Logik enligt Julia

Så är den här. Ettårsdagen. Hur blev vår lilla kille så stor? Och hur snabbt kan ett år gå. Men ändå, stunden då jag låg där och krystade känns långt långt borta så på något vis har tiden gått väldigt snabbt samtidigt som hur mycket som helst har hunnits med. Lilla filuren har gått från ett hjälplöst litet knyte till en kille som spatserar, och till och med springer, omkring och snackar en massa (väldigt obegripligt för de flesta men han verkar få sagt det han vill). Han härmas, leker med leksaker så som det är tänkt, brummar med bilar (och så fort han ser en bil) och skrattar nästan jämt. Världens underbaraste skratt så att den ensama hörntanden i överkäken syns (fast blir arg som ett bi när han inte får som han vill men det går över på någon sekund). Och god aptit har han och äter det mesta. Om man skulle anmärka på någon liten liten detalj på detta praktexemplar till son så skulle det möjligen vara att nattsömnen fortfarande har en del övrigt att önska. Ett helt år utan mer än ett par timmars sömn i streck. Det var tur jag inte anade det för ett år sedan. Nu med facit i hand har det ju ändå varit värt varenda sekund. Och som han förgyller våra dagar. Få ungar innebär nog så mycket för så många som vår lilla filur gör just nu. Vilket framtidshopp han inger när sinnet är lite lågt hos många runt omkring och vilken energiinjektion han var för sin mormor, sitt första och hennes sista år. Och hjärtat går ju nästan sönder när han springer fram till sin morfar och ger honom en stor kram och blöt puss när han behöver det som allra mest.

23 personer har firat Alvin idag och han älskade det. Det var lite trångt och stojjigt ibland men så fint med lite kalas och så uppvaktad han blivit. En given gäst saknades ju på kalaset men jag vet att hon var med ändå och firdade vår lilla ettåring.

Älskade, älskade unge. Grattis på din första födelsedag!

Jag trodde i min enfald att det var först i tonåren man skulle behöva oroa sig för att sonen skulle länsa barskåpet. Idag upptäckte Alvin vilka fina flaskor som gömmer sig bakom dörren i skåpet i vardagsrummet. Men så har han ju alltid haft lite bråttom den killen.

Och nu är skåpet stängt med maskeringstejp.

Nu har vi precis vinkat av en mamma från mammagruppen med son som varit här för att leka och umgås och fika. Killarna blev väldigt glada när de såg varandra men sen blev tyvärr starten lite olycklig. Alvin visade alla sina konster och leksaker och började med att slå på sin kompis med hammaren till bultbrädan (som han för övrigt behärskar väldigt bra) och efter det blev stämningen lite dålig mellan barnen. Mammorna var glada och fortsatt vänner (så klart) men så fort kompisen fick syn på Alvin började han gråta i panik. Och så snart han lugnat sig lite och vägade lite mer blev han vettskrämd av Alvin som lät som Alvin brukar låta. Ganska högt men glatt. Det var ju lite trist när man försökt ordna leksällskap för att göra barnen glada. Alvin verkade i och för sig fortfarande ganska glad men lite konfunderad när hans polare mest grät hela tiden. Sen blev det lite bättre ett tag medans vi fikade och barnen satt i varsinn stol och åt mellis men vidare värst mycket lek tillsammans blev det tyvärr aldrig. Vi bestämde dock att snart ta nya tag så då hoppas vi på en lite bättre start så kanske det blir roligare för alla. Det är lite besvärligt det här med att Alvin är rätt bufflig. Det är ingen fara med lite äldre barn men så fort de är jämngamla så far han ju fram som en ångvält och skräms och så och det är ju lite trist när han ju egentligen är glad och vill leka. Vet inte riktigt hur man ber en 11-månaders att vara lite lugn? Försiktigt är inte direkt hans favorit ord.

Ja, ja. Det var trevligt ändå och jag tror nog det ska gå prima nästa gång vi ses och mamman som var här är lyckligtvis en trygg mamma med fötterna på jorden som tog det hela med ro. Värre med en annan mamma i mammagruppen som vi mötte för någon vecka sedan som sprang runt och såg till att ingen kom i närheten av hennes son för hon ville verkligen inte att någon skulle dra honom i håret. Missförstå mig inte, jag är inte för bråk och slagsmål och slapphet vad gäller uppfostran men lite lagom är väl som vanligt bäst?

Nu ska jag ge lillkillen mat, potatisgratäng och köttbullar sen i söndags. Vilken lyx va?

Har egentligen fullt upp med att fredagsmysa, nu när vi har huset för oss själv igen, men bara måste skriva en sak. Idag, trots elaka tänder (nu har jag sett den!) och allmänt gnäll och trötthet så gick Alvin sina första steg alldeles själv. Bara två stycken men ändå. Och jag fällde så klart en liten tår.

Vad gäller den elaka tanden så är det konstigt nog inte en framtand utan ett steg till höger om dessa i överkäken som hans tredje tand gjort entré. Så nu har han 2 nere och så denna på sidan uppe. Lite udda men antar att de lika gärna kan komma i den ordningen?

Nu ska jag återgå till soffan, som för övrigt snart är en minne blott - ny är hemklickad. Händer mycket här som ni märker!

Stora killen har idag varit på 10-månaderskontroll på BVC och allt såg alldeles utmärkt ut (till och med något likt "väldigt imponerande" tyckte jag mig faktiskt höra läkaren säga angående Alvins motorik). 9940 g och 74,5 cm. Vi som var så säkra på att han var över 10 (och ja, jag får väl erkänna att P vann gissningstävlingen). Vi testvägde hemma för nästan en månad sedan och då fick vi det till att han vägde 10 redan då. Men så har jag också alltid hävdat att den där vågen lägger på en hel del. Han följde i alla fall alla kurvor perfekt och det är ju huvudsaken (och så klart att jag fått bevisat att vågen ljuger).

En till kul grej på BVC var att när vi väntade på vår tur så härjade Alvin runt i väntrummet bland annat med en gåvagn och det var med den han körde runt när tanten (vet inte riktigt vad de ska kallas de där BVC-sköterskorna) kom för att hämta oss. När sen läkaren frågade om han ställer sig upp, går mot möbler eller så så svarade jag att han går mot alla möbler han kan tänkas hitta och med sin gåvagn och då avbröt sköterskan och sa att hon nog snarare skulle kalla det för att han sprang med gåvagnen. Haha. Vilda ungen och tydligen är det inte bara vi i sann föräldramanér som tycker att han är lite vildare än andra barn. Inte sagt att det nödvändigtvis är positivt dock.

Idag har Alvin också lärt sig att stå utan stöd. Bara för att jag i förrgår skrev att han inte var i närheten av det ännu. Pappan sa att han stod redan igår (så klart när jag jobbade) men jag ville ogärna tro det och trodde kanske att han överdrev lite men idag har jag sett det med egna ögon. Han står utan stöd.

Så, nu har stolta mamman skrutit klart och ska nu laga middag istället.

Trevlig kväll!

Medan mamman har jobbat och spelat fotboll (välkommen träningsvärk!) har sonen passat på att bli 10 månader. Bara 2 månader till 1 år nu. Det är galet värre men väldigt kul att följa.

Det händer ju saker hela hela tiden men lite kort:
#Alvin har blivit en liten härmapa. Allt man gör försöker han kopiera, han låtsashostar, "spottar ut snusen" som pappa, sjunger med när man sjunger (inte så att det låter som sång så klart men han försöker) och han viftar med armar och händer precis som man själv. Och han nickar och skakar på huvudet när han vill förtydliga sin ståndpunkt.
#Han är också en klätterapa som försöker klättra på allt. TV-bänken, soffbordet, lådorna i köket (de är rätt roliga att tömma också!), sina föräldrar, andra barn, hunden. Inget går säkert. Igår tog han sig själv upp i soffan på verandan. Det innebär att det bara är en fråga om tid när han ska upptäcka att man kan göra exakt likadant inne.
#Alvin promenerar stadigt ut med möbler och med gåvagn eller hjälp men är inte så sugen på att gå själv. Det är som att han inte har tid att stanna upp tillräckligt länge för att få balans. Han vill liksom framåt hela tiden.
#Trycka på knappar är kul. Knappar på PS3:an, knappar på diskmaskinen, knappar på digitalboxen och framför allt tangenterna på pappas dator.
#Den mesta maten verkar oftast ganska god, allra bäst är att få äta samma mat som mamma och pappa (ok, lite skuldkänslor får mamman av att vara en burkmatsmamma när man ser hur glad han blir av lite mer smak). Mat är också ganska kul att leka med. Mat i lite bitar är inget problem rent tuggmässigt men det är ju ganska kul att sila ut vissa speciella ingridienser och leka med dem med händerna så lite besvärligt har det börjat bli att ge sådant som inte är finfördelat (vilket han ju egentligen har vuxit ifrån).
#Slog på natten till sin 10-månadersdag till med ett rekord utan dess like. Sov från 21 till 05 och då somnade han om, först i en timme efter en flaska välling och sen en timme till i min säng. I vanliga fall har det annars varit ganska jobbiga nätter på sistone. Först vägrar han flaskan vid nattning så man får lirka och lirka och sen vaknar han en massa gånger per natt och vill ofta bara sova i min armhåla. Nu är jag ju inte så dum att jag tror att detta är en ny trend, jag vet att det mesta bara sker en enstaka gång men hoppas kan man ju.
#För övrigt är han världens charmigaste unge som får alla på fall och han älskar andra barn och även djur. Lite vild ibland och väldigt framåt men som sagt världens charmigaste och duktig som verkar klara omsällning med mammas halvtidsjobb utan störe problem.

Älskade, älskade Alvin!


Det händer en del på 10 månader (och i ärlighetens namn är den nyare bilden ändå nästan en månad gammal för jag har inte sett till kamerasladden på länge nu). Fortfarande lika söt och charmigare för var dag!

Och nu måste jag visst skapa en ny kategori igen. Alvin 7-9 månader funkar ju inte längre!