Logik enligt Julia

Ja, det är så här jag spenderar många av mina vardagar. Uppkrupen i soffan med Alvin.

När jag ändå bara sitter här och inväntar Alvins vakentid så kan jag ju skriva om en ska jag tänkt skriva om ett tag. Jag skulle också kunna tvätta men det verkar tråkigare så jag väljer att skriva.

Alvin växer så det knakar. Nu börjar verkligen majoriteten av storlek 56 vara för litet. Jag märker ju det när jag klär på honom ett plagg, inser att detta är sista gången. Och så när jag tar av det och lägger det i tvättkorgen så blir jag så vemodig. Tänker på hur liten han var första gången han hade just det plagget, inser att detta är sista gången jag ser honom i det. Ofta märks det dock inte ordentligt att det är för litet förens blöjan är full. Går utmärkt att knäppa bodyn i grenen med ny blöja men så fort han kissat så stramar den. Så när dagen är slut (eller kräket tagit överhanden) är det så dags för tvättkorgen, tvättmaskinen och slutligen tillfällig slutförvaring i papperskasse under skötbordet. Så småningom ska slutförvaringen ske i kartong på vinden men måste fylla kartongen först eftersom detta är en utrensning som sker löpande. Jag måste typ fälla en tår varje gång ett plagg åker av för sista gången och sen igen när det är tvättat och åker ner i påsen. Många tårar blir det för det är ju typ ett plagg om dagen det handlar om. Och så börjar jag undra hur det ska gå när allt 56 är bortrensat. Så vidare värst mycket 62 har vi inte. Jag köpte någon enstaka body och byxa på REA och det mesta som vi fått i present är 62 men det är faktiskt inte så mycket. Med tanke på mängden dreggel och kräks och annat mysigt så är 10 bodysar väldigt lite. Om jag inte ska bo nera i källaren och tvättstugan. Men hans kläder är ju så små så det känns ju väldigt onödigt att köra maskiner med typ 5 bodys. Måste nog shoppas helt enkelt. Fast det får nog bli 68 då för det har vi endast 1 body i och tror han snart är där. Gulp vad det går undan. Men det positiva är att det finns massa söta killkläder i de lite större storlekarna. Typ lite gubbinspirerat. Det fanns i alla fall det när jag var ute efter storlek 50 och allt där bara var puttinuttigt och jag ville köpa coola kläder men det bara var i större storlekar. Nu är det högst troligt tvärtom bara för att.

I storlek 44 (!) 20 dagar gammal.

Tror inte att denna bild kräver någon motivering. Sällan har jag ju tillbringat så mycket tid med en annan männsika som jag gjort med Alvin sen han flyttade in i min mage.

Just det, min mamma (som oftast har rätt) tror att Alvins gnällighet kvällstid (och till viss del även dagtid) beror på att han har obehag i kroppen av ren trötthet/träningsvärk för att han gymnastiserar så mycket under dagarna. Alltså inte att vi tvingar honom till det utan han själv helt frivilligt försöker ställa sig upp, sätta sig upp, snurra runt och vara med. Konstant kämpar han liksom åt något håll och det är klart att det måste kännas i kroppen efteråt. Så kanske är det så och då kan vi nog inte göra annat än vänta ut det. Skulle bara önska att han slapp vara ledsen.

Måste bara meddela att nu har jag precis klarat 46 sekunder. Det går ju åt rätt håll i alla fall. Åtminstone med den saken. Gnället fortsätter. Så trist när man inte fattar vad det är som är fel heller. Det måste vara något i kroppen för man ser liksom på honom att han egentligen vill vara sitt vanliga glada jag. Leendena kommer fram då och då men sen kommer det där elaka och stör. Men vad är det som är elakt och hur ska vi hjälpa honom? Och vad är det som gör att just kvällarna är det jobbiga?

Nej, kände att jag inte kan avsluta en dag som i det stora hela varit helt ok med sån negativism (finns det ordet?). Här kommer han därför, i egen hög person: den lilla solstrålen Alvin 

I natt ska liten bli stor och sova i sin nya spjälsäng. Babykorgen som han spenderat sina nätter i de första tre månaderna i livet i (eller i ärlighetens namn bara den senaste 1½ månaden, innan dess var det bara vår säng som gällde) är verkligen urvuxen och nu blir det alltså spjälsäng (precis som för de flesta andra bebisar). Lite läskigt tycker jag att det är för de betyder ju att han vuxit så mycket och blivit så stor (och hur fort kan tiden egentligen gå?) men samtidigt också att han nu är väldigt liten i förhållande till sin säng. Återstår att se vad Alvin själv har att säga. Jag får återkomma i frågan imorgon.

Det är lite över mitt förstånd hur fort 3 månader kan gå fast det samtidigt kan kännas som en evighet sen vi låg där på BB alldeles chockade med vår ännu namnlösa bebis i famnen. Det är konstigt det. Så självklart att Alvin är med oss men samtidigt så overkligt.

Idag 3 månader gammal håller Alvin snabbt på att växa ur storlek 56. Han tjattrar gärna och han ler åt grimarser och åt leenden. Och han försöker härma grimarser och sticker ut tungan tillbaka om man gör det åt honom. Om han är pigg och på bra humör. Han är starkt som tusan i nacken, tycker att det är helt ok att ligga på mage men rullar över på rygg då och då. Fast det känns fortfarande nästan lika okontrollerat och slumpartat som när han gjorde det första gången redan 5 veckor gammal. Han vill fortfarande äta var tredje timma dygnet runt men nattetid sover han däremellan i sin egen säng. Korgen är dock nästan urvuxen och spjälsängen står redo. Bara mamman som ska vänja sig vid tanken att han blivit så stor innan vi kan byta... Han har (tyvärr) börjat använda sina röstresurser lite kraftigare när han är ledsen eller arg. Och när han blir ledsen eller rädd (till exempel av hundens skäll) åker mungiporna verkligen ner och tårar rinner. Han gillar att stå i knät på den han sitter hos och han gillar att titta på lampor och mönster. Leksaker är fortfarande ganska ointressanta men mobilen över skötbordet är älskad. Nästan alltid lugn när han läggs där. Bästa leksaken är annars de egna händerna. Ständigt ska de in i munnen. Och nu på självaste 3-månadersdagen fick jag verkligen att riktigt skratt. Alltså ett sådant där kluckande skratt så att han nästan kiknade. Så kul kan det vara att ligga på skötbordet och titta på mamma som gör grimarser. Det är en liten sammanfattning över vår skatt just nu... Mer och mer älskad för varje dag.

Nej, det var faktiskt inget kul det här. En mycket ledsen kille har nu äntligen slumrat till i vagnen. Då och då har han varit nöjd men hela tiden ligger något elakt där bakom och gör ont/skapar obehag för honom och till och från har han varit helt otröstlig. Gör så ont i mitt hjärta när han är ledsen och dessutom blir man ju inte tåligare direkt av att höra gråten. Inser att vi nog varit ganska lyckligt lottade hitintills. Vi är inte vana vid gråt. Inte i denna mängd och det är jag väldigt tacksam för. Klart jag klagat på sömnen ibland men problemet har aldrig varit att han skriker då utan bara att han helt enkelt är vaken. Oj, nu är det dags för lite vaggande igen...

Nu är vi hemma igen från BVC med en ganska gnällig Alvin. Läkarbesöket gick prima, han fick bara lovord och beröm för både nacke och leenden. Vi får fortsätta sova med specialkudden så att Alvins huvud formar till sig men även BVC-tanten höll med om att det blivit mycket symetriskare sen sist så det går åt rätt håll. Alvin fyrade som sagt av en massa leenden mot både läkare och BVC-tant men bara fram tills det var vaccinationsdags. Efter det var han ganska otröstlig. Lilla hjärtat grät och grät och grät (och mamman grät inombords). Ammade lite innan vi satte oss i bilen igen och han blev lugn och var det så länge vi körde (vi åkte en extra sväng för att släppa av P hos en kompis han ska låna en bil från) och jag tyckte det hela verkade mycket lovande. Hade hoppats på att han fortsatt sova i stolen när vi kom hem men han vaknade direkt och började smågnälla direkt. Inget var bra. Till slut tog jag fram bärselen och vankade runt med honom i den. Då blev han ganska lugn, gnydde bara till ibland. När jag tyckte han verkade sövd satte jag mig i soffan. Det var inte populärt. Ammade lite men han grät till då och då även under amningen. Efter amningen blev han riktigt glad. I ungefär 5 minuter. Han vill liksom skratta och vara glad men man ser tydligt att det är något som stör honom så då och då kommer det snyftande mitt i skratten. Sen dög inget igen, la honom i vagnen och körde den fram och tillbaka i hallen. I samma stund som P kom hem med lunch till oss så somnade faktiskt Alvin i vagnen och jag körde in den i hans rum och hoppas han ska sova vidare ett bra tag i lugn och ro. Tycker dock att det är lite konstigt att han blev så gnällig på en gång. BVC-tanten sa att det kunde bli så om ett par timmar. Han är i vanliga fall väldigt ognällig (och det kan man uppskatta lite mer när man som nu haft lite jobbigare timmar) och detta nu måste väl ha med vaccinet att göra? Nästa blöjbyte ska jag kolla tempen och ge Alvedon om det verkar behövas. Vill ju att han ska vara sitt vanliga glada jag.

Så resultatet av tävlingen då. Innan sprutan var det ju faktiskt kontroll och vägning och mätning på schemat. Alvin väger nu 5700 g och är 59 cm lång. Summerat oavgjort igen då jag vann vikttävlan och P vann längden. Men nu till det galna. På en månad har han gått upp drygt 1 kilo och vuxit 4 cm. Inte konstigt att han bara äter och sover hela tiden. Det måste ju gå åt en hel del energi för att växa så bra. Han är nu nästan uppe på normalkurvan för både vikt och längd fast han var en månad tidig. Det är ganska bra jobbat det.

Nu ska jag ta tag i den där tvätten som aldrig blev av igår. Jag tror att jag satte på den när jag kom hem (men det trodde jag ju igår med) så det borde gå att hänga den för tork nu. Hoppas jag lyckats bättre denna gång så att jag kan fixa vidare med Alvins nya säng. Om han sover vidare vill säga.

Spjälsäng monterad. Utan ena långsidan så att den kan stå mot min säng så att nattmatningarna blir smidigare. Saknar dock fortfarande madrass så det måste införskaffas innan Alvin kan byta upp sig. Det visade sig dock att måtten tydligen ändrats sen 70-talet. Nyare sängar verkar ha måtten 120x60 (eller till och med 70). Denna är bara 115x50. Innebär lite meck med att hitta madrass men det ska nog lösa sig. Fixig som jag är. Hahahaha...

Nästa steg i växa upp skalan för Alvin är inköp att barnstol. Tror verkligen han snart kan sitta i en sådan om det pallas upp med kuddar så att det är bra stöd. Han är så stark! Dock har jag upptäckt att han helst alltid tittar mot sin vänstra axel. Detta gäller oavsett om han ligger på mage eller rygg. Rädd att läkaren kommer anmärka på det på torsdag och att vi måste hårdträna för att få ordning på det men det är så svårt när han verkligen inte vill. Ångest i mammahjärtat...

Steg 3 i växa upp skalan är att jag köpte nya blöjor idag och det blev storlek 3. Pampers nummer 2 sträcker sig 3-6 kg och eftesom han för 2 veckor sen vägde 5180 (shit att det redan gått 2 veckor sen dess) så kändes det rimligt att byta till 3:orna som är för 4-7 kg. Har dock inte testat ännu.

Nu ska jag försöka lägga filuren i sin korg (för sista gången?) och hoppas att han somnar. Sov ju mer än 3 timmar i streck på eftermiddagen men sen dess har han bara tagit någon enstaka powernap så nu verkar han något övertrött. Kan bli en antingen väldigt bra natt eller en väldigt besvärlig natt utav detta känner jag.

Natti!

Idag har vi varit på föräldragrupp. Eller mammagrupp kanske det heter. Tyckte alla mammorna verkade väldigt trevliga och normala (eller lika onormala som jag) och är mycket glad för att det äntligen har startat. Denna gång var det mest presentation, alla fick berätta om sin förlossning och om de första veckorna som mamma. Kul att höra andra berätta och sköterskan ställde frågor och så så att samtalet kom igång bra. Alvin var äldst, en liten en var bara 5 veckor och så var det 3 st som var födda i december. Tydligen kommer det vara ytterligare 2 st med men en var sjuk och en bortrest idag. Alvin skötte sig exemplariskt. Ett tag var han vaken och satt då mest och log och kollade runt. Sen sov han en stund, vaknade för lite mat och sen satt han snällt och tittade igen. Nu har han sovit i sin bilstol sen vi lämnade BVC vid 12. Undrar varför han aldrig kan sova så gott och länge på natten....

Dagarna bara rusar förbi på något konstigt vis och nu är det hög tid att hoppa ner i sängen igen. Ska vara på amningsmottagningen för att kolla svampen på brösten och i Alvins mun redan klockan 9:30 och i vanliga fall ligger jag helst i sängen vid den tiden. Och nu måste vi gå upp redan 7:30 för att hinna. Fattar inte riktigt hur det ska gå till men får väl sova (sömnen, sömnen, återigen sömnen i fokus) lite när vi kommer hem sen om jag är allt för trött. Hade ju hoppats slippa det där återbesöket men det är verkligen inte bra ännu och jag antar att det är bäst att få ordning på det så att amningen inte blir lidande hur ogärna jag än sitter och ammar inför en barnmorska som ska kontrollera att man gör rätt och att Alvin suger bra och allt sånt. Är övertygad om att problemen helt och hållet kommer sig av svampen och att det aldrig får chans att läka eftersom jag ammar så ofta.

Till något roligare: Alvin har sen någon vecka tillbaka upptäckt sina händer. Ständigt ska de in i munnen. Helst hela handen, och allra helst båda på en gång. Och det som inte får plats i munnen passar utmärkt att slå sig själv i ansiktet med. Ibland gör det lite ont och då är det lätt att fälla en tår för att någon varit så elak mot en och slagit en i ansiktet. Lite besvärligt är det ibland då händerna liksom slinker in i munnen innan bröstet eller flaskan och sen inte vill ut men det är ju inte så lätt i början. Igår hittade tummen in i munnen alldeles ensam, det var grejer det! Hur gott som helst att suga på, fast sen råkade den åka ut en kort sekund och efter det var det väldigt svårt att återställa ordningen. Hela handen försökte ta sig in och det var ju inte alls lika bra. Han blev så sur när han inte lyckades med tummen igen och skrek argt (på handen? på mig? på pappa? på munnen?). Så sött fast jag skäms ju lite för att säga att sonen är söt när han är arg. Vet ju själv hur extra arg jag blir då älsklingen skrattar åt mig när jag är sur över något litet fjantigt och nu gör jag likadant själv.

Nu ska jag i alla fall bära upp den redan sovande sonen till sängen och hoppas att han förblir sovande så att natten kan börja. God natter!

Jag ger upp. Det finns inga rutiner och jag kan inte se något mönster. Inatt sov den älskade ungen mellan 12 och 05:30 och den mycket tacksamma mamman fick drygt 5½ timmes sammanhängande sömn. Rekord! Sen vaknade han redan vid 8 igen men fick lite mat och somnade sen hos sin pappa. Så skönt! Men som sagt betyder ju detta inget för kommande nätter så ska inte ha för stora förhoppningar. Men njuta av det goda det ska jag även om det kanske bara var en engångsföreteelse (just därför borde man ju verkligen passa på att njuta - vem vet när det blir så bra nästa gång?).

Han har börjat prata vår son. Det är i ärlighetens namn ganska svårt att förstå vad han säger ibland men han ligger och snackar hela tiden. Hur charmig som helst och han verkar ganska road av att höra sin egen röst. Lite som far sin skulle man kunna säga...

I dagens bestyr ingick bland annat att tömma P:s gamla telefon och då dök det upp lite gamla bilder på världens sötaste Alvin. Eller gamla är väl kanske fel ord, så mycket gammalt hinner det ju inte bli när man bara är 11 veckor men det var i alla fall några från första veckorna och lite bilder jag inte sett.

Alvin med hund på magen och hund brevid knappt 2 veckor gammal.



Alvin innan sovdags (fast så trött var han visst inte) knappt 2 månader gammal.

Efter en gnällig gårkväll somnade Alvin efter amning vid 12 och sov sen i 5 (FEM!!!!!!) timmar innan han vaknade för mat igen. Jag somnade ju visserligen inte lika snabbt som honom och jag vaknade vid 4 av att han smågnydde (lyckades få honom lugn igen med lite nappistoppande) men jag har ändå fått drygt 4 h sömn i streck. Det är stor skillnad mot hans vakna-för-mat-var-tredje-timma-(och vara vaken i cirka 45 minuter varje gång)-rutin. Snälla, snälla, låt detta vara starten på en ny rutin och inte bara en lycklig slump. Efter matningen hade han dock svårt att komma till ro så fick ha honom sovandes på mig mellan halv 6 och halv 8 vilket är ganska obekvämt men hellre det än vaket. Halv 8 till 8 låg han hos pappa innan han var tvungen att gå upp och när han gick blev det ny mat och sen halvtaskig sömn fram till halv 10. Jag personligen hade gärna kunnat stanna någon halvtimme till i sängen men han som regerar här hemma sa att det var dags att gå upp och leka då och det är ju rätt mysigt det med förstås...

Nu ska vi åka och leka med L och Isabell.