Logik enligt Julia

Har precis slagit in paket till morgondagens 3-åring.

Tänk, för exakt tre år sen satt jag i soffan och åt en god fredagsmiddag och trodde jag hade 5-6 veckor kvar som gravid. 4 timmar senare gick vattnet och magen blev en bebis. Shit vad chockade vi var när Alvin kom, men så bra det blev! Och tänk hur mycket som hänt sen dess, med honom, med mig, med oss och med allting runt omkring. Vilka år han bjudit oss på!

Hört från badrummet där Alvin sitter på toan: ett stort plums följt av "det där var inte nice, det var bajs".

Ja, då är det dags att börja svara snart 3 istället för 2,5 när man får frågan hur gammal Alvin är.

Alvin 2 år och 9 månader...
...pratar tämligen obegränsat och sjunger mycket
...vill själv och kan det ofta men när det inte går blir han antingen väldigt ledsen och antyder att han är dålig som inte kan eller frågar med positiv klang "hjälpa mig?" men blir ofta sur när man sen gör det (ja, för han kan ju själv)
...är blöjfri dagtid sen en vecka tillbaka utan större olyckor och utan större ansträngning (ingen alls faktiskt) från vår sida. Blöjan är ofta torr på morgonen men behåller den gärna ett tag till på natten.
...leker med ord, rimmar, skojar och har verkligen humor
...är fortfarande läskigt bra på att snappa upp uttryck och säger ofta "om du ska bete dig så där får du faktiskt gå till ditt rum" och andra uttryck kopierade av oss. Imorse hörde jag honom säga "jävlar vad soligt det är här". Aj, aj. Och man kan lära honom långa texter, sånger och annat trams som pappan tycker är kul (och ok, jag tycker också det är rätt roligt att han kan en hel "Farbror Frej".
...leker med stor fantasi, bilar är favoriten men gärna med små gubbar och djur som leken kretsar kring. Kan leka själv en del men vill gärna ha sällskap i rummet. Spelar fotboll och är riktigt duktig, åker sparkcykel och tittar på kryp och sniglar när vi är ute. Och leker bra med jämnåriga och med äldre tjejer "som tar hand om honom". Med kusinen blir det tyvärr mycket bråk men han är fortfarande stora idolen.
...vill ha koll på hur allt hänger ihop och frågar mycket. Har nu lärt sig att en person kan ha flera "roller", att morfar också är mammas pappa och mamma är morfars dotter men ibland blir det fortfarande en del tankevurpor (vilket ju är helt förståeligt). Har också frågat efter sin mormor men svaren är svåra.
...har insett att det finns 2 kön, frågar mycket om skillnaden och påpekar ofta att jag har "snipperippa" (vem säger så?), ibland dock som motsats till att ha kalsonger. Har flera gånger sagt till mig om saker han och pappa gjort tillsammans "att sen när mamma blir stor och kille då får mamma också följa med". På liknande sätt kopplar han felaktigt när vi pratar om när Vilmer blir större (lika stor som honom) att det innebär att han själv blir bebis. Och att när han var bebis var Vilmer stor. Säger för övrigt om när Vilmer kan gunga, leka i sandlådan med mera "att först måste han växa, växa som en blomma". Så fint!
...somnar mellan 19-21 (lite flextid så här under sommaren) efter snabb nattning med pappa. Välling och en film på telefonen och sen sover han ofta inom 5 minuter (med pappa bredvid). Sängen står mot pappas och de byter ofta plats någon gång under natten. På semestern har han dock sovit i eget rum utan problem. Har han sovit minsta stund under dagen blir nattningen 1-2 timmar lång så det försöker vi verkligen undvika. Vaknar för morgon 11-13 h efter att han somnat.
...har sen i våras (reaktion på Vilmer?) blivit rätt jobbig att äta med. Petar i maten och måste övertygas och "luras" i nästan allt men kanske har det blivit lite bättre sista veckan och kanske trugar vi för mycket? Men han blir ju så grinig utan mat.
...är väldigt omtänksam både om oss och Vilmer. Kramas, pussas, säger att han älskar och har saknat och blir väldigt bekymrad om någon har ett sår eller plåster eller gråter.
...är lite avvaktande mot nya situationer och människor men bekräftar sen ofta med "hon var inte så dum" och "det var inte så farligt".
...tar på och av sig allt utom tröjor själv men blir ofta arg på ben som hamnar i samma byxben
...är världens charmigaste och roligaste att umgås med men samtidigt ganska utmattande (framför allt efter en natt med bristfällig sömn). Vill, vill inte och testar alla gränser. Man skulle bra gärna vilja veta vad som rör sig i hans huvud ibland. Så mycket klokt som kommer ut men så mycket strider.

Och så klart så otroligt älskad!

I onsdags ville Alvin inte ha blöja efter morgonkiss på pottan hos morfar utan "sina kalsonger". Intressant då han aldrig ägt ett par. Men man vill ju så klart uppmuntra detta beteende och kalsonger inhandlades kvickt. Sen dess har han bara haft blöja på natten och när vi åkt bil och det har bara skett tre små kissolyckor.

Imorse ville han gå på toan när P gick upp men jag ville att vi skulle somna om (klockan var trots allt bara 6:20 och Vilmer var vaken till och från till klockan 3) och trodde mest det var något han sa för att få gå upp. Vi låg kvar och halvslumrade i någon timme sen började han gråta av magont. Tänkte han behövde bajsa så fick ge med mig. Han var då torr i blöjan så fick honom att gå på pottan. Han kissade så mycket att den blev full (!) och sen hade han inte ont mer. Stackarn hade hållt sig så länge att han hade ont. Kände mig så elak (men han hade ju blöja och brukar ju kissa i den på natten)! Så nu kanske vi måste flytta ner i källaren trots allt. En trapp mellan sovrum och toa känns inte optimalt i dessa tider och dessutom har han sovit väldigt bra i eget rum både på hotellet i Dalarna och på Tuna och det kan endast fixas i källaren här (om vi vill bo på samma plan vilket vi vill). Så vi får väl se vems vilja som väger tyngst på nästa familjeråd. En väldigt duktig son är det vi har i alla fall!

Alvins vattenrädsla kan härmed anses som bortblåst. Han har sen vi kom hem från Västervik (som ju var tänkt som en badsemester men bjöd på cirka 0,2 bad) badat otaliga gånger i egna elefantpoolen, flera gånger i närmsta plaskdammen, från klippor (fast det var svårt) och strand när vi var ute på sjön och nu senast i Siljan utan minsta betänklighet och så i hotellet i Moras pool varje dag. Och där har han simmat själv med sina puffar och hoppat och vägrat gå upp. Overkliga framsteg med tanke på hur sommaren började.

Fram med serpentinerna, ladda kanonerna, på med fracken. Här ska firas!

Alvin har precis bajsat i toaletten!

Och vi lägger ytterligare en sak till grejerna jag omöjligt trodde man kunde bli glad över innan jag fick barn.

Det är lite trist att ta med familjen på badsemester och så VÄGRAR 1-meterskillen att bada. Vägrar som i att slänga sig på marken och sparka vilt. Och är så rädd att han inte ens vill närma sig sjöutsikt typ. Men, men, i te mycket att göra än att vänta ut honom. Och så åker han sparkcykel. Överallt, jättesnabbt och bra och faktiskt försiktigt. Kör in till kanten när det kommer bilar och vrålar åt även oss att STÅ STILL! Någonstans verkar säkerhetstänket vad gäller både bilar och vatten gått lite till överdrift men hellre det än tvärtom. Hur vi ska komma ut på sjön nästa vecka är dock ett mysterium. Hoppas morfar lockar mer än vad vattnet skräms.

Ungefär 3 timmar tog de 5 metrarna ner till vattnet (men tårna doppades till slut):

Passade även på att mäta och väga den stora på BVC i förrgår. Det var ju mer än ett år sen 1,5-årskontrollen och inte dags förrän vid 3 annars. 14,7 kg tung och 95 cm lång är han stora trotsiga och helt makalöst charmiga Alvin.

Idag har Alvin varit på heldagsutflykt till morfar. Lite för att avlasta mig när P jobbat men mest för att öva lite. Morfar har ju varit barnvakt massor av gånger utan minsta problem men aldrig hemma hos sig utan han har alltid kommit hit. Detta är ett steg i att Alvin senare i sommar ska vara där en hel helg när vi ska på bröllop. Nästa steg i övningen ska han få sova över också. Jag är inte det minsta orolig med tanke på hur bra det gick idag. Aningens mer orolig är jag för imorgon då Alvin ska på utflykt med dagis. Alltså inte bara till lilla skogsdungen de brukar besöka en gång i veckan utan de ska till Ursvik och de ska åka buss dit. Ett gäng 2- och 3-åringar och 3 vuxna. Gulp! Jag funderar starkt på att förklä mig och åka samma buss bara för säkerhets skull men antar att det skulle ses som något överbeskyddande. Men hallå, det är liksom det finaste jag har som jag förväntas släppa iväg på värsta äventyret. Ja, ja, får se om det blir utklädnad på buss eller lite ärenden imorgon, det ena verkar sundare än det andra men jag får verkligen ångest av att tänka på den där bussresan.

Det är på tiden att jag sammanfattar lite om Alvin nu när han (redan för tre veckor sedan) hunnit fylla 2,5. Jag har ju alltid trott att det är kul att se tillbaka och bloggen är ett bra ställe att dokumentera på. Nu när det kommer en till att jämföra med så känns det ännu ner motiverande. Inte för att jämföra som i att skryta eller tycka det ena barnet är bättre eller sämre förstås utan helt enkelt bara för att det är kul att jämföra.

Det är svårare att sammanfatta en 2,5-åring än en 2 månaders, det är inte lika många tydliga nya saker som händer men en sak kan jag enkelt konstatera. Alvin är liksom som en hel liten människa nu. Inte helt färdig så klart (det blir man väl aldrig) men han pratar ju obehindrat, rör sig obehindrat (springer, hoppar och studsar) och är absolut närmre än 5-åring än en nyföding om man ska sätta någon slags skala. Han äter det mesta men trotsar sig igenom många måltider. Han sover inte på dagen (men gjorde ju när han var 2,5) och vi som aldrig haft nattningar på under 30 minuter utan snarare på dryga timmen som standard är nu chockade över att det tar cirka fem minuter. Ibland kan jag dock känna att han egentligen är aningens för trött kvällstid men det stabiliseras säkert snart. Han dricker fortfarande välling vid läggdags men i övrigt äter han helt som oss vuxna. Han kissar en del på potta hemma (och på toalett hemma hos morfar och farmor och farfar) men i övrigt är det blöja som gäller. Han säger dock alltid till när han ska bajsa och går undan lite då. Han kan till stor del klä av och på sig själv, det har jag sett på dagis men vill gärna ha hjälp och blir så frustrerad när det inte går. Han har också börjat lägga sig i vilka kläder han har på sig och vill gärna ha lika som pappa eller kusin W. Han ber oss visa hur när det är något han inte kan och han frågar mycket hur saker fungerar. Han leker själv en hel del men vill gärna ha sällskap. Det mesta är "min, min, min", även allmänna leksaker i parken och vi har en del strider (som han alldeles för ofta vinner). Favoriter inne är klossar, bilar och bobby car. Ute gillar han bilar och bollar och att köra runt med sin gräsklippare. Han är också en sann djurvän, fångar myror och sniglar i trädgården för att klappa dem och mata dem. Han tycker också om att läsa och sjunga och fantiserar mycket. Han gillar och gullar med sin lillebror och vi har inte märkt av så mycket svartsjuka. Han vill ibland ha hjälp med saker och att man ska komma fast jag ammar men accepterar (för en gångs skull) ett nej och vänta då. Annars när man säger att det är något man inte kan har vi börjat få tillbaka ett "men du måste kämpa lite". Han är överhuvudtaget väldigt bra på att ta efter uttryck och man får tänka på vad man säger. Han är så finurlig, tänker ut kluriga och roliga svar, han har faktiskt utvecklat en riktig humor på sistone och han vet precis hur han ska få oss dit han vill. Världens charmigaste med ett stort leende och en jäkla vilja, det är vår Alvin det. Älskar att se honom växa till den lilla stora killen han allt mer bli och älskar att se honom som storebror men också som min lilla kille.

Det är väldigt positivt att våra nattningar sen dagvilan togs bort går på ca 10 minuter. Det känns dock som om det är jag som får ta alla nackdelarna (trött Alvin att underhålla på eftermiddagarna efter dagis fram till middag och han verkar vakna tidigare på morgonen vilket ger mig mindre sömn och mer tid att fördriva innan vi ska till dagis). Eftersom det är P som nattar är vinningen störst för honom och det är ju lite orättvist. Jag får glädja mig åt att få se min kära sambo lite mer på kvällarna och han är dessutom betydligt gladare efter 10 minuter än efter 1,5 timme i sovrummet. Dessutom får jag lite egentid med Alvin på morgonen eftersom Vilmer sover då, har dock lite svårt att se det positiva i att han sover och jag måste vara vaken men jag kanske är knusslig jag...

Nu har P dragit på konferens över natten. Jag fegade ur och tog det säkra valet att leja bort Alvin till farmor. Skulle kanske inte vara något problem med nattning och natt ensam men det skulle också kunna bli kaos.

De två gånger jag nattat själv har det tagit över en timme. I och för sig har i princip alla nattningar tagit mellan en och tre timmar sista månaden så det har inte varit en tydlig försämring för att Vilmer varit med men sen i lördags gäller nya regler. P tröttnade på evighets nattningar (blev tydligen mer bråttom att få till en förändring när det är han som drar lasset...) och nu är det ingen dagvila som gäller. Och vad beträffar nattningarna efter det har det funkat bra, max 20 minuter har det tagit. Däremot har eftermiddagarna varit lite mindre muntra och jag har fått kämpa rätt hårt för att hålla trött och grinig son vaken från hämtning vid tre fram till kvällen. Men jag har lyckats. Hoppas dock han snart vänjer sig vid det nya. Det är en sak att jag får kämpa, det kan jag ta (även om det är aningens orättvist att det är P som får dra nytta av mitt slit) men vill ju inte att Alvin ska gå runt och vara gnällig och ledsen var eviga eftermiddag. Upp till en vecka sägs det ta att stabilisera det hela. Nu har ju dock inget annat med hans sömn varit enligt instruktionerna så vi får väl se. Hur som helst, var inte sugen på att ta hela denna utmaning själv idag för att sen kanske på det få en maratonnattning och efter det kanske en kaosnatt. Nej, farmor blir bra. För mig och för Alvin (och förhoppningsvis för farmor, hon vill ju låna honom), han älskar att vara där och mer uppmärksamhet kan han inte få. Men, fast jag vet att detta är ett bra upplägg, så känns det lite konstigt (skuldkänslor? saknad?) nu när jag packar Alvins nattpackning för att köra ut honom direkt efter hämtning. Jag menar, jag skulle ju kunna ha honom här och så väljer jag att lämna bort honom av lathet. Fast det är inte lathet, det är smarthet och han kommer bli överlycklig när jag säger vart vi ska åka. Men ändå, det där gnagande samvetet...

Alvin kollar på myror med morfar. Hur ser man dem bäst? Genom att lägga sig platt på mage så klart!

Idag gick Alvin och satte sig på pottan och kissade helt utan förvarning. Har inte varit i närheten tidigare, suttit med kläder och blöja på alternativt i 2 sekunder. Han verkade bli riktigt chockad (och stolt) själv!

Min stora lilla kille som stolt berättar för alla på dagis att han är en stor kille och ska bli storebror. Världens bästa kommer han att bli!

35+4 och det är svårt att inte jämföra med förra graviditeten. Förlossningen började med en liten blödning sent på eftermiddagen i 35+4. Då visste jag inte alls att det var starten. Samtal till förlossningen tydde inte på det, de ville inte ens ta emot mig så jag jobbade vidare, och klagade lite de kommande dagarna och nätterna på att det gjorde ganska ont och det var lite jobbigt att det var 6 veckor kvar (var helt beredd på att gå över 2 veckor och föda på självaste julafton). Tänk att det var mindre än tre dagar kvar innan vi skulle få träffa Alvin för första gången då. Och tänk nu, hur lång tid är det kvar?