvin tittar förundrat på mig när jag öppnar munnen och verkar tycka att den där mamman blivit en lustig prick. Tyvärr har även han blivit hes, det är ju elakt att säga det men det låter väldigt sött när han gör vissa ljud och ibland verkar han själv tycka att hans "nya röst" är ganska kul för det är liksom som att han måste testa den och sen lyssna och så testa lite till. Sötnöten.

Nu när jag vaknat till liv igen har dopförberedelserna åter tagit fart, nästa söndag är det dags och det är visst en del att stå i med över 50 gäster. Vi (eller kanske snarare Alvin) måste vara väldigt poppis som blir så många när vi bara bjudit de närmaste. Under över alla under så är i alla fall min outfit klar tror jag. Köpte mig en klänning på senaste shoppingrundan, borde prova den här hemma men tror att jag är någorlunda nöjd. Har kommit på hemligheten. Tajta stretchiga kläder går helt bort, visar alldeles för mycket av min ännu gravidformade mage (även om kilona är borta är inte formen det). Vida kläder går också bort, ser så uppenbart ut som om man har massa fläsk att dölja (och SÅ mycket är det faktiskt inte). Lösningen är figursyddakläder i hårdare material. Man får rätt form men utan att visa alla skavanker. Så till dopet tänkte jag mig en figursydd skjortklänning i beiget/lila från HM. Extra bonus med knappar så att den är amningsvänlig också. Det gäller ju att tänka ett steg extra.

Har äntligen laddat in lite bilder från mobilen till datorn så här kommer en på en på min älskade unge. Har även en helt underbar film på en skrattande Alvin i hoppgungan. Någon vänlig själ som kan berätta för mig hur man lägger upp en film?




Hoppas nu kunna sluta skriva om min egen hälsa och hur synd det är om mig, troligen inte så intressant för någon annan att läsa om och troligen blir jag inte det minsta friskare av att beklaga mig. Så nu är det nya friska tag som gäller! Hepp, hepp.

Jag tyckte allt det kändes bra surt igår med förkylningen. Sen dess har den bara blivit värre. Och som om inte det vore tillräckligt har även Alvin haft lite feber (38,4) under dagen. Han verkar dock vara vid gott mod och jag hoppas att han snabbt återhämtar sig och slipper det helvete jag har haft. Jag brukar inte vara den som sjåpar mig och jag brukar heller inte bli så här sänkt av en förkylning, antar att bristen på sömn spelar in. Måste dock erkänna av Alvin sovit riktigt ok de senaste 2 nätterna. Igår i liggdelen till vagnen placerad i spjälsängen (han somnade ju i den och vi ville inte riskera att väcka honom) och i natt i sin egen säng fram till 5. Välling på kvällen verkar vara ett smart drag, han åt igår vid 9 och vaknade för mat först klockan 3. Det är mer än 3 timmar mellan de målen det! Tyvärr verkar han så lagom sugen på välling just nu och snart är det ju nattdags så det var kanske en engångsföreteelse.

Nu ska jag fortsätta tycka lite synd om mig själv samt försöka lura i sonen lite välling och återigen hålla tummarna för att vakna upp alldeles frisk imorgon. Det brukar ju funka prima att hoppas på det...

Alltså, detta med att vara sjuk. Det kunde jag gärna skippa. Är i och för sig troligen inte så ensam om den åsikten men ändå. Känns väldigt aktuellt just nu att vädra just den tanken.

Kan någon för övrigt berätta hur det kommer sig att man liksom är förkyld på en sida? Eller är det bara jag. Halsontet började på höger sida, sen kom nästäppan, på höger sida. Igår kväll när jag omöjligt kunde somna för att jag var så täppt i höger näsborre började jag känna halsont på vänster sida, och mycket riktigt, imorse när jag vaknade var den värsta nästäppan till vänster. Nu innebär det tyvärr inte att den försvunnit på höger sida och dessutom är hela mitt svalg som sandpapper och det gör så ont att hosta men tycker ändå att frågan är befogad, varför sätter sig förkylningar på en sida i taget? Har det att göra med vilken väg blodet (och så¨ledes bakterier och virus) förflyttar sig i kroppen?

Nu ska jag ge älsklingsungen lite käk, sen ska snälla pappan/sambon ta med honom ut på en promenad så att jag får sova lite. Sen kommer jag vakna som en ny människa utan ont eller täppa på vare sig höger eller vänster sida. Så kommer det att vara. Det kommer det.

Stackars stackars mig som fortfarande har ett litet niagarafall i näsan. Dagen har enbart ägnats åt mys och lek här hemma och imorgon räknar jag stenhårt med att vara frisk som en nötkärna, eller i alla fall lite, lite bättre. Tror det mesta avgörs av nattsömnen. Kan dock inte sova ännu, måste ju se Sverige ta VM-guld först. Inte för att jag är det mesta insatt men det är ju alltid lite kul med svenska framgångar så nu sitter vi bänkade. Som ni märker orkar jag dock inte enbart fokusera på hockeyn utan spär ut det hela med lite datatid. Det får ju inte bli för mycket av det goda.

Efter en hel del regn kan jag för övrigt rapportera att det var precis vad vår trädgård behövde. Nu är det grönt, grönt, grönt och ingen insyn för häcken ut mot gatan är tjock och fin och väldigt hög (kanske för att vi aldrig beskurit den). Hoppas på sol imorgon så att vi kan njuta ordentligt av lummigheten!

Åhh vad jag hatar att vara förkyld. Tycker inte direkt att jag ser någon bättring men fram till sidag har jag försökt ignorera bort förkylningen och det kanske i ärlighetens namn inte bättrat på mig. Det känns ju bättre för stunden om man låtsas att man inte är sjuk men det fördröjer troligen tillfrisknandet. Kom i alla fall iväg på gårdagens planer och det var faktiskt huvudsaken. Lyckades ju bli magsjuk så att jag missade mammas 60-årsfirande för en månad sedan. I present från oss barn fick hon en chokladprovning och middag och igår var det dags. Kände mig lite smått hängig men lyckades ignorera det hela tillräckligt för att njuta av god choklad, god middag och gott sällskap. Var riktigt intressant med all chokladfakta som Pralinören Louise gav oss. Alvin är för god att ha med sig, han snackar glatt och funkar utmärkt med mat och även med hans sömn när vi är borta. Han somnade sin vanliga tid i min famn, låg ett bra tag hos mormor och sen hos P och var sen bara att lägga över i bilstolen och sov hela resan hem och medans jag och P gjorde oss klara för natten. När vi skulle flytta över honom i hans säng blev det dock skrik och panik och inte ens efter en amning funkade det att lägga honom i sängen. Fattar inte vad det är men helt plötsligt har han de senaste två veckorna vägrat sova i sin egen säng. Jag håller på att bli helt knäckt och fattar inte vad de är som orsakar detta. Vissa gånger kommer skriken av att han rullat över på mage och därmed drar upp huvudet som för att nackträna/krypa och det är så klart inte en så skön sovposition men oftast är det inte det (igår skrek han ju direkt jag la ner honom). Vid 9 tog älsklingen med honom ner för lite lek och jag fick fortsätta sova till 11:20. Verkligen välbehövligt och hoppas lite extra sömn kan göra mig snabbt frisk för jag hatar som sagt att vara förkyld. Men snälla hjälp oss, vad ska vi göra för att få ordning på nätterna igen? Att mata var tredje timme är helt ok, jag tar tillbaka alla tidigare klagomål och önskar bara att få min kudde tillbaks och att inte vakna varje timma natten igenom.

Det var allt från mig just nu, en vilding försöker sig på ett rymningsförsök från min famn (han sov när jag började skriva men inte längre) så nu är det dags för lite lek på golvet.

Idag är första halvåret som mamma passerat och Alvin blir ett helt halvår. Tänk att tiden kan gå så snabbt och samtidigt så sakta, det är konstigt det. Det känns ju galet att han redan hunnit bli ett halvår men samtidigt känns ju november hur långt bort som helst.

Alvin:
älskar att hoppa i sin hoppgunga
tar sig framåt, antingen genom att rulla fram eller genom att kräla
rullar konstant mellan mage och rygg när han ligger ner varesig det är i vagnen, på golvet eller i sängen
att byta blöja är en riktig pers eftersom han ständigt vill rulla över på mage
nattetid äter han fortfarande cirka var tredje timma men välling är nu introducerat och håller honom förhoppningsvis mätt längre
han har börjat rulla över på mage även i sömnen men har där svårt att hitta bekväm position, det blir lite som ett nackträningspass eller så ligger han platt ner och pratar i sömnen
äter smakisar, en liten isbitsportion per dag och har testat gröt och igår välling på kvällen, fortfarande är amningen favorit och huvudföda
gillar att simma och plaska och dyka
kollar fascinerat på löv och annat som rör sig ute
sitter utan stöd men man får vara beredd om man vill vara säker på att slippa krascher
har testat sittdelen i "bil/shopping"-vagnen 2 gånger men sover fortfarande bäst i liggdelen
snackar massor och väldigt högt och skrattar högt (världens bästa skratt) flera gånger om dagen

Ja, det var lite om vår älskade unge på 6 månadersdagen.

Vi har idag varit på en liten shoppingtur och Alvin fick välja sig en liten present på Babyproffsen. Efter lite påtryckningar från pappa blev det en muminleksak som faktiskt verkar väldigt populär. I övrigt har vi inte gjort mycket idag, jag är ganska förkyld och fick en tuff natt med Alvin på mig igen. Han har haft lite hosta, det är ju hemskt att säga det men han är ju så söt när han hostar, han vet liksom inte riktigt hur man gör. Tror egentligen att han vill harkla sig men det blir liksom snarare bara lite sött pustandel. Ja, och det vaknade han till slut av (efter en del prat i sömnen) och då fick han flytta över till mig vid 2. Vi får utvärdera vällingen på nytt sen när han inte vaknar av annat.

Måste bara åtrberätta vad som slapp ur mig när jag bytte bajsblöja. "Nej, men det är ju människobajs!". Det har antagit fastare form (vissa gånger i alla fall) sen han började äta lite annat än mjölk men människa har han ju förhoppningsvis varit hela tiden...

Nu ska här grillas (fast det får P göra själv ute, det är inte alls sommar längre) och sen väntar en slapp kväll i soffan. Måste bli frisk inför morgondagen. MÅSTE.

Drygt 1 dl välling blandat med drygt 1 dl ersättning gick ner på ett nafs, bara så där. Hoppas vällingen mättar bra inför natten. Och hoppas vi alla sover länge och skönt. Vi var tvungna att höja temperaturen på AC:n lite eftersom vi alla blivit lite förkylda men hoppas jag slipper svettas igen och att vi alla blir friska snabbt.

Mina soffplaner har så smått börjat rota sig även i P:s medvetande. Han spelar just i detta nu poker och blir det några vinstpengar går de rakt in på soffkontot har han lovat. Lite osäker på om det någonsin brukar bli några vinstpengar dock så det kanske inte betyder så mycket.


Alvin babysimmar (dock inte idag utanför 2 veckor sedan).

Vi har varit på BVC på 6-månaderskontroll idag. Allt såg prima ut med Alvin och måtten är som följer:

             P:s giss       Min giss      Alvins facit
Längd       67,5             67              67,5
Vikt          8050           7980            7720

Oavgjort alltså. Vi är lite vana vid att Alvin ökar typ 750 g per månad men nu har det alltså avstannat lite vilket enligt doktorn var helt i sin ordning. Han följer svarta tjocka normalkurvan perfekt och för att vara 1 månad tidig är han stor. Allt detta bekräftar lite min känsla att han äter som en häst, han har ju jobbat ikapp en hel månad (var precis på normal för född i vecka 36 när han kom och nu är han på normal för 6 månaders barn födda när det är tänkt). Fick lite tips om mat och nu ikväll blir det välling blandat med ersättning. Får se hur länge man kan sova på det. I natt var vi tillbaka på vanliga rutinen mat var tredje timme kombinerat med nya rutinen att ligga på mage och snacka i sömnen. Gäsp...

Efter BVC var det dags för första gången på babysimmets fortsättningskurs. Det visade sig att vi bara är 3 stycken i gruppen (de andra två kände vi igen från grundkursen). Tyvärr var ju instruktören på grundkursen ganska värdelös så jag tror att det är därför många inte hakat på nu (och så L och Isabelle som inte kan kurs denna eftersom L ska jobba i juni). Nu var det i alla fall en ny jättebrainstruktör och dessutom får man ju verkligen hjälp och så när vi är så få. Skoj. Innan vår kurs var det nybörjare, oj, oj, så små de var (och jätteledsna i omklädningsrummet). Svårt att tro att Alvin var så liten för 8 veckor sedan och galet att han faktiskt blir 6 månader imorgon. Vi fick testa frivilliga dyk idag, alltså där barnet själv liksom får dyka i (inte bli neddragen av föräldern) men Alvin hajade inte riktigt vitsen tror jag men skoj var det.

Nu ska jag snart kolla om det är någon idé att titta på melodispektaklet på lördag. Innan dess ska jag blanda den där vällingen.

Idag har jag inte alls utnyttjat det goda vädret. Eller på sätt och vis har jag det genom att möta upp L och Isabelle på IKEA där och njuta av avsaknaden av massa folk. De flesta vettiga personer är väl ute en dag som denna men vi passade alltså på att gå inne hela dagen.

Vi har invigt sittdelen till "bil"-vagnen (prima), käkat billig lunch, köpt en till barnstol till Alvin (Antilop att ha utomhus), köpt lite annat bra att ha, förälskat mig i en soffa (nu startar operation övertalning), tagit en liten promenad i solen till Jysk och Rusta, köpt hårfärg och disktrasor, gått ett varv till på IKEA (jag säger ju det, vi har verkligen utnyttjat att det var så öde), fikat i 5 kronors-caféet, gått en runda till i fyndhörnan (och höll nästan på att köpa en extra klädsel till soffan jag ju inte ens har köpt), käkat mjukglass i solen och slutligen suttit i bilköer hem och varit tvungen att stanna halvvägs för en liten panikamning.

I natt sov Alvin faktiskt i egen säng ända till klockan 6. Han vaknade inte för mat förens vid 4 (synd att jag vaknade vid 2 då P gick och la sig). Eller egentligen vet jag inte om det var för mat men han snackade och babblade högt som tusan så jag tog upp honom och tystade honom med lite mat. Efter det somnade han efter lite gnäll om i sin egen säng och sen fick jag sova till 6 då jag återigen vaknade av hans babbel. Lyckades få tyst på honom ett tag med hjälp av nappen, sen började han igen och jag kände att det var dags för matmuta igen (ja, jag inser att detta kanske inte är så smart med tanke på framtiden men jag är så trött när jag blir väckt att jag liksom bara tar till det enklaste). När jag då reste mig upp för att lyfta över honom så snackade han fortfarande men då såg jag att han låg faktiskt och sov. Har han börjat snacka i sömnen nu och hur får man stopp på det (kan det vara för att han i natt lyckats sova på mage)? Om detta ska fortsätta (kanske lite tidigt att dra sådana slutsatser efter en natt) så måste jag nog införskaffa öronproppar. Verkar ju dumt att jag ska vara vaken om han sover. Fast ändå, denna natt var 100 gånger bättre än senaste veckornas plåstersömn och vakna-varenda-timma-rutin så jag klagar inte (bara lite).

Nu ska jag börja informera P om den fina soffan och sen är det Greys.

Nu känner jag att vinterns slit med att dra barnvagn i en meter djup snö och att inte våga gå ut med sitt lilla pyre på grund av kyla börjar betala tillbaka sig. Man kan inte riktigt klaga på att vara mammaledig en dag som denna. Har varit ute i skuggan med Alvin och sen passat på att sola lite när han pausat för sovstund (vilket är ganska ofta men väldigt kort tid åt gången). Senaste gången han vaknade var han dock så varm att jag kände att vi nog var tvungna att gå in. Han har legat i vagnen utan något annat på sig än blöja och vagnen står i skuggan så jag vet inte riktigt hur det skulle gå till att göra det svalare och behagligare för honom i vagnen. Nu ligger han på ett täcke på golvet och luftar och rullar och göra ganska avancerade krypförsök. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, den ungen kan förflytta sig flera meter på några sekunder fast han inte kryper ännu. Fattar inte alltid hur men alldeles nyss plockade jag ut honom från under soffbordet och hunden får allt akta på sig för när Alvin vill ha något då ser han till att få det. Just vovvens päls verkar stå högt på önskelistan (kanske vi slipper lämna in honom för trimning nästa gång, Alvin gör liksom jobbet). En liten nyhet till i Alvins liv (eller kanske mest i mitt och P:s) är att han numera blir JÄTTESUR om man tar bort något han leker med (detta började igår och har fortsatt idag med ännu större kraft, jag anar en trend). Vissa saker tycker jag inte alltid är bra att leka med, typ pappas snusdosa, fjärrkontroller, påse med bomullsrondeller och annat spännande. Tidigare har man lätt kunnat byta ut det olämpliga mot något annat och han har varit lika nöjd för det. Det kan man inte göra nu. Han visar ganska tydligt att han blir arg när man gör det och möjligen är det mer och fler tendenser till en alldeles egen liten personlighet som vi börjar att se. Spännande på alla sätt och vis!


Bakom den stora stora hatten ryms en liten liten Alvin (ha överseende med en int alltför snygg Julia).

Här fortsätter jag att ha plåstret Alvin på min vänstra arm nätterna igenom. Jag vill inte vara en surkärring eller så men det börjar faktiskt bli lite, lite jobbigt. Vill sova utan att vara rädd för att röra mig och gärna utan att vakna upp till gråt som inte går att tysta utan att sätta mig upp och amma. Amma liggandes fungerade inte i natt. Han somnar snällt i sin egen säng men när det är dags för första måltiden vid 1-2 så är han ledsen och efter maten går det omöjligt att lägga tillbaka honom i hans säng. Ärligt talat är jag så snurrig och trött på nätterna nu att jag inte riktigt vad som sker och när men tror att jag 2 gånger i natt (vilket lite talar emot att jag inte fick honom att somna om i egen säng efter första maten) vaknat av att han gråtit och när jag tittar till honom i sängen så ligger han på mage och kämpar. Osäker på om det är därför han gråter eller om han sovit så hela tiden. Verkar lite som att han inte fattat hur man kan ligga avslappnat på mage utan han råkar rulla över och då lyfter han upp huvudet (vilket ju i och för sig är bra) och då vaknar han ju av det. Man kan ju inte gärna sova med huvudet i upptäckarläge. Men jag vet ju som sagt egentligen inte om det är det han är ledsen för (troligen inte bara det i alla fall eftersom han vaknar gråtandes även när han ligger på min arm). Önskar bara för både hans och min skull att vi kan få lite ordning på nätterna igen. Jag vet att jag klagat lite över matpauserna var tredje timma men det var ju bra jämfört med detta.

Hoppas lite tid i solen (skuggan för Alvin så klart) kan ge mig lite energi. Idag är det ju dags för fotboll igen. Kan ju glädja mig åt att träningsvärken sedan förra veckan i alla fall är borta nu. Det är ju skönt innan man går på det igen.

Och slutligen så har min chef inte återkommit och jag vill ju veta, blir det något bra jobb för mig eller...

Haha, jag har klagat här hemma på att vi har 24 grader i sovrummet. Jag vaknar nattetid av att jag är helt svettig och måste sova utanför täcket men det tycker jag egentligen inte om. Idag tog jag mig tid att läsa instruktionen för vår värmepump eftersom den enligt P även är en AC. Det var den och vi har haft på värmefunktionen istället för kylfunktionen. Tänk om man alltid skulle ta och läsa instruktionen innan man klagar på att saker inte funkar. Nu är det svalt i sovrummet igen.

Ute är det dock varmt (och ute vill man ju att det ska vara varmt!). Har mest hängt i trädgården hela dagen. Nu på kvällen har vi invigt nya matplatsen och grillat på nytt ställe på tomten. Funkade utmärkt och var kvällssol (och på dagen var det lämpligt nog skugga i hamocken så i den har jag och S gungat med våra bebbar hela eftermiddagen). Dessutom är nu sofforna på plats och verandan sommarpimpad. Det jag upptäckt att vi verkligen saknar är ett parasoll. Alvin vill ju kunna ligga på en filt och snurra men mitt på dagen är det väldigt ont om skugga (utom precis vid häcken ut mot gatan men där vill man ju liksom inte ligga). Ska kanske inhandlas imorgon, vi kollade på Coop idag men var inte riktigt nöjda. Parasollfoten de hade som man fyller med vatten för att få tyngd passade inte mer parasollet de sålde (logiskt) och den som var i betong var dels ganska dyr men framför allt hade det varit ganska svårt att få hem 20 kg parasollfot då vi hade promenerat dit. Barnvagnen är visserligen bra till mycket men där är nog gränsen passerad. Om det ska bli en sådan fot får det bli när vi har bil dit. Imorgon tänkte jagt dock spana in vad Jysk har att erbjuda.

Avslutar med lite bilder från vår trädgård igår och idag:


Fina blommande körsbärsträdet på vår baksida.


Äppelträd



Äppelblom

Så, nu verkar allt vara i ordning här igen. Alldeles straxt ska vi bege oss ut i solen och om ett tag kommer min vän S med bebis på besök. Planerar trädgårdshäng hela dagen. Eller kanske möjligen om verandagolvet torkat och möblerna med magi (eller P:s hjälp) kan komma på plats lite efterlängtat soffhäng på verandan.

Under tiden jag skrivit detta har Alvin rullandes förflyttat sig flera meter. Måste verkligen hålla koll nu för tiden och just i detta nu måste jag nog gå och vända på honom. Han har nästan helt rullat in under TV-bänken och kommer liksom inte vidare (och förstår inte att det hela skulle lösa sig om han börjar rulla åt andra hållet). Han rullar friskt åt alla håll men när han väl är igång är det så långt det går i samma riktning som gäller. Ja, så nu har vi inte bara våra husdjur dammråttorna under TV-bänken utan också vårt barn.

Det verkar vara vissa problem här på blogg.se idag. Jag har skrivit 2 inlägg som försvunnit spårlöst i samma sekund som jag tryckte på spara & publicera, vi får väl se om detta går bättre.

Idag har jag och Alvin varit på undervattensfotografering på babysimmet. 3 dyk gjorde han och bilderna såg bra ut i kameradisplayen. Inom 4 veckor kommer de på skiva med posten och jag håller tummarna för grymt coola bilder på vår coola lilla dykare.

När vi kom hem var P:s föräldrar, syster och systerson här och vi har spenderat eftermiddagen i solen och värmen på verandan och i trädgården. Mest latat oss men hann också flytta ner hela matplatsmöblemanget och hamocken från verandan till gräsmattan och jag har skrubbat verandagolvet och i detta nu oljas det av älsklingen och förhoppningsvis räcker en omgång så att vi imorgon kan ta fram soffgruppen. Längtar till soffhäng på verandan, det var min favoritplats förra året och måste säga att det är en extra bonus att det blev en extra bonus att sittgruppen som vi under vintern haft på verandan gjorde sig så bra nere i trädgården. Förra året blev det aldrig någon sådan plats utan bord och stolar flyttades ständigt runt men nu hoppas vi ha hittat en mer permanent lösning. Snart är vi dock inoljade, så snart P är klar där ute innebär det också att vi är fast här inne tills det torkar. Det går att klämma sig förbi bilen i garaget och ta sig ut den vägen (tur för hundens kvällsprommis!) men det hoppas jag slippa.

Vet ni hur svårt det är att byta blöja på en bebis som så fort man lägger honom på skötbordet snurrar runt och lägger sig på mage? Det är faktiskt inte alls lätt kan jag upplysa om.

Annat som är lite jobbigt är att han sen i måndags inte vill sova i sin egen säng utan typ i min armhåla. Och bättre lite sömn med dålig kvalité än ingen alls tänker jag men fasiken vad ont man får överallt och ryckigt sover man. Nu har dock älsklingen lovat mig en natt i gästrummet (han ska bara komma ner med Alvin när det är matdags). Blir nog imorgon natt så jag får hålla ut tills dess. Och jag har minsann koll på vilken tidpunkt det är matdags så det kan inte myglas inte. Hoppas Alvin accepterar det bara, vill ju inte att han ska vara ledsen och mammigheten växer sig starkare för var dag som går så vi får väl se hur det slutar. Igår var dock min mamma barnvakt i cirka 2 timmar medan jag och P filade på båten utan några större problem men det är skillnad på dagtid och kväll och natt.

Igår tackade jag ju ja till nya uppdraget på jobbet. Nu känns det lite jobbigt det med för jag vet ännu inte mer säkerhet att det blir så (vilket i och för sig tyder på att det ju var rätt beslut eftersom jag nu mår dåligt över att det kanske inte blir så). Jobbar ju som konsult inom företaget och beställaren måste acceptera mig (det tror jag dock inte är några problem) och att de bara får mig på 50 % (och det är det jag är rädd kan gå fel). Egentligen tycker jag ju att de borde säga ja och vara glada att få ta del av just min exemplariska begåvning (haha) och någon som redan kan jobbet någorlunda istället för att ta in någon ny utifrån men man vet ju aldrig och nu är det helg och jag kan tidigast besked på måndag. Alltid något att våndas för...

Nu ska jag ta med mig Alvin ut i solen och plantera lite blommor. Undrar om det är en syssla som faller honom i smaken...

Redan sent igår kväll när jag läste detta så började det brinna lite i huvudet på mig och jag anade att detta skulle få visst genomslag i bloggvärlden. Det finns de som tycker att det var helt rätt att neka den ammande kvinnan att köpa vin och det finns de som tycker att det är fel.

Med risk för att få fiender tycker jag så här:
Folk i största allmänhet är i de allra flesta fall helt kapabla att ta hand om sig själva och sina barn. Så länge ett barn inte uppenbart far illa av sin förälders (eller annans) beteende så behöver troligen inte Herr och Fru Moralpanik lägga sig i vad det än gäller. Livsmedelsverket konstaterar faktiskt att det inte är skadligt för barnet att dricka 1-2 glas vin motsvarande 1-2 gånger i veckan när man ammar. Jag visste inte detta till en början när jag ammade men tyckte allt att det var glada nyheter att man kan få ett gott glas vin till maten då utan dåligt samvete. Detta betyder inte att jag själv utnyttjar denna fakta till max (tvärtom är jag väldigt försiktigt men det mest för att min mage är så känslig och för att jag nog lite vande mig av med vinsmaken när jag var gravid) men det är ju bra att i alla fall veta. Innan jag vistte bättre hade jag nog kunnat vara en av de som rynkat lite på näsan om jag sett någon ammandes dricka ett glas vin. Jag hade dock inte agerat om det handlat om så lite och jag hade tagit reda på fakta innan jag uttalat mig. Jag hade däremot kunnat agera och tyckt att det var helt rätt att neka servering om en person med uppenbart ansvar för ett barn (oavsett ålder) uppträtt berusat och dessutom ville ha mer. Nu betvivlar jag starkt att kvinnan i fråga blev alkoholpåverkad så att hon inte var lämpad att ta hand om sitt barn efter första glaset vin. Speciellt som vi ju vet att "ett glas vin" i en finare bar inte är någon mängd överhuvudtaget att tala om. Hon verkar ju ha nekats ett glas vin just för att hon ammade och då kan man ju också ifrågasätta hur snabbt de som lovprisar detta "förbud" tror att den minimala mängden alkohol skulle gå över i mjölken. Det är ju knappast så att det man stoppar in i munnen samtidigt (och dessutom outblandat) sprutar ut ur brösten. Så då har jag svårt att förstå argument som att det är just för att hon satt och drack och ammade samtidigt som det inte är ok (men om barnet hade sovit hade det varit okej). Jag är ju allt som oftast en liten moraltant själv vad gäller alkohol i närheten av barn (ni skulle fråga min P så skulle han kunna berätta hur jag knappt låter honom dricka en folköl ute på verandan när han grillar för att han sen kan råka andas på Alvin) men jag tycker faktiskt att det gått lite långt och blivit lite orättvist. Ingen med ansvar för ett barn borde dricka mer än för smakens skull och inte mer än att förståndet är helt bevarat men de allra flesta har den spärren själva och behöver inte att någon utifrån moralpredikar. Förbudet borde inte gälla just ammande om man nu promt måste ha ett förbud. Skulle det inte vara lika förkastligt att sitta och flaskmata sin bebis samtidigt som man dricker i sådant fall? Hade de nekat då?

Dock hade jag själv aldrig vågat dricka ens ett smutt vin offentligt med min son i famnen just för rädsla för andras reaktioner och för att jag inte hade tyckt att det var värt det (och jag håller med om att det inte ser jättebra ut). Och jag hade absolut inte gått till tidningen med en liknande story (troligen inte med någon story alls faktiskt) men jag kan inte tyckta att barens principen är rätt. De nekade av fel anledning, kan inte alla bara sköta sitt så länge ingen far illa (på samma sätt som det inte ska hackas på de som inte ammar, på de som inte tar exakt samma beslut som alla andra och på de som gör annat som inte gillas av alla) och kan inte alla passa på att lägga energin på att ingripa när det verkligen är något vi borde ingripa mot där någon uppenbart far illa, psykist eller fysiskt. Och en sak till, jag hade tyckt att det var helt rätt agerande om hon varit gravid, där är det ju faktabevisat att det är skadligt med minsta lilla alkoholintag till skillnad mot vid amning där Livsmedelsverket ju aldrig skulle uttala sig som de gör om det fanns risk att det var skadligt. På vissa personer sprutar visst förnuftet ut genom öronen lika fort som alkoholen sprutar ut från tuttarna när man dricker och ammar samtidigt...

Skål för en alldeles fantastisk fredagskväll till er alla (med alldeles lagom alkohol för just er situation)!

Vilken heldag! Alvin har fått sitt livs första diplom (för avklarad nybörjarkurs i babysim) och vi slapp badbajsning. Idag fick Alvin äntligen träffa sin favorittjej Isabelle och jag har fått hänga med bästaste vännen L. Det var tre veckor sen sist och vi är ju vana att ses minst en gång i veckan. Efter simningen blev det shopping, dels en del till Alvin som vanligt men faktiskt också en del till mig själv, bland annat en klänning som jag planerar att ha på Alvins dop. Jag har grymma problem med min bakdel, inga kläder, varken mina gamla eller nya jag provar i affärer passar. Nu kanske man skulle kunna tro att den är för stor och inte kommer i det jag vill men så är det inte. Den har blivit helt platt. Och alla byxor blir helt pösiga och så är jag inte van att se mig själv. En något oväntad förändring måste jag säga och ganska trist. Av den anledningen är det i alla fall bra med klänning då bakens form inte lika viktig i en sådan...

Vi har pratat och räknat och funderat och grubblat och vägt för och emot och kommit på nya tankar och förkastat nya tankar och blivit ganska positivt överaskade här hemma. Imorgon är det jag som ringer tillbaka till min chef och tackar ja till nya tjänsten! Vi har som sagt vägt det mesta fram och tillbaka och kommit fram till att det bästa för oss som familj faktiskt är att jag hoppar på detta nya spännande på halvtid redan i september. Eftersom jag då drar in en betydlig liten slant kan vi snåla på dagarna så att vi på detta vis kan dela 50/50 på ledigheten ända till augusti 2012 utan att dagarna tar slut och ändå ska vi nog få äta annat än nudlar och blodpudding. Då är Alvin 1 år och 9 månader och det känns så mycket mer rätt att han ska börja på dagis då istället för redan om mindre än ett år. Och på detta vis får jag alltså vara hemma i 1 år och 4 månader till. Visserligen inte på heltid men för mig känns det så rätt att hellre sprida ut det på en längre tid så jag känner mig mycket nöjd. Lite ångest över att börja jobba redan om 4 månader men det hade ju skett förr eller senare hur som helst (handlar bara om ett par månader) och på detta vis är det ju så mycket längre tills det blir dags för heltidsarbete (och totalt sett längre tid hemma för Alvin). Och som sagt blir det ju till en ny bra tjänst jag får komma till! Lite spännande och kul känns det allt...

Vill bara avsluta med att rapportera att mitt frenetiska sjungande av bajssången haft effekt (eller så var det bara dags helt enkelt). Nu är Alvins mage tömd och det känns bra trots att det hela krävde dusch, blötläggning av kläder, avspolning av skötbord samt byte av min egen tröja.

Nu börjar det bli lite oskoj. Alvin har inte skitit sen i lördagskväll (så klart ska man göra det när man är på fest) och om 2 timmar är det babysim. Vi har testat katrinplommon och messmör (och jag har sjungit bajssången massa gånger), fortfarande ingen reaktion förutom väldigt många illaluktande pruttar. Det vore inte skoj med mer än 4 dygns bajs i badbyxan. Hjälp!

Ni ska veta vad jag har ångest idag igen. Fast nu av helt annan anledning. Blev uppringd av min chef, hon ville erbjuda mig en ny tjänst, men då måste jag tillbaka redan i september. Bara på halvtid men ändå. Sånu har jag räknat dagar. Alternativen verkar vara följande:
Jag helt ledig till och med januari, P ledig februari-april
Jag börjar jobba halvtid i november och så kör vi båda 50 % till och med april

Båda dessa alternativ ger mig maximal ledighet (P ger mig alla dagar som är möjliga att ge bort) och vi tar då 5 dagar per vecka. Då använder vi inte några av de med bara 180 kr per dag utan de sparas för framtida bruk. Det har hela tiden lutat åt alternativ 2. Jag är hellre ledig en längre tid på halvtid och det funkar utmärkt för både min tjänst och P att köra halvtid. Eftersom P driver sitt eget företag kan han vara ganska mycket hemma hur som helst så det är därför han kan ge mig dagar. Nu har det alltså dock dykt upp ett ytterligare alternativ. Får lite ångest när jag tänker på att jobba igen men inser ju att det ska ske förr eller senare och jag kommer ju till en väldigt mycket roligare och bättre tjänst som dessutom till större del kan jobbas hemifrån men det blir ju två månader tidigare än nödvändigt. Dock sa min mamma en smart sak (hon gör visst ofta det, mammor är så kloka, gäller det även mig?). Om jag börjar jobba tidigare drar jag ju in mer pengar än planerat i höst (P:s inkomst påverkas troligen inte nämnvärt eftersom han styr ganska mycket själv) och då kanske vi kan klara att bara ta 3 eller 4 dagar per vecka (fast från årsdagen måste man visst ta 5, vilken djungel detta är!) och på så vis kanske vi kan köra delat längre och ta dagis först efter sommaren vilket verkar betydligt smartare av många andra anledningar. Då skulle jag alltså visserligen börja tidigare men vara hemma totalt sett längre... åhhhh så svårt, som sagt ÅNGEST.

Gårdagens ångest gick faktiskt över, jag har visserligen sträckt mig och det gör skitont men det var ganska kul. På grund av min lillla skada erbjöd jag mig att stå i mål eftersom målis var bortrest och det blev 0-0 så då måste man väl ändå säga att jag gjorde mitt jobb?

Nu måste jag rycka in och ta hand om ledsen son. Mammigheten på kvällarma blir allt värre och även igår var det lite skrikparty när jag vara borta. Attans vad tråkigt det är för alla inblandade när det blir så.

Nu kan jag berätta för er hur osugen jag är på att åka och spela korpen om typ 2 timmar. Det är bara 3 grader ute och idag har det först regnat och sen snöat. Fattas bara lite hagel vid halv 8 tiden så har vädergudarna gjort sitt bästa för att mosa min motivation. Dessutom har jag nu, när träningsvärken äntligen lagt sig, märkt att jag nog sträckte ljumsken när jag spelade sist. Jag har haft sån jävla träningsvärk att jag inte ens märkt det, kan ni haja hur otränad jag är då? Dessutom ryktas det om att vi inte är några avbytare. Tjoho vad peppad jag är som ni märker.

Idag vaknade vi ganska sent (vilket ändå inte kompenserade de många gånger vi vaknade i natt) och sen åkte jag och alvin till Ekerö för lunch med en kompis till mig. Myspys att sitta på café och dröna. Undrar om vi inte skulle kunna byta fotbollen mot det?

Idag har jag varit ännu mera duktig och dessutom ringt till en privat förskola här och ställt Alvin i kö. Nu kan jag äntligen släppa det och känna att jag i alla fall gjort vad jag kan, sen får det bli ett nytt race när det närmar sig.

Nu middagsdags och laddning. Hoppas verkligen att det i alla fall går bättre här hemma än förra veckan under min frånvaro och hoppas att det slutar regna och blir åtminstone 10 grader varmt. Vad verkar mest troligt?

Nu har duktiga jag ställt Alvin i förskolekö. Innan 6 månaders ålder så vi har minsann inte förlorat en dag i kötid vi!

För övrigt har jag mensvärk from hell och jag börjar på allvar fundera på att ta ut spiraljäveln för nu har jag haft mens sen i tisdags, alltså i en hel vecka, och det verkar inte avta en på ett tag (10 dagar höll det på sist) och gör dessutom ont hela tiden. Tycker mig minnas att det förr var i typ 5 dagar och då bara lite de sista dagarna och dessutom var det då bara första dagen som gjorde ont. Detta är inte kul.

Nu ska jag fundera på vad för duktigt jag ska bocka av på listan imorgon höll jag nästan på att skriva. Imorgon är det ju fotboll igen. Det får räcka som utmaning för dagen. God natt.

Oj, oj, trött mamma idag som har sovit med Alvin på mig typ hela natten. Eller, ja, den delen av natten som det sovs. Han bara vägrade ligga själv i sin säng igår och har bökat massa hela natten. Tror dock att han egentligen sover sämre när han sover hos mig för vi väcker varandra så vet inte riktigt vad som var vad. Trött var jag i alla fall klockan 8 när han ville upp. Sen har vi varit på föräldragruppsträff på öppna förskolan. Bra ställe det där faktiskt, tror jag ska ta mig dit någon mer gång men det tog nästan 40 minuter att gå. Fast det är klart, bra att Alvin kommer dit utsövd och sen efter alla intryck är det bra att sova i vagnen också. Och jag behöver väl all motion man kan tänka sig, synd bara att jag var helt slut och svettig när jag kom fram. Gillar min föräldragrupp men det är tyvärr inte riktigt någon som tar tag i saker och att ses. De ordnade träffarna är bara en gång i månaden och sen blir det liksom inget mer. Tror egentligen att alla skulle vilja det men ingen som orkar dra ihop något. Jag brukar ju vara en sådan fixare men energinivån är lite lägre just nu. Funderar dock på att bjuda hit alla, övriga bor i lägenhet och vi pratade just om att man borde ses ute nu när vädret börjar bli bättre men samtidigt pendlar det ju väldigt snabbt (idag var det inte ens 5 grader när jag gick upp och så har det haglat!) så då borde ju min älskade veranda kunna vara ett bra alternativ. Får se om det skjuts på framtiden som så mycket annat...

Öppna förskolan informerade oss också om förskolorna och köer och annat bra. Tyvärr bor jag dock på "fel" sida om ån och hör därför till Stockholms kommun även om det är närmre för mig att gå på detta BVC och således gällde inte informationen mig. Måste verkligen ställa Alvin i kö. Här i området finns endast 4 förskolor och det är tydligen väldigt svårt att få plats. Dessutom bygger de upp ett helt nytt område i närheten så fler barn lär det bli. De bygger visserligen en ny förskola också men det är platsgaranti för de som köper lägeneheterna i det huset så där blir det nog svårt att få plats och så är jag osäker på om det hinner bli klart i tid för när det är dags för Alvin att börja på dagis. Synd för det är en Ur och skur-förskola och det tycker jag verkar himla trevligt. Fast samtidigt kanske det är bra, vet inte om det är så bra att börja på en helt ny förskola? Visserligen är säkerligen allt väldigt fint och genomtänkt men all personal är ju ny, alla barn är ju nya på en gång och det kan jag tänka mig blir lite rörigt i början. Av de som finns nu att köa till är en föräldrakooperativ och det går helt bort för vår del. En är montesori och det vet jag inte riktigt vad jag tycker om, ska ringa dit och be att få komma och titta tror jag. Huset det ligger i (en gammal villa) ser så himla trevligt ut och alla barnen verkar glada när man går förbi men det är ju en speciell pedagogik. Är den bra eller dålig (jag har inte tillräcklig koll för att uttala mig)? De andra två är "vanliga" kommunala förskolor. Svåra val. Om man inte får plats på någon av dessa så kan man hamna var som helst i Bromma och Bromma är en stor stadsdel, platsgarantin gäller visst bara inom stadsdelen, och vi skulle verkligen vilja ha gångavstånd och gärna åt rätt håll också. Blir helt stressad av att tänka på detta, det är ju så lång tid kvar men kötiden gäller från 6 månader så något val måste vi göra redan nu även om man ju kan ändra sig sen. Känns helt ofattbart att vi så småningom ska lämna bort Alvin hela dagarna fast jag är övertygad om att det är bra med förskola och även om jag kunde skulle jag inte välja bort det (men så klart minska ner antalet timmar). Är övertygad om att det är bra med pedagogiken och att umgås med andra barn. Ska nog passa på nu när Alvin sover och titta in på hemsidan och läsa på så att vi ställer honom i alla fall. Fast han är så liten.

Idag har vi mest ägnat oss åt att fira födelsedagsbarnet här hemma.

Möjligen vaknade han något trött efter gårdagens fest men jag tror nog ändå han är ganska nöjd med dagen. Jag lagade lyxfrukost. Äggröra och bacon, mackor, juice och kaffe och en söt liten blombukett som jag faktiskt var ute och plockade i trädgården nu imorse. Tyvärr glömdes P:s mobil hos A & J igår (och den hade ringt rätt friskt på morgonen, många som ville gratta) så jag fick börja dagen med att sätta mig i bilen och åka och hämta den. Sen har dagen fortsatt i firandets tecken, en kompis till P kom förbi med blommor och sen på eftermiddagen kom våra båda familjer och så grillades och fikades det. Mycket trevligt. Av sin syster med familj fick han en råsaftscentrifug. Älsklingen och främst hans svåger planerar att göra äppelvin av alla våra äpplen senare i år. 75 kg äpplen behöver man visst men vi har ju 5 träd så det kanske kan bli något. Kul om de kommer till användning i alla fall, förra året blev det mest äppelmos i gräsmattan...

Gårdagens fest igår var en trevlig tillställning och födelsedagsbarnet (nu pratar vi om min vän A, inte älsklingen) blev överaskad och glad. För min del, som körde och ammade, blev det en lugn tillställning men för en del blev det ganska mycket whiskey. Alvin var vaken nästan hela kvällen (mellan 19 och 01!) med bara 2 korta powernaps i min famn och var på sitt allra bästa humör och gjorde alla andra på gott humör. Vårt älskade lilla charmtroll, festens mittpunkt. Och som han trivs bland mycket folk! Fast när vi kom hem var han helt slut och väldigt svårsövd. Får se hur det blir ikväll nu när det varit fullt med folk även idag.

Idag fick Alvin äntligen sin kusins gamla hoppgunga och den gillades. Han fattar precis hur man ska göra och verkar tycker den är mycket kul. Dock är han lite kort i kroppen, armarna hamnar lite knasigt högt upp så det verkar lite jobbigt för honom. Ska testa att lägga en handduk i botten så att han kommer upp lite (eller kanske bara ta på honom en himla massa blöjor så att ha blir lite längre i kroppen, haha).

Nu ska vi snart göra oss klara för sängen och natten. Alvin verkar dock hur pigg som helst, han är verkligen en kvällsmänniska så vi får väl se hur det bli rmed den saken.