Logik enligt Julia

Nu har jag fått sova lite och ska snart få hoppa in i duschen och göra mig klar för lite party. Alvin ska med så det blir inget jätteparty direkt men det är trots allt hans första riktiga fest. Ska bli skojsigt.

Älsklingen köpte med sig lunch hem från MAX. De har en ny burgare, de lux, som de hävdar typ att Sverige väntat på. Den kostar 10 kr mer än alla andra men smakade ungefär inget speciellt alls. Möjligen tyckte jag att dressingen smakade bearnaisesås blandat med majonäs men i min värld är inte det en direkt lyxigsmak. Det ska visst vara tryffel i såsen. Antingen hade de glömt den, misslyckats med receptet eller så är jag helt enkelt inte någon finsmakare. Vill i alla fall råda er att inte köpa just den burgaren (pappret var väldigt fint och lyxigt dock, såg ut som ett guldigt påskägg).

Nu är duschen ledig så nu ska jag bli Valborgsren.

Ha en skön kväll vid brasan!

Fattar inte riktigt vitsen med att absolut vilja gå upp klockan kvart över 8 om man ändå ska somna igen midre än en timme senare.

Till slut, efter cirka 45 minuters plågor, tystnade flygplanet/rymdskeppet/??? igår. Efter vår grillmiddag igår försvann älsklingen iväg på lite grabbäventyr så jag var ensam när elendet började och det var så obehagligt och jag kunde inte öppna dörren för att kolla upp det hela för då hade vovven fått glädjefnatt och sen gnällfnatt när han märkte att det inte alls var dax för hundpromenad utan att matte bara skulle kolla efter ufon och då hade Alvin garanterat vaknat. När det sen var dags för mig att sova pratade jag med P i telefon men då var han på väg hem så då väntade jag in honom. Och sen dröjde det ytterligare 45 minuter innan jag kom i säng för det skulle pratas och hundpromeneras med mera. Halv 1 släckte jag lampan, kvart över ett vaknade jag när P var klar att sova (det skulle ätas nattmacka med mera). Ja, sen vaknade jag väl som vanligt då och då föt mat och nappistoppning och klockan kvart över 8 var det alltså dags att stiga upp. Då hade jag dessutom redan mutat med en tredje amning vid halv 8 för att få lite mer sömn. Sen efter lite fix och frukost så somnade ju Alvin ändå om så vid kvart i 10 la jag mig igen och fick sova till halv 11 då det var dags för morgon nummer 2 (galet nog så sover han igen vid mitt bröst nu så skull nog kunna göra en repris). Tyvärr hade P klockan på 10 och han snozade var femte minut mellan 10 och kvart över så mina 45 bonussovminuter blev lite uppsplittrade. Hoppas kunna ta en liten lur på eftermiddagen. Är så trött och vi ska ju på fest idag och skulle vara kul att inte somna i deras soffa...

Först ska jag dock fixa lite här hemma. En tvätt är igång, hunden har fått springa av sig ordentligt i trädgården och kanske ska jag försöka skrubba rent verandagolvet inför oljningen men mest troligt inte. Kan komma på en massa anledningar till att inte göra det just idag. Den allra bästa är att det sägs att det ska regna och så kommer det lite familj hit imorgon för att fira älsklingen och då ska det grillas och då blir det väl ändå skitigt igen? Och ja, så är jag ju väldigt trött också. Det är nog den allra bästa ursäkten.

Nu vaknade Alvin, var visst bara en kort powernap efter hundpromenad, han satt upp i vagnen och spanade in Dexter hela promenaden så inte konstigt att han behövde vila lite. Nu ska jag underhålla honom och hålla honom vaken en längre stund så att han vill sova middag med mig sen. Måste hitta något att ha på mig ikväll också, dagens största utmaning utan tvekan....

Det står ett flygplan (antar jag) här i närheten (ja, vi bor ganska nära en flygplats) och brummar med en enformig, dov ton. Det är ett ljud som liksom vibrerar i luften och får typ min kropp att vilja vända sig ut och in. Så obehagligt, så att det nästan inte hörs men ändå stör så mycket. Kan omöjligt gå och lägga mig med detta ljud i bakgrunden, då kanske man liksom aldrig vaknar, möjligen vaknar man på en annan planet (för om det inte är ett flygplan lutar det åt ufo) och jag gillar trots allt jorden. Snälla, snälla flygplan sluta, detta är outhärdligt. Kan man ringa någonstans för att få stopp på det tror ni? Störningsjouren?

Idag önskar jag att jag kunde säga att jag hängt på verandan hela dagen men istället har jag gjort en massa nödvändiga ärenden. Har varit och handlat träolja och skrubborste till verandagolvet, gjort lite hemliga presentinköp till söndagens födelsedagsbarn som jag bor med här hemma, handlat 30-årspresent till en kompis vi ska på överaskningsfest hos imorgon samt att vi storhandlat och fyllt kyl och frys. Ingen vila ingen ro alltså. Och Alvin tröttnade på att ligga ner i vagnen efter ungefär halva shoppingturen. Satte honom som vanligt upp mot kudden men han vill inte sitta och luta sig han inte. Han lutar sig hellre framåt och sitter helt rakt upp och ner alldeles själv istället. Och han är så fascinerad av allt som händer runt omkring och alla ljus och ljud. Och här hemma har han idag varit mer intresserad av vovven än någonsin tidigare. Klappar och sträcker sig efter pälsen och tittar storögt. Dexter är snäll och låter Alvin dra honom i pälsen men verkar inte riktigt förstå vad den där lilla varelsen i mitt knä är bra för.

Snubblade även in på lite barnshopping på min lilla promenad (väldigt ovanligt va?). NameIt hade 70 % på allt i butiken, antar att de ska stänga butiken för det var väldigt utplockat. Jag fyndade i alla fall en badcape i sjörövarmönster, 2 par mjuka skor/tofflor (i storlek för nu samt en storlek större) samt strumpor för bara 180 kronor. Jag är så löjligt glad när jag har fyndat. Köpte också en bok till mig själv (inte på nameIt utan i bokhandeln) för bara 15 kr. Det var tydligen dagens vara och jag har velat börja med någon ny bok så nu ska jag testa denna. Minns tyvärr inte vad den hette just nu men var en roman av en augustprisvinnare så någon form av kvalite borde det ju vara (fast egentligen är inte just det något krav för mig, jag gillar tramsböcker).

Får se om vi i helgen orkar tas oss an verandagolvet, nu har jag i alla fall gjort oss startklara. Synd att det ska vara så mycket jobb med allt att ha hus. Jag gillar verkligen trädgården, verandan och rymden i vårt hus men lite stressande är det allt med allt fix (och då har vi ändå ett "färdigrenoverat" hus). Lite skillnad mot den nyproducerad lägenheten vi kom från men samtidigt så mycket charmigare och vi känner oss väldigt duktiga när vi fixat något. Tänk, den tillfredsställelsen fick vi aldrig chansen att uppleva i lägenheten!

Nu har P startat grillen, entrecote, hallumi och majs står på menyn och jag ska få njuta av ett litet glas god dryck i kvällssolen (helt klar fördel med hus!).

Nu bara måste jag skriva om bajs igen. Fast denna gång är det Dexter the dog som har varit i farten. Han gillar att knapra på pinnar. Tydligen är pinnar ganska hårdsmälta. Idag när vi var på promenad kämpade han väldigt med att få ut en liten pinne. Halvvägs gick det, sen klarade han visst inte mer och det som hängde ut kittlade honom så han trodde att det var något djur eller så och försökte få bort det men nådde omöjligt. Såg ganska kul ut men insåg att det inte var så kul för honom och tillslut var jag tvungen att ta en påse och dra ut det som han inte klarade av själv. En hel jävla pinne, typ 10 cm lång, inte så tjock men ändå. Hur säger man till en hund att inte tugga på pinnar?

Simningen idag gick bra och Alvin verkar gilla det mer och mer och P tyckte det var kul att se och agerade dessutom fotograf så nu har vi ganska många bilder och 2 filmer, varav den ena på ett dyk.



På vägen hem shoppade vi rostbiff och potatissallad som vi tog med hem och åt på verandan där större delen av eftermiddagen sen har spenderats. Har också hunnit med sådana tråkiga saker som att betala räkningar och lite disk. Nu slötittar jag på Lyxfällan och känner mig allmänt duktig och nöjd med mig själv som inte är som de som är med i det programmet. Världens bästa feel good-program, sällan kan man känna sig så lyckad även om jag inte riktigt tror att det är det som är tanken med programmet.

Igår glömde jag att berätta att Alvin fick testa en hoppgunga hemma hos min kompis och han verkligen älskade det! Har bild på det i mobilen men vet inte var sladden är just nu så det får visas senare. Hur som så har vi blivit lovade att Alvin ska få ärva sin kusins hoppgunga och jag ser verkligen fram emot det. Man blir ganska trött i armarna av att ha honom ståendes i knät studsande som en liten gummiboll. Hoppas att han kan hoppa av sig i gungan och sen kan han få sitta i mitt knä hur mycket han vill och bara gosa. Alltså, det där lät kanske lite fel, han får så klart hoppa hur mycket han vill i mitt knä men tror han får bättre stöd och motstånd i gungan så det är nog en bra grej även för honom. Dessutom satt jag och sa att han inte kan sitta ännu så när S satte M på lekmattan när vi skulle äta så la jag Alvin på mage. Efter att vi ätit satte jag mig själv på golvet och skulle låta Alvin sitta lite lutad mot mig så att han kom upp ett tag men det hade jag nog inte behövt. Han kan ju sitta alldeles själv riktigt länge. Ibland tippar han ju åt sidan så man får vara beredd men nog sitter min lilla bebis. Idag satt han till och med upp utan stöd i vagnen! Stolt mamma!

Igår jobbade jag nästan 5 timmar. På ett sätt är det väldigt kul att hoppa in och använda hjärncellerna till lite annat än mat- sov- och bajsplanering men samtidigt är det ju ganska jobbigt att jobba. Jag är verkligen tudelad för det här med jobb och ledighet. På ett sätt känns det ju helt hemskt att jag någongång ska behöva gå upp tidiga mornar, varenda morgon, stressa iväg, slita och komma hem lagom till middag och sovdags. Men samtidigt, när jag väl jobbar lite så blir jag ganska sugen, det är ju kul att jobba! Jag skulle inte ha något emot att jobba alls om det inte inkräktade på min tid med Alvin. Det skulle det så klart göra, men det jag menar är alltså att själva tiden på jobbet är det inget fel på, det är mer det man missar när man jobbar som jag inte gillar (häng med Alvin, häng med älsklingen, häng med vänner och familj, lata dagar, fria tider, sovmorgon och allt annat mysigt). Det är ännu inte riktigt bestämt när jag ska tillbaka ännu, någon gång i höst, och för egen del lutar det mest åt så sent på hösten som möjligt, ska jag börja jobba deltid, typ 50 %. P är ganska flexibel och min tjänst med så vi tar det lite som det kommer även om jag tror att man visst borde planera lite för att utnyttja dagarna till max och inte råka göra något fel mot försäkringskassan.

I början av min ledighet hoppade jag in och jobbade ganska ofta (åtminstone i varje månadsbokslut). Då var det mest för att jag inte hann lämna över allt innan Alvin kom och det tog ett tag innan min vikarie fick kläm på läget. Eller snarare så fick hon aldrig det utan hon fick sparken och så kom en ny. Den nya verkar nu ha ganska bra koll. Det jag gjorde igår var istället helt andra uppgifter, kom in och såg på saken med nya ögon och fick sitt och fnula lite själv, inte bara svara på frågor. Det var kul men samtidigt är det som sagt ganska skönt att vara ledig...

Antar man borde passa på att vara hemma till max med sina barn, efter småbarnsåldern ska man ju liksom jobba fram till pensionen och det är ju ganska deprimerande när man tänker efter...

Somarvärmen håller visst i sig. Vi ska dock snart stänga in oss i badhuset. Dags för babysim igen. Tyvärr kommer inte L och Isabelle med eftersom hon hoppar in och jobbar på sitt jobb denna vecka. Istället ska älsklingen följa med och få se hur Alvin simmar i vattnet. Tror det blir kul för honom att se och Alvin gillar ju så klart när pappa är med honom på dagarna. Först blir det dock hundpromenad hela familjen i solen. Då får Alvin välbehövlig sömn inför badet. Det gäller ju att komma utvilad dit, så mycket har jag lärt mig.

Jag har lyckats ta mig upp ur sängen, ner för trappen och landat i soffan. Har grym träningsvärk och känner mig galet stel och öm överallt. Och det bästa är ju att man vet att det alltid är som värst andra dagen. Har något att se fram emot alltså. Ni skulle bara veta hur jobbigt det var att lyfta upp Alvin ur spjälsängen inatt. Vi förlorade tyvärr matchen men det var riktigt kul att spela fast det var så jobbigt. Mina benmuskler måste verkligen ha förtvinat, redan efter några meter kändes det som om benen skulle vika sig. Inte av trötthet utan mer av svaghet liksom. Hoppas att det känns mindre så redan nästa vecka för det var lite läskigt och jag blir orolig för knäna. Det var också roligt att komma iväg och göra något eget. Tyvärr var det inte lika roligt för Alvin och älsklingen här hemma. Alvin låg och powernappade när jag gick men vaknade tydligen när jag gick utanför dörren. Med ett skrik. Och sen fortsatte han skrika. P gav honom mat som han slukade på en gång mellan skriken (2 dl!) och P försökte då med mer mat men det funkade inte. Så han vaggade, gick runt, vyssjade och allt annat man kan tänkas göra för att lugna ett ledset barn men inget fungerade. Jag var borta i 1 ½ timme och Alvin somnade av ren utmattning i vagnen några minuter innan jag kom hem. Det var en ganska uppgiven pappa jag mötte på verandan och hela kvällen hörde man små gråthulkningar i sömnen från Alvin. Stackars mina hjärtan. Stackars Alvin som uppenbarligen var helt förkrossad (fast över vad? att jag inte var där? av hunger? av magknip?) och stackars älsklingen som uppgivet fick lyssna på gråt i nästan 1½ timme. Och lite stackars mitt mammahjärta för shit vilket dåligt samvete jag fick. Vill ju så klart aldrig att Alvin ska vara ledsen och vill inte att älsklingen ska bli rädd för att vara ensam med honom. Natten blev i alla fall som vanligt (bortsett från att det var så jobbigt för min stckars kropp att resa sig och lyfta upp Alvin för mat). Efter en liten skrivpaus för blöjbyte kan jag nog också rapportera att det var magen som spökade igår (kanske i kombination med saknad efter mamma). Katrinplommonen har gjort sitt jobb men vet inte alls om jag tycker att det var ett bra jobb. Man vet ju så klart inte hur det hade varit utan men bajsblöjorna som producerats idag och igår kväll (innan jag åkte) är de värsta jag någonsin varit med om. Men det är klart, den som spar han har. Fyra dygn gör liksom sitt till....



Nu ska vi göra oss klara för att åka hem till min vän S med bebis och äta lunch. Efter det ska jag faktiskt hoppa in och jobba lite. Det blir dock hemifrån så även om älsklingen får ha ansvaret för Alvin under tiden så ska vi förhoppningsvis slippa en repris av gårdagen.

Nu har nedräkningen börjat. Om ett par timmar står jag där på fotbollsplanen med skakiga ben och några minuter senare är benen troligen ännu skakigare. Jag börjar få grym ångest. Har tagit fram alla kläderna så att jag är redo. Med bebis i huset vet man inte riktigt hur det blir innan man ska iväg så lika bra att vara förberedd. Antar att det även är bra för mitt psyke att vara lite förberedd. Om kläderna är på plats är det ju i alla fall en sak mindre att oroa sig för. För orolig är jag. Jag är liksom inte bara rädd att det kommer att vara jobbigt och jag kommer vara sämst på plan och få skämmas lite. Jag är lite rädd att saker i mig kommer att gå sönder. Åtminstone kommer ju kroppen få sig en chock och chockar är väl inte bra? Och har provat alla mina sport-bhar. En passade någorlunda. Borde kanske investerat i en ny men det är så svårt när storleken varierar så. Olika stora olika tider på dygnet och beroende på hur nyätna de är så det får duga med min gamla trotjänare. Shit vad nervös jag är. Och lite konstigt känns det att åka ifrån Alvin på kvällen. Matchen börjar inte förens klockan 9 och han brukar ju numera faktiskt somna för natten redan vid 10 så hur ska det gå? Jag har ju lämnat honom själv med pappa tidigare men det har varit dagtid och detta är dessutom första gången jag ska göra något helt eget liksom. Nervöst värre helt enkelt.

Bilen gick igenom besiktningen utan problem. Alvin sov sig igenom hela besöket fast jag bar runt med honom i babyskyddet så det var inte tack vare hans charm som bilen godkändes så enkelt. Det måste helt enkelt vara en väldigt bra bil. På vägen hem plockade jag upp min äldsta bror (som är ledig efter avklarad examen i väntan på första jobbet) och så lagade vi lunch som vi åt ute på verandan (jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag skulle nästan kunna bosätta mig där ute). Så klart lekte han och Alvin en del också och Alvin njöt av att vara i centrum. Sen kom det helt plötsligt iskalla vindar och blev alldeles mörkt och då traskade bror hemåt och jag och Alvin tog plats i soffan (och just då ville jag inte längre bo på verandan). Kändes som det skulle komma värsta ovädret men ännu är det uppehåll men mycket svalare och kvavt här inne så är det kanske åska på G? Skulle ju just vara fint när jag ska spela fotbollen.

Till slut gav plommonpuren lite effekt igår (men inte direkt så att det märktes att det hade sparats i 4 dygn) men sen dess har det varit ruttna fisar och lite gnyenden igen och inget mer har hänt. Ska ge lite till snart när han vaknar tror jag. Eller kan det vara så att man blir extra fisig av katrinplommon istället för att det sätter lite fart? Då ska jag nog låta bli att ge och inte plåga honom mer. Lite tråkigt att det inte är någon ordning på magen, vill inte köra fullt ut med gröt och så innan han är sig själv igen men tror han skulle gilla gröt nu, han tuggar i takt med oss när vi äter och visar ett helt annat intresse än tidigare. Knepiga mage!

Nu ska jag laga ihop lite middag av gårdagens grillrester, måste ju ladda ordentligt inför mitt äventyr...

Ber i förväg om ursäkt för ett inlägg helt fokuserat på avföring. Eller snarare bristen på avföring.

Katrinplommonen har fortfarande inte gett resultat. Hur lång tid ska det ta innan det "verkar"? Det var ju snällt att jag fick äta i fred men hade nog nästan hellre blivit avbruten för blöjbyte. Stackars barn! Hur mycket kan det rymmas i en sån liten mage? Och stackars mig för senaste dygnet har han i perioder fisit som sjutton och det luktar inte roligt. Värre än pappa storfisens fisar (mina killar går under benämningen storfis och lillfis här hemma) och då kan jag lova att det är illa.

Så där ja. Straxt dags för vardag igen. Som om nu det skulle spela någon roll när man bara dräller runt hemma men det känns ändå lite bättre när det är helg. Imorgon har jag dessutom ett riktigt måste på listan. Ska besiktiga bilen. Tänker mig att de kommer att vara väldigt snälla om man han en liten söt bebis med sig. Innan helgen är slut ska vi dock grilla. Älsklingen håller på att förbereda grillen och bakpotatisen ligger i ugnen. Var väldigt längesen jag gjorde bakpotatis överhuvudtaget så jag minns inte riktigt men efter att ha googlat lite så har jag läst mig till att det tar upp till 4 timmar att grilla bakpotatisen. 4 timmar, det är ju helt absurt, så länge kan inte en hungrig jag vänta så det fick bli ugnen även om det hade varit schysst att grilla hela måltiden.

Påsken har varit hur bra som helst. I torsdags satte vi oss i bilen och körde mot Dalarna. Alvin klarade av den långa bilresan utan större problem. Jag fick amma i baksätet medans P tankade på en mack i Ludvika men bortsett från det så sov han mest (tackar för att det fortfarande är mjölk som gäller, hur praktiskt som helst att alltid ha maten med sig i rätt temperatur och smart förpackad) . Väl framme blev vi, och framför allt Alvin, väl mottagna av P:s farmor (och hans föräldrar). Gammelfarmor blev helt betagen av Alvin och han visade sig från sin allra bästa sida hela tiden vi var där.


Alvin med gammelfarmor

Nätterna (framför allt den första) blev dock orolig för Alvin (och således också för mig). Vet inte om det berodde på nytt ställe, väldigt mycket uppmärksamhet under dagen, lång bilresa eller något annat men han var i alla fall till och från vaken mellan 1 och 4 och jag var ganska trött när han tyckte det var morgon vid 8. Vi blev dock bortskämda båda mornarna då farmor (Alvins) kom in och hämtade honom och lät oss sova vidare någon timme. Tidigare har ju Alvin alltid sovit länge på mornarna och vi har varit bortskämda med långa sovmornar. Detta verkar dock vara ett minne blott nu. Ser tydliga tendenser till allt tidigare mornar. Dock är han alltid så glad och ligger och snackar som start så det är trots allt ett ganska trevligt uppvaknande. Men man blir trött av att väckas vid 7-8 när man varit uppe och ammat minst 2 gånger och stoppat i napp och vyssjat lika många gånger under natten. Har dock märkt hur trevligt mycket mer man får gjort när man går upp lite tidigare så det är egentligen ok med  tidigare mornar. Antar jag får gå och lägga mig tidigare i väntan på mindre nattmat. Nu tappade jag tråden lite, skulle ju skriva om påskhelgen men det fina med det hela som jag ville ha sagt var i alla fall att vi fick mycket avlastning (vilken var mycket välbehövligt då jag verkligen behövde vila upp mig efter sjukdom) och förstås att vi hade mycket trevligt också.


Passar på att njuta i solen efter påsklunchen

2 dygn stannade vi i Dalarna. Sen bar det hemåt igen, Alvin krävde 3 stopp på vägen för amning, kel och amning men det gick återigen bra. Var bara hemma för ett kort stopp över natten, igår morse bar det iväg till mina föräldrar för påskfirande även med min familj. Vädret var helt fantastiskt och vi hade en mycket skön dag i solen. Hade tidigare lite problem med att vintern blev sommar så snabbt och vi har verkligen inga sommarkläder till Alvin. Mest problem har det varit att vi inte haft någon solhatt utan han har fått nöja sig med mössa vilket ju dock inte hjälper mot sol i ögon och ansikte och nacke. Var lite orolig för hur det skulle gå hos mina föräldrar men det hade jag ju inte behövt vara. En snabbtitt i bebiskläderlådan från min och brödernas uppväxt och så hade Alvin en snygg solhatt i jeans som jag hade som liten (och lite andra kläder också). Perfekt sitter den och han har inte försökt dra av den. Lite jobbigt ibland bara då den halkar på sne och hamnar för ögonen men nu kan han i alla fall vara ute kortare stunder utan att jag får dåligt mammasamvete.


Jag, Alvin, solhatten och mina dubbelhakor hemma hos mina föräldrar igår.

Idag har vi njutit av vårt hus till fullo. Inledde med frukost på verandan och sen flyttade jag och Alvin ner på en filt på gräset medans älsklingen fixade med sin finbil. Gräshäng verkade dock inte riktigt vara något Alvin uppskattade trots leksaker och annan underhållning. Kan dock ha berott på trötthet för sen sov han gott i vagnen medans jag solade de bleka benen en stund.


Verandafrukost (det blåste i skuggan så tidigt som vi var uppe så det var mössa på).

Handlat har vi också hunnit med. Alvin fick vakta pappas dyrbaraste inköp men somnade ganska snabbt (så han var inte mycket till vakt egentligen).



Ja, det var vår helg det. En sak till har jag hunnit med. Letade precis reda på mina fotbollsskor som legat arkiverade i typ 2 år (i ärlighetens namn var det mest P som letade och hittade, jag hejade på utanför förrådet). Imorgon är det dags för korpen-premiär. Det ska verkligen bli intressant att se hur det går, eller inte, för ganska troligt går det inte alls eftersom jag inte sprungit en centimeter sen innan jag blev gravid alltså för mer än ett år sedan och jag tror varken promenader eller vila är rätt uppladdning.

Alvin har för övrigt markerat in påsken ordentligt genom att spara allt han ätit i magen sen i torsdags. I vanliga fall bajsar han typ 2 gånger per dag. Nu har det alltså gått 4 dygn. Vi skulle ju göra nya matförsök nu efter lilla resan och det har vi gjort idag. Dock inte morotspure som tänkt utan katrinplommonpure. Hoppas på effekt snart (har gått cirka 2 timmar sen dess) för det verkar lite jobbigt för honom nu. Med största sannolikhet kommer det om cirka 10 minuter för då ska jag sätta mig och äta och det brukar ju vara ett passande tillfälle för skrik, hunger och bajsblöjor.

Nu drar vi till Dalarna, eller Blåkulla. Får se vart vi hamnar helt enkelt. Åker gör vi i alla fall. Har bestämt att ta bilen istället för kvasten dock, tror det passar bättre eftersom det är vår första lilla resa med Alvin.

Glad påsk på er alla!

Inte verkar det finnas ett endaste allergipiller som man får ta när man ammar heller. BVC-tanten har fått frågan och ska återkomma efter överläggning med barnläkare. Så här kan man ju inte ha det. När jag frågade på apoteket lät det lite som om jag ställt en fråga om hjärnkirurgi eller så. Knepigt värre. Jag kan väl inte vara den enda ammande mamman med pollenallergì?

Nu har jag och Alvin kommit hem från mina föräldrar. Så fick mamma gosa med honom ändå, även om det blev en dag för sent. Hon verkar i alla fall nöjd med födelsedagen, men påpekade att de saknade oss så mycket och att alla frågat efter oss (eller mest efter Alvin). Så besviken att jag missade det men, men, ingen idé att fundera på det mer. Som sagt fick hon i alla fall en bra dos idag och Alvin trivs verkligen hos både mormor och morfar (och farmor och farfar med för den delen). Min yngsta bror som till vardags pluggar i Umeå var också hemma så han lekte en del med Alvin han med. Älskar verkligen att se min familj med Alvin. Och mina bröder som ska bli Alvins faddrar (tillsammans med P:s syster) håller för fullt på att planera en sång att framföra på dopet. Om någon har ett tips på sång så mottages det mycket tacksamt. Vill inte ha en alltför vanlig som liksom alla har på dop men självklart en som passar till just dop.

Nu ska vi slappa lite i soffan och bestämma om vi som planerat ska åka till Dalarna imorgon eller om vi skjuter på det tills på fredag för att hinna vila upp oss ordentligt.

Jaha, det var ju just typiskt. Att av alla dagar detta år skulle vi drabbas av magsjuka just i natt och därmed missa min mammas 60-årsfirande. Ett firande jag varit med och planerat och verkligen sett fram emot och jag vet ju att hon sett fram emot att få fira sin första födelsedag som mormor och "visa upp" sin lilla ögonsten för vänner och kollegor. Känns så surt, speciellt då hon ju är allvarligt sjuk och man i ärlighetens namn inte kan veta hur många fler födelsedagar det blir. Men det var verkligen en omöjlighet att åka. Jag började må dåligt redan igår kväll och det nådde sin kulmen någon gång vid 4. P drabbades av det samma med några timmars fördröjning. Nu mår jag ganska okej, mest svag och hungrig. Tror faktsiskt att jag hade kunnat vara tämligen återställd redan vid lunch idag om jag hade kunnat sova igen nattens förlorade sömn i förmiddags men Alvin är lyckligtvis inte drabbad och det är jag så klart tacksam för men det innebar en väldigt pigg filur imorse. På eftermiddagen kom hans snälla farmor och farfar och tog med honom ut på en promenad och handlade lite snäll mat till oss så jag fick sova två timmar. Är fortfarande sjukt trött och matt dock och har bara ätit nyponsoppa och yoghurt och imorse när jag var panikhungrig men inte direkt hade något bra kom Alvins Milda havregröt (från 4 månader) till användning. Det var ganska smaklöst men tror det var prima för magen. P är ju man och har fortfarande inte kunnat äta något och ligger däckad men jag hoppas få i honom något senare ikväll. Ja, så kul har vi det hemma hos oss. Hoppas ni haft en bättre dag.

Det är så skönt ute att om det inte vore för att Alvin behöver in för mat och blöja då och då så skulle jag nog kunna fastna på verandan. Idag fick vi ställa klockan och gå upp tidigt (med våra mått mätt) allihopa. Hunden skulle till frissan för trimning. Medans han blev ryckt åkte vi och fikade hos svärföräldrarna som glatt lekte med glad Alvin. Sen hämtade vi ut vovven som nu ser ut som en valp igen och åkte hem till vår älskade veranda. Nu kan ju hunden springa fritt eftesom vi lappat och lagat staket men han är inte som andra hundar utan letar upp en solig plats och lägger sig och lapar sol istället för att leka. Sen har vi mest hängt där. Och laddat lite inför imorgon. Min mamma fyller 60 så det är öppet hus hos dem och vi ska åka dit direkt när vi vaknar för att hjälpa till med bord och sådant. Hoppas på samma fina väder imorgon, då blir det utomhuskalas.

En sak har jag noterat, man får väldigt mycket mer gjort (även om det bara är lata grejjer) om man går upp i tid. Med i tid menar jag att klockan stod på 8:30, vissa dagar kan vi komma upp först vid 10 och sen kan klockan lugnt hinna bli 11 innan vi ätit frukost är redo för dag. Imorse satt vi i bilen halv 10. Det är ju bra med sovmorgon ibland men några dagar kan gärna vara som denna så att man upplever lite mer av dagen!

Om jag hade sladden skulle jag visa er en bild på mitt verandahäng som jag tog idag. Hade det så skönt i hamocken och blottade till och med de lurviga benen. Först hade jag jeans men det blev så hett att det kändes som att jag blev friterad, och när jag tog av dem var jag nästan det. Eller i alla fall helt rödflammig. Tycker dock att det är lite knepigt med Alvin ute, hur mycket kläder ska han ha? Och hur skyddar man honom mot solen bäst? Ser ju att många köpt solglasögon till sina små, det är så klart väldigt snyggt men är det ett måste även ur solskyddssynpunkt? Och hur tusan får ni dem att sitta kvar? Misstänker starkt att Alvin skulle göra sitt bästa för att slita av dem så snart det sattes på...


Verandan som den såg ut efter pimpning förra året.

Just ja, glömde skriva en sak. Idag har Alvin äntligen vänt sig från rygg till mage! Åt andra hållet snurrade han redan veckan innan jul men han har liksom inte haft något intresse att ta sig från ryggläge (som han ju gillar bäst) till mage (bortsett från när han ålar sig i sömnen men då kommer han dels inte riktigt hela vägen runt och så känns det dessutom inte så viljestyrt). Det var visserligen i soffan han till slut fick till det men jag tycker nog att det räknas ändå, lutningen borde snarare försvårat det hela. Ja, det var bara det stolta morsan var tvungen att rapportera. Nu ska jag ner till tvätten på riktigt.

Tänker fortfarande inte skriva om helgens nätter (jag vet att jag är fjantig men jag vill inte jinxa). Inte var det vuxensnusk som hände i alla fall om någon nu trodde det. Imorse var det dock lite bebissnusk. Vaknade av att Alvin spydde på mig (och det var mycket, inte bara en liten rap som tog med lite överskott). Blev lite rädd först men när jag sen tittade på klockan (20 över 8) så såg jag ju att det bara hade gått en dryg halvtimma sen han åt så det var nog bara det att det blev lite mycket. Men inte ett vidare värst fräscht uppvaknade och efter det tyckte han dessutom att det var dags för morgon. Gäsp. Fast så får man det där leendet och bättre sätt att vakna på finns egentligen inte (minus spyan då). Och han var sitt vanliga glada jag hela morgonen.

Idag har vi lappat staketet med kompostgaller (åhh så snyggt tänker ni förstås då) för att kunna ha hunden fri på tomten och så har jag planterat lite påskliljor. Vi är så bra på det här med trädgårdsskötsel jag och P. Eller inte. Ingen av oss har en aning om vad vi gör och hur man borde göra, hur andra gör och när man ska göra vad men än så länge har vi inte lyckats rasera trädgården i alla fall och snart har vi faktiskt bott ett helt år.

Nu ska jag kila ner i tvättstugan, hade samlat på oss en del och det blev visst lite lakan att tvätta imorse så då fick jag äntligen arslet ur...

Jag tänker inte berätta vad som hände i natt. Då jinxar jag det säkert så att det aldrig händer igen. Jag återkommer i frågan.

Det går inte att se dataskärmen i solen på verandan. Därav blir det väldigt tyst här när det är sol (för jag är inte så modern att jag mobilbloggar - kan någon informera mig om hur det funkar tack). Borde man inte kunna uppfinna en skärm som går att se även i ljus? Eller det kanske finns men är skitdyrt? Idag har vi hur som helst spenderat större delen av tiden på verandan. Hade en kompis med bebis på lunch och sen har vi familjehängt lite efter det. Inte mycket har hänt i övrigt, natten som alla nätter, Alvin snurrar en hel del i sängen, tror jag måste sätta upp fjärde sidan på sängen, har vaknat flera gånger av att han gråter över att ligga i skarven mellan min och hans säng. Inte alls bekvämt och tänk om sängarna skulle glida isär (ingen omöjlighet med hans kicksparkande) så att han ramlar ner! Eller så kan han ju klämma sig. Men fjärde sidan upp innebär ju att jag inte lätt kan lugna honom nattetid genom att bara lägga en hand på honom utan att direkt vakna. Fast antar att säkerheten borde gå före i detta fall (och i alla andra fall också för den delen).

Nu ska vi snart grilla lite (fast det får älsklingen göra själv ute för nu blåser det ganska kallt) och sen blir det nog slapp framför TV:n.

Vilken dag vi haft. Först babysim och det var en ny mycket bättre instruktör men tyvärr var hon bara vikarie. Alvin fick dyka och balansträna i en badring och så "simmade" han ganska länge. Sprattlade med benen och kroppen och var alldeles till sig. Efteråt var Alvin som alla andra bebisar och inte alls lika trött och grinig som han varit tidigare. Vet inte om det är att han blivit äldre eller att han vant sig vid simningen. När vi var duschade och klara promenerade vi hem till oss och lagade en enkel pastalunch och jag och L satt i solen på vernadan och åt medans barnen sov. Sen fikade vi. Isabelle sov jättelänge, och Alvin lekte med oss ute. Lite ombytta roller då det alltid brukar vara Alvin som sover. Kul att L fick se lite av hans charm. Vädret var så fantastiskt, vindstilla och oftast sol och vi hade det hur skönt som helst där ute i flera timmar. Älskar vårt hus och vår veranda nu när det börjar bli varmt. Invigt vårjackan har jag också gjort idag. Nu är det väl vår på riktigt, det kan väl inte komma mer snö? Kanske konstig fråga men jag blir så knäckt om det sker... P rapporterar dock att det ska vara 17 grader på måndag. Det låter ju väldigt lovande. Det enda negativa är väl dock att man snart får säga hej till all pollen och den och jag kommer inte jättebra överens. Man kan visst inte få allt i livet.

Efter dagens eskapader och hårdträning för Alvin (först simningen, sen allt bus ute på verandan och sen en lång stund ï babygymet) så ligger han nu däckad i sin pappas knä. Vet inte riktigt om det är magen eller någon form av träningsvärk som stör honom men då och då blir han spänd som en båge och väldigt missnöjd. Hoppas dock att han kommit till ro nu efter 1,5 dl ersättning. Ammat har jag gjort typ varannan timme hela eftermiddagen, han äter som en häst min älsklingsunge.



Nybadad älsklingsunge.

Idag är Alvin 5 månader. 5 månader sedan han chockade oss så lagom mycket med att titta ut en månad för tidigt med 12 timmars varsel.

Alvin skrattar ofta högt så att han nästan kiknar, han snackar ganska mycket, testar röstresurserna och stoppar ALLT i munnen och suger och biter. Allra godast är nog den egna handen, gärna ska hela in och sen skakar han på huvudet fram och tillbaka så att handen gnider mot tandköttet. Han tycker väldigt mycket om sin svarta och gulprickiga ödla. Djuren i mobilen ovanför sängen verkar han mest sur på, han försöker dra ner dem och stoppa i munnen (den får vi nog ta ner snart för jag är rädd att han ska få själva speldosan i huvudet när han drar). Sitta i egna matstolen är okej, i babysittern sparkar han så mycket att han nästan ramlar ut men egentligen tror jag han gillar den. babygymet är ok men han börjar bli lite stor, både på längden och för att han försöker dra ner djuren i bågen och stoppa dem i munnen. Varje dag ligger han en (eller flera) stunder nakenfis på handduk på mage. Det gillar han och sen när han tröttnar rullar han över på rygg. När han ligger på rygg förflyttar han sig som jag skrev om igår. Han kan sitta bra med stöd (till exempel uppallad med kudde i vagnen) och någon sekund utan stöd om han inte är trött och nyvaken. Han har smakat morötter och potatis och potatis med palsernacka. Det går ner men verkar inte jätteintressant så vi har pausat lite med smakportionerna. Gröt har han fått mer av men även det verkar ganska ointressant och han verkar ändå inte bli speciellt mer mätt av det så vi stressar inte det. Så istället kör vi på amning och fyller på med ett mål ersättning innan läggdags eftersom han då vill äta hela tiden och mjölkfabriken till slut blir tom. Nästan 2 dl äter han då fast han nyligen ammat. Fortfarande äts det var tredje timma även nattetid (i natt var vi tillbaka på det, tror som sagt bara natten innans långa sömn var en positiv biverkning av vaccinet), han somnar för natten vid 11 ungefär och vaknar för dag vid 9-10. Han gillar att babysimma och mest av allt gillar han att leka med pappa. Vilka skratt det bjuds på då! Idag åkte han bil 2x2 timmar och sov sig igenom större delen av resan. Han är dock inte längre som tidigare att han sover hela tiden i vagnen och bilen ovasett hur länge han ligger där. Nu vaknar han till i vagnen när han inte är trött längre, tidigare tror jag att han skulle kunnat sova i 8 timmar om jag kört runt med vagnen så länge. Och så gillar han att käka på sina fötter och att flyga som ett flygplan.

Lilla äventyret idag har gått utmärkt och det var så kul att jämföra och prata om våra bebbar. 9, 5 och 3½ månade gamla, drygt 8, 7 och 6 kilo tunga, 68, 65 och 62 cm långa. Häftigt att se skillnaden och se dem skratta åt varandra. Och mysigt att mammaprata, god mat och fika bjöds det på och bilresan klarade Alvin gallant. Nu är det snart sängdags och ladda inför simningen imorgon.


Suddig bild tagen med mobilen idag i bilen.

Vår son kan numera förflytta sig typ en meter för egen maskin. Detta gör han liggandes på rygg. Förstår inte riktigt hur men på något vis sparkar han med benen väldigt frenetiskt och glider (?) på så vis med huvudet först ganska snabbt över golvet eller i sängen. Lite läskigt är det att han far fram med fontanellen först och utan att se (fast ett synligt hinder skulle nog ändå inte stoppa honom). Lite som upp och nervänd krypning skulle man kunna kalla det hela. Ett trots allt ganska effektiv sätt att transportera sig på. Fort går det och man får verkligen vara på sin vakt. Imorgon ska vi istället transportera oss via bil till Katrineholm. Det blir en tidig morgon (i våra mått mätt) så snart är det natt här och mig hör ni nog inte av förens tidigast imorgon kväll. Nu håller vi alla tummar för att vaccinet fick in Alvin på en ny bra vana med mat bara en gång på natten. Håll riktigt hårt, det vore guld värt. Tackar!


Viga lekar i babysittern för ett par dagar sedan.

Idag har vi vaknat upp till en bättre morgon och humöret verkar vara ovanligt glatt fast med väldigt nära till lite gråt (hur nu det hänger ihop). I natt slogs dessutom något av ett rekord då Alvin bara ätit en enda gång vid 3. Han vaknade flera gånger med lite gnäll men var nöjd med napp och inte förens han vaknade vid 8:30 och mitt högra bröst höll på att sprängas eftersom jag råkade ge fel vid 3 så åt han igen. Tyvärr innebar det inte något sömnrekord för mig eftersom jag som sagt var tvungen att agera nattistoppare flera gånger men det blir ju inte lika långa vakentider av det som att amma. Tyvärr ännu mer tror jag inte att detta var början på en ny trend utan bara en liten svit av gårdagens vaccin men om det funkar en natt borde det ju kunna funka flera nätter? Längtar så efter lite mindre uppsplittrade nätter!

Eftersom det var väldigt gnälligt och omuntert efter förra vaccinet har jag inte planerat in något idag. Det blir troligen en längre promenad (har redan varit ute på en liten snabbkiss för hunden) och kanske ska vi bege oss till lite affärer och kolla på staket. Skulle behöva täppa till lite i häckarna så att vi kan ha hunden lös i trädgården. Imorgon däremot väntar ett riktigt äventyr. Jag och L ska ta våra barn och bege oss till Katrineholm och hälsa på en gammal pluggkompis till oss som fick barn i januari. Det blir drygt 2 timmar i bilen för Alvin och det är det längsta han någonsin åkt. Han brukar ju dock mest sova sig igenom bilresorna så det borde gå bra. Om inte annat blir det ett bra test inför nästa vecka då hela lilla familjen ska bege oss till P:s farmor i Dalarna för påskfirande och uppvisande av barnbarnsbarn.

Det var ingen glad kille som kom hem från BVC idag. 2 sprutor gjorde visst väldigt ont och inte verkar det direkt ha blivit något bättre nu 6 timmar senare. Det är minst sagt nära till gråt och ända stället han varit helt nöjd på idag är sovandes i vagnen samt i min famn gungandes i hamocken ute på verandan. Där var det rofullt men till slut blev det lite för kallt att sitta ute. Nu har han fått en alvedon men nästan direkt efter la han av en riktig brak i blöjan så lite osäker på hur mycket den fick verka.

Har även hunnit med lite hemmafix idag. En gammal trälåda med charmigt tryck ha fått flytta ut ur garderoben och in på första parkett i vardagsrummet som vedkorg. Gamla rosa plastkorgen får nu istället bli leksakskorg. Någonstans måste vi försöka samla alla kaniner, råttor, böcker och annat som just nu intar stor del av vardagsrummet. Vore skönt med en samlad plats. Lite tråkigare med mitt fix var att nyss när jag var nere i källaren för att flytta in lakanstvätt i torktumlaren så var det en stor pöl framför tvättmaskinen. Lite oklart varifrån detta vatten kommer men min slutsats är att det hur som helst inte borde vara där. Torkade upp och håller tummarna för att ignorering av problemet är bästa lösningen.

BVC-besök innebar ju också vägning och mätning. Som vanligt lekte vi gissa storleken innan men det var ingen succé för mig idag. Alvin väger nu, nästan 5 månader gammal, 7280 g (P gissade på 7250 och jag på 7350) och är 65 cm lång (prick på gissning för P, jag gissade på 66). Allt såg bra ut i övrigt och vi behöver inte känna någon stress med maten, han kan få klara sig utan några större mängder upp till 8 månader så ingen panik över att det går lite segt att få in bra matrutiner. Uppenbarligen växer han bra vilket betyder att han äter bra. Tänk så mycket mindre han var både i storleken och i våra liv för ett år sedan. Vi sprang runt i panik i olika affärer och letade graviditetstest utan resultat. Ett besök på söndagsöppet apotek och lite kiss senare var vi i total chock. Gravid i femte veckan och några millimeter liten då, när jag för första gången googlade på "gravid" och försökte förstå vad som hände nu. Så annorlunda livet är nu ett år senare och så mycket mer innehållsrikt och bättre. Alvin måste ju vara meningen med livet men det förstod jag inte riktigt då för ett år sen, även om jag var väldigt glad över beskedet.

Update: Någon del av Alvedonen måste hittat rätt i kroppen trots bajset, nu har vi en glad kille som ligger och sprattlar i sin pappas knä.

Vilken vårig helg. Igår grillpremiär (mums). Idag var min ena bror här och monterade ihop hamocken vi fått ärva från dem. Hur bra som helst blev det och nu har Alvin varit utomhus på riktigt för första gången någonsin. Tidigare i hans liv har det ju alltid varit så kallt att han fått ligga nerbäddad i vagnen. Nu har han suttit upp och sett ljuset. Dock verkade han mest konfunderad. Han har också fått 2 nya fina böcker av min bror och flickvän. En tjock som man kan tugga på och en i tyg med liten rem som man kan spänna fast i vagn eller stol eller annat så kanske man slipper plocka upp den från golvet hundrafemtioelva gånger om dagen. Den lille bortskämde tackar så mycket.

I helgen tror jag också att Alvin upptäckt hunden på riktigt för första gången, han verkligen tittar efter honom, greppar efter honom och låter honom nosa och slicka på händerna. Häftigt men hunden verkar inte riktigt fatta han heller vad det är för en filur som ligger och krälar på golvet.

Imorgon är jag rädd att det inte blir lika glada miner då det är dags för vaccin men vi måste nog ändå fira lite. Imorgon har vi vetat om Alvin i exakt ett år. Vilken vändning livet kan ta på ett år. Och inte kunde man ana då hur fantastiskt det skulle bli och att det var just världens bästa bebis som låg där inne i min mage och överaskade oss.



Redo för promenad i fredags.

Vi är lite efter i vår familj. Nu, när klockan nästan är halv sex och solen snart går ner, ska vi äntligen ge oss av på en liten promenad i solskenet. Sen ska vi laga och äta hamburgare. Smarrigt värre (hoppas jag).

Alvin fortsätter att gnugga sitt tandkött. Han har utvecklat en ganska bra teknik. Han stoppar in sin knutna näve i munnen och sen vrider han på huvudet, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Väldigt frenetiskt. Han borde sova gott i vagnen för det borde vara ganska uttröttande.

Sitter och planerar lite dop och söker efter fina texter och sånger. Har på flera ställen stött på denna dikt som jag även läst förut.

Inte trodde jag
hade ingen aning
hur en sekund
kunde etsa sig fast utan varning
att en kärlek så stor skulle födas
och börja existera
att jag aldrig skulle bli den samma
någonsin mera

Älskade lilla vän
så varmt välkommen
med dina ögon och din lilla röst
och du är så otroligt vacker
när du vilar vid mitt bröst
så svårt att förstå
att du kommit för att stanna
att någon som jag fick äran
att bli din mamma
(dikten är skriven av Matilda Björling)

Precis som första gången jag läste den kan jag inte komma ens halvvägs igenom den utan att börja gråta. Jag stötte på den första gången för någon månad sen och skulle läsa den för älsklingen men jag kom aldrig till slutet fast jag försökte typ 5 gånger. Tycker den är så fin och förklarar känslan så bra. Finns ju dock inte en chans att jag skulle kunna läsa denna på dopet för jag skulla aldrig sluta böla och så vill jag ju inte ha det. Kommer säkerligen fälla en tår hur som helst, blödig som jag numera är, men någon måtta får det ju vara. Finns ytterligare ett riskmoment, försöker som sagt hitta en låt som mina bröder (som alla ska vara faddrar tillsammans med P:s syster) kan sjunga. Vill gärna inte ha en traditionell doplåt utan någon lite mer modern "poplåt", någon av våra favoritartisters verk liksom och någon som de kan och som passar dem att sjunga. Var starkt inne på Utan dina andetag, en låt jag tidigare sagt att jag ska ha på mitt bröllop men det verkar ju dröja det där frieriet så då kan jag nog tänka mig den på dopet. Problemet är bara att jag inte kan lyssna igenom den utan att börja böla. Vad tusan har hänt? Har blivit så blödig att jag inte fritt kan välja musik och texter till min sons dop. Det är ju fint på något vis kanske men jag känner inte riktigt igen mig själv.

Åhhh vilken kväll och natt. Kan det möjligen vara tänder på G? Ett fasligt bitande i allt och så gnuggar han handen inne i munnen väldigt frenetiskt och panikskriker med jämna mellanrum. Nu ligger han dock nakenfis på golvet och verkar väldigt nöjd. Själv sysslar jag med dopinbjudningar. Ganska nöjd till slut. Nu ska jag bara komma ihåg att posta dem också.

Här testas det röstresurser för fullt. Glatt snack mest men tusan vad högt. Vi kan inte kolla på TV utan text längre för Alvin snackar så högt att vi inte hör något alls. Vi kan heller inte prata med varandra. Nu kanske ni tycker att vi borde snacka tillbaka och tro mig, det gör vi. Men han kan hålla låda i flera timmar i streck. Ibland behöver vi faktiskt växla några andra ord än aaaaahhhhhh, goagogaoga och hahhahahaha och ibland kanske man vill prata i telefon eller så. Och idag när vi lunchade efter simningen jag och L och våra barn satt Alvin och gastade högt så att hela stället kunde höra hur fin hans röst är. Svårt att förstå vad han säger dock men glad verkar han vara.

Ja, så har vi ju alltså babysimmat och det innebar idag dykpremiär. 2 gånger fick han dyka ner och det gick hur bra som helst. Han verkade lite förvånad när han kom upp men inga sura miner. Isabelle svalde massa vatten, det märkte man inte på att hon hostade eller var ledsen utan på att när hon kom upp sprutade hon ut en fin stråle vatten på L och skrattade. Söta var de. Kan också glatt rapportera att Alvin inte alls blir lika trött av simmandet längre, nu är han helt hanterbar efteråt men detta var ju också fjärde gången. Han simmar allt mer, sprattlar på benen och vill ta sig framåt och det är så kul att bada!

Idag har duktiga jag deklarerat. Det var inte det lättaste med lägenhetsförsäljningar och husköp vill jag lova men lyckades nog få till det hela och har ni hört något så duktigt? Deklaration klar nästan en månad innan deadline. Det kan inte ha hänt ofta. Stolt (och på något underligtvis lite glad över att få ha använda hjärnan till lite avancerade ekonomiska frågeställningar). Så kan det tydligen bli när man är mammaledig.

Nu har jag fått sova ut lite och dagen känns lovande. Inget inplanerat och det var faktiskt längesen. Skönt att slippa ställa klocka.

Igår började dagen med föräldraträff på BVC vilket också innebar möte med nya BVC-sköterskan. Verkar inte jättelovande men jag kan komma med nytt uttalande på måndag när vi varit på 5-månaderskontroll och vaccin (uschabuscha). Träffen var trevlig men efter det gick dagen mest utför. Dels hade jag en huvudvärk som ökade, nackont som spred sig och så var jag väldigt trött. En mycket dålig natt tog ut sin rätt. Tog ett bad på kvällen, gjorde susen för onda muskler och ond nacke men vår varmvattenberedare är inte kul att bada med. Vattnet räcker inte att fylla hela badkaret så man får fylla i omgångar och det är inte kul att ligga i karet när det vara är halvfyllt men man kan ju inte låta det stå. Källaren är så kall att då skulle vattnet man tappat upp hinna kallna medans man väntar på mer varmvatten. Fanns vissa fördelar med nybyggd lägenhet (fast i den hade jag å andra sidan inget badkar).

Nu ska vi bege oss ut på en promenad, det verkar varmt men grått ute och jag tror att det är bra för ömma kroppen att röra sig lite och förr eller senare vänjer sig väl ljumskarna vid promenader?

Ont i huvudet idag. Trött i ljumskarna efter massa promenader. Tydligen bra på att klaga idag så jag tror att det är lika bra att jag återkommer imorgon istället.

En mysig dag har vi haft här hemma. Först med grått utanför fönstret men sen på eftermiddagen med strålande sol och blå himmel. Min höggravida vän (hon som fick ettan för ett år sen och inte märkte att hon var gravid igen förens halvvägs ni vet) kom på besök och jag bjöd på lunch och Alvin bjöd på sitt allra bästa humör och satt och asgarvade i typ en kvart i streck i hennes knä. V gav Alvin en leksaksbil. Hans första bil. Nu är P stolt, biltokig som han är. Blev en del snack om barn och mat och sömn och så. Hon sa att de gett deras dotter "god natt-välling". Skulle tydligen vara välling som är ok att ge redan nu och som ska mätta bra inför natten och således förhoppningsvis ge bra nattsömn. Någon som vet? Tål att kollas upp men tillsvidare blir det havregröten som kvällspåfyllning. Idag har det annars varit palsternackspremiär. Verkade inte alls lika smarrigt som morot men lite gick i alla fall ner.

Idag har P tagit tag i det jag i tanken tog tag i igår. Träningen. Han är i detta nu ute på dagens andra(!) löprunda. Lagom existerar inte i vår familj. Allt eller inget (just nu står jag för inget och P för allt).

Dopinbjudningar har jag gjort idag, någon dag ska jag försöka komma mig för att skicka ut dem också men ingen brådska. Dopet blir förhoppningsvis utomhus så det är inte dags förens i slutet av maj.

Snart ska jag som alla andra nya mammor se "En unge i minuten" men först lite mys med Alvin.

Full fart idag. Först har vi firat svärfars födelsedag. Lite egoaktigt känns det ju men presenten från oss och P:s syster med familj blev ett inramatfoto på Alvin och hans kusin, ett på bara Alvin samt en digital fotoram laddad med foton på: dadadadada.... barnbarn med föräldrar. Kul att man kan glädja någon så med foton på sin avkomma. Sen fortsatte vi familjeturnén och åkte och åt middag hos mina föräldrar. Även de fick ett foto på Alvin och det gjorde samma succé där. Alvin fick själv present av mormor, en kofta hon stickat. Superfin men ännu kanske lite stor. Sen när vi kom hem har Alvin ätit en halvportion gröt. Det är minsann framsteg det och jag hoppas att det kan bli en vana som dessutom kanske kan leda till lite bättre nattsömn. Jag börjar bli väldigt trött på att mata minst var tredje timma (och vakna av gnäll däremellan). Men det är ju Alvin som bestämmer och på något vis måste det ju lugna sig så småningom så jag biter ihop (men håller samtidigt tummarna för lite ändringar i nattrenden).

Denna helg har Alvin upptäckt en ny grej. Han har börjat studera leksaker och annat mycket noggrannare och han har nog märkt att det är lättare att spana in ödlan och kaninen om han håller dem en bit bort (från munnen). Så nu ligger han och sträcker ut armarna och kollar in sina saker och sina händer och verkligen studerar dem. Alldeles nyss somnade han dock mitt i med armarna rakt ut. Så söt.




Under en hundpromenad i dagens pissgråa väder så kom jag på en sak. Det är april nu. I april ska jag börja spela korpfotboll. Jag har inte rört en boll på 1½ år och jag har inte tagit ett steg snabbare än promenadtakt på nästan ett år. I en svag (eller kanske ovanligt stark) stund lovade jag visst att vara med och köra i år och nu börjar det onekligen närma sig. Ska ju bli kul men jag hoppas verkligen att min kropp hakar på. Kroppsstatusen är enligt följande: gravidkilona borta (de försvann väldigt snabbt), benmuskler existerar knappt, magmusklerna försökte jag ju väcka till liv med daglig plankan ett tag men sen glömdes det visst bort. Även om magen i normaltillstånd är ganska så normal i sin form så märker man hur ont det är om magmuskler så fort magen blir lite spänd. När jag är kissnödig, har ätit mycket eller helt enkelt bara är lite uppsvälld så antar magen direkt gravidform och det ser ut som om jag är typ i vecka 20. Det är som om musklerna (om det nu råkar finnas några kvar) bara kommer ihåg den formen och släpper ut allt i just den formen. Hur blir man av med det och hur kommer det att kännas att springa med den magen? Jag har ju promenerat en hel del och det har gått bra bortsett från lite ljumskont då och då men att spela fotboll är ju en helt annan sak. Sen jag slutade spela aktivt har jag kört korpen alla år utom förra. Varje år är det urjobbigt första matcherna även om man hållt igång med annan träning. Hur ska det då gå nu när jag är helt otränad? Lite panik får jag nu faktiskt när jag tänker på hur kort det är kvar... Men det ska bli kul och när man väl kommer igång finns det verkligen ingen bättre träning.

Vi har fått ett litet problem här hemma. Alvin har börjat snurra. När man lägger honom på rygg i spjälsängen på kvällarna så börjar han direkt att vrida sig åt höger och snurrar nästan runt till mage. Han ligger liksom på kanten och håller på att tippa. Vi har försökt att palla upp med kuddar och annat runtomkring men han snurrar ändå och då känns det nästan bara farligare att han har massa extra saker runt omkring som han kan landa huvudet i eller dra upp över huvudet (för det gör han med allt han får tag i). Han ligger liksom och ålar sig och snurrar så mycket att han landar med näsan rakt ner och sen är han nöjd så. Jag tycker dock att det känns som en ganska farlig sovposition eftersom han som sagt inte snurrar vidare. Igårkväll la vi till slut kuddar brevid honom fast en bit ner så att han inte så lätt kan rulla hela kroppen. Han vrider dock ändå huvudet men nu har vi tagit bort allt runtomkring huvudet och så får vi väl förlita oss på att han skulle vrida på huvudet om det blir svårt att andas? Känns rätt läskigt dock, men vad är alternativet? Vi kan ju inte gärna sitta i vaktpass hela natten och vi har verkligen försökt med alla tänkbara hinder. Testade även att lägga honom på mage (när får barn börja sova på mage?) och då blev han lugn ett tag men sen la han sig med ansiktet rakt ner och så kan han ju inte gärna sova. Dessutom lyckas han förflytta sig i sidled och liksom rotera så att han ligger på tvären i sängen istället för med huvudet på kuddplatsen. Vi har ju tagit bort ena sidan på sängen och ställt den mot vår säng och en gång i natt vaknade jag av att han hade vridit sig på tvären och låg och sparkade på mig. Allt detta gör han alltså i sömnen (men med en hel del stånk och stön) och dessutom trots att vi lagt ut massa kuddar så att han inte ska kunna vrida sig så mycket. Ikväll ska jag försöka komma ihåg att ta med kameran upp och fota det hela, det är faktiskt helt otroligt hur han kan röra sig så mycket.

Hur gör ni andra? Jag tycker att det är läskigt som det är nu för han har inte tillräcklig kontroll på snurret och vridet att flytta sig medvetet om det blir obehagligt/obekvämt för honom. Om det blir obekvämt antar jag att han protesterar med skrik men om han landar med huvudet neråt och inte orkar vare sig vända om eller skrika? Blir en väldigt orolig nattsömn för mig, föremålet själv och hans far sover gott ändå men jag vaknar av allt stånkande och vridande och sparkar och av konstiga ljud (och då måste jag tända för att se att han ligger så att han kan andas). Jag blir så trött (och orolig). Tips mottages mycket tacksamt!

Nu ska jag skriva om namn. Idag har jag lunchat med en gammal kompis. Hon är liten ledsen. En av hennes bästa och äldsta barndomsvänner har precis fått en dotter. Och hon har gett sin nyfödda dotter det namn som min vän alltid tänkt ge sin eventuellt kommande dotter. Och hennes vän är fullt medveten om detta. De satt en dag för ett par år sedan tillsammans med ytterligare en kompis (som styrker min väns historia) och pratade om namn. De båda andra hade varsinn ganska ny son och de pratade om flicknamn. Min vän ville egentligen inte avslöja sitt favoritnamn, det är ett ganska ovanligt namn och hon ville ha det för sig själv men då de alla lovade dyrt och heligt att inte sno varandras så sa hon det tillslut. De båda andra tyckte det var fint men hade själva sina egna favoriter. Sen blev kompisen gravid igen och började för ett par månader sedan då de pratade om namn att antyda att hon tänkte sig namnet X (tänker inte skriva det för att inte riskera ännu mer problem för min vän) om det blev en flicka.  Den tredje kompisen sa direkt "men det är ju A:s namn" men den gravida svarade bara "nej, det vet jag ingenting om". Alltså, man kan ju inte få ensamrätt på ett namn och det finns ju inget som garanterar att min vän kommer att få en dotter någon gång att ge det namnet (just nu kämpar de stenhårt med att överhuvudtaget bli gravida vilket inte gör det hela direkt enklare att tackla) men är det inte väldigt onödigt av kompisen att välja just det namnet av alla namn? Och att dessutom neka till varifrån hon fått idén?

Vad tycker ni, kan man paxa ett namn? Ska man vara glad för att det fina namnet kommer till användning i bekantskapskretsen med säkerhet istället för att bli lite arg för att man då inte kommer att kunna använda det själv vid framtida behov? Jag tycker i alla fall väldigt synd om min vän...