Logik enligt Julia

Vilmer 5 månader...
...väger 6670 g och är 66 cm lång, helt "normallång" men en riktig lättviktare.
...ryms fortfarande i storlek 62 men börjar någorlunda fylla ut 68 och har nu lämnat newborn-blöjorna för Pampers baby-dry storlek 3.
...helammar fortfarande men nu börjar det bli dags att introducera lite annat. Intervallen mellan maten börjar periodvis bli längre men ligger nog fortfarande på 3 h i snitt.
...sover sen två veckor tillbaka som en kratta. Somnar ofta sent och vaknar tidigt och flera nätter i rad en gång i timmen däremellan. Ibland glad och pratandes, på sistone ledsen. Inte hungrig egentligen men mutas ofta till sömn med mat (dumt!). Börjar natten i egen säng men landar så småningom hos mig. Dock stora framsteg med att somna själv, framför allt dagtid i (orullad) vagn. Kvällstid begränsas vi av avsaknaden på plats att natta men ändring är på g.
...gillar att sitta upprätt (i knä eller matstol), gillar inte att halvsitta uppbullad med kuddar i soffa eller vagn eller i babysittern. Då ligger han hellre plant på rygg med en leksak i handen/munnen, gärna med fötterna rakt upp 90 grader och gärna med utsikt på träd och himmel.
...favoritläge är dock mage nu och han har blivit så stark! Kan leka med en leksak framför sig när han ligger, sträcker sig efter specifika saker och förflyttar sig bakåt ganska långt. Försöker lyfta rumpan men mer än så blir det inte.
...skrattar högt åt framför allt Alvin. Sittande i sele framåt (populärt) med mig gungandes Alvin så att han gungade emot oss skrattade Vilmer så han kiknade i säkert 5-10 minuter. Är också fascinerad av böcker och av TV:ns färger.
...pratar en del, älskar sina fötter och mitt hår och charmar alla med sitt leende men framför allt sitt höga kluckande skratt.

Åh vad vi älskar vår underbara lilleplutt!

Jag känner igen den här stilen. Alvin låg ju precis likadant i vagnen. Ett ben upp på varje sida vid vila. Fötterna rakt upp i luften vid lek. Greppet om elefanten är en liten bonus.

Igår på babysimmet (uppskattat tills den stora tröttheten slog till) låg han för övrigt på samma sätt på rygg i vattnet. Fötterna rakt upp, väldigt oavslappnat.

Ny färdighet, eller kanske snarare egenskap, att rapportera. Igår blev Vilmer för första gången sur när en viss (lek?)sak (i detta fall en snusdosa) togs ifrån honom. Försökte ge honom annat (mer barnanpassat) men nej, det var just den han skulle ha. Så nu ser jag framför mig många ljuvliga stunder då barnen kommer utmärkt överens och samsas och inte alls vill ha samma saker. Vad fint och lugnt vi ska ha det.

Vi har varit på bröllop, jag och min äldsta och yngsta pojke. Den mellersta fick roa sig hos morfar. Första övernattningen där och det har gått prima. Lite konstigt kändes det att lämna bort bara honom men han såg det nog mest som ett privilegium att få åka till morfar och tyckte lite synd om oss som inte fick det. Och endast ammande barn var förväntade på festen.

Det blir ju inte så mycket party när man är chaufför och förste bebismatansvarig men trött är jag ändå. Det var en helt fantastisk dag, strålande sol (var tusan höll den till förra lördagen när vi var arrangörer?), fint i kyrkan, god middag (med vaken men snäll Vilmer i knät) och bra fest på alla sätt och vis. Själva "programmet" drog dock ut på tiden ända till midnatt då middagen avslutades med bröllopsvals. Hade inte kunnat åka tidigare utan att gå "mitt i middagen" och nu är jag så trött, så trött (och ganska förkyld). Kom hem och i säng vid 2, ammade då och vid 4 och sen tyckte Vilmer det var morgon vid 5:50. Ammade, ignorerade och stoppade i napp med varierande framgång fram till 9, blev nog ca 50% utportionerad sömn de 3 timmarna och jag hade verkligen inte tackat nej till en liten tupplur nu men det är hög tid att hämta hem Alvin nu så ingen vila ingen ro. Men vi hade i alla fall med oss en väldigt söt och glad bebis igår som blev väldigt populär bland övriga gäster (man fick dock vara lite på sin vakt ju mer dessa övriga gäster drack) och jag missade bara två tal och hann till och med party-dansa lite som back in the days med bruden. Det är så synd att så mycket (allt) måste kretsa kring sömn nu för tiden. Redan vid 11 började jag ha ångest över morgondagens kommande trötthet och då kan man ju inte riktigt njuta när det enda man gör är att räkna hur många timmar sömn man försakar. Och detta trots att det alltså var väldigt trevligt. Ljuva småbarnsår!

Gladaste gästen:

Vad tusan då. 4 dagar dagis och nu rinner näsan på samtliga familjemedlemmar. Hej hösten!

Igår hade vi hej då-middag här för bror 2 och 3 som beslutat sig för att lämna landet 8 respektive 5 månader och plugga på var sin sida om Stilla Havet. Jag gillar det icke. Eller jag gillar ju så klart att de prövar vingarna och gör roliga saker men jag gillar inte att ha familjen utspridd på det viset. Och kalla mig blödig men jag gillade verkligen inte att säga hej då. Jag gillade så klart att ses men inte avskedet. Hatar avsked. Och det gjorde ont att se Alvin säga god natt till sina favoriter och så vet man att det egentligen är farväl för, i Alvins värld, en evighet. Men egentligen tror jag ju inte att han direkt kommer lida av deras frånvaro, det är ju mer så att han är glad att träffa dem och i och för sig pratar om dem däremellan men han kommer nog inte reflektera nämnvärt över att det "var längesen nu". Men en tår i storasyster-ögonvrån och en liten tagg i mamma-hjärtat. Men, men, tiden går ju som bekant alldeles för snabbt och inom kort är de ju här igen. Och tills dess lyssnar vi på deras dopsånger till Vilmer och Alvin och minns.

Nu är han döpt. Vilmer Mio. Vi hade rätt otur med vädret, det får man säga, men tur ändå i oturen att det var uppehåll under själva ceremonin och en bra bit in i fikat. Fikat som min svägerska bakat och slitit med. Och en alldeles egen Vilmer-tårta hade hon hittar på, med vit choklad, lemoncurd och jordgubbar. Så gott! Och så skönt att slippa tänka på den biten.

En väldigt fin dag trots vädret och man kan inte bli annat än överväldigad över hur många som finns runt vår lilla kille. Hur många som kommit dit just för honom. Och underbar sång av morbror 2 och 3 och dikt av faster. Och så morbror 1 som hjälpte Alvin att hälla upp dopvattnet och tända ljuset. Så vackert alltihop och det var nog faktiskt inte ett öga torrt när prästen pratade om mormor Mio och hur hon ju visste att mitt nästa barn skulle få heta som hon. På något vis var hon liksom med i lördags, men ändå, vid tillställningar likt denna kommer man inte ifrån känslan att det är någon vi väntar på. Som är lite sen, på toaletten eller bara i ett annat rum. Så underbart tryggt då att vi ändå kan glädjas åt en liten Mio dagligen. Och så underbart att få vara del av hans dopdag. Älskade, älskade Vilmer Mio.

Efter att knappt ha velat ligga ner alls för en dryg månad sen och fått klagomål på bålstyrkan för ett par veckor sen tycker jag han är ganska imponerande min andrefödde. Huvudet högt, och rullar åt alla möjliga håll och är nu så stark att han kan leka med en leksak framför sig när han ligger på mage. Och allt som oftast trycker han upp rumpan och trycker ifrån. Han kommer ju ingen stans (på just det viset) ännu, men ändå. Viljan finns!

Ja, då är det dags att börja svara snart 3 istället för 2,5 när man får frågan hur gammal Alvin är.

Alvin 2 år och 9 månader...
...pratar tämligen obegränsat och sjunger mycket
...vill själv och kan det ofta men när det inte går blir han antingen väldigt ledsen och antyder att han är dålig som inte kan eller frågar med positiv klang "hjälpa mig?" men blir ofta sur när man sen gör det (ja, för han kan ju själv)
...är blöjfri dagtid sen en vecka tillbaka utan större olyckor och utan större ansträngning (ingen alls faktiskt) från vår sida. Blöjan är ofta torr på morgonen men behåller den gärna ett tag till på natten.
...leker med ord, rimmar, skojar och har verkligen humor
...är fortfarande läskigt bra på att snappa upp uttryck och säger ofta "om du ska bete dig så där får du faktiskt gå till ditt rum" och andra uttryck kopierade av oss. Imorse hörde jag honom säga "jävlar vad soligt det är här". Aj, aj. Och man kan lära honom långa texter, sånger och annat trams som pappan tycker är kul (och ok, jag tycker också det är rätt roligt att han kan en hel "Farbror Frej".
...leker med stor fantasi, bilar är favoriten men gärna med små gubbar och djur som leken kretsar kring. Kan leka själv en del men vill gärna ha sällskap i rummet. Spelar fotboll och är riktigt duktig, åker sparkcykel och tittar på kryp och sniglar när vi är ute. Och leker bra med jämnåriga och med äldre tjejer "som tar hand om honom". Med kusinen blir det tyvärr mycket bråk men han är fortfarande stora idolen.
...vill ha koll på hur allt hänger ihop och frågar mycket. Har nu lärt sig att en person kan ha flera "roller", att morfar också är mammas pappa och mamma är morfars dotter men ibland blir det fortfarande en del tankevurpor (vilket ju är helt förståeligt). Har också frågat efter sin mormor men svaren är svåra.
...har insett att det finns 2 kön, frågar mycket om skillnaden och påpekar ofta att jag har "snipperippa" (vem säger så?), ibland dock som motsats till att ha kalsonger. Har flera gånger sagt till mig om saker han och pappa gjort tillsammans "att sen när mamma blir stor och kille då får mamma också följa med". På liknande sätt kopplar han felaktigt när vi pratar om när Vilmer blir större (lika stor som honom) att det innebär att han själv blir bebis. Och att när han var bebis var Vilmer stor. Säger för övrigt om när Vilmer kan gunga, leka i sandlådan med mera "att först måste han växa, växa som en blomma". Så fint!
...somnar mellan 19-21 (lite flextid så här under sommaren) efter snabb nattning med pappa. Välling och en film på telefonen och sen sover han ofta inom 5 minuter (med pappa bredvid). Sängen står mot pappas och de byter ofta plats någon gång under natten. På semestern har han dock sovit i eget rum utan problem. Har han sovit minsta stund under dagen blir nattningen 1-2 timmar lång så det försöker vi verkligen undvika. Vaknar för morgon 11-13 h efter att han somnat.
...har sen i våras (reaktion på Vilmer?) blivit rätt jobbig att äta med. Petar i maten och måste övertygas och "luras" i nästan allt men kanske har det blivit lite bättre sista veckan och kanske trugar vi för mycket? Men han blir ju så grinig utan mat.
...är väldigt omtänksam både om oss och Vilmer. Kramas, pussas, säger att han älskar och har saknat och blir väldigt bekymrad om någon har ett sår eller plåster eller gråter.
...är lite avvaktande mot nya situationer och människor men bekräftar sen ofta med "hon var inte så dum" och "det var inte så farligt".
...tar på och av sig allt utom tröjor själv men blir ofta arg på ben som hamnar i samma byxben
...är världens charmigaste och roligaste att umgås med men samtidigt ganska utmattande (framför allt efter en natt med bristfällig sömn). Vill, vill inte och testar alla gränser. Man skulle bra gärna vilja veta vad som rör sig i hans huvud ibland. Så mycket klokt som kommer ut men så mycket strider.

Och så klart så otroligt älskad!

Två perfekt fungerande små öron med världens underbaraste leende i mitten.

Så skönt att få släppa oron och gå vidare. Och själva testningen med elektroder på huvudet och önskemål om sovande bebis gick fint och smidigt. Vi firade med stopp på MacDonalds och storhandling på vägen hem (det gäller ju att passa på när en meters-barnet ändå var med morfarn).

Off we go till hörselkliniken. Och ja, nu är jag lite nervös.

I onsdags ville Alvin inte ha blöja efter morgonkiss på pottan hos morfar utan "sina kalsonger". Intressant då han aldrig ägt ett par. Men man vill ju så klart uppmuntra detta beteende och kalsonger inhandlades kvickt. Sen dess har han bara haft blöja på natten och när vi åkt bil och det har bara skett tre små kissolyckor.

Imorse ville han gå på toan när P gick upp men jag ville att vi skulle somna om (klockan var trots allt bara 6:20 och Vilmer var vaken till och från till klockan 3) och trodde mest det var något han sa för att få gå upp. Vi låg kvar och halvslumrade i någon timme sen började han gråta av magont. Tänkte han behövde bajsa så fick ge med mig. Han var då torr i blöjan så fick honom att gå på pottan. Han kissade så mycket att den blev full (!) och sen hade han inte ont mer. Stackarn hade hållt sig så länge att han hade ont. Kände mig så elak (men han hade ju blöja och brukar ju kissa i den på natten)! Så nu kanske vi måste flytta ner i källaren trots allt. En trapp mellan sovrum och toa känns inte optimalt i dessa tider och dessutom har han sovit väldigt bra i eget rum både på hotellet i Dalarna och på Tuna och det kan endast fixas i källaren här (om vi vill bo på samma plan vilket vi vill). Så vi får väl se vems vilja som väger tyngst på nästa familjeråd. En väldigt duktig son är det vi har i alla fall!

Det är något speciellt med utsikten hos pappa. Trygghet och lugn. Väldigt mycket minnen. Och så bara vackert.

https://cdn1.cdnme.se/2308419/7-3/pic_5207ed929606ee487f0b23dc.jpg" class="image">

Bloggen, framför allt inte via datorn, göra sig icke besvär så här i semestertider. Alvin (och hans far) har sommarlov en vecka till och dagarna flyter på i rasande tempo med alla hemma. Jag tycker nog nästan (lite förbjudet) att det ska bli skönt med vardag igen. Längtar efter lugnt bebismys samtidigt som jag kommer att sakna mina stora killar så mycket när de är på dagis och jobb. Är ju van att vara alla nu hela tiden och jag skulle nog kunna vänja mig vid dessa sommardagar jämt. 8 veckor är ju något av en evighet i Alvins värld så jag hoppas att det ändå går bra när det är dagisdags. Och jag hoppas sommarvädret håller i sig lite till så vi kan fortsätta njuta. Måste säga att det är väldigt skönt att slippa den där stora tillbaka från semestern-ångesten, det räcker fint med det jag upplever genom de i min närhet och genom dessa tankar om att nu återigen lämna bort min älskling på dagarna fast jag själv är hemma. Men jag vet ju att det behövs. För oss alla. För lite går man varandra på nerverna och Alvin behöver rutiner igen och att få umgås med andra barn. Och jag behöver få vila. Det blir väldigt ont om vila dagtid för mig, ingen alls närmre bestämt och Vilmer har i några nätter envisats med lite väl mycket vakentid så jag börjar se sängar i syne. Typ.

Så nu ska vi njuta av en sista srmestervecka (och rodda ihop ett dop) utan minsta ångest över kommande vardag. Ska nog gå fint det.

Alvins vattenrädsla kan härmed anses som bortblåst. Han har sen vi kom hem från Västervik (som ju var tänkt som en badsemester men bjöd på cirka 0,2 bad) badat otaliga gånger i egna elefantpoolen, flera gånger i närmsta plaskdammen, från klippor (fast det var svårt) och strand när vi var ute på sjön och nu senast i Siljan utan minsta betänklighet och så i hotellet i Moras pool varje dag. Och där har han simmat själv med sina puffar och hoppat och vägrat gå upp. Overkliga framsteg med tanke på hur sommaren började.

Fyra månader gamla (unga?) Vilmer skrattar högt, rullar runt, tar tag i leksaker, fötterna och allt annat som kommer i hans väg och stoppar in i munnen (man får tänka på var man ställer tallriken om man har honom i knät). Han äter fortfarande ofta (bara mammas supermix), blandar och ger nattetid. Varierar 2-timmars pass med 7-timmars. Från att ha sovit nästan helt i egen säng kräver han allt oftare närhet för att komma till ro och hamnar oftast bredvid mig under natten. Nattningarna sista dagarna har inte skett i sele (men så har vi också varit på resande fot och ifrån alla rutiner) utan i vagn lätt gungad. Han älskar uppmärksamhet, är lugnast hos mig men andra duger finfint. Är stadig i nacken men inte i bålen så sitta i stol är ännu inte så lätt. Nu funkar dock magläge mycket bättre och sen leksaker blev intressant är han så mycket nöjdare på rygg på golvet. Annars är ju det bästa att stå eller möjligen sitta i någons knä. Bortsett från skrattandet testar han också en hel del andra (höga) läten. Ögonen är sen några veckor helt fina, vänster öra är dock fortfarande "inte godkänt" men jag tycker inte han är så täppt som han varit så förhoppningsvis har alla trånga kanaler öppnats upp nu. Hur som flyter det mesta på ganska smärtfritt. Han har en del jobbiga skrikiga stunder men är på det stora hela en väldigt glad kille. Glad och söt och helt förtrollande underbar och den där första nyförälskelsen har inte släppt ännu samtidigt som han bara blir mer och mer älskad. Så häftigt det är att vara mamma!