Logik enligt Julia

Igår var Alvin hos frisören för första gången i sitt liv.

Idag var han på sitt livs fjärde begravning.

Inte bra. Men han blev himla fin i håret och begravningar av nästan 90 åriga morfarsfäder är lättare än begravningar av 60 åriga mormödrar. Tycker i alla fall Alvins mor. Dock sa min bror en sak som är sann när vi stod och väntade på att kyrkklockorna skulle ringa klart. "Detta börjar kännas obehagligt mycket som en vana". En ganska dålig vana får man väl kalla det...

Min favoritsysselsättning 02:20-05:20
Personligt meddelande till min son: obs! detta gäller varje natt och även 04:00-06:30

1. Sova
2. Sova
3. Sova (åtminstone att få slumra och vila ögonen litegrann)

Alvins favoritsysselsättning 02:20-05:20 och för all del även 04:00-06:30 om vi istället tar gårdagens natt som exempel

1. Sprnga runt och hoppa i sängen (lätt att hålla mig för skratt)
2. Öva på nya ord högt och tydligt (ganska lätt att hålla mig för skratt även om det låter rätt sött på sina håll)
3. Testa om man kan stoppa in nappen i munnen med hjälp av fötterna och skrika förtjust varje gång det funkar
Trumfkort (När mamman ignorerat alla försök till lek och bus i 2 timmar): luta sig fram och pussa henne på munnen, le stort efteråt och säga puff puff och sen göra om det. Igen och igen och igen. (Ganska svårt att hålla sig för skratt även om leendet i mungipan kompletteras av gråten i halsen på grund av ren utmattning)

Tur att han är så söt.

Ja, nu har det visserligen gått nästan 1 vecka men vi har 1½-åring här hemma och det är hög tid att skriva ner lite punkter om hur livet ser ut för Alvin just nu.

Alvin är ett väldigt aktivt barn, det säger säkerligen de flesta om sina små men han är lite mer än andra, det märks tydligt på öppna förskolan och på folks kommentarer. Han springer, klättrar, slänger sig, jagar och busar konstant. Och han är oftast på bra humör. Men frustrationen är samtidigt nära, när klossen inte går i det hål man tänkt sig, när mamma tar bort favoritbilen och när omgivningen inte förstår vad man vill fast man försöker säga det. 100 gånger glasklart. Och det är ganska glasklart, uttal och klang men det är inte så lätt att förstå de ord som sägs. Vokabulären består mer av härmande läten än av ord även om vi urskiljer fler och fler ord för varje dag som går. Det mesta kretsar kring talet just nu, mellan allt spring och att lära sig att hoppa jämfota (riktigt duktig nu!) pratar vi och läser och frågar "vad är det?" och "var är...?". Och Alvin pekar och frågar "e det?" konstant.

Liten ordlista:
Mamma - oftast just mamma men även andra kvinnor, framför allt farmor och bild på mormor och ibland allt och alla
Pappa - med väldigt fransk betoning ibland
Dette - Dexter the dog
Hej  - och till det en liten vink både när någon går och kommer
Kiss kiss (om pottan och toaletten)
Brum brum - om bilar, cyklar och annat med hjul och motor
Tut om tåg och båtar
Tuut, tuut, tut - om polis, barndbil och ambulans
Swsich - och ett pek på himlen för flygplan
Hoho för uggla
Tick tack för klocka
Hihihi - gnäggande för häst
Bä - för får och lamm
Bu - för kossa (lite att jobba på alltså)
Voff voff för hund
Grrr för lejon
Ssssss för tiger (efter sången ssssss vi smyger, tschhhh en tiger...)
Eheh och uppmanande blick - för att vi ska sjunga och pekar då samtidigt på det vi ska sjunga om, även vissa rörelser till Imse vimse, Blinka lilla stjärna, Lilla snigel för att få mig att börja sjunga
Äta
Tack tack - efter maten när han är mätt
Schlut - när det är tomt på tallrik eller i mugg/flaska eller när han helt enkelt önskar att det var tomt och inte vill ha mer
Pack - flera gånger om dagen väldigt tydligt men oklart vad
Packa - möjligen kaka?

Han förstår verkligen det mesta man pratar om, hämtar det man ber om, går till rätt ställen och vet precis vad som väntar när vi pratar om något.

Alvin vaknar vid 8 på morgonen, leker då oftast självständigt medans gröten görs och svalnar och mamma hinner städa undan lite i köket. Äter lunch vid 11, gärna med egen sked men med lite hjälp. Därefter vila, oftast i vagnen 1-2 timmar och sen mellis vid 2-3 och middag vid 5-6 och sen lite småplock medans vi äter middag (alternativt ett mellis till vid 4-5 och sen middag med oss). Mellan 7 och 8 nedvarvning, pyamas på, tandborstning och går sen och ställer sig vid grinden till trappan upp till sovrummet. Sover sedan en dryg vecka tillbaka i en egen liten hörna på madrass på golvet i vårt sovrum (för vi vill inte ha honom på eget våningsplan). Varierande resultat sen den flytten, nattning har tagit allt från 5 minuter (med välling) eller 1½ h. Men somnar gör han och sover då oftast till 3-tiden, och flyttar sen över till oss (försöker få honom att komma själv men än så länge får jag gå och hämta honom). Senaste 2 nätterna har han varit vaken i 2-3 timmar mitt i natten och velat leka. Hoppas verkligen att det inte blir fler sådana nätter. En natt i nya sängen sov han hela natten själv och statistiskt sett är det ju bra jämfört med i spjälsängen där det bara hänt 4-5 gånger någonsin men nätterna känns fortfarande väldigt svajjiga och är det enda lilla molnet med Alvin just nu. I övrigt är han vår solstråle som charmar både oss och andra och vi får ofta höra berömande ord om hans upptäckarlust, hans livliga, busiga ögon och hans kloka resonemang. Älskade, älskade ungen, på något sätt blir det ju bara bättre och bättre med tiden och det är ju helt otroligt med tanke på hur underbart det var att vara med Alvin redan första sekunden!

Jag har genom att titta på diverse program på TV:n insett att många hippa personer nu stoltserar med en ganska kraftig utväxt och jag kan då inte tolka det på annat sätt än att det är inne med utväxt. Och genast känner jag mig väldigt trendig.

Skumt väder vi har. Inte nog med att det är väldigt tvära kast mellan dagarna med sol och värme ena dagen och någon som mest kan liknas vid en höststorm den andra. Nu har vi alla väder på en gång, solen skiner och det regnar samtidigt. Det känns rått i luften samtidigt som termometern visar över 20 grader och det blåser åt alla håll på en gång samtidigt som luften är fuktigt kvav. Måhända åska på gång?

Vi står i alla fall rustade nu. Alvin fick gummistövlar idag. Varma vattentåliga goretex skorna som varit perfekta hela vintern och våren är garanterat urvuxna nu (blir nog kopia på dem i höst -så himla bra) och man kan ju inte gå i gympaskor när regnet gjort gräset till lera. Blev storlek 23 efter hjälp i affären, tycker det låter stort men han mätte och det borde vara rätt. Och gympaskorna borde vara för små... Växer visst så det knakar men får skriva mer om det på söndag då stora lilla killen blir 1,5 år!

Har idag också inhandlat diverse material för att kunna mörklägga sovrummet bättre. Trots mörkläggningsrullgardiner är det ljust vid 8 och Alvin fattar inte riktigt varför man ska sova då. Han förstår heller inte varför man ska somna om när man i vanlig ordning vaknar vid 4 och det är alldeles ljust i rummet. Sömnen senaste veckan har helt enkelt varit helt åt fanders och nu får det vara nog! Mammor behöver faktiskt sova ibland... För att kanske få ordning på sömnen har vi också inrett ett litet eget sovrum i vårt sovrum åt Alvin. Vill inte ha honom på annat våningsplan men alla hävdar ju envist att det sova bättre på skilda håll och det vill jag gärna uppleva. Så nu får han ett eget litet krypin bakom skorsten och bokhylla. Om det funkar ska det bli en lite mer permanent lösning/bygge men han är inte som andra vad gäller sömn så jag vill inte göra för stora förändringar på inredningen innan testet utvärderats.

Om kvällarna och nätterna varit jobbiga har i alla fall dagarna varit härliga med massa utelek och det är tur att man får en hel del energi av den friska luften!

Världens sötaste, coolaste unge försöker lära sig att hoppa. Sällan har jag sett något så sött!

Snälla grannarna som vi typ aldrig pratat med tidigare kom och gav Alvin en överbliven trehjuling igår. Den invigdes genast, med en del frustration och lite tårar men mest glädje och redan idag kan man se stora framsteg även om sadeln är i högsta laget (fast den är på lägsta). Svårt för små fötter att månen och svårt att kliva av men man kan ju alltid stå bak på också.

Titta vem vi träffade i lekparken idag!

Sen hoppade han ner i ena hålet för att en kort stund senare dyka upp i det andra med en liten godbit (godbit med ekorremått mätt, jag hade inte velat smaka) som han glatt knaprade i sig. Söt men troligen inte så ren med tanke på att den verkade känna sig väldigt hemma i och på papperskorgen. Succé enligt Alvin i alla fall!

Det var ett tag sen sist och det har varit e ganska händelserik vecka.

Alvin har haft sin första magsjuka. Inte kul.
Min farfar har dött. Inte kul.
Våren har kommit. Mycket kul.
Jag och älsklingen var ute på restaurang och hade det väldigt mysigt på hans födelsedag. Alvin sov över hos farmor och farfar. Mycket kul.
Ändringar på jobbet verkar gå åt rätt håll. Mycket kul när/om det väl blir av.
Ska ut och äta och dricka gott med bästaste L ikväll. Bara hon och jag, utan barn. Vi har inte setts utan barn sen I föddes för snart 2 år sedan. Ska bli mycket kul.
Alvin pratar mer och mer. Mycket kul men ganska svårt att förstå ibland och han är så bestämd och blir så frustrerad när vi inte förstår.

Man kan tro att farfars död skulle vara det största som hänt och det är det ju egentligen. Men en snart 90-årings dödsfall faller fortfarande i skuggan av mammas död och jag kan inte riktigt ta åt mig, bli ledsen och sörja. Jag har redan nog liksom. Men jag tycker så synd om min pappa, han kan ju liksom inte bara låtsas som ingenting. Inte minst måste han ju ta tag i allt praktiskt. I januari förra året dog min farmors syster, alltså min pappas moster. Hon hade ingen egen familj utan har alltid firat jul och annat med oss och pappa fick sköta allt praktiskt för det var varken min farmor eller farfar kapabel till. I september dog min farmor, alltså min pappas mamma. Och återigen fick han sköta allt praktiskt. I november dog min mamma, allstå min pappas fru. Och han fick så klart ta den största smällen både känslomässigt och praktiskt. Och så nu farfar. Vi hjälper så klart pappa och stöttar och fixar det vi kan men det går inte att komma ifrån att det är hans som står personerna som dött allra närmst och som själv tar huvudansvaret hur mycket vi än försöker hjälpa till. Hur mycket ska man behöva ta på så kort tid? Och så alla dessa begravningar. Jag är så less! Och Alvin då, inte för att han direkt lider, han förstår ju inte vad som händer men nu ska han alltså på sitt livs fjärde begravning. Det är fler än vad jag hade varit på någonsin i mitt liv innan 2011. Han är inte ens 1½...

Ja, nu kanske det blev lite deppigt här men på det stora hela är faktiskt det mesta helt ok, våren gör sitt skulle man ju kunna sammanfatta det hela med. Gladare, piggare och nöjdare. Och jo, just det, Alvin var visserligen inte den mest lättsövda igår, vi höll på i mer än en timme men sen sov han i egen säng ända till klockan 5 och sen sov han vidare i vår säng till klockan 8 (så P kom för sent till jobbet för han hade inte ställt klockan eftersom vi ändå alltid brukar bli väckta) och jag är nog faktiskt ganska utsövd. Det var ju bara 1½ år sen sist...