Logik enligt Julia

Idag kom äntligen bilderna från undervattensfotograferingen med posten! Haha, han ser rätt galen ut. Galen men så cool.

                
Nästa gång de har fotografering kommer han kunna simma själv under vattnet (utan instruktörens hand) eftersom de redan nu fått lära sig så mycket mer än när detta foto togs för en dryg månad sedan.

Nu ska jag bege mig ut i solen igen. Var bara tvungen att springa in och kolla när bilderna kom!

Idag har Alvin ätit mat för första gången. Och med mat menar jag varken bröstmjölk, ersätning, gröt, välling, frukt eller grönsakspuré. Med mat menar jag Köttfärssås och spagetti. I väldigt hackad/mosad form så klart (och i Sempers alldeles egna cylinderform så klart) men ändå, ett stort steg och Alvin verkade gilla det. Själv tyckte jag det var väldigt smaklöst. Förstår ju att de inte ska äta starkt och inte salt men måste det vara helt okryddat för det? Ja, ja, det är ju i alla fall roligare än lika okryddad grönsakspuré med enda smak och det verkade alltså även Alvin tycka.

Välling har vi fått in som en riktig kvällsrutin nu (fast det måste ges en bra stund innan läggdags för Alvin blir väldigt pigg efteråt). Jobbar nu på att öka på smakisarna till en hel måltid samt att byta ut en amning mot en portion gröt. Vet inte säkert i vilken ordning dock och dessutom verkar gröten ge magont hur lite vi än ger. Avslutar alltid smakismålet med päron- och katrinplommonpuré och ger alltid lite sådan till gröten. Verkar hålla magen i prima form utom de dagar då han fått gröt. Då verkar han uppenbart störd av magen ett par timmar senare. Tips?

Det är svårt att skriva med en hand och just nu är hand nummer 2 under Alvin som äntligen somnat i min famn. Därför bjuder jag istället för omväxlings skull på lite bilder från senaste tiden.



I älskade hoppgungan. Hans kropp är liksom lite för kort så vi har bullat upp med en handuk så att armarna ska nå upp till hålen.



Eftertänksam kille luftar lite.



Käkar majskrokar och dricker vatten. Kladdigt bli det och de där krokarna, de fastnar överallt.



Glad i badet.

Det måste finnas en hake. Just i detta nu bär P upp en sovande Alvin till sängen. Om det skulle bli så att han nu sover för natten så har det skett ett litet under. Den grabben brukar ju aldrig sova innan 10 och brukar dessutom endast somna i min famn. Framsteg måntro? Fast det finns förstås många timmar att vakna på innan det är natt på riktigt... Men kanske, kanske är det så att man blir ovanligt trött av att leka med bästaste tjejen Isabelle hela dagen? Kanske...

Kära bloggläsare. Nu måste vi reda ut några saker. Små, små saker och detaljer om mig och om jag är onormal eller inte.

Fick följande SMS från min vän som blev 2 barnsmor för en månad sedan (och ettan är bara 13 månader äldre än tvåan): "...nyblivna mammor och brudar, vad sägs om en träff nu på onsdag kl 5 på xxx på söder? De som slutar jobbat senare kan mötas upp allt eftersom. Kram". Detta är skickat till mig, J som fick barn för 1½ månad sedan och 2 vänner till som ej har barn.

Min första undran: räknas jag som nybliven mamma fortfarande? Hur länge är man det? Jag känner mig fortfarande rätt ny, men samtidigt är ju ett halvår ganska lång tid. Antar att allt är relativt.

Fråga 2: är jag onormal som inte känner något jättebehov av att gå ut och ta en after "work"? Känns som alldeles för mycket jobb att vara borta en hel kväll från Alvin. Klart det skulle funka, han äter ju både välling och ersättning och jag kan pumpa. Men jag är liksom inte ens sugen. Och i samma stund jag tänker det så känner jag mig lite tråkig och undrar om jag är en dålig mamma som inte vill lämna min son ensam med sin far och i nästa stund tänker jag då att "jo, det kanske vore bra att bryta mig loss lite" och då får jag dåligt samvete för det och undrar om jag är en dålig mamma som ens överväger att lämna min son ensam med sin far en hel kväll för min egen vinnings skull. Att det ska vara så svårt att vara mamma!

Nummer 3: hur trist är jag på en skala och hur kan hon som verkligen är NYBLIVEN mamma lämna sina små hemma en hel kväll? Jag var tvungen att kolla om hon skulle ha med minstingen men inte då. Hon har testat en gång tidigare och hon tar flaskan utan problem och hennes man lämnar ju henne själv med båda tjejerna varje dag han går till jobbet så han kunde gott få prova. På ett sätt kanske jag avundas henne lite. Verkar ju skönt att ha den inställningen men samtidigt, lämna sin 1 månaders bebis en hel kväll för att själv gå ut och roa sig. Man ska ta hand om sig själv och jag är kanske lite dålig på det åt andra hållet. Alvin börjar ju som sagt bli lite äldre och det borde kunna funka men tycker nog att detta är lite väl åt andra hållet. Fast så kanske det blir om man inte får någon egentid mellan ettan och tvåan? Det ska jag absolut se till att få. Så jag vet att min tid kommer och då kan jag faktiskt passa på att njuta av varje sekund med min son så länge. Så känner jag. Men alla kan ju inte känna lika och göra lika och varje moderskap är unikt.  Fast kanske borde jag öva mig? Fast det tänker jag i sådant fall göra dagtid för det känns inte bra att lämna Alvin gråtandes och så blir det ju kvällstid just nu. Då räcker mina fotbollstisdagar gott och väl (fast missar idag igen på grund av envisa hostan som håller sig fast).

Har jag blivit en sådan mor som jag tidigare föraktade? Som fastnade i sina barn totalt och som inte lämnat de en sekund själva när det ska börjas på dagis? Nja, tror inte det. Jag ammar ju fortfarande, det skapar en viss begränsning (väldigt praktiskt för mig när jag ändå är med honom men mindre praktiskt att det just bara är jag som har maten och därmed blir lite bunden) och när det blir mindre amning nattetid så ska det nog kännas lite enklare att bege mig ut på egna aktiviteter. Och det är ju inte så att jag inte kan lämna honom, bara det att jag tycker han kan få vara min lilla, lilla plutt lite till.

Ganska liten kanske han faktiskt fortfarande är. Tyckte att hans body idag var ganska djupt urringad (med andra ord, ganska tajt i grenen så att urringningen drogs ner). Den visade sig vara i storlek 50/56! Det är ju sjukt ju, han hade byxor i storlek 74 och så den lilla bodyn till det. Tror den åker ner i urvuxetkassen efter tvätt och jag gråter en liten sentimental skvätt igen. Men ganska liten det är han ju.

Känner att jag måste förtydliga mig lite. Jag tycker inte att min vän gör fel, jag är snarare väldigt imponerad över att hon klarar av att lämna bort något så litet och jag är övertygad om att båda hennes döttrar kommer att ha det super med sin pappa. Själv hade jag dock aldrig klarat att lämna Alvin när han var så liten (jag klarar det ju knappt nu, haha) och blir bara förundrad över hur olika det kan vara. Och tackar för att bli medbjuden (vill ju gärna fortsätta få inbjudningar även om jag just nu är i en period då jag ofta kommer tacka nej) och hoppas så klart att de får trevligt utan tråkmorsan mig som ändå bara längtat hem!

Jag lovordade vällingen lite förut. Det står jag i och för sig fortfarande för men den förstärker vår sons minst sagt redan konstiga dygnsrytm något. Jag hade fått för mig att välling var något man åt/drack innan läggdags för att liksom komma i nattstämning. Alvin har sedan tidigare ganska sena sovvanor, vilket vi inte bekymrat oss så mycket över eftersom han är glad på kvällarna och inte övertrött eller så och somna ganska sent innebär vakna ganska sent och det uppskattas. Nu när jag gett vällingen (blev inte förens straxt innan 10 idag eftersom vi varit och firat min brors sambo) så trodde jag nog att han skulle däcka ganska direkt. Han har hållt igång och lekt och busat hela kvällen och somnade i bilen hem men inte då. Det är som om vällingen ger honom värsta energiboosten. Han ligger i detta nu och leker med sin far, hur pigg som helst. Borde inte halvårsbebisar sova nu? Han har verkligen ärvt sin fars dygnsrytm och vällingen verkar förstärka detta ytterligare. Nu ska jag göra mig själv nattklar, grabbarna får leka av sig lite och så hoppas jag att det skapar trötthet så kan vi somna samtidigt när jag är klar.

Alvin har börjat med en ny vana. Läsa tidiningen. Till en början tyckte vi att det var väldigt sött. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Att läsa i Alvins värld innebär tydligen även att ta en tugga och sen riva lite och det är ju tråkigt på tidningar man själv inte hunnit läsa ännu och så är jag lite osäker på om tidningspapper och trycksvärta är bra eller dåligt för matsmältningen? Sött är det i alla fall. Det är jag säker på.

Idag är första halvåret som mamma passerat och Alvin blir ett helt halvår. Tänk att tiden kan gå så snabbt och samtidigt så sakta, det är konstigt det. Det känns ju galet att han redan hunnit bli ett halvår men samtidigt känns ju november hur långt bort som helst.

Alvin:
älskar att hoppa i sin hoppgunga
tar sig framåt, antingen genom att rulla fram eller genom att kräla
rullar konstant mellan mage och rygg när han ligger ner varesig det är i vagnen, på golvet eller i sängen
att byta blöja är en riktig pers eftersom han ständigt vill rulla över på mage
nattetid äter han fortfarande cirka var tredje timma men välling är nu introducerat och håller honom förhoppningsvis mätt längre
han har börjat rulla över på mage även i sömnen men har där svårt att hitta bekväm position, det blir lite som ett nackträningspass eller så ligger han platt ner och pratar i sömnen
äter smakisar, en liten isbitsportion per dag och har testat gröt och igår välling på kvällen, fortfarande är amningen favorit och huvudföda
gillar att simma och plaska och dyka
kollar fascinerat på löv och annat som rör sig ute
sitter utan stöd men man får vara beredd om man vill vara säker på att slippa krascher
har testat sittdelen i "bil/shopping"-vagnen 2 gånger men sover fortfarande bäst i liggdelen
snackar massor och väldigt högt och skrattar högt (världens bästa skratt) flera gånger om dagen

Ja, det var lite om vår älskade unge på 6 månadersdagen.

Vi har idag varit på en liten shoppingtur och Alvin fick välja sig en liten present på Babyproffsen. Efter lite påtryckningar från pappa blev det en muminleksak som faktiskt verkar väldigt populär. I övrigt har vi inte gjort mycket idag, jag är ganska förkyld och fick en tuff natt med Alvin på mig igen. Han har haft lite hosta, det är ju hemskt att säga det men han är ju så söt när han hostar, han vet liksom inte riktigt hur man gör. Tror egentligen att han vill harkla sig men det blir liksom snarare bara lite sött pustandel. Ja, och det vaknade han till slut av (efter en del prat i sömnen) och då fick han flytta över till mig vid 2. Vi får utvärdera vällingen på nytt sen när han inte vaknar av annat.

Måste bara åtrberätta vad som slapp ur mig när jag bytte bajsblöja. "Nej, men det är ju människobajs!". Det har antagit fastare form (vissa gånger i alla fall) sen han började äta lite annat än mjölk men människa har han ju förhoppningsvis varit hela tiden...

Nu ska här grillas (fast det får P göra själv ute, det är inte alls sommar längre) och sen väntar en slapp kväll i soffan. Måste bli frisk inför morgondagen. MÅSTE.

Vi har varit på BVC på 6-månaderskontroll idag. Allt såg prima ut med Alvin och måtten är som följer:

             P:s giss       Min giss      Alvins facit
Längd       67,5             67              67,5
Vikt          8050           7980            7720

Oavgjort alltså. Vi är lite vana vid att Alvin ökar typ 750 g per månad men nu har det alltså avstannat lite vilket enligt doktorn var helt i sin ordning. Han följer svarta tjocka normalkurvan perfekt och för att vara 1 månad tidig är han stor. Allt detta bekräftar lite min känsla att han äter som en häst, han har ju jobbat ikapp en hel månad (var precis på normal för född i vecka 36 när han kom och nu är han på normal för 6 månaders barn födda när det är tänkt). Fick lite tips om mat och nu ikväll blir det välling blandat med ersättning. Får se hur länge man kan sova på det. I natt var vi tillbaka på vanliga rutinen mat var tredje timme kombinerat med nya rutinen att ligga på mage och snacka i sömnen. Gäsp...

Efter BVC var det dags för första gången på babysimmets fortsättningskurs. Det visade sig att vi bara är 3 stycken i gruppen (de andra två kände vi igen från grundkursen). Tyvärr var ju instruktören på grundkursen ganska värdelös så jag tror att det är därför många inte hakat på nu (och så L och Isabelle som inte kan kurs denna eftersom L ska jobba i juni). Nu var det i alla fall en ny jättebrainstruktör och dessutom får man ju verkligen hjälp och så när vi är så få. Skoj. Innan vår kurs var det nybörjare, oj, oj, så små de var (och jätteledsna i omklädningsrummet). Svårt att tro att Alvin var så liten för 8 veckor sedan och galet att han faktiskt blir 6 månader imorgon. Vi fick testa frivilliga dyk idag, alltså där barnet själv liksom får dyka i (inte bli neddragen av föräldern) men Alvin hajade inte riktigt vitsen tror jag men skoj var det.

Nu ska jag snart kolla om det är någon idé att titta på melodispektaklet på lördag. Innan dess ska jag blanda den där vällingen.

Nu känner jag att vinterns slit med att dra barnvagn i en meter djup snö och att inte våga gå ut med sitt lilla pyre på grund av kyla börjar betala tillbaka sig. Man kan inte riktigt klaga på att vara mammaledig en dag som denna. Har varit ute i skuggan med Alvin och sen passat på att sola lite när han pausat för sovstund (vilket är ganska ofta men väldigt kort tid åt gången). Senaste gången han vaknade var han dock så varm att jag kände att vi nog var tvungna att gå in. Han har legat i vagnen utan något annat på sig än blöja och vagnen står i skuggan så jag vet inte riktigt hur det skulle gå till att göra det svalare och behagligare för honom i vagnen. Nu ligger han på ett täcke på golvet och luftar och rullar och göra ganska avancerade krypförsök. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, den ungen kan förflytta sig flera meter på några sekunder fast han inte kryper ännu. Fattar inte alltid hur men alldeles nyss plockade jag ut honom från under soffbordet och hunden får allt akta på sig för när Alvin vill ha något då ser han till att få det. Just vovvens päls verkar stå högt på önskelistan (kanske vi slipper lämna in honom för trimning nästa gång, Alvin gör liksom jobbet). En liten nyhet till i Alvins liv (eller kanske mest i mitt och P:s) är att han numera blir JÄTTESUR om man tar bort något han leker med (detta började igår och har fortsatt idag med ännu större kraft, jag anar en trend). Vissa saker tycker jag inte alltid är bra att leka med, typ pappas snusdosa, fjärrkontroller, påse med bomullsrondeller och annat spännande. Tidigare har man lätt kunnat byta ut det olämpliga mot något annat och han har varit lika nöjd för det. Det kan man inte göra nu. Han visar ganska tydligt att han blir arg när man gör det och möjligen är det mer och fler tendenser till en alldeles egen liten personlighet som vi börjar att se. Spännande på alla sätt och vis!


Bakom den stora stora hatten ryms en liten liten Alvin (ha överseende med en int alltför snygg Julia).

Ber i förväg om ursäkt för ett inlägg helt fokuserat på avföring. Eller snarare bristen på avföring.

Katrinplommonen har fortfarande inte gett resultat. Hur lång tid ska det ta innan det "verkar"? Det var ju snällt att jag fick äta i fred men hade nog nästan hellre blivit avbruten för blöjbyte. Stackars barn! Hur mycket kan det rymmas i en sån liten mage? Och stackars mig för senaste dygnet har han i perioder fisit som sjutton och det luktar inte roligt. Värre än pappa storfisens fisar (mina killar går under benämningen storfis och lillfis här hemma) och då kan jag lova att det är illa.

Just ja, glömde skriva en sak. Idag har Alvin äntligen vänt sig från rygg till mage! Åt andra hållet snurrade han redan veckan innan jul men han har liksom inte haft något intresse att ta sig från ryggläge (som han ju gillar bäst) till mage (bortsett från när han ålar sig i sömnen men då kommer han dels inte riktigt hela vägen runt och så känns det dessutom inte så viljestyrt). Det var visserligen i soffan han till slut fick till det men jag tycker nog att det räknas ändå, lutningen borde snarare försvårat det hela. Ja, det var bara det stolta morsan var tvungen att rapportera. Nu ska jag ner till tvätten på riktigt.

Idag är Alvin 5 månader. 5 månader sedan han chockade oss så lagom mycket med att titta ut en månad för tidigt med 12 timmars varsel.

Alvin skrattar ofta högt så att han nästan kiknar, han snackar ganska mycket, testar röstresurserna och stoppar ALLT i munnen och suger och biter. Allra godast är nog den egna handen, gärna ska hela in och sen skakar han på huvudet fram och tillbaka så att handen gnider mot tandköttet. Han tycker väldigt mycket om sin svarta och gulprickiga ödla. Djuren i mobilen ovanför sängen verkar han mest sur på, han försöker dra ner dem och stoppa i munnen (den får vi nog ta ner snart för jag är rädd att han ska få själva speldosan i huvudet när han drar). Sitta i egna matstolen är okej, i babysittern sparkar han så mycket att han nästan ramlar ut men egentligen tror jag han gillar den. babygymet är ok men han börjar bli lite stor, både på längden och för att han försöker dra ner djuren i bågen och stoppa dem i munnen. Varje dag ligger han en (eller flera) stunder nakenfis på handduk på mage. Det gillar han och sen när han tröttnar rullar han över på rygg. När han ligger på rygg förflyttar han sig som jag skrev om igår. Han kan sitta bra med stöd (till exempel uppallad med kudde i vagnen) och någon sekund utan stöd om han inte är trött och nyvaken. Han har smakat morötter och potatis och potatis med palsernacka. Det går ner men verkar inte jätteintressant så vi har pausat lite med smakportionerna. Gröt har han fått mer av men även det verkar ganska ointressant och han verkar ändå inte bli speciellt mer mätt av det så vi stressar inte det. Så istället kör vi på amning och fyller på med ett mål ersättning innan läggdags eftersom han då vill äta hela tiden och mjölkfabriken till slut blir tom. Nästan 2 dl äter han då fast han nyligen ammat. Fortfarande äts det var tredje timma även nattetid (i natt var vi tillbaka på det, tror som sagt bara natten innans långa sömn var en positiv biverkning av vaccinet), han somnar för natten vid 11 ungefär och vaknar för dag vid 9-10. Han gillar att babysimma och mest av allt gillar han att leka med pappa. Vilka skratt det bjuds på då! Idag åkte han bil 2x2 timmar och sov sig igenom större delen av resan. Han är dock inte längre som tidigare att han sover hela tiden i vagnen och bilen ovasett hur länge han ligger där. Nu vaknar han till i vagnen när han inte är trött längre, tidigare tror jag att han skulle kunnat sova i 8 timmar om jag kört runt med vagnen så länge. Och så gillar han att käka på sina fötter och att flyga som ett flygplan.

Lilla äventyret idag har gått utmärkt och det var så kul att jämföra och prata om våra bebbar. 9, 5 och 3½ månade gamla, drygt 8, 7 och 6 kilo tunga, 68, 65 och 62 cm långa. Häftigt att se skillnaden och se dem skratta åt varandra. Och mysigt att mammaprata, god mat och fika bjöds det på och bilresan klarade Alvin gallant. Nu är det snart sängdags och ladda inför simningen imorgon.


Suddig bild tagen med mobilen idag i bilen.

Vår son kan numera förflytta sig typ en meter för egen maskin. Detta gör han liggandes på rygg. Förstår inte riktigt hur men på något vis sparkar han med benen väldigt frenetiskt och glider (?) på så vis med huvudet först ganska snabbt över golvet eller i sängen. Lite läskigt är det att han far fram med fontanellen först och utan att se (fast ett synligt hinder skulle nog ändå inte stoppa honom). Lite som upp och nervänd krypning skulle man kunna kalla det hela. Ett trots allt ganska effektiv sätt att transportera sig på. Fort går det och man får verkligen vara på sin vakt. Imorgon ska vi istället transportera oss via bil till Katrineholm. Det blir en tidig morgon (i våra mått mätt) så snart är det natt här och mig hör ni nog inte av förens tidigast imorgon kväll. Nu håller vi alla tummar för att vaccinet fick in Alvin på en ny bra vana med mat bara en gång på natten. Håll riktigt hårt, det vore guld värt. Tackar!


Viga lekar i babysittern för ett par dagar sedan.

Det var ingen glad kille som kom hem från BVC idag. 2 sprutor gjorde visst väldigt ont och inte verkar det direkt ha blivit något bättre nu 6 timmar senare. Det är minst sagt nära till gråt och ända stället han varit helt nöjd på idag är sovandes i vagnen samt i min famn gungandes i hamocken ute på verandan. Där var det rofullt men till slut blev det lite för kallt att sitta ute. Nu har han fått en alvedon men nästan direkt efter la han av en riktig brak i blöjan så lite osäker på hur mycket den fick verka.

Har även hunnit med lite hemmafix idag. En gammal trälåda med charmigt tryck ha fått flytta ut ur garderoben och in på första parkett i vardagsrummet som vedkorg. Gamla rosa plastkorgen får nu istället bli leksakskorg. Någonstans måste vi försöka samla alla kaniner, råttor, böcker och annat som just nu intar stor del av vardagsrummet. Vore skönt med en samlad plats. Lite tråkigare med mitt fix var att nyss när jag var nere i källaren för att flytta in lakanstvätt i torktumlaren så var det en stor pöl framför tvättmaskinen. Lite oklart varifrån detta vatten kommer men min slutsats är att det hur som helst inte borde vara där. Torkade upp och håller tummarna för att ignorering av problemet är bästa lösningen.

BVC-besök innebar ju också vägning och mätning. Som vanligt lekte vi gissa storleken innan men det var ingen succé för mig idag. Alvin väger nu, nästan 5 månader gammal, 7280 g (P gissade på 7250 och jag på 7350) och är 65 cm lång (prick på gissning för P, jag gissade på 66). Allt såg bra ut i övrigt och vi behöver inte känna någon stress med maten, han kan få klara sig utan några större mängder upp till 8 månader så ingen panik över att det går lite segt att få in bra matrutiner. Uppenbarligen växer han bra vilket betyder att han äter bra. Tänk så mycket mindre han var både i storleken och i våra liv för ett år sedan. Vi sprang runt i panik i olika affärer och letade graviditetstest utan resultat. Ett besök på söndagsöppet apotek och lite kiss senare var vi i total chock. Gravid i femte veckan och några millimeter liten då, när jag för första gången googlade på "gravid" och försökte förstå vad som hände nu. Så annorlunda livet är nu ett år senare och så mycket mer innehållsrikt och bättre. Alvin måste ju vara meningen med livet men det förstod jag inte riktigt då för ett år sen, även om jag var väldigt glad över beskedet.

Update: Någon del av Alvedonen måste hittat rätt i kroppen trots bajset, nu har vi en glad kille som ligger och sprattlar i sin pappas knä.

Sitter och planerar lite dop och söker efter fina texter och sånger. Har på flera ställen stött på denna dikt som jag även läst förut.

Inte trodde jag
hade ingen aning
hur en sekund
kunde etsa sig fast utan varning
att en kärlek så stor skulle födas
och börja existera
att jag aldrig skulle bli den samma
någonsin mera

Älskade lilla vän
så varmt välkommen
med dina ögon och din lilla röst
och du är så otroligt vacker
när du vilar vid mitt bröst
så svårt att förstå
att du kommit för att stanna
att någon som jag fick äran
att bli din mamma
(dikten är skriven av Matilda Björling)

Precis som första gången jag läste den kan jag inte komma ens halvvägs igenom den utan att börja gråta. Jag stötte på den första gången för någon månad sen och skulle läsa den för älsklingen men jag kom aldrig till slutet fast jag försökte typ 5 gånger. Tycker den är så fin och förklarar känslan så bra. Finns ju dock inte en chans att jag skulle kunna läsa denna på dopet för jag skulla aldrig sluta böla och så vill jag ju inte ha det. Kommer säkerligen fälla en tår hur som helst, blödig som jag numera är, men någon måtta får det ju vara. Finns ytterligare ett riskmoment, försöker som sagt hitta en låt som mina bröder (som alla ska vara faddrar tillsammans med P:s syster) kan sjunga. Vill gärna inte ha en traditionell doplåt utan någon lite mer modern "poplåt", någon av våra favoritartisters verk liksom och någon som de kan och som passar dem att sjunga. Var starkt inne på Utan dina andetag, en låt jag tidigare sagt att jag ska ha på mitt bröllop men det verkar ju dröja det där frieriet så då kan jag nog tänka mig den på dopet. Problemet är bara att jag inte kan lyssna igenom den utan att börja böla. Vad tusan har hänt? Har blivit så blödig att jag inte fritt kan välja musik och texter till min sons dop. Det är ju fint på något vis kanske men jag känner inte riktigt igen mig själv.

Åhhh vilken kväll och natt. Kan det möjligen vara tänder på G? Ett fasligt bitande i allt och så gnuggar han handen inne i munnen väldigt frenetiskt och panikskriker med jämna mellanrum. Nu ligger han dock nakenfis på golvet och verkar väldigt nöjd. Själv sysslar jag med dopinbjudningar. Ganska nöjd till slut. Nu ska jag bara komma ihåg att posta dem också.

Här testas det röstresurser för fullt. Glatt snack mest men tusan vad högt. Vi kan inte kolla på TV utan text längre för Alvin snackar så högt att vi inte hör något alls. Vi kan heller inte prata med varandra. Nu kanske ni tycker att vi borde snacka tillbaka och tro mig, det gör vi. Men han kan hålla låda i flera timmar i streck. Ibland behöver vi faktiskt växla några andra ord än aaaaahhhhhh, goagogaoga och hahhahahaha och ibland kanske man vill prata i telefon eller så. Och idag när vi lunchade efter simningen jag och L och våra barn satt Alvin och gastade högt så att hela stället kunde höra hur fin hans röst är. Svårt att förstå vad han säger dock men glad verkar han vara.

Ja, så har vi ju alltså babysimmat och det innebar idag dykpremiär. 2 gånger fick han dyka ner och det gick hur bra som helst. Han verkade lite förvånad när han kom upp men inga sura miner. Isabelle svalde massa vatten, det märkte man inte på att hon hostade eller var ledsen utan på att när hon kom upp sprutade hon ut en fin stråle vatten på L och skrattade. Söta var de. Kan också glatt rapportera att Alvin inte alls blir lika trött av simmandet längre, nu är han helt hanterbar efteråt men detta var ju också fjärde gången. Han simmar allt mer, sprattlar på benen och vill ta sig framåt och det är så kul att bada!

Vi har fått ett litet problem här hemma. Alvin har börjat snurra. När man lägger honom på rygg i spjälsängen på kvällarna så börjar han direkt att vrida sig åt höger och snurrar nästan runt till mage. Han ligger liksom på kanten och håller på att tippa. Vi har försökt att palla upp med kuddar och annat runtomkring men han snurrar ändå och då känns det nästan bara farligare att han har massa extra saker runt omkring som han kan landa huvudet i eller dra upp över huvudet (för det gör han med allt han får tag i). Han ligger liksom och ålar sig och snurrar så mycket att han landar med näsan rakt ner och sen är han nöjd så. Jag tycker dock att det känns som en ganska farlig sovposition eftersom han som sagt inte snurrar vidare. Igårkväll la vi till slut kuddar brevid honom fast en bit ner så att han inte så lätt kan rulla hela kroppen. Han vrider dock ändå huvudet men nu har vi tagit bort allt runtomkring huvudet och så får vi väl förlita oss på att han skulle vrida på huvudet om det blir svårt att andas? Känns rätt läskigt dock, men vad är alternativet? Vi kan ju inte gärna sitta i vaktpass hela natten och vi har verkligen försökt med alla tänkbara hinder. Testade även att lägga honom på mage (när får barn börja sova på mage?) och då blev han lugn ett tag men sen la han sig med ansiktet rakt ner och så kan han ju inte gärna sova. Dessutom lyckas han förflytta sig i sidled och liksom rotera så att han ligger på tvären i sängen istället för med huvudet på kuddplatsen. Vi har ju tagit bort ena sidan på sängen och ställt den mot vår säng och en gång i natt vaknade jag av att han hade vridit sig på tvären och låg och sparkade på mig. Allt detta gör han alltså i sömnen (men med en hel del stånk och stön) och dessutom trots att vi lagt ut massa kuddar så att han inte ska kunna vrida sig så mycket. Ikväll ska jag försöka komma ihåg att ta med kameran upp och fota det hela, det är faktiskt helt otroligt hur han kan röra sig så mycket.

Hur gör ni andra? Jag tycker att det är läskigt som det är nu för han har inte tillräcklig kontroll på snurret och vridet att flytta sig medvetet om det blir obehagligt/obekvämt för honom. Om det blir obekvämt antar jag att han protesterar med skrik men om han landar med huvudet neråt och inte orkar vare sig vända om eller skrika? Blir en väldigt orolig nattsömn för mig, föremålet själv och hans far sover gott ändå men jag vaknar av allt stånkande och vridande och sparkar och av konstiga ljud (och då måste jag tända för att se att han ligger så att han kan andas). Jag blir så trött (och orolig). Tips mottages mycket tacksamt!