Logik enligt Julia

Har vaknat till strålande solsken efter sovmorgon till 10 (tack älsklingen) men ändå är jag tråkigt nog inte på strålande humör. Mamma är verkligen dålig bu och det är så jobbigt. Jobbigt att inte veta vad som väntar och jobbigt att veta vad som väntar.

Idag ska vi i alla fall utnyttja vädret och höststäda huset. Man gör visst så när man har hus. Förra året hann vi inte, en viss liten filur överraskade oss ju med att titta ut 1 månad tidigare än vi räknat med och snälla svärföräldrarna fick ta hand om trädgården medan vi låg på BB. Några dagar efter vi kom hem kom snön så det var tur det. I år kommer de och hjälper till under mer ordnade former och efter dagens arbetspass blir det gemensam middag. Vi tänkte grilla så grillen ska inte städas undan.

Imorgon väntar besök på bilmässan. Min personlighet har tydligen förändrats totalt men det ska bli riktigt kul och Alvin gillar ju bilar. Och att låta som en bil så vi får se hur han reagerar i en mässhall full med vrålåk. Efter det ska vi besöka sjuklingen och tills dess ska jag verkligen fundera på om det är något jag absolut vill tala med mamma om. Så nära är det nog inte (hoppas jag) men ändå. Vill inte ångra mig sen över saker som inte blev sagda men vill samtidigt inte ha något slags sista samtal. Det är jag då rakt inte mogen för. Fast är man någonsin det?

Mycket allvar idag men sånt är mitt sinne. Här kommer i alla fall en glad kille på pappas coola bil och genast blir jag på lite bättre humör...

Dags att trampa till jobbet. Hur mycket hellre skulle jag inte just nu slå mig ner bredvid Stålmannen på lekmattan?

Hemma i soffan efter en dag hos mina föräldrar. Alvin älskar att leka med morfar. Och mormor och morfar älskar sin Alvin och vi har haft det mycket trevligt. Men man kommer inte ifrån det. Det är med väldigt tudelade känslor jag kommer hem. Så är det varje gång jag varit där och man sett hur dålig mamma är. Lite sämre för varje vecka och lite lite svårare att låtsas som att allt är bra. Eller rättare sagt, helt omöjligt att låtsas det. Nu luras ingen, hon är verkligen dålig och det är så elakt att det är så.

Har tittat lite på Rosa Bandet-galan nu ikväll och på ett sätt får man ju lite perspektiv. Det kunde varit lite värre. För hon kunde varit så dålig som hon är nu redan första gången hon blev sjuk 1994. Då hade hon en son på 5 år och även jag var bara ett barn. Nu har hon ju faktiskt till och med hunnit få barnbarn och det är kanske ännu mer synd om de som de visar på galan som är betydligt yngre än min mamma. Men ändå, det känns inte speciellt kul nu heller och varför ska det behöva drabba just min familj. 8 av 10 blir botade berättade Hasse Aro nyss. Väldans otur att just min mamma skulle vara en av det där andra två då. Otur och orättvist. Fast jag fattar ju att det inte är mer synd om min familj än vad det hade varit om någon annan familj drabbats istället. Så man kan inte riktigt tänka så fast det lockar att bli jävligt arg på denna orättvisa. Så nu är jag lite arg men sen efter några djupa andetag fortsätter allt någorlunda som innan. Men man kan inte låtsas som att det inte pågår hur många djupa andetag jag än tar.

Klockan 9 slog jag i alla fall över till Greys för att vila hjärnan med lite hittepåproblem istället och det känns som ett bra beslut.

Nu har vi precis vinkat av en mamma från mammagruppen med son som varit här för att leka och umgås och fika. Killarna blev väldigt glada när de såg varandra men sen blev tyvärr starten lite olycklig. Alvin visade alla sina konster och leksaker och började med att slå på sin kompis med hammaren till bultbrädan (som han för övrigt behärskar väldigt bra) och efter det blev stämningen lite dålig mellan barnen. Mammorna var glada och fortsatt vänner (så klart) men så fort kompisen fick syn på Alvin började han gråta i panik. Och så snart han lugnat sig lite och vägade lite mer blev han vettskrämd av Alvin som lät som Alvin brukar låta. Ganska högt men glatt. Det var ju lite trist när man försökt ordna leksällskap för att göra barnen glada. Alvin verkade i och för sig fortfarande ganska glad men lite konfunderad när hans polare mest grät hela tiden. Sen blev det lite bättre ett tag medans vi fikade och barnen satt i varsinn stol och åt mellis men vidare värst mycket lek tillsammans blev det tyvärr aldrig. Vi bestämde dock att snart ta nya tag så då hoppas vi på en lite bättre start så kanske det blir roligare för alla. Det är lite besvärligt det här med att Alvin är rätt bufflig. Det är ingen fara med lite äldre barn men så fort de är jämngamla så far han ju fram som en ångvält och skräms och så och det är ju lite trist när han ju egentligen är glad och vill leka. Vet inte riktigt hur man ber en 11-månaders att vara lite lugn? Försiktigt är inte direkt hans favorit ord.

Ja, ja. Det var trevligt ändå och jag tror nog det ska gå prima nästa gång vi ses och mamman som var här är lyckligtvis en trygg mamma med fötterna på jorden som tog det hela med ro. Värre med en annan mamma i mammagruppen som vi mötte för någon vecka sedan som sprang runt och såg till att ingen kom i närheten av hennes son för hon ville verkligen inte att någon skulle dra honom i håret. Missförstå mig inte, jag är inte för bråk och slagsmål och slapphet vad gäller uppfostran men lite lagom är väl som vanligt bäst?

Nu ska jag ge lillkillen mat, potatisgratäng och köttbullar sen i söndags. Vilken lyx va?

Ny vecka. Nya tag. Efter en helg som bjudit på kontraster, fest på krogen och tidig morgon ute i gungan så är det nu dags för veckans första arbetsdag.

Detta var verkligen helgen då Alvin började gå på riktigt. Första stegen tog han ju för cirka en månad sen men nu går han verkligen. Det är liksom sättet att ta sig fram nu. Bortsett från när han har skor på sig. Då blir benen som spagetti. Men i övrigt. Och föräldrarna är galet fjantigt stolta.

Nu ska jag slänga i mig det sista av frukosten och promenera iväg. Saknar redan lilla filuren, hur ska jag klara dagen?

Ute i trädgården tidigt igår morse:

Lite trötthet idag trots natt i gästrummet. Igår var jag på partaj. Avslutning och prisutdelning med korpen. Vi kom ungefär så sist som man kan komma men vi hade kul ändå. Det blev inte jättesent eller vilt men när man inte kommer i säng förens halv 2 och den inbyggda väckarklockan säger god morgon vid 8 är man inte utvilad trots en ostörd natt. Det är trist men jag verkar helt förlorat förmågan att sova på morgonen hur mycket jag än skulle behöva det. Tror jag får önska mig en natt i gästrummet en vanlig natt med tidigare sänggång. Nu vet vi i alla fall att grabbarna klarar sig bra ensamma en natt och jag saknade troligen dem mer än tvärtom.

Idag har vi varit på dop, Alvin briljerade med sin gång och sina billjud. Polaren och dopbarnet hängde inte med men verkade nöjd ändå och det borde han vara. Det var en fin och trevlig dag.

Har idag upptäckt minst 2, kanske 3, nästan färdigkläckta tänder i Alvins mun. Förklarar kanske den värdelösa sömnsituationen senaste veckan.

Nu väntar jag på att ugnen ska göra det sista med steken (!) och potatisen medan älsklingen nattar lilla älsklingen. Sen kan lördagskvällen börja!

Kanske inte som det var tänkt men kul ändå!

Det här med att sova själv verkar inte vara särskilt troligt att det sker igen. Vi får Alvin att somna men sen vaknar han i skrik och panik och efter det går det inte att få honom att sova själv. På nätterna är det lösbart, han får helt enkelt sova mellan oss i sängen tills denna lilla period är över men på kvällarna. Hur ska vi göra då? Jag vill faktiskt inte, hur trött jag än är, gå och lägga mig vid den tiden så antingen resulterar denna sova-själv-vägran i att han helt enkelt får vara vaken tills jag är redo att krypa till kojs eller så får han ligga på mig i soffan och jag får ungefär inget gjort på hela kvällen. Nu lyckades jag dock få honom att somna i vagnen efter första vakningen. Kan ju hoppas att vi i alla fall hinner med lite middag innan nästa vak.

Idag har vi i alla fall haft en trevlig familjedag så jag är glad och nöjd ändå och det tror jag även älsklingskillarna är även om de blev lite less av affärerna i Bromma blocks efter ett tag. Jag hann i alla fall klippa mig och det var verkligen inte igår. Snarare typ i våras. Om någon månad planerar jag att klippa lugg. Nog för att man typ alltid ångrar sig, mössa går inte ihop med mitt självfall och det blir en del jobb att hålla luggen så där rak och fin och platt med mitt burr men det är ju väldigt snyggt. Och jag tänker mig att jag borde passa på när allt babyfjun i pannan (som verkligen inte bara är fjun utan en hel frisyr) ändå har lagom lugglängd. Ser faktiskt fram emot det men det var för kort fortfarande. Hade bara blivit värre (vilket det egentligen inte borde kunna bli). Ser också fram emot att sluta fälla så mycket hår. Blev bra ett tag men sen jag färgade det är det värre än någonsin. Toning kanske för att bli av med utväxt men inte med håret? Har också införskaffat lite multivitaminer på frisörens inrådan. Hon frågade om jag var i en stressig period i livet. Antar att det finns olika typer av stress...

Snälla älsklingen serverar nu middag och sen ska vi skrapa varsin trisslott för att fira att han idag fått besked om ett nytt och spännande jobb. Jag vet, skumt sätt att fira på men kul. Om vi vinner i alla fall.

Och jag har nu förflyttat mig och sitter med orolig men sovande Alvin i knät. Så länge dög vagnen. Kommer han vakna igen när jag lägger ner honom? Vardaglig spänning här hemma hos oss.

Det var inget stort plan jag åkte hem med idag. Ungefär som ett leksaksplan såg det ut. Och vid ombordstigning bjöds det på godis och öronproppar. Och de behövdes. Men smidigt ändå. Mindre än 2 timmar efter att jag satt på utbildning i Jönköping satt jag på vardagsrumsgolvet och lekte med Alvin. Alvin som går allt mer, försöker (och lyckas) klappa händerna, fullkomligt älskar att jaga hunden och att själv bli jagad av sin pappa och som använder precis allt som låtsas telefon. Och som just i detta nu ligger bredvid mig i soffan och sover (på min bortdomnade vänster arm) eftersom han skriker i panik om man försöker lägga honom i hans säng eller vagn(varför?). Och som är helt galet söt så det är förlåtet att kvällar och nätter på sistone varit rätt besvärliga och då jämför jag ändå inte med de direkt bästa av nätter. Men jag lever på hoppet. I natt kommer vändningen. Eller i alla fall snart.

Dagens plan, 18 platser litet:

Imorgon ska jag på en liten resa söderut för utbildning med jobbet. 05:45 startar resan och jag tror att imorgon kanske blir dagen då jag tar min första kaffe på mer än 5 år. Det verkar piggt och bra och det tror jag att jag kan behöva. Synd bara att jag blir så stirrig och mår dåligt av det.

Och för sakens skull vill jag poängtera att söderut inte nödvändigtvis betyder trevligare breddgrader.

Nu ska jag sussa och snosa på Alvin inför min endagstripp. God natt!

Där är ordet som gäller just nu. Typ femtioelva gånger kan man hinna säga det på en minut samtidigt som man pekar på lampan, en tavla, tv:n, mamma, pappa eller något annat. Enda kriteriet verkar vara att det är över ens eget huvud, allt som är uppåt är kul och spännande och DÄR.

Lovar att skriva det där 11-månaders inlägget och berätta mer om allt nytt (om nu någon skulle vara intresserad) men snart kommer L och Isabelle så nu ska här lekas!

På väg hem från mina föräldrar. Båt upptagen ur sjön idag, igår var vi på anhörigmöte med mammas läkare hela bunten. Inte så kul ämne men bra att få höra lite fakta och att alla syskon fick litet tillfälle att prata av sig. I torsdags var det roligare sysslor. Teammöte på jobbet med efterföljande middag på Fridays och efter det Zpanska flugan på Chinateatern. Riktigt rolig faktiskt och helt klart sevärd. Var lite rädd att det skulle vara väldigt mycket fars (som det som går på TV4 hela somrarna och är skittråkigt) men inte alls. Och när jag kom hem hade Alvin sussat utan avbrott sen klockan 7, en sådan kväll har då inte inträffat när jag varit hemma. Sen vaknade han så klart när jag gick och la mig och krävde att få sova med mig. Men ändå, skönare med lugn kväll än inget alls och efter att ha varit borta en hel dag och kväll var det då ganska mysigt med lite gos.

Nu är vi hemma på vår gata och jag förväntas visst hjälpa till med urpackning...

Frost i gräset och jag ska bara pussa mina älsklingar hej då innan jag sätter mig på cykeln för att trampa till jobbet och göra veckans sista timmar. Lagom olockande.

Lilla älsklingen blev stora 11 månader igår. Mer om det utlovas så klart. Kan ju inte bryta självaste månadstraditionen den allra sista innan årsdagen. Gulp vad tiden går. Hur gammal gör inte det mig?

Tex idag. Alldeles nyss när jag skulle spela säsongens sista korpmatch klockan 20:45 och klagade på att det var så sent. Och åkte dit och mötte halva laget på väg därifrån eftersom matchen började 19:45 och redan var slut när jag kom dit. Grrrr..... Kul i oturen att jag mötte en gammal vän och vi kunde prata ikapp om livet 2 barn rikare än sist vi sågs. Ja, den uteblivna sömnen börjar nog ta ut sin rätt, jag som tidigare var ordningen själv börjar uppträda allt mer förvirrat. Just därför skriver jag upp ALLT i min mobilkalender. Dagens misstag begicks egentligen inte idag utan den dag jag la in det i kalendern på fel tid. Eller så har klockan i kalendern börjat gå fel men det tror jag egentligen inte på själv.

Nu ska jag snart sova så mycket jag kan och försöka sluta gräma mig över missad match samt skänka en liten extra tanke till min farmor som efter mer än 10 år på sjukhem nu verkligen börjar trappa ner. Visst ingen hejd på hur mycket, framför allt min pappa ska behöva klara av.

Alvin är glad som vanligt i alla fall.

Så här blidde det med soffan. Rätt nöjd faktiskt. Och nöjd med detta att blogga från telefonen. Nu slipper man leta sladd till kameran när man vill få in bilderna. Synd bara att jag inte lyckats få till några direkt bra bilder ännu men så småningom ska jag väl lära mig kameran också.

Oj, oj, det har varit lite mycket. Med jobb och barn som vill ha underhållning och nya telefoner som inte alltid funkar och min mamma som visst inte mår så bra och ja, sådant där allmänt att fixa med. Äpplen som ska plockas, mos som ska kokas, ben som ska rakas, tvätt som ska tvättas och son som ska nattas. Så datorn har hör och häpna inte startats sen i torsdags. Tur att jag har nya telefonen så att jag kan hålla mig uppdaterad ändå. Men skriva det har jag inte kunnat för jag får bara felmeddelande. Synd för er för jag hade en snygg bild på soffan att visa.

Nu ska jag leka ekonom (eller möjligen gå in i min yrkesroll, beror på hur man ser det) och hjäpa en kompis att värdera ett företag hon fått möjlighet att köpa. Herregud. Litar folk på att jag kan ge bra råd i sådana frågor? Läskigt värre men lite hedrande. Hoppas att jag inte sätter henne i knipa med mina råd.

Jag som är lite efter med allt har nu övergett min gamla dumma telefon och gått och blivit med iphone. Fortfarande är det ganska mycket som är trixigt för mig men jag lär mig och jag gillar den. Bara detta att jag redan bloggar från den borde ju ge mig lite poäng men det är klart man vill hänga med i tekniknyheterna och bloggappen har jag minsann läst om. Typ hela dagen har gått till att bli vän med min nya kompis och nu är det snart sovdags.

Såg ni vilka dåliga kulisser det var i hålet i greys förresten? Jag bara måste kommentera sånt...

God natt från mig och min nya kompis!

Nu är den på plats. Den nya soffan. Så fin och skön. Men ganska stor. Men det är nog en vanesak. Den är i alla fall väldigt bekväm att sträcka ut sig i och vi kan nu ligga ner i samma soffa utan att ens nudda varandra. Som om det skulle vara positivt (ok, jo, ibland).

Man borde kanske ha förstått att leveranser från IKEA levereras i platta paket men jag antog av någon anledning att just soffor kanske kom ganska så mycket i formen av en soffa. Det gjorde den inte. Bortsett från alla skruvar och muttrar och ben så kom den i exakt 18 delar plus klädsel, allt i platta paket. Det tog lite svordomar och svett innan den såg ut som en soffa. Jag gick in med inställningen att det skulle gå lätt som en plätt att få ihop den. P gick möjligen in med aningens mindre entusiasm och slutresultatet blev väl någonstans mittemellan. Det tog sin tid men den ser absolut ut som en soffa nu och den är som sagt galet skön. Alvin har undersökt den nya mastodontmöbeln mycket noggrannt och har legat på golvet och tittat in under den och verkar på det stora nöjd. Jag är inte minst nöjd för att den större storleken täcker över båda våra kontakter i vardagsrummet och vi kan nu ha fönsterlampan ikopplad igen utan att riskera att den dras ut och ned av klåfingrar. Bara positivt alltså!

Nu har jag av någon anledning en son som inte vill sova men som är hur pigg som helst och kör runt med sin bil  över hela huset och låter brumbrum och ljudet för naturligt nog med sig en hel kaskad av spott ut ur munnen. Snarast ska jag ta vildingen under armen och gå upp och lägga oss båda. 12 steg har han gått i följd idag. Det tar sig snabbt! Och jag har inte ammat honom sen i fredags morse så jag antar att man nog kan se det som ett avslutat kapitel. Eller? Och jo, en grej till. När bror och sambo kom för att hämt avår gamla soffa som de nu köpt så hade de med sig presenter från amerikat till Alvin. En cool (stor) t-shirt och världens snyggaste Converse som nog är alldeles lagom ganska snart men Alvin blev helt paralyserad och kunde knappt krypa, än mindre gå med dem på fötterna så det kräver nog en del övning.

Nu ska jag som sagt se om han vill sova något om jag gör honom sällskap. God natt!

Det är klart. Om man verkligen vilja vakna utvilad efter en barnfri natt borde man inte gått och lagt sig klockan 4. Även om man får sovmorgon blir det inte jättemycket sömn då. Fast det är klart, vi hade det väldigt skoj och det är ju bra att utnyttja tide med skoj också. Och efter att jag städat ur hela vår soffa efter att jag gått upp vid 12 (det gäller att utnyttja den barnfria tiden som sagt och soffan ska säljas imorgon) så fick jag mig en välbehövlig liten eftermiddagslur och först nu ska vi bege oss och hämta upp den lilla vildingen. Efter rapporter från farmor att läget var helt under kontroll så tog vi det lugnt både med uppgång och städning och vila men nu börjar det tusan kännas VÄLDIGT länge att ha varit ifrån älsklingsfiluren. Och jag är nu, även om jag gick och la mig sent, riktigt pigg. Sovit 6 timmar i streck. Sug på den ni!

Och vet ni hur mycket jag längtar efter den nya soffan nu då? Den som ska komma imorgton mellan klockan 13-17. Allt är redo för att ta emot den i vårt hem och vore det inte så att jag just i detta nu saknade Alvin så mycket så skulle soffan vara det jag längtade mest efter i hela världen. Eller nja, kanske inte riktigt sant, men ganska.

Vi har precis lämnat sonen hos farmor och farfar och jag sitter nyduschad i soffan och väntar på att nagellacket ska torka. Av någon anledning känns det som om jag måste skriva väldigt försöiktigt för att inte smeta ut det(vilket jag är något av en expert på) men egentligen skriver man väl aldrig med uppsidan av naglarna så jag tror egentligen inte det är någon fara (vilket kan vara anledningen till att jag sällan lyckas hålla naglarna fina medans de torkar). Tur det inte är var dag man ska göra sig fin. Älsklingen står i duschen och jag måste säga att det känns väldigt tomt utan Alvin här hemma men han har säkert roligare just nu än vad han skulle haft tittandes på mig och mitt lack. Vi ska på pokerfest. Exakt vad det innebär är lite oklart men temat är 20-talets gangsters och idag har viss rekvisista inhandlats. Ska bli riktigt skoj. Och så ser jag riktigt mycket fram emot morgondagens sovmorgon.

Nu ska jag förstöra nagellacket och försöka måla på ett lager till.

Ha en skön lördagskväll!