Logik enligt Julia

Idag har jag och Alvin varit på besök hos mina föräldrar. Det är så tudelat. Känns så klart bra att träffa dem men det blir en så stark påminnelse om hur sjuk mamma är och det är faktiskt inte det minsta kul. Och det skapar en massa grubblerier i mitt lilla huvud som inte riktigt vet vad det ska göra av alla tankar.

Så nu ska jag grubbla vidare, tänka extra mycket på och glädjas extra mycket åt min älskade son och kramas lite extra av min stora älskling (hoppas/kräver jag). Nya tag imorgon.

Lycka är att slippa tvätta bort sminket innan läggdags. Alltså när man bara varit hemma en hel dag och slipper lägga tid på det. Kan vara en av världshistoriens tråkigaste sysslor och så skönt att bara kunna borsta tämdera och sen vara klar för sängen. Igår var en sådan dag då jag fick möjlighet att reflektera över detta.

Idag är inte en sådan dag eftersom jag varit och jobbat. Dagen är dock en riktigt bra dag trots att jag snart måste tvätta bort sminket. Alvin verkar ha haft en alldeles underbar dag (fast jag inte varit hemma - snyft) och mötte mig med ett enda stort leende när jag kom hem. Och han har gått igen (det gjorde han redan igår inför både mig och sin far så nu är det bevisat att jag inte bara hittade på). Nattningarna är dock inte alls speciellt roliga så snart måste vi nog ta tag i den saken och försöka strukturera upp det hela (igen) men det får bli efter helgen för då ska vi på festligheter och Alvin ska få sova hos farmor och farfar. Så efter det alltså, om inte kvällarna blivit lite bättre tills dess, får det bli nya tag.

En annan sak som är ganska positiv trots allt och som jag måste skriva lite om är ASIH. Avancerad sjukvård i hemmet. Min mamma är ju inte vidare värst frisk och det är ju trist men det är ju ändå helt fantastiskt hur det kommer hem en liten sköterska till henne på kvällarna och sätter ett litet dropp och sen kommer de och tar bort det på morgonen och så kan hon i bästa möjliga mån leva som vanligt på dagarna och allt detta utan sjukhusbesök. Bra för patienten att få vara hemma och bra samhällsekonomiskt då ett sjukhusdygn ju är en ganska dyr historia för staten (eller är det kanske landstingen som betalar?). Tänk så bra det kan funka ibland och tänk så bra att hon faktiskt blivit mycket piggare sen de började med detta för 10 dagar sedan.

Ja, ja, det må vara små droppar i havet men ändå, det gäller faktiskt att se de små godbitarna i livet och njuta av dem när de syns!

Haha, nu när jag läser igenom detta så inser jag att jag började inlägget hur ytligt som helst för att sen, nästan obemärkt glida in på betydligt allvarligare tankar fram emot slutet. Men så får det bli, en bra blandning kan aldrig vara fel.

Nu är vår gamla vanliga glada pigga Alvin äntligen tillbaka och minst en tand rikare är han. Han låter en liksom inte kolla riktigt så det är svårt att veta säkert.

Det där med att gå, det vet jag inte om det kanske bara var en lycklig slump. Han har i alla fall inte gjort om bedriften och visat sina konster för sin far (som antyder att jag bara hittat på för att vara först vilket så klart inte är sant). Fast jag är ganska övertygad om att det snart kommer att ske igen det är bara det att han har så bråttom mot nya äventyr hela tiden att han inte riktigt hamnar i situationen.

Helgen har, lite utan att jag egentligen besökt några affärer, gått i shoppingens tecken. Jag har i alla fall lyckats bränna väldigt mycket pengar. Typ lika mycket som min första lön på väldigt länge gav mig i fredags. Men så ingår det också en soffa i den shoppingen. Och ett par vinterstövlar. Världens skönaste och snyggaste stövlar men jag är lite skeptisk eftersom de är så varmt fodrade. Det är ju klart att det är mysigt men samtidigt minskar det ju användingstiden en del. Men de är så snygga så mest troligt får de stanna här hos mig trots att de var ganska dyra för att vara inhandlade av mig. Jag gick helt oskyldigt i skoaffären för att stötta min kusin som ville köpa sig ett par svenska fofdrade vinterskor innan hon lämnade landet i fredags och så bara hoppade de där stövlarna på mig men så är det också oftast när man inte är på jakt som man gör de bästa köpen. I alla fall är jag sådan och soffan är det faktiskt likadant med, det var längesen jag spanade in den men när jag gjorde det var jag inte alls på jakt. Nu har bara beslutet hunnit mogna. Mest hos P men även hos mig. Och bäst av allt är att vi redan sålt den gamla till min bror. Skönt att slippa fixa med Blocket. Soffan ska ni så klart få se när den gjort entré om ungefär en vecka.

Nu ska veckan avrundas med smarrig middag och så ska jag fortsätta drömma om den kommande soffan (jag vet, jag är lite störd men jag längtar så mycket).

Har egentligen fullt upp med att fredagsmysa, nu när vi har huset för oss själv igen, men bara måste skriva en sak. Idag, trots elaka tänder (nu har jag sett den!) och allmänt gnäll och trötthet så gick Alvin sina första steg alldeles själv. Bara två stycken men ändå. Och jag fällde så klart en liten tår.

Vad gäller den elaka tanden så är det konstigt nog inte en framtand utan ett steg till höger om dessa i överkäken som hans tredje tand gjort entré. Så nu har han 2 nere och så denna på sidan uppe. Lite udda men antar att de lika gärna kan komma i den ordningen?

Nu ska jag återgå till soffan, som för övrigt snart är en minne blott - ny är hemklickad. Händer mycket här som ni märker!

Det är väldigt svårt att hinna blogga när man har finbesök från England. Ännu svårare blir det när sonen slår till med sin första feber någonsin. Vaknade kokhet i tisdagskväll och sen gick hela onsdagen i feberens tecken och sen dess har han inte riktigt varit sig själv även om han var så gott som feberfri redan igår morse. I onsdags var den uppe på 39,8, det är ganska högt väl? Jag vet liksom inte mycket alls för jag har typ aldrig feber. Lite skumt är det dock för inga andra tecken på sjukdom typ snuva har han visat (ännu). Dock tyckte jag mig faktiskt känna en liten tand i överkäken imorse så kanske ska jag omvärdera mina åsikter, jag som aldrig riktigt trott att tandsprickning verkligen kan ge feber. Ja, ja, vi får väl helt enkelt se hur det hela utvecklar sig. Det jag hoppas mest av allt är att han börjar sova. Igår på dagen sov han endast 30+30 minuter och det är ju på tok för lite, speciellt om man är hängig (nätterna tänker jag inte ens tala om). Nu sover han redan sin förmiddagslur och hoppas den blir lite längre än gårdagens och att det glada humöret kan visa sig i lite längre perioder än vad det gjort senaste dagarna. Igår och idag tror jag mest det dåliga humöret kommit sig av trötthet faktiskt och det borde ju vara lätt åtgärdat. Borde.

Det är ju i alla fall väldigt typiskt att han skulle bli så här just när vi har besök när han typ aldrig förut varit sjuk men jag tror hon är ganska fäst vid honom nu hur som helst. I övrigt har vi det bra och nu ska jag snart ta med kusin vitamin på lite shopping innan jag släpper av henne på Arlanda. Ska testa att åka till rätt terminal den här gången.

Idag har jag spelat fotboll. Imorgon kommer jag att ha ganska ont på ganska många ställen.

Idag har vi också fått finbesök. Min kusin från England är här och träffar Alvin för första gången och passar dessutom på att inviga vårt gästrum. Jag tror att hon hitintills trivs mycket bra trots att det är i källaren. När jag skulle hämta henne på Arlanda i eftermiddags lyckades jag med konststycket att åka till terminal 5 istället för 2. När felet upptäcktes (då hennes plan inte stod med på tavlan) hade jag ju redan parkerat, lastat ut vagn och son och betalat parkeringen så just då kändes det som en smartare idé att gå till rätt terminal än att göra om och rätt. Arlanda är en ganska stor flygplats. Det var en bit att gå men tillslut så hittade vi henne och sen tillbaka till bilen.

Jag har ju redan berättat att Alvin på sistone klarat av att stå helt själv utan stöd. Än så länge har han ställt sig upp mot något (/någon) och sen släppt men nu idag har han visat tydliga tendenser till att vilja ställa sig upp utan hjälp. Än så länge kommer han dock bara till läget på alla 4. Ganska roligt ser det ut och väldigt jobbigt måste det vara. Men ack så sött! Sött är det också när han leker med hunden. Han skrattar så att han håller på att kikna så fort han ser honom. Vovven är inte lika exalterad men ändå för nyfiken för att gå bort när Alvin börjar jaga hans svans.

Oj oj, igår blev jag så bortskämd. Först fick jag sovmorgon till halv 11. Just den biten var i och för sig inte mer än rättvis men sen när jag kom ner hade mina 2 älsklingar varit på promenad och jag överaskades av en stor bukett rosa liljor. Så fina och enorma och de luktar så gott att man hela tiden blir påmind om hur fina de är.

I övrigt ägnade jag en stor del av helgen åt att sukta efter vår kommande soffa. Jag skrev nog om den redan i typ april eller så och nu har nog frågan mognat tillräckligt för att det ska bli köp. Hade jag bara orkat starta datorn redan i lördagskväll hade den redan varit hemklickad men efter att ha sovit på saken var jag ännu mer sugen men den andra finansiären hade tvärtom börjat tveka. Åhhhh, jag skulle knappat hem den på direkten när jag hade chansen. Fast nu har jag kommit på en bombsäker plan. Ska snart sätta ut den gamla på blocket och när den är såld finns ju verkligen ingen återvändo. Smart va?

Nu när det är höst riktigt kryper det i mig efter att fixa lite här hemma. Vad spelar mindre roll. Bara jag får fixa. Så igår, i brist på hemklickad soffa så fixade jag först i Alvins rum och sen förberedde jag gästrummet inför besök av min kusin som kommer imorgon och nu kan mötas av ett lite trevligare rum. I Alvins rum tog vi bort skötbordet (och vips blev det skrivbord i gästrummet). Man kan omöjligt ha den vilden på skötbordet så bättre att frigöra golvyta för lek (blöjor nyts stående på golvet). Alla leksaker har nu flyttat in dit och han verkar trivas där. Och vardagsrummet känns nästan som nytt utan grön matta med myrmönster, babygym och leksaker överallt. Så klart ska han få leka i vardagsrummet även fortsättningsvis men nu är liksom basen på rätt ställe. En bra start men soffan saknas...

Shit pommes frites vad stressigt det kan vara med helg. Idag har vi haft stora höststädardagen i trädgården på snälla svärföräldrarnas initiativ. Själv var jag med Alvin och lekte lite hos våra bästisar Isabelle och L på förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen och när jag kom hem var trädgården redan i ny skepnad. Lite lat av mig kan tyckas men de små (och de stora) måste faktiskt få träffa varandra även nu när Isabelle börjat dagis och då är det ju helgerna som gäller. När jag kom hem gjorde jag i alla fall rätt bra med nytta jag med. Efter ett besök på tippen så rensade jag avloppet i badrummet och det kan jag intyga var värt många hushållspoäng. Fy fasiken säger jag bara. Men oj, oj, så nöjd jag känner mig med dagen genom att avsluta mödan med en sådan syssla och det fanns faktiskt inte mycket till alternativ. Vattnet bildade en liten bassäng varje gång man spolade i kranen och så kan man ju inte ha det (fast Alvin tyckte det var skoj med av liten vattenansamling att plaska i när man tvättar händerna så han kanske inte håller med). Eftersom jag (fortfarande) fäller hår som en hund så var det tydligen mest mitt fel att det var stopp och tydligen jag som skulle rensa. Jag kan annars tycka att avloppsarbete är en typiskt manlig syssla och just när det kommer till avloppsrensande vill jag väldigt gärna befästa könsrollerna ordentligt. Men nu är det ju i alla fall gjort och dessutom av mig så jag ligger nu på plus och det borde ju då innebära att jag slipper samma syssla i golvbrunnen i duschen, tycker ni inte? Kanske något vi kan syssla med nästa lördagkväll, det gäller ju att välja sina tillfällen till sådana roliga göromål.

Nu ska vi snart äta lite middag, Alvin sover sen en stund tillbaka och vi ska lata oss på det sätt man verkligen är värd efter en storstädsdag. I soffan!

Stora killen har idag varit på 10-månaderskontroll på BVC och allt såg alldeles utmärkt ut (till och med något likt "väldigt imponerande" tyckte jag mig faktiskt höra läkaren säga angående Alvins motorik). 9940 g och 74,5 cm. Vi som var så säkra på att han var över 10 (och ja, jag får väl erkänna att P vann gissningstävlingen). Vi testvägde hemma för nästan en månad sedan och då fick vi det till att han vägde 10 redan då. Men så har jag också alltid hävdat att den där vågen lägger på en hel del. Han följde i alla fall alla kurvor perfekt och det är ju huvudsaken (och så klart att jag fått bevisat att vågen ljuger).

En till kul grej på BVC var att när vi väntade på vår tur så härjade Alvin runt i väntrummet bland annat med en gåvagn och det var med den han körde runt när tanten (vet inte riktigt vad de ska kallas de där BVC-sköterskorna) kom för att hämta oss. När sen läkaren frågade om han ställer sig upp, går mot möbler eller så så svarade jag att han går mot alla möbler han kan tänkas hitta och med sin gåvagn och då avbröt sköterskan och sa att hon nog snarare skulle kalla det för att han sprang med gåvagnen. Haha. Vilda ungen och tydligen är det inte bara vi i sann föräldramanér som tycker att han är lite vildare än andra barn. Inte sagt att det nödvändigtvis är positivt dock.

Idag har Alvin också lärt sig att stå utan stöd. Bara för att jag i förrgår skrev att han inte var i närheten av det ännu. Pappan sa att han stod redan igår (så klart när jag jobbade) men jag ville ogärna tro det och trodde kanske att han överdrev lite men idag har jag sett det med egna ögon. Han står utan stöd.

Så, nu har stolta mamman skrutit klart och ska nu laga middag istället.

Trevlig kväll!

Nu har jag lyckats tömma in lite bilder från mobilen. Han är ju för söt den där lille filuren. Det måste jag ju säga.



Invigning av höstoverall i helgen. Perfekt i blött gräs!



Käkar äpple alldeles själv. Detta var någon vecka sedan. Nu kör vi på ett äpple till Alvin när vi ska äta och han ska få något att roa sig med. Skönt i tandköttet, gott i munnen och kul grej! Och det finns MASSOR i trädgården.



Skön stil.

Svenska miljonärer. Jahaja. Det är så man kan ha det.

Och det är då man själv känner att det är en del saker jag aldrig riktigt saknat och en del saker jag nog aldrig kommer att få uppleva även om jag skulle vilja.

Nu är ovädret här. Skumma moln på himlen för någon timme sedan. De gick liksom ner så lågt. Det är sådan ljuv utsikt man kan njuta av när man inte är miljonär.

Igår var en ledig dag. Då skulle jag och Alvin möta upp en mammapolare till mig och en bebispolare till Alvin och promenera till öppna förskolan. Det regnade väldigt mycket igår. Det är ungefär en halvtimmes promenad till öppna förskolan. Jag klädde på mig min braiga vind- och vattentäta jacka och gympaskor. Alvin satte jag så klart i vagnen och sen drog jag fram det skitiga regnskyddet som jag bara använt någon enstaka gång tidigare. Det är inte direkt formsytt efter vagnen (fast det hör till) och där det en gång kan ha varit resår är det nu inte det. Regnskyddet blir som en ballong när det blåser och släpar i marken när det inte blåser. Så jag fick knyta det till en knut och svära lite. Det höll i alla fall ganska tätt. Min jacka höll ganska tätt ett tag. Sen inte alls. Mina jeans hade gjort sig bättre som regnbyxor men skorna, de ska ha en eloge för jag var faktiskt inte minsta blöt om fötterna när vi kom fram. Bara väldigt blöt om benen och armarna och baken och i håret (fast det kan ha varit för att jag var nyduschad). Alvin ville omöjligt sitta tillbakalutad i vagnen under det opassande regnskyddet. Hade han bara gjort det hade han nog varit ganska torr. Istället valde han att sitta framåtlutad och titta ut på och känna på regnet. Jackans luva VÄGRADE han att ha på. När vi kom fram var hen dyngsur i håret, blöt på hela ryggen och ganska blöt om fötterna (för knuten på regnskyddet gjorde det visst lite otätt just vid Alvins fötter). Och jag fick känna mig som världens sämsta mamma. Inte bara det att jag orutinerat gett mig ut utan riktiga regnkläder (det drabbade ju mest mig själv). Det såg dessutom ut som om jag gett mig ut i spöregnet utan regnskydd och med barnet klätt för en sommardag. Nu var det ju faktiskt inte så. Men det såg ut så och jag skämdes litegrann (och svor en del över att jag efterlämnade blöta fläckar på golvet där jag satt på grund av de alldeles för blöta jeansen). Sångstunden var i alla fall trevlig, Alvin älskade att leka med de andra barnen och när barnen blidde för trötta och vi återigen promenerat i regnet så unnade vi vuxna oss en god lunch på thairestaurangen som är så bra för att den rymmer barnvagnar och när vi ätit upp var det faktiskt sol ute!

Idag är det i alla fall storm typ och P har varit ute och jagat både soffkuddar och grillskydd (och lite tidigare fångade jag in Alvins pool) och det låter som om huset ska lyfta men värre ska det tydligen bli. Det är först imorgon vi ska få träffa den riktiga stormen. Då ska jag antingen klä mig efter väder eller mest troligt åka bil dit jag ska.

Medan mamman har jobbat och spelat fotboll (välkommen träningsvärk!) har sonen passat på att bli 10 månader. Bara 2 månader till 1 år nu. Det är galet värre men väldigt kul att följa.

Det händer ju saker hela hela tiden men lite kort:
#Alvin har blivit en liten härmapa. Allt man gör försöker han kopiera, han låtsashostar, "spottar ut snusen" som pappa, sjunger med när man sjunger (inte så att det låter som sång så klart men han försöker) och han viftar med armar och händer precis som man själv. Och han nickar och skakar på huvudet när han vill förtydliga sin ståndpunkt.
#Han är också en klätterapa som försöker klättra på allt. TV-bänken, soffbordet, lådorna i köket (de är rätt roliga att tömma också!), sina föräldrar, andra barn, hunden. Inget går säkert. Igår tog han sig själv upp i soffan på verandan. Det innebär att det bara är en fråga om tid när han ska upptäcka att man kan göra exakt likadant inne.
#Alvin promenerar stadigt ut med möbler och med gåvagn eller hjälp men är inte så sugen på att gå själv. Det är som att han inte har tid att stanna upp tillräckligt länge för att få balans. Han vill liksom framåt hela tiden.
#Trycka på knappar är kul. Knappar på PS3:an, knappar på diskmaskinen, knappar på digitalboxen och framför allt tangenterna på pappas dator.
#Den mesta maten verkar oftast ganska god, allra bäst är att få äta samma mat som mamma och pappa (ok, lite skuldkänslor får mamman av att vara en burkmatsmamma när man ser hur glad han blir av lite mer smak). Mat är också ganska kul att leka med. Mat i lite bitar är inget problem rent tuggmässigt men det är ju ganska kul att sila ut vissa speciella ingridienser och leka med dem med händerna så lite besvärligt har det börjat bli att ge sådant som inte är finfördelat (vilket han ju egentligen har vuxit ifrån).
#Slog på natten till sin 10-månadersdag till med ett rekord utan dess like. Sov från 21 till 05 och då somnade han om, först i en timme efter en flaska välling och sen en timme till i min säng. I vanliga fall har det annars varit ganska jobbiga nätter på sistone. Först vägrar han flaskan vid nattning så man får lirka och lirka och sen vaknar han en massa gånger per natt och vill ofta bara sova i min armhåla. Nu är jag ju inte så dum att jag tror att detta är en ny trend, jag vet att det mesta bara sker en enstaka gång men hoppas kan man ju.
#För övrigt är han världens charmigaste unge som får alla på fall och han älskar andra barn och även djur. Lite vild ibland och väldigt framåt men som sagt världens charmigaste och duktig som verkar klara omsällning med mammas halvtidsjobb utan störe problem.

Älskade, älskade Alvin!


Det händer en del på 10 månader (och i ärlighetens namn är den nyare bilden ändå nästan en månad gammal för jag har inte sett till kamerasladden på länge nu). Fortfarande lika söt och charmigare för var dag!

Och nu måste jag visst skapa en ny kategori igen. Alvin 7-9 månader funkar ju inte längre!

Senaste nytt: Dexter (the dog) är det absolut roligaste som finns. Alvin jagar honom runt i huset (stackars vovve), kiknar av skratt så fort han kommer i närheten och blir helt till sig när han får syn på honom. Hunden är kan hända inte lika begeistrad utan undrar mest vad det är som är så kul. Dock är han inte dummare än att han förstått var man ska hänga om man vill få sig en smakbit av maten. Under Alvins stol så klart. Och Alvin, han är inte dum han heller. Stoppar medvetet in händerna i munnen för att få mat på dem, sen sträcker man ner dem och då kommer hunden och slickar rent och det kittlas och är hur kul som helst. Typ det roligaste som någonsin hänt av skrattet att döma. Och ja, då är ju även Dexter ganska så nöjd med att den där nya som flyttat in hos oss trots att han tar massa av husse och mattes tid och trots att hans favoritsyssla är att dra honom i pälsen.

Hjälper till att hålla kopplet.

Ganska exakt 4 (med typ 3 avbrott).




Ja, så det blir en tidig kväll ikväll. Men man får kanske skylla sig själv om man sitter uppe med sina gäster till klockan 3 och när man fött en son som vaknar vid 7. Det var P:s tur att få sovmorgon så efter frukostgröten packade jag ner Alvin i vagnen och tog med mig honom och hunden på en nästan 2 timmar lång promenad. Det var väldigt tomt ute så dags en söndagmorgon kan jag meddela. Det var också väldigt kallt så dags men sen sprack det upp och då började folket krypa ut ur sina gömslen och vi var klädda för typ vinter och andra gick i kortärmat. Nu har det i alla fall regnat och åskat i typ 4 timmar så det är nog höst trots allt så det var minsann jag och Alvin som var rätt klädda. Eller något.

Nu ska jag göra mig nattklar.

Datorfritiden blir något mindre när man har en hel del datortid med exceltabeller, ekonomistyrningsverktyg och jobbmail. Men nu är det helg och då är jag ju ledig! Och Alvin sover i vagnen ute i skuggan och jag är nyduschad och vi ska alldeles straxt börja förbereda så smått inför kvällens middagsgäster. Min ena bror med fästmö kommer på besök och de fick rösta mellan grillat och kräftor och grillat vann. Så vi tackar vädret och hoppas på en skön septembergrillkväll. Hoppas att det inte är årets sista, det tror jag egentligen inte, grilla kan man ju göra även i snön men kanske är det sista gången som grillkvällen blir mer än bara matlagning, kvällarna med utehäng i trädgården känns räknade. Inte sörjer jag för det. Hösten har sin charm och jag riktigt längtar efter att tända brasan, mysa med stearinljus och gosa i soffan. Fast först alltså, en sensommarkväll på verandan! (Men jag misstänker starkt att maten kommer att ätas inomhus). Trevlig lördagkväll allihopa!

Idag har Alvin fått sina första par skor. Det var snälla mormor som var här och hade med sig fin present. Så kul att ha min mamma (och efter ett tag även min pappa) på besök, de har inte varit här sen i början av juni så det var ett tag sen de såg huset. Vi har ju varit hos dem flera gånger sen dess så vi har ju setts men nu hade det gått nästan 3 veckor sen jag och Alvin var där och jag tror de hade fått lite Alvin-abstinens. Så mycket att de tog sig hit trots mammas bristande ork. Hon satt mest i soffan men fick ändå leka med en strålande lycklig och glad Alvin och det är på något vis som att han förstår att vill man leka med mormor får man sitta lugnt i soffan. Med andra härjar han ju fritt och vilt men det är som sagt som att han känner av att hon inte orkar det. Han är klok min son. Mest vild i och för sig men ändå klok när det behövs.

Lånade gåstol från Isabelle som ju promenerar utmärkt utan en sådan nu i måndags och det är verkligen en hit. Jag har varit emot dem, de ska ju inte direkt främja gå-utvecklingen men det är inte syftet med den just nu. I gåstolen sitter han still! Alltså, han rör sig ju med stolen men han är ju liksom fast i den och dessutom gillar han att sitta och pilla med leksakerna på bordet framför. Perfekt!

Nu ska jag käka lite middag och sen väntar CSI Miami och sen förhoppningsvis en någorlunda tidig sänggång. Imorgon är det jobbdags igen. Känns dock inte allt för betungande. Ska till naprapaten, vi har en sådan gratis 2 gånger i månaden på jobbet och det är verkligen en lyx som jag har saknat när jag inte jobbat. Nu ska det utnyttjas till max för denna rygg behöver knådas!

Idag när jag cyklade till jobbet (japp, jag har blivit en hurtbulle som cyklat två dagar i rad, imorse dessutom i spöregn) var jag millimeter från att köra på en råtta som kom springande över vägen. Hur fräscht hade det varit? Bara att se den var väldigt äckligt.

Men vad smart det är med cykel ändå, bortsett från att halva eller kanske till och med hela Sumpan är uppgrävt för att det ska gå en tvärbana där 2013 så att jag knappt hittar till jobbet längre så är det ju fantastiskt. Istället för en promenad på typ 25 minuter, en biltur på typ 45 minuter (japp, de där vägarbetena stör en del) eller ett icke existerande kommunalt alternativ (finns en viss fördel med att de bygger tvärbanan faktiskt, bara den kunde bygga sig lite smärtfriare) så kan jag ju cykla på typ 10! Men shit vad ont i rumpan jag har och låren är alldeles skakiga efter 2 dagar. Hoppas att det hela, som en bonus, dessutom resulterar i en himla tjusig häck.

Fy fasiken vad skönt! Ikväll har vi varit på infomöte om en förskola som ska byggas här i området och som vi (mest jag faktiskt) anmält intresse till. Det är rätt svårt att få plats här i området och även om Stockholms stad har platsgaranti så kan man hamna lite varstans i stadsdelen vi bor i och den är stor och jag vet flera som fått plats väldigt långt bort och åt fel håll och det är alltid ett litet ororsmoment att inte veta hur det ska bli. Där vi var idag har de en egen kö eftersom den är privat och vi fick bekräftat att Alvin är garanterad en plats nästa sommar. Då är den alldeles nybyggd och det låter verkligen superbra allting. Långt bort i tiden just nu men samtidigt så skönt att inte behöva bekymra sig! Att ha allting klart nästan ett år i förväg, det är bra framförhållning det och skönt att det lönat sig att vara lite ihärdig och ringa runt när jag såg reklam för denna förskola i Skanskas byggannons (de som köper lägenhet i samma nybyggda hus har förtur men det fanns alltså plats även för oss).

Och medans jag och P var på mötet var Alvin med farmor och farfar och det gick som vanligt smärtfritt och när vi kom hem vid 8 sussade han redan sött. Skönt för mig som annars står för majoriteten av nattningarna att få lite ledigt från det en kväll. Fast lite ont i hjärtat, var visserligen med min skrutt hela förmiddagen men sen hann jag nästan bara hem och vända (och kramas och leka en del förstås) mellan eftermiddagens jobb och mötet och så sov han när vi kom hem och imorgon bitti ska jag iväg och jobba igen. Abstinens! Fast vi lär ju ses några gånger i natt han och jag. Så brukar det ju vara... Det är lite konstigt, ibland när det varit lite mycket barntid önskar man sig lite ledigt men när man väl får lite ledigt så saknar man honom massor!

Idag har varit ledig dag. Ledig dag innebar lek med Isabelle för Alvin. De är så söta tillsammans!

Alvin har för övrigt lärt sig att ställa sig upp i matstolen fast han är fastspänd. Känns tryggt. Nu finns det endast ett enda ställe man kan lämna honom obevakad i ens en sekund och det är i spjälsängen. Ett enda ställe. Vet ni hur lite man får gjort då? Förut kunde jag passa på att tömma diskmaskinen och städa undan lite i köket efter att han fått mat och han satt nöjd och tittade på. Nu kan man inte det längre och det ser ut därefter här hemma. Oj, oj. På något vis ska det liksom bli lite avkopplande att promenera iväg till jobbet imorgon efter lunch. Aldrig anade jag att det skulle kännas avkopplande att jobba men jo, ibland så.

Att jag har världens sötaste son, det visste jag i och för sig redan. Men nu har han faktiskt lyckats bli ännu sötare. Han har lärt sig att pussas. Typ. När han se mig och P pussas vill han göra likadant. Så om jag först pussar P och sen vänder mig mot Alvin lutar han sig fram och pussas. Och sen vill han pussa pappa och sen mamma igen och så håller det på. Lite blötare pussar än vad man är van vid kanske och om näsan hamnar emellan kan det hända att han försöker ta en liten tugga av den, men ändå. Det är ju ändå världens goaste pussar. Älsklingsungen.

Idag fick han smaka ett äpple från trädgården. Det var tydligen himla gott. Själv tyckte jag det var ganska surt men Alvin tuggade med god aptit. Hela äpplet in i munnen liksom. Inte på en gång så klart men han fick hela och åt som en vuxen (en något kladdig vuxen). Om jag inte hade städat undan min sladd från soffbordet för att allt har blivit tvunget att städas undan för att undvika att bli farliga leksaker så hade ni fått se en bild på äppelätandet. Nu får ni inte det för jag är för söndagslat för att resa mig och gå bort till skåpet. Men kanske en annan dag. Tillsvidare kan ni få njuta av sötnöten på skogspromenad.

Vet inte om det är förkylning som spökar. Hos mig spökar det en och den försvinner aldrig. När man inte sover bra så tar det hundra gånger längre tid att bli frisk har jag märkt. Fast imorse fick jag sovmorgon. Vi har gjort en deal nu när det är mer vardag på schemat. Varsinn sovmorgon på helgen och jag fick börja. Hur som så sover jag inte så bra på nätterna och blir därför inte av med min förkylning för filuren vägrar sova i sin egen säng igen. Men troligen så är det kanske på grund av den där förkylningen. Eller så upplever Alvin någon form av separationsångest nattetid. På dagarna har det ju funkat utmärkt att jag varit ifrån honom mycket mer än han är van vid men det kanske slår tillbaka nattetid? Ungefär var femte minut gråter han otröstligt och ända möjligheten att kanske få honom lugn är att låta honom sova i min armhåla (och han börjar minst sagt växa ur den). Inte vill han ha välling på natten längre heller. Vilket jag i och för sig antar är bra men det är ju synd när han vaknar och verkar jättehungrig men vägrar flaskan. De nätter han tagit välling så sover han ju sen så mycket bättre så det är värt att fixa med det en gång för att sen få lugn och ro. Ja, ja, förhoppningsvis övergående beroende på antingen förkylningen eller förändringarna här hemma.

En sak som dock också kanske stör honom lite är nedtrappningen på amningen. Som nu är nere på nära noll. Han har fått när han velat (utom nattetid) vilket blivit en slurk på morgonen ibland, en slurk på kvällen ibland och någon enstaka gång en slurk på dagen också. Men det har oftast bara blivit totalt en gång per dag. Och han vill bara äta från vänster vilket nog resulterat i att höger är helt tomt. Ibland blir han nöjd med höger men då antar jag att det mer är snuttandet han vill åt. Idag var han helt otröstlig på förmiddagen och väldigt trött så jag tänkte att han väl kunde få somna till lite amning och förhoppningsvis bli kvitt den där förkylningen (verkar ju vara en nödvändighet att han blir av med den för att jag ska bli det). Men då fanns det liksom inget alls att äta och han blev jättesur på mig. Verkligen jättesur och allt blev ju 100 gånger värre än innan. Vad är det för taskig mamma liksom? Erbjuder tomma bröst. Vem blir glad av det? Men vad har då hänt? Är mjölken helt borta för gott nu? Senast imorse låg han nöjd (vid vänster) men nu fanns det alltså inget någonstans. Helt slut på lagret liksom och han låg där och sög och sög och blev argare och argare.

Sen fick han i alla fall den godaste lunch han någonsin ätit verkade det som. Eller så var han väldigt hungrig men jag har aldrig sett honom så ivrig över maten som idag, inte ens den godast fruktpuren slår detta. Så vad fick han då? Jo, mammas och pappas fiskgryta. Vi anpassade den inget alls utan tog helt enkelt våra rester från igår, blandade i en potatis och körde i mixern. Och han älskade det! 2 portioner till finns att tillgå nu och jag hoppas att det inte är alltför onyttigt för honom. Lite saltat är det ju (men bara lite och har hört att det inte ska vara så farligt så länge man skippar tilläggssaltet nu när han är över 9 månader) och så är det kryddat med vitlök och saffran (saffran är väl inte dåligt för bebisar, bara för djur och i stor mängd? nu har jag kollat livsmedelsverket, där står inget om saffran så det är nog lugnt) och så lite vitt vin men all alkohol har ju kokat bort. Känner att det inte låter bra när jag skriver detta, kanske får akta mig för alla förståsigpåare så att jag inte blir fråntagen mitt barn....

Nu ska jag passa på att dammsuga innan Alvin vaknar, han har en förmåga att stoppa allt i munnen så det känns fräschast så.

Jag är inte borta (mer än att jag är lite allmänt förvirrad av allt nytt). Jag har bara börjat jobba lite och det tar visst lite tid. Men kul är det. I alla fall än så länge. Igår jobbade jag heldag och hur underbart var det inte sen att komma hem till min fantastiska lilla familj? Älsklingen hade tagit hand om barnet som i sin tur var hur glad som helst och blev ännu gladare när mamman kom hem. Dessutom hade älsklingen hållt undan i köket (erkänner att jag varit lite orolig för hur det skulle bli med den biten de dagar jag jobbar) och startat grillen. Så jag kom hem, fick leka och gosa med glad son och sen blev jag serverad grillmiddag (som visserligen fick ätas VÄLDIGT snabbt eftersom liten son då började bli väldigt trött). Idag har jag istället jobbat hemifrån med ett litet avbrott för lunch och gos med Alvin medan P hade ett litet jobbmöte. Nu är jag klar för dagen, väntar bara ett telefonsamtal och ska tillbringa eftermiddagen och kvällen med Alvin. Så än så länge ger jag det här med att jobba godkänt betyg. Ännu bättre kommer det troligen kännas när lönen trillar in. Lite skillnad mot föräldrapenningen det...

Ytterligare en liten bonus med att jobba är att nu, alldeles straxt, är det faktiskt helg. Riktig helg. På sådant vis som det är när man jobbar hela (eller halva) veckorna.

Trevlig helg på er!