Lysande läsare

Vid frukosten i förrgår tittade Alvin på min mugg och sa:
-Du har min bokstav på din mugg mamma. 
-Ja, och ser du vilka mer? 
-Ja. M och A och M och M igen och A. 
-Och vad blir det? 
-Mamma!


Maj gosh, han läste! På riktigt. Stora, duktiga killen.

Och igår var vi på 4-årskontroll och gick därifrån med ok-stämpel i baken. Han klämde till och med ur sig en gubbe, har jag i princip aldrig sett honom rita tidigare. Lite tanig, hade vuxit 8 cm men bara gått upp knappt 300 g på ett år men det verkar ju vara sådana mina barn. 107 cm och 16,3 kg är nya matchvikten.

Han må säga en del tokigheter, som kuvert istället för gevär och igår frågade han om jag visste att det finns en kung som heter Askungen, men på det stora hela har han en sån imponerande koll att jag blir tårögd flera gånger om dagen.


Publicerat: 2014-11-29 @ 14:53:03


Alvin 4 år



Sen mer än egen vecka tillbaka har vi en 4-åring här hemma. Födelsedagen firades i en hel vecka med släktkalas, en veckas snor-vab (oklart vad det är att fira men det var ganska mysigt i alla fall), sång på sängen med paket och risifrutti-tårta, god fika och slutligen kompis-kalas på lekland.
Paket i sängen.

Frukost i sängen.

Födelsedagsfika i Blocks.

Leklandskalas.

Jubilaren hade inte kunnat vara nöjdare, fortfarande så tacksam och nöjd med det mesta som man kallar överraskning, lyxigt eller kalas.

Han är väldigt nöjd med sin nyvunna ålder. Och har redan börjat fråga om när han fyller 5. 

Han visar ett stort intresse för bokstäver och siffror, kan plussa och ljuda och frågar och vill veta. Han gillar fortfarande inte att rita och på dagis säger de att han pysslar väldigt snabbt (vilket vi nog kan intyga och känna igen, jag misstänker ett visst arv från hans far i frågan) men han vill gärna ha papper och penna "och skriva". Och han tycker om att pyssla men inte med samma sak så länge. Bilar, figurer, lego (födelsedagspresent), och naturmaterial (typ några stenar och pinnar) kan han dock sitta med väldigt länge. Både själv, med kompisar eller med lillbrorsan (hurra!). 
Lek med lego.

Han är fortfarande ganska fysisk och liksom studsig men kan numera även sitta still och se en hel film eller lyssna på böcker och sagor länge. Han leker gärna ute och helst fantasilekar, tjuv och polis, sjörövare, indianer eller liknande eller spelar fotboll (hurra!) eller med garaget och småbilar. Och är en sann djurvän som räddar maskar, sniglar och  myror.

Han tänker och funderar mycket, vet extremt mycket om mycket. Vi tackar dagis för kunskaper om svampar, fåglar, träd med mera långt över vår egen förmåga. På mornarna vill han gärna leka "gissa djur", då säger han ledtrådar om ett djur och vi ska gissa vilket han tänker på och han är imponerande duktig både på avancerade ledtrådar och själva faktan. Dock är det knepigt med vad som finns på riktigt, bara i andra länder, förr i tiden eller på låtsas/i sagor.

Alvin och Vilmer sover sen ett par veckor tillbaka i gemensam dubbelsäng. Jag ligger mellan och läser bok och sen tyst tills de somnat (vilket kan dra ut på tiden men Alvin är oftast oskyldig). Mer än hälften av nätterna sover Alvin hela natten utan stök, inteckna när Vilmer hojtar som värst brukar han vakna. De somnar mellan 7 och 8 (helst) och tar morgon kring 6-7. Till frukost äter vi havregrynsgröt, Alvin nu med god aptit och även övriga mål brukar gå rätt smidigt. Han äter alltså frukost, förmiddagsmellis, lunch, mellis, ibland en extra frukt eller kex efter hämtning, middag och om det efterfrågas en macka eller frukt innan läggdags. Och godis på lördagarna. Det är viktigt det. Han är fortfarande (eller kanske till och med ännu) väldigt smal (trots god aptit och berikning med olja dagligen). Nya mått får vi på fredag då det är dags för 4-årskontroll.

Sen i torsdags är nattblöjan borta men det har blivit en del olyckor. Blöjan brukade vara torr så antar att det är just avsaknaden av den som det reageras på så ger det ett tag till.

Han leker vilt ute, har förbrukat 3 par galonisar, 1 par fleecefodrade galonisar och 1 par överdragsbyxor. Denna höst. Men det är liksom sådan han är och så han leker. Han är så himla god i övrigt, funderar så klokt, är vetgirig, kommer med helt grymma kommentarer och frågor (önskar jag hade en liten bandspelare jämt), är underbar på att komplimera och ge kärleksförklaringar. Älskar att sjunga och kommer på egna små sånger med texter och melodier och jag blir ofta väldigt imponerad av hur stor han är. 

Ja, ni hör ju hur underbart fantastisk han är. Han må testa oss lite ibland men mest av allt är han störtskön att vara med. Och jag kan omöjligt fatta att det gått 4 år. Lilla minikillen börjar bli riktigt stor. Och han är en riktig storebror som hjälper och ställer upp för brorsan. Helt underbar helt enkelt. Älskade Alvin.
4 år sen ganska exakt. Från en dag till en annan. Tog oss med storm redan då, en slaskig grå novembermorgon som lyste upp våra liv för alltid.

Publicerat: 2014-11-22 @ 23:47:14


Tre långa år

Idag har det gått tre år sen min mamma dog. 3 år sen jag pratade med henne, träffade henne. Det känns som en evighet sen, har hänt så mycket sen dess. Och så mycket som hon missat! Overkligt och konstigt men ändå skönt på något vis att tiden går. 



Fick nyss den här bilden av min pappa som han fotat imorse. En ros mamma fick i 60-årspresent, ett halvår innan hon dog, som de planterade ut i trädgården. Idag slog den ut (inte för första gången sen dess, det hade ju varit väldigt poetiskt, men fint ändå).

Publicerat: 2014-11-06 @ 22:32:50


Ett litet hål i himlen

Samtal idag efter att vi varit i minneslunden och tänt ljus:

Alvin: jag saknar min mormor mamma.
Jag: ja, jag vet, jag också.
A: om vi saknar henne så saknar hon kanske oss?
J: ja, det tror jag verkligen hon gör.
A: eller så kanske hon tittar på mig och Vilmer genom ett litet, litet hål.
J: ja, det hoppas jag.
A: mmm, från himlen.

Fina, underbara tanke, att hon i alla fall får se mina underbara pojkar. Genom ett hål i himlen.




Publicerat: 2014-11-02 @ 22:28:19


Glädjetårar 06:25 en söndagmorgon i november

Det har hänt. På riktigt. Nästan 4 år efter första nattstörarens entré har jag sovit en hel natt. Och barnen har sovit en hel natt i sitt eget rum. Hemligheten? Har senaste tre nätterna låtit dem sova ihop i deras stora säng. 
Magiska sängen.

Tidigare har Vilmer sovit i spjälsängen men så han ändå aldrig somnat i den så tänkte jag att det väl borde gå att natta dem ihop. Och det gjorde det. Även om det fnissas och tramsas en del i början så går det och det tar inte längre tid än att natta en i taget. Och de verkar alltså, än så länge, sova betydligt bättre med varann vid sin sida. Logiskt egentligen med det närhetsbehov de båda verkar ha. Hoppas att det inte bara var en slump. Vågar, vis av erfarenhet, inte hurra riktigt ännu men imorse när jag vaknade av att de låg och småpratade och jag tittade på klockan och den var 06:25 föll det nog kanske en liten glädjetår. Fatta hur mycket det här betyder och hur tufft sömnen gjort livet när man gråter glädjetårar av att väckas innan halv 7.

Syskonkärlek på natten. Syskonkärlek på dagen (eller små apor som plockar loppor från varandra?).


Publicerat: 2014-11-02 @ 08:12:38



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!