Sista och första dagen
Sitter ensam i soffan. Huset är tomt och jag sträcker mig hela tiden efter babyvakten för att lyssna på Vilmer. Men det är inte babyvakten som vaktar honom idag. Han är på dagis. Ensam utan mig och det känns så konstigt och bra på samma gång. Och väldigt lugnt och skönt i huset. Nu ska jag ju dock inte sitta ensam i en soffa medan barnen är på dagis. Från och med imorgon förväntas jag jobba på dagen. Och väldans vad overkligt det känns. Jag kan liksom inte ens tänka mig in i hur det kommer att vara. Hur livet kommer att bli nu. Det var så längesen och det var ju framför allt utan en Vilmer i livet. Han verkar stortrivas på dagis, grät faktiskt inte ens när jag lämnade honom men såg aningens förvånad ut. Och kanske lite arg? 
Min lilla solstråle.
Men han gillar att vara där, första dagen när ni varit där vår timme och jag sa till honom att det var dags att säga hej då tittade han upp på mig från sin plats i sandlådan och vinkade till mig istället för till dagis. Så härligt att se vilken självständig liten person han blivit (även om jag inser att han säkert kommer att bjuda på en del gråt vid kommande lämningar) och se honom leka med andra barn, sitta still vid samlingarna och sjunga och följa de andra barnen och äta själv och dricka ur vanligt glass. Och springa runt med sitt underbara leende på läpparna mest hela tiden. Men samtidigt. Ganska så väldigt mycket vemod, denna sista föräldralediga dag och Vilmers första riktiga dagisdag. Skönt då att man ändå varit med förr. Jag vet ju att det blir bra, att även om det blir färre timmar med barnen behöver det inte bli mindre kvalitet. Jag ska krama musten ur varenda liten timme på mornar och kvällar och helger (precis som jag faktiskt gjort dessa sista veckor av ledigheten). Och jag ska krama mina söner så mycket jag kan hela tiden för att ladda dem och mig. Dags för en ny era!
Publicerat: 2014-09-16 @ 11:37:24
Nedräkning
De sista dagarna innan verkligheten är tillbaka. 20 månader hemma. Inte i lugn och ro, men ändå utan en massa tvång. På onsdag börjar allvaret. Inskolning. Och veckan efter jobb. Inskolningen tycker jag ska bli ganska kul. Att jobba också. Men stressen som kommer på köpet lockar inte så mycket. Så nu njuter jag, i sommarens sista ryck. Av den så kallade ledighetens sista ryck. Vilmer är ganska så rastlös hemma och väldigt full av energi men vi har det mysigt. Och jag har passat på att hämta Alvin tidigt och rensa och fixa hemma. Imorgon väntar sista "mammadejten", på fredag Alvins sista lediga fredag och på måndag lite ärenden och på tisdag avslutar jag konstigt nog med ett jobbmöte. Så de är verkligen på upphällningen, de där mammadagarna. Och jag får lite ont i hjärtat av att tänka på hur mycket mindre jag kommer att se av både liten och stor. 
Hemma i trädgården efter lämning.
Och i lekparken efter hämtning.
Och i lekparken efter hämtning.
Publicerat: 2014-09-03 @ 21:36:49
