Logik enligt Julia

Ett par bleka håriga ben får se solen för första gången i år. Det är allt bra skönt med trädgård, hade aldrig vågat blotta mig så på offentlig plats (det där internet är väl ändå inte så populärt att detta räknas som offentlig blottning?).

Pollen är för övrigt en ganska stor nackdel med våren. Lyckas jämt förtränga den detaljen i längtan efter våren.

Nu borde det väl vara på riktigt?

Förra året var det vår nu, min mamma fyllde 60 och det gick att sitta ute. I år fyllde inte mamma år och inte har det gått att sitta ute och äta ännu (utom en varm lunch i mars). Saknar så klart mammas födelsedag mer än våren. Men vi högtidlighöll i alla fall dagen och sågs nästan hela familjen och åt en underbar middag som jag är övertygad om att mamma skulle ha gillat. Så mycket som kan ändras på ett år...

Idag pratade jag för första gången med grannen 3 hus bort (här håller sig alla till sitt så det har inte blivit av tidigare). Var på en promenad med Alvin utan vagn (man får verkligen inte ha bråttom när man ger sig ut på ett sådant äventyr) och han sprang kort och gott in på deras tomt för han fick syn på en liten (blivande?) kompis. De visade sig ha en son på drygt ett så väldigt kul om Alvin nu kan få en jämngammal lekkamrat på gatan. Nu har vi i alla fall presenterat oss (eller egentligen inte för jag vet som vanligt bara vad barnet heter, inte mamman) och det är ju en bra start.

Vi är ensamma i ett dygn jag och A. Pappan är på tjänsteresa. Jag hoppas på bättre natt än de senaste två. Nu är det vampyrtänderna som spökar. 2 sylvassa hörntänder på väg upp. Innan det är tal om natt ska vi dock utnyttja det fina vädret och bege oss ut på en promenad till så snart Alvin vaknat.

Lite bilder från helgens trädgårdshäng:

När jag ändå är igång. Imorse innan filuren vaknat låg han och sträckte lite på sig och såg ut att ha det himla mysigt. Sen kom en lång prutt och efter det sa han klart och tydligt "TUT, TUT" och sen vände han sig om och sov vidare. Så jädrans söt (ok, lite partisk är jag väl men erkänn, rätt gulligt var det?).

Hur kan det vara så kul när någon säger "nej, nej, nej" till en att man blir alldeles fnittrig?

Veckans öppna förskolanbesök avklarat. Han är vildare än andra min son men 100 gånger charmigare också. En liten virvelvind. Bråttom sedan starten. Efter käkade vi lunch ute i solen på världens möjligtvis rörigaste restaurang som hade slut på all mat vid 12 men med charmigaste utsikten och bästa uteserveringen. Man kan ju inte få allt.

Igår hade jag med mig min virvelvind till möte på jobbet och det gick över förväntan. Både att ha med filuren som omöjligt kan sitta still och mötet i sig. Min chefs chef ringde i förrgår och ville absolut ha ett möte när han var uppe i Stockholm trots att det var ledig dag för mig så han fick tåla lite distraktion och matkladd för att det skulle bli av. Det verkar öppna sig lite nya möjligheter ganska snart och det kommer bra i tid då jag ju suckat lite över att vara tillbaka på mina gamla uppgifter efter att mitt roligare vikariat tagit slut. Samtidigt väcker det en del funderingar och jag blir lite påmind om vad (=vem) det är som är absolut prio ett i mitt liv nu. Får se vart det hela leder och hur jag tacklar det då. Spännande är det och kul att bli tillfrågad så jag lever lite bara på det och jobbet känns genast lite mer lockande igen.

Jag köpte en nytt skydd till telefonen. Det må hända att skalet i sig skyddar men risken att skydd behövs ökar också avsevärt då det gör telefonen hal som en tvål. Den liksom bara skriker efter att tappas i golvet nu. Effekt: plus minus noll typ...

Man kanske inte ska klaga på sitt eget ruffs. Man skulle kunna vakna upp varje morgon och se ut så här. Väldigt söt visserligen men jag kan intyga att det där håret är som svinto bak i nacken.

Även den lilla har haft fullt upp och ibland blivit lite trött. Som förra tisdagen när vi hade lämnat och hämtat Dexter the dog på trimning och däremellan promenerat runt sjön, tittat på fåglar, tittat på barn och lekt i en lekpark. Då somnade han så att säga så fort vi klev innanför dörren.

Shit vad dålig jag blivit på att uppdatera. Skärpning på mig!

Har haft fullt upp med att besöka P:s gamla farmor i Dalarna, hälsa på 1-månaders bebis (han som lyckades missa skottdagen med en dag), hänga i trädgården (enda tills det blev höst igen), fira påsk med min familj men utan en av de viktiga beståndsdelarna (jävla skitcancer!), köpa moppe (!), leka på öppna förskolan, fått den äran att få sova med endast min stora älskling som sällskap i sängen en hel natt (den lilla älsklingen sov bredvid i sin säng från 20 till 07:20), vara vaken med ledsen kille mellan klockan 1 och 4 en annan natt (kontraster får en att njuta mer av det goda så varför inte liksom?), sjunga imse vimse och lilla snigel som om jag hade en repeatknapp (när Alvin vill höra spindeln försöker han klättra upp för trån med händerna och när han vill höra snigeln pekar han med fingret och säger akta) och sen allt annat vanligt som alltid ska hinnas med. Jobb, blöjbyten, handling, duscha, hundpromenader och sånt. Och jo, så har jag faktiskt fortsatt med min träning. 6 dagar i veckan sen jag började. Ganska imponerad faktiskt. Magen är fortfarande lika dallrig men jag orkar mer så jag antar att det ger något även om jag hade hoppats på snabbare mirakel.