Logik enligt Julia

Har blivit helt värdelös på att lägga mig (oss) i tid. Blir inte av att gå och lägga mig och sen när jag väl börjar visar det sig bli ett helt projekt. Allt tar ju lång tid med en bebis, så är det ju, men konstigt att just det att förbereda sänggående tar sådan tid. Speciellt med tanke på att bebisen i fråga somnar lite när och var som helst allt som oftast (allt som oftast inte så värst bestående sömn dock). God natt!

När jag skrivit om Vilmer 2 månader kom jag på att det ju är nu det kommer att löna sig att jag faktiskt dokumenterat Alvins framsteg varje månad. Nu kan jag ju titta tillbaka och jämföra. Och då kan jag bland annat läsa att Alvin kunde vända sig från mage till rygg 2-månader ung. Det kan inte Vilmer. Eller så kan han det, jag vet inte för han har aldrig ens fått försöka. Gångerna han ligger på mage är lätträknade och jag måste väl kanske bli lite bättre på att öva sådant som övas bör så stackars Vilmer inte hamnar helt på efterkälken. Till hans fördel har han redan gjort IKEA-premiär. På självaste 2-månadersdagen. Det gjorde inte Alvin för ens han var 2 månader och 4 dagar. Ni hör ju, Vilmer är såååå före på de viktiga punkterna.

Hej, jag heter Vilmer och är 2 månader. Jag är världens sötaste bebis och faktiskt ganska snäll allt som oftast. Jag skriker inte i onödan, jag äter aningens ofta men väldigt snabbt och effektivt och jag älskar att hänga på mammas (har testat psppad också och det var bra det med!) mage i selen. Blir lugn direkt då och somnar nästan alltid. På kvällen somnar jag i mitt babynest efter en slurk mat och sen sover jag i det resten av natten bortsett från några matpauser. Ibland 2 ibland 4 stycken på en natt. Dagtid är jag allt mer vaken och har blivit allt bättre på att ligga glad och nöjd i babysittern eller vagnen. Men vagnen måste vara ute och den ska helst rulla. Då är det ganska mysigt att ligga där och titta på träd och himlen och min elefant. Fast allra roligast är det ändå att titta på andra ansikten, allra helst storebrors. Han är kul den där brorsan, och väldigt omtänksam, ger mig nappen när jag är ledsen och gungar lite på babysittern. Stora leenden får han och alla som ger mig uppmärksamhet. Och när jag ligger där och trivs så snackar jag gärna. Lite klara toner blandat med gurgel. Det verkar de gilla, mamma och pappa. Allra mest snackar jag på skötbordet med mamma eller mobilen med alla djuren som jag fått ärva från brorsan. Han fick den av vår mormor innan han ens var född och den har så fina färger. Åka bil är helt ok men när jag är vaken skulle jag hellre sitta upp mer. Brukar försöka resa mig men det slutar bara med att jag blir hängande framåt, inte skönt och mamma verkar inte alls uppskatta det. Jag väger närmre 5 kg, mamma har sorterat bort mina kläder i storlek 50, det verkade ledsamt för henne, men jag är bra sugen på att gå på 62:orna nu!

Jag trivs rätt bra här hemma och de stora här hemma verkar trivas med mig. Nu verkar de ha förstått att jag är här för att stanna och de blir allt mer rutinerade på att ge mig det jag vill ha och att göra mig klar för dagens äventyr. Vi har det helt enkelt riktigt bra trots att även den bäste kan ha sämre dagar. Jag är så överöst med pussar och snälla ord att jag inte kan göra annat än le och nog tycker jag att det märks att mina föräldrar och alla andra runtomkring verkligen uppskattar min närvaro.

Träffade minibebis och Vilmers blivande bästis för första gången idag. 2 veckor har han hunnit bli lilla C och oj så pyttig. Och Vilmer blev plötsligt så stor fast han var ganska exakt lika liten när han var två veckor och verkligen inte är någon jättebebis nu heller. Var tvungen att kolla hur mycket Alvin vägde 2 veckor gammal. 2900 gram! Han var inte bara mini när han kom, han avancerade betydligt långsammare också. Som minst vägde han 2,5 kg, fatta hur litet det är när plutten idag på 3,5 kändes som en fjäder.

Och gällande att välja bästisar åt sina barn så har ju jag och L lyckats utomordentligt med våra förstfödda, 4 månader är det mellan dem, så att vi inte skulle lyckas nu med bara 6 veckors åldersskillnad ser jag som osannolikt. Däremot kommer det inte vara lika lätt att ses så mycket som vi gjorde förra föräldraledigheten. Vi bor ju inte längre ifrån varandra nu men dessa regler om hämtning på dagis vid 3 är något begränsande. 14:57 rullade vi in på dagisgården idag och då fick vi ändå stressa för att hinna med rabarberpajen efter lunchen. Det är stressigt att vara mammaledig minsann.

Stora lilla gladfisen igår:

Gaah, blir lite irriterad på blogg-appen titt som tätt. Detta inlägg har jag redan skrivit en gång (inte exakt samma förstås men jag planerar att innebörden ska bli den samma) men det försvann puts väck så nu börjar jag om.

Vår son är så klart alldeles perfekt och komplett och älskad som han är men Vilmer är fortfarande inte godkänd på hörselscreeningen på sitt vänstra öra. Två återbesök har det blivit efter det första testet. Senaste gången igår. Fortfarande inte godkänd, men det går framåt. Tillräckliga svar på alla frekvenser men bara 68 % klarhet i svaren. 70 är gränsen för godkänt test så nu blir det ett till besök på KS om tre veckor. Jag har inte riktigt börjar oroa mig. Tar på något vis för givet att allt är bra och väntar på ok-stämpeln mer än vad jag funderar på vad det innebär om den aldrig kommer. För det är ju faktiskt inte säkert, det finns en anledning till att vi ska på ett fjärde test när de allra flesta bara gör ett. Jag kan komma på ungefär 100 miljarder problem som vore värre än en något defekt hörsel på vänster öra. Speciellt som höger är utan anmärkning och mest troligt är det bara en förkylning som stör. Men ändå. Gnagande oro jag gärna kunnat vara utan.

Väldigt söta öron har han hur som helst!

Det är väldigt positivt att våra nattningar sen dagvilan togs bort går på ca 10 minuter. Det känns dock som om det är jag som får ta alla nackdelarna (trött Alvin att underhålla på eftermiddagarna efter dagis fram till middag och han verkar vakna tidigare på morgonen vilket ger mig mindre sömn och mer tid att fördriva innan vi ska till dagis). Eftersom det är P som nattar är vinningen störst för honom och det är ju lite orättvist. Jag får glädja mig åt att få se min kära sambo lite mer på kvällarna och han är dessutom betydligt gladare efter 10 minuter än efter 1,5 timme i sovrummet. Dessutom får jag lite egentid med Alvin på morgonen eftersom Vilmer sover då, har dock lite svårt att se det positiva i att han sover och jag måste vara vaken men jag kanske är knusslig jag...

Mors dag har idag spenderats som mor och inget annat. Det blir så när P jobbar och jag är ensam med barnen. Då finns verkligen inte möjlighet att vara något annat än just mamma. Jag har uppvaktats med parfym (någorlunda påkommet i panik om jag får gissa) och tycker nog att jag är värd det. Men i ärlighetens namn, bara skoj att vara mamma en hel dag är det inte. Nu förlorar jag väl alla mammapoäng jag samlat på mig men blir lite trött på de aktiviteter jag gått igenom under dagen (gräva i sandlåda, vakta son som cyklar, vagga vagn, byta blöjor, köra bil) och det blir ganska långtråkigt till slut. Men, jag klarar det och jag älskar att vara mor (oftast) och det är fint med en egen liten dag för oss mödrar. Vemodigt också dock.

Första året som tvåbarnsmor, andra året utan en egen mor att fira och tredje året som mamma.

Tack Alvin och Vilmer för att ni har gjort mig till mamma och tack älskade mamma för att du gjort mig till den mor jag är. Jag har verkligen lärt av den bäste och om jag så bara är en hälften så bra mor som dig så tycker jag nog att mina söner kan vara ganska lyckliga.

Loppisfyndat garage, gräsklippare, lastbil och skottkärra till Alvin för ynka 80 kr. Succé redan nu och en ännu bättre investering om de imorgon lyckas underhålla Alvin i de 5 timmar P ska jobba. Inte så troligt kanske men jag har inget bättre att komma med (antar att storhandling på Coop inte går hem) så jag lever på hoppet. Hoppas också på att SMHI:s väderprognos stämmer bättre än YR:s för om inte kommer de nya leksakerna inte ens få en chans.

Fasiken, blir trött bara av att tänka på morgondagen men efter att Alvin sovit borta i 2 nätter känns det som att jag faktiskt får stå mitt kast och leva upp till ryktet som tvåbarnsmor åtminstone i några timmar.

Dagens uppgift: hjälpa pappa att tömma mammas garderob

En inte alltför kul upplevelse men det behövde ju göras och pappa ville ha min hjälp. Jag hade inte velat vara utan det heller eller att allt bara skulle slängas. Men det är en väldigt konstig sak att behöva göra, säkerligen något de flesta är med om någon gång i livet men de flesta förhoppningsvis betydligt senare. Man får bli lite som en maskin, inte riktigt tänka på vad det är man gör för då blir det aningens för jobbigt.

Så konstigt att stå där och sortera. Slängas, insamling, ärva... Hennes kläder, stå och rata, stå och minnas och stå och vela. Känns lite förbjudet att rota i någon annans garderob även om jag vet att hon velat att jag gjorde det och hjälpte pappa. Och att lägga saker i en hög till mig, det känns tvådelat. Lite som att roffa åt sig men det finns ju ingen annan intressent. Och hellre att de kommer till användning. Det vet jag att hon velat, och allra helst av mig, det vet jag också. Men så känns det dumt, både för det man ratar och för det man väljer. Och sorgligt för det som man vet att ingen annan kommer använda men det var hennes favoriter. Urtvättade gamla tröjor och koftor som hon stickat själv för längesen. En del inte använt av henne heller på många år men som hon sparat för att de betydde något för henne. Men hur mycket sådant kan man spara i ett led till? Och har inte pappa tillräckligt omkring sig ändå som påminner? På gott och ont.

Nu har vi i alla fall rensat, jag kom hem med en ny garderob som en liten konstig uppsida och det känns lite luftigare på något vis. Ett steg till, skönt att ta men för varje steg framåt kommer vi ju lite längre bort från det som var och det suger.

Mamma och jag för länge länge sen. Hade kunnat vara jag och Vilmer (han är mer lik mig som bebis än vad Alvin någonsin var).

Nu har P dragit på konferens över natten. Jag fegade ur och tog det säkra valet att leja bort Alvin till farmor. Skulle kanske inte vara något problem med nattning och natt ensam men det skulle också kunna bli kaos.

De två gånger jag nattat själv har det tagit över en timme. I och för sig har i princip alla nattningar tagit mellan en och tre timmar sista månaden så det har inte varit en tydlig försämring för att Vilmer varit med men sen i lördags gäller nya regler. P tröttnade på evighets nattningar (blev tydligen mer bråttom att få till en förändring när det är han som drar lasset...) och nu är det ingen dagvila som gäller. Och vad beträffar nattningarna efter det har det funkat bra, max 20 minuter har det tagit. Däremot har eftermiddagarna varit lite mindre muntra och jag har fått kämpa rätt hårt för att hålla trött och grinig son vaken från hämtning vid tre fram till kvällen. Men jag har lyckats. Hoppas dock han snart vänjer sig vid det nya. Det är en sak att jag får kämpa, det kan jag ta (även om det är aningens orättvist att det är P som får dra nytta av mitt slit) men vill ju inte att Alvin ska gå runt och vara gnällig och ledsen var eviga eftermiddag. Upp till en vecka sägs det ta att stabilisera det hela. Nu har ju dock inget annat med hans sömn varit enligt instruktionerna så vi får väl se. Hur som helst, var inte sugen på att ta hela denna utmaning själv idag för att sen kanske på det få en maratonnattning och efter det kanske en kaosnatt. Nej, farmor blir bra. För mig och för Alvin (och förhoppningsvis för farmor, hon vill ju låna honom), han älskar att vara där och mer uppmärksamhet kan han inte få. Men, fast jag vet att detta är ett bra upplägg, så känns det lite konstigt (skuldkänslor? saknad?) nu när jag packar Alvins nattpackning för att köra ut honom direkt efter hämtning. Jag menar, jag skulle ju kunna ha honom här och så väljer jag att lämna bort honom av lathet. Fast det är inte lathet, det är smarthet och han kommer bli överlycklig när jag säger vart vi ska åka. Men ändå, det där gnagande samvetet...

Vart kan man vända sig om man vill byta bort en granne?

Igår såg P, efter att vi känt brandlukt, genom grannens fönster att det brann hos honom. P rusade in och hittar grannen sittandes och sovandes i soffan utan några byxor. Överrumplad ställer han sig upp och försöker skoja (?) till situationen och gör propellern tills P skriker att det brinner. De lyckas släcka elden i den torrkokade kastrullen och P hjälper honom att vädra ut röken (själv tyckte han inte det behövdes).

Tänk hur det hade kunnat gå! Det är inte första gången det händer olustiga saker där och hans tomt (och enligt P tydligen även insidan av huset) ser ut som en byggarbetsplats/knarkarkvart och har så gjort sen vi flyttade in för tre år sen. Känns inte tryggt att han dels har gas i huset och dessutom tydligen har lätt för att somna (detta var enligt honom själv tredje gången det började brinna i köket i år!!!) och han eldar dessutom nästan varje kväll sommartid med ved i sin grill för att spara pengar (på kol). Det blir fina lågor kan jag lova...

Någon som vill byta?

För framtida jobbiga stunder vill jag notera att nätterna till i söndags och måndags sov Vilmer 5 h i streck och sen 3 h. Ett rekord som heter duga. Man skulle kunna tro att det sakta skulle bli lite längre mellan amningarna, istället gick det från 2-3 h till 5 men jag klagar icke. Sen sov han i princip hela dagen igår och natten till idag var lite mer normal. Jag lever dock på hoppet om en repris, det som hänt 2 gånger kan ju rimligen hända igen.

Och så är det ju så här, att oavsett dålig sömn eller inte så kan jag inte annat än älska varenda sekund med denna kille. 4820 g och 57 cm igår, 7 veckor och 2 dagar gammal igår.

Svårt att tro kanske men jag hoppas att detta svarta trassel kommer göra många i vår familj mycket nöjda(re).

En babybjörn miracle. Nu har jag burit tillräckligt i vår gamla ärvda sele utan ryggstöd. Ergon med spädbarnsinsats är jag inte alls nöjd med. Den funkade jättebra när Alvin var större och för längre promenader. Spädbarnsinsatsen är bara krånglig och varm och den tar stor plats och är ganska omöjlig att sätta på och ta av sig själv. Det jag behöver nu är en sele man lätt kan ta av och på, som man orkar bära närmre 5 kilo bebis i och som tar liten plats i väska/vagn. Och jag behövde den verkligen NU. För här bärs det mycket. När den stora behöver middag klockan nu och inte när den lilla behagat somna, när det inte uppskattas att ligga i vagnen när jag bara handlat hälften eller när storebror inte lekt klart ute ännu och när man bara vill vara nära nära och vaggas till söms. Eftersom jag använt classicen massor nu med nöjd bebis (och storebror) men onda axlar och svank som följd känner jag mig säker på att denna är lösningen. Om den avlastar bra vill säga. När det blir för tungt vilket jag hoppas dröjer tar vi fram Ergon igen.

Är det detta som kallas barnvagnsbränna?

Idag när vi skulle åka på heldagsutflykt till Norrtälje hela familjen höll vi på att vara onödigt generösa mot potentiella tjuvar. När vi kört ut från tomten och P stannade till för att stänga grinden efter oss såg han att vi visst missat att stänga ytterdörren. Alltså inte missat att låsa utan dörren stod uppställd på vid gavel. Välkommen vem helst som har lust liksom! Möjligen skulle det dock kunna vara det bästa sättet att hålla tjuvar och banditer borta för ingen tror väl att huset är tomt när dörren står öppen?

Ja, ja, vi fick i alla fall med oss både barn (2 stycken!), packning (3 väskor) och syskonvagnen så antar att vi på det stora hela kan vara nöjda med vår insats. I tid kom vi också. Och sen har vi haft en väldigt trevlig sommar(?)dag på svägerskans landställe.

De finaste jag vet:

Nu känner jag att vi börjar få lite vardag som fyra. Månadsdagen är passerad och därmed är det slut med smekmånaden på dagis. Första månaden får storasyskon gå heltid vilket gjort att P kunnat lämna och ofta hämta. Nu är det dock 9-15 som gäller och jag har idag klarat av första morgonen med 2 barn varav det ena har en tid att passa. Och han kom inte för sent! Efter hämtningen har vi både igår och idag hängt med några andra föräldralediga mammor med barn från dagis i lekparken. Perfekt för oss alla. Eller ja, Vilmer bryr sig väl kanske inte så mycket men har inte protesterat allt för högljutt ännu och Alvin gillar ju både parken och kompisarna och jag gillar att han är nöjd och att få lite vuxet sällskap. Nu har ju vädret varit fantastiskt men kan tro att det även med sämre väder kommer bli ganska många sådana eftermiddagar för oss. För övrigt borde ju vädret i och för sig mest bli bättre ju mer sommar det blir.

Under lediga tiden idag (det känns faktiskt som ledigt när det bara är Vilmer och jag) har jag bland annat skrubbat rent alla utemöbler (och sen suttit en del i en av solstolarna). Full av energi (allt är relativt) efter att Vilmer bjudit på längsta sovpasset hitintills i natt. Hela 3 timmar! Glad för det lilla. Som grädde på moset sov han dessutom för första gången nästan hela natten i egen säng. Efter 2 var det vanliga tvåtimmars pass men jag glädjer mig som sagt åt det lilla.

Han har lett tidigare men sen igår kan man liksom kommunicera. Få ett leende, le själv, få ett nytt. Smälter! Och så rann tröttheten av mig. Och morfar och morbrors fru fick också smälta. Pappan väntar fortfarande. Lite som att vänta på sparkarna i magen. "Nu!" Och han kommer springande och sen inget mer...

Att en liten rumpa kan vara så söt...

Jag är kär i mina killar. Så vackra!

Tydligen ganska jobbigt att fylla en månad.

Idag har Vilmer blivit firad av våra familjer tillsammans med firande av hans fars födelsedag. Lite kul för vi körde exakt samma när Alvin blev en månad men då var det i samband med min födelsedag. Lite mysigt att dra ihop alla närmaste när familjen utökats tycker jag även om alla redan träffat honom var för sig. Bortskämd blev han och Alvin med för den delen. Pappan blev allra gladast för smörgåstårtan som hans mor gav oss att äta till middag efter att alla åkt. Alvin åt garneringen (och inget annat till middag). Räkor, oliver, gurka, ägg (minus gulan) och citron. Smaken är som baken...