Logik enligt Julia

Kära dagbok. Varför har jag det så stressigt i min lilla hjärna? Alldeles för mycket göra på jobbet och helst vill jag ändå mest hänga med Alvin. Han har varit så underbar på sistone. Mer än vanligt och jag tror kanske att det är den nya planen som gör susen. Det där ned sömn och mat påverkar så mycket och jag är mer och mer övertygad om att vi är på rätt spår. P är inte lika övertygad men det tror jag dels beror på att iden var min och man vill ju gärna själv vara den som kommer med de briljanta idéerna. Och så är det i ärlighetens namn jag (och Alvin) som får ut mest av allt det nya. Klart det inte riktigt är värt samma uppoffringar och kämp om man inte haft det så jobbigt innan. Eller så tar det bara lite längre tid för män i allmänhet att hänga med i förändringar. Hur som, mysigt är det hemma och desto jobbigare att det är så mycket på jobbet. Men, men, det lugnar nog ner sig snart. Nu ska jag hoppa i säng för att vila upp mig inför morgondagens lekdag! Inget jobb då så långt örat kan nå!

Popcorn är gott och morbror är bäst!

Det pågår stora projekt här hemma. Målet är främst lite mer sömn till 1) mamman, 2) barnet, 3) pappan, 4) hunden och 5) hela grannskapet som kan ha tänkas förfärats över rådande rutiner och vanor.

Vad vi gör och hur det går tänker jag mig nog inte att avslöja förrän 2 veckor passerat med det nya. Snart har en vecka gått.

Och nej, vi arbetar absolut inte med någon hemsk, knäckande, barnaförstörande shn-kur eller liknande. Sällan har jag förfärats så mycket som nu när jag läst en hel del om Anna Wahlgrens metoder då det, efter en av hennes döttrar skrivit en bok, har florerat ganska mycket om dessa metoder i bloggar på sistone och ämnet dessutom varit mig ganska aktuellt. Det förekommer så klart väldigt mycket värre saker i världen än föräldrar som förstörda av trötthet tar till tvivelaktiga metoder. Men det som är hemskt med detta är att det görs i kärlek men känns så ofattbart fel. Det finns onda människor som gör onda saker men detta är goda människor som av en självutnämnd expert luras att göra onda saker. Så har jag insett att det är. Så ser jag på det. När jag jobbade i bokhandel tidigare så stod jag godtrogen och sålde massor av Barnaboken som jag i min enfald verkligen trodde var en bibel för föräldrar. Nu har jag insett att bibel kanske i och för sig är en korrekt benämning. På samma sätt som den traditionella Bibeln så samlar den folk på ett sektliknande sätt och får folk att göra galna saker. Galet är vad det är tycker jag och jag hoppas kunna uppfostra min son till en god människa utan inblandning av konstiga teorier. Men vad vet jag egentligen? Jag är verkligen ingen expert och jag dömer ingen så länge de inte skadar sitt barn fysiskt eller psykiskt och de allra flesta klarar utmärkt av att dra den gränsen. Och shit vad jag hade velat diskutera den här frågan med min mamma!

Jo, det verkar faktiskt som om vi fick den allra bästa ungen man kan tänka sig. Ja tänka sig vad bra det blev!

Ja, men det är väl klart att det är PÅ bordet man ska hänga.

Idag har jag två telefonmöten med jobbet med personer man vill verka ganska seriös inför. Jag har också föräldraledigt. Och nej, den ekvationen går inte riktigt ihop. Barn som vill klättra på möblerna. Mamma som vill vara seriös. Fast jobbet får ta hur det blir när de kallar till möte på en av mina lediga dagar, Alvin regerar och bestämmer.

Måttligt road.

Detta kanske inte är den mest romantiska julklappen man kan tänka sig men överlägset den bästa. I love it!

Kan man kanske suga upp bajsblöjan som jag känner väntar på mig nu och på så vis slippa fejjsa den?

Nej men, vad är detta? Ska inte små ettåringar sova så här dags?

Svar: jo, och det gjorde han men det var tydligen (som så många gånger förr) bara en powernap och nu är han piggelin och river sönder en tidning i beståndsdelar och försöker mata sin far med bitarna. Jaha. Frågor på det?

Om man är som jag och ofta försöker se det positiva med saker kan det ibland lite gå ut över mina tankar om andra. Att tänka att andra minsann har det sämre gör det lite bättre för mig liksom. Hemskt. Jag vet. Men sådan är jag tydligen.

Hur som helst. Det som nu gör mig lite glad är faktumet att allt fler med jämnåriga barn nu börjar återgå till jobb. Heltid. Hela veckorna måste de lämna sina älsklingar hela dagarna. Det var lite surt när jag började jobba i september, det kan jag erkänna. Alla andra mammor i mammagruppen planerade in massa saker, alla andra mammor i bloggvärlden hade hur lugna sköna dagar som helst och massa tid till bloggande och jag hade något svårt att få ihop vardagen. Men nu när mammor runt omkring börjar lämna över till papporna (på heltid!) så känns mina höstmånader med halvtid ganska ok (just vad gäller jobbdetaljen, annat hade jag gärna kunnat slippa) och jag är så nöjd med att ha 8 månaders (halvtids)ledighet kvar. Att liksom ha spritt ut det. Och egentligen är jag inte det minsta skadeglad, jag lider med de som inte är lika lyckligt lottade (men tackar ändå för att vissa har det så så att jag har något att jämföra med). Skönt att kunna glädjas åt sitt val i alla fall och tack för att jag har ett jobb där det funkar att kombinera!

Kan det vara en blivande affärsman jag spenderar dagen med?

Nu har vi lite slösat bort ett dygn med barnvakt på att jobba. Fast det är inte riktigt sant för efter att vi båda klarat av dagens jobb åt vi en smarrig middag på vår lokala tapasrestaurang innan vi landade hemma i soffan. På restaurang bara vi. Det var inte igår inte. Nej, det var på alla hjärtansdag förra året men det var första gången med barnvakt och bara någon timme på en sunkig pizzeria så tror knappt det räknas. Så kvällen har varit unik och dygnet utnyttjat till max. Imorgon jobb igen (nytt jobb för P och årsbokslut för mig funkar inte fullt ut med våra 50% men snart blir det lugnare) och sen kommer lilla filuren äntligen hem. För vad har vi gjort sen vi kom hem? Jo, längtat efter Alvin förstås. Men innan det är dags att hämta honom så ska jag faktiskt göra en sak. Försöka njuta av en natt förhoppningsvis utan avbrott. God natt!

Ett litet tips till er som vill fånga era barn på bild med telefonen:
Vänd kameran mot displayen (funkar på iPhone i alla fall) och sen displayen mot barnet. Då ser barnet sig självt och blir (förhoppningsvis) glatt och så är det bara att trycka av. Man ser ju inte själv exakt vad man fotar men det får man ta för oftast blir det bra.

Fyndade vinteroverall till halva priset på polarn o pyret. Ibland lönar det sig att dra ut på saker. De duktiga skulle kanske hävda att jag haft lite tur med vädret så att den ej behövts tidigare. Tog faktiskt strl 92, lite stor nu men smart modell som funkar ändå och förhoppningsvis är då frågan i alla fall delvis löst redan nu för nästa vinter. Det mina vänner är att vara ute i god tid!

Vad det gläder mig att se att det numera finns annat än att tugga som intresserar med böcker!

Fasar lite för när denne lille man kommer i moppeåldern... Men det är ju ett tag kvar, tills dess kanske han lär sig att balansera på styret?

Att försöka sammanfatta 2011 på ett bra sätt, ett år fullt med så mycket glädje över vårt lilla mirakel och samtidigt så tungt av sorg, är ganska omöjligt.

Detta var året som började med ett litet litet knyte i famnen, han hade precis passerat 4 kilos gränsen och vi tyckte att han redan då hade utvecklats så mycket på den 1½ månad han hade varit med oss. Vi myste vår lilla familj, från och med februari var vi hemma tillsammans väldigt mycket alla tre då P slutade på sitt jobb och började köra eget och så var vi trötta, så trötta. Och alldeles fascinerade av den där lilla krabaten som tog upp all tid och uppmärksamhet och bara blev underbarare och underbarare för varje stund fast han var alldeles fulländad redan när han kom. Påsken spenderade vi först i Dalarna och sen med min familj. Mammas sista påsk och Alvins första (året innan var han en liten prick i min mage som vi inte ens visste om). Hon fyllde 60 veckan innan men hennes kalas missade vi på grund av en ytterst oläglig matförgiftning. Vi som typ inte hade haft en endaste plan i kalenderna på hela våren. Men hennes present som var middag och chokladprovning med hela familjen i mitten av maj missade vi inte. Och så hade vi dop för Alvin den 29 maj. Utomhus nere vid vattnet och med så många som ville vara med. En helt underbar dag och jag blev alldeles överväldigad av hur många som bryr sig så mycket om vår lilla älskling. Sommaren kom och gick lite måste jag tyvärr erkänna, det var nog lite farligt att vara lediga båda två för alla blev liksom ouppstyrt och mest bara slappt vilket i och för sig var väldigt skönt. Midsommar firade vi i alla fall i Norrtälje med P:s familj och vi hann med en vecka på sjön och en tur till gammelfarmor, Leksand och Rättvik i början av Augusti. Och så hängde vi en hel del ute hos mina föräldrar. Åtminstone jag och Alvin försökte hälsa på minst en gång i veckan, både under våren och sommaren och hösten. För redan omkring Alvins dop stod det klart att de där medicinera som tidigare gjort sitt jobb och bromsat mammas elaka cancer ganska bra inte riktigt mäktade med uppgiften längre. Och hon blev tröttare och svagare och efter några dagars sjukhusvistelse i augusti blev det hemsjukvård och dropp nattetid och så mycket påtagligare sjukdom. Och sen så snabbt gick det från att jag länge haft en sjuk mamma till att ha en döende mamma. Fast det var inte så länge var hon döende, den befrielsen kom lyckligtvis men samtidigt så sorgligt snabbt och hela hösten liksom bara försvann. Och mitt upp i alla detta har jag nog faktiskt lyckats njuta av stunderna med Alvin. Och alla framsteg. Detta var ju året han lärde sig sitta, rulla, åla, krypa, äta, dricka själv, gå, prata och så mycket mer.

Börja jobba igen har jag hunnit med också. Halvtid från första september. Och det har varit så lyckat. Uppskattar verkligen  både att gå till jobbet mer och att vara hemma mer sen jag började kombinera och det känns helbra att jag ska fortsätta i denna takt ända till augusti.

Det har verklligen varit ett konstigt år, ett år med så mycket glädje, och så mycket sorg. Avslutet med en skön resa hela vår lilla familj var perfekt efter en tung period med begravningar och annat (och om jag var överväldigad över uppslutningen på Alvins dop kan jag intyga att rörd bara var förnamnet hur det kändes när över 100 personer sjöng Härlig är jorden på mammas begravning och akustiken i kyrkan och allas deltagande gjorde det så pampigt).

Nu tar vi nya tag inför 2012. P har börjat på nytt jobb idag, nu blir det mer tidsmeck för att få ihop våra halvtider och tråkigt nog mindre tid tillsammans men det kommer att bli bra. Det kommer det. Och inga begravningar i år tack om jag får be. 3 under 2011 räckte gott och väl.

Jag låter avslutet av året, vår vecka i solen och en mysig jul och nyårshelg sätta standarden. Gott nytt år!

Året i bilder:

En liten kille firade in 2011


Glad kille som börjat skratta.


Nackträning


Mys framför brasan.


Våffellunch på verandan.


Mini renovering av köket - så nöjda!


Första smakportionen.


Påsk


Vår i trädgården!


Badar pool med bästisen I.


Trädgårdshäng.

Babysim

Midsommar


Gungar

Äter gröt


Åker båt

 


Kryper i gräset


Leker på verandan


Står själv

Käkar äpple

 Äntligen ny soffa!

 Gillar gåvagnen!

Går själv!



Sorg

Ettårsdagen

Julförberedelser.


Semesterfirare


Badar


Hela familjen samlad vid Indiska Oceanen (och ja, jag är lite galen som lägger ut en bikinibild på mig själv).


Julfirare


Paketöppning


Brist på snö