Logik enligt Julia

Hela dagen idag har spenderats i soffan hela familjen. Vi har lekt med Alvin som stundtals varit på sitt allra bästa humör. Skrattat och lekt (han är så kittlig under armarna och skrattar högt när man kittlar där). Han har skrattat och ständigt försökt resa sig från liggande till sittande. Från sittande till stående. Nu ligger han däckad i mitt knä, vägrar sova någon annanstans men sova det behöver han verkligen efter dagens bravader.

Imorgon skulle vi gått på föräldragrupp men de ringde och meddelade att det är flyttat till nästa vecka. Trist. Skulle vara om mat och smakportioner vilket ju börjar bli aktuellt. Då kan vi dock ägna morgondagen åt det vi skulle gjort idag men aldrig tog oss för. Hyllor till Alvins rum måste införskaffas och sättas upp. Idag har vi förutom att bara slappa och leka och gosa i soffan letat efter resor till solen. Men vi har sådan ångest. Vart ska man åka? När? Ska man överhuvudtaget åka? Är det egoistiskt? Det innebär ju trots allt en liten risk för Alvin men vore väldigt skönt att komma bort från snön och hur ofta händer det att vi båda är lediga samtidigt och bara kan sticka? Fast det kan vi ju inte bara. Men det som är bra för mamma och pappa är ju bra för son? Eller? Åhhhh... sådan beslutsångest och vånda. Bestäm åt mig snälla!

Vi slappar och slappar och slappar. Och ibland däremellan gör vi faktiskt lite nytta. En rullgardin uppsatt. En tavla i hallen uppsatt. En list limmad. Fotografier genomgångna. Städat, bakat och diskat lite inför besök som snart kommer.

Rullgardinen var en succé redan försat morgonen. Vi har 2 fönster på övervåningen (som består av ett enda stort sovrum). Det ena har vi haft rullgradin för hela tiden. Jag är (eller var i alla fall, nu är det lite si och så med mina egna behov) väldigt ljuskänslig när jag sover så det var det första som åkte upp när vinden var klar. Det andra fönstret är på andra sidan murstocken. Nu börjar det dock bli så ljust på mornarna att även det kräver gardin. Jag vill inte gärna bli väckt av solen. Finns så mycket annat som väcker mig nu för tiden.

Tavlan i hallen är en glasskiva att skriva upp viktiga saker på. Tyvärr glömde jag dock att köpa penna till så vi har inte kunnat testa den ännu. Men det ser snyggt ut och shit vad organiserade vi kommer bli nu! Tänk om jag skulle ta och skriva upp att jag borde köpa en whiteboard-penna på min tavla i hallen så att jag inte glömmer det. Eller nej, just det, det blir ju svårt utan penna....

Ena sidan på TV-bänken har börjat lossna. Eller hade börjat lossna. Nu är den fast igen. Tack herr Karlsson.

Satt och bläddrade igenom hundramiljarders fotografier på datorn igår. Alla är sen efter den 13 november. Rensade bort några riktigt risiga (mörka, ljusa, suddiga med mera) och försökte få lite struktur samt bestämde vilka som ska framkallas. Längre kom jag inte. Kanske tar 3 månader innan jag fortsätter. Kan mycket väl vara så.

När som helst kommer älsklingens föräldrar och syster med familj samt kusin med familj som är här på besök från Finland. 13 personer blir vi och jag har bakat kladdkaka och diskat och P har städat. Vi är redo. Bortsett från att P fortfarande står i duschen. Det är alltid så. Jag duschar först, gör mig klar. P som är 100 gånger långsammare än mig står fortfarande i duschen när gästerna kommer. Det hände senast förra lördagen och jag tycker inte om det då det oftast händer just när det är "hans" gäster som jag inte känner så bra som jag får ta emot ensam (har bara träffat kusinerna en gång förut). Nu verkar han dock vara klar så det ska nog ordna upp sig. Alvin ligger ute på verandan och sover och hemmet är skinande. Känner mig som en riktig husmor.

Det var ett tag sen man fick sig en stor kall öl på en uteservering. Sommaren! Var är du?

Igår hände inte mycket. Vid 11 gick vi och la oss för att se film i sängen. Alvin somnade direkt. Vi somnade vid halv 2. Alvin sov till HALV FEM. Varför sover han inte så länge när vi somnar samtidigt så att jag också får den mängden sömn? Fast får förstås skylla mig själv som var vaken. Men det var mysigt med lite vuxentid. Filmen vi tyvärr valde att se var The American. SE INTE DEN. Misstänker starkt att någon hade klippt bort själva handlingen. Filmen hade liksom inget. Ingen handling, ingen vits ingen slutkläm. Synd att vi har sådan otur med våra filmval så ofta. Snälla hjälp till med tips!

Efter att Alvin fått mat vid halv 5 sov han till halv 8 då han fick påfyllning, fick ligga kvar bredvid mig i sängen och så sov vi till 10 alla 3. Sköna sovmorgon och underbara glada unge. Han skrattar som tusan så att hela han kluckar. MYS!

Idag ska vi kanske (om jag får bestämma) ta tag i lite fix här hemma men först en promenad i solen och plusgraderna. Tjoho! Är det vår nu? Rasade i alla fall ner typ 50 kilo snö från taket alldeles nyss. Lät som om allt skulle braka men än så länge verkar huset stå kvar. Hoppas att det håller i sig så. Nu när det äntligen blir varmare kanske man kan bli påmind om det allra bästa med eget hus. Verandan i solen. Och då vore det ju tråkigt om det rasat innan. Längtar!

Tror inte att denna bild kräver någon motivering. Sällan har jag ju tillbringat så mycket tid med en annan männsika som jag gjort med Alvin sen han flyttade in i min mage.

1:a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med

2:a bilden: En bild på dig själv.

3:e bilden: En bild på någon i din familj.

4:e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.

5:e bilden: En gammal bild på dig själv.

6:e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.

7:e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.

8:e bilden: En person som du saknar.

9:e bilden: Någon i din släkt.

10:e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.

11:e bilden: En person du kan berätta allt för.

12:e bilden: En bild på din vardag.

13:e bilden: Du och någon klasskompis.

14:e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.

15:e bilden: En person som du vill vara med.

16:e bilden: En bild på dig själv.

17:e bilden: En ovanlig bild.

18:e bilden: En bild på din fritid.

19:e bilden: En person som är snygg.

20:e bilden: En bild på dina närmaste.

21:e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.

22:e bilden: En bild på en tid du saknar.

23:e bilden: En bild från i somras.

24:e bilden: En bild som gör dig glad.

25:e bilden: En person som alltid gör dig glad.

26:e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.

27:e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.

28:e bilden: En tokig bild.

29:e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.

30:e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Just det, min mamma (som oftast har rätt) tror att Alvins gnällighet kvällstid (och till viss del även dagtid) beror på att han har obehag i kroppen av ren trötthet/träningsvärk för att han gymnastiserar så mycket under dagarna. Alltså inte att vi tvingar honom till det utan han själv helt frivilligt försöker ställa sig upp, sätta sig upp, snurra runt och vara med. Konstant kämpar han liksom åt något håll och det är klart att det måste kännas i kroppen efteråt. Så kanske är det så och då kan vi nog inte göra annat än vänta ut det. Skulle bara önska att han slapp vara ledsen.

Fasiken. Jag körde min träning nyss (52 sekunder - än så länge går det framåt) men P var tvungen att testa han med (och det kan han minsann verkligen behöva, för mig försvann graviditetskilona snabbt - han har kvar sina) och slog mig så klart. 63 sekunder på första försöket. Snyft. Nu ska vi köra tillsammans fortsättningsvis så det kanske är bra. Borde peppa oss båda. Inte så illa att jag dubblat min träningstid nu på ett par dagar va? Låter bättre det än att säga att träningen gått från en halv till en minut. Hahahahaha...

Idag har vi haft mormor/mamma på besök och därav ingen dator. Jag beundrar min mamma väldigt för hennes uppfostran av oss syskon (4 stycken) och tack vare hennes yrke har hon bra koll på mycket. Hon är dock väldigt principfast och ser lite på dator och TV och så som något ont. Alltså inte till vardags men när man är med sitt barn ska man vara 100 % med sitt barn. Jag anser ju att jag ger Alvin min fulla uppmärksamhet men då och då behöver man kommunicera med annat än sin 3-månaders bebis och datorn och TV:n är en del av min moderna vardag. När vi växte upp och mamma var mamma till en bebis så tror jag nog att det fanns annat som då och då tog hennes uppmärksamhet bara det att just för henne är elektroniken lite förbjuden och hon kan nog inte riktigt förstå hur den på något vis är ständigt närvarande i hennes barns liv hela tiden. Och jag är ju en duktig mammas flicka som är lite av en ögontjänare och därför inte vågar starta datorn när hon är här, inte ens när Alvin sover. Haha, fjantig man är egentligen men det är av respekt för henne (och kanske för att slippa lite "skäll"). Hon är inte sträng men bestämd min mamma och hon är världens snällaste och bästa mamma och mormor. Jag hoppas jag blir som hon.

Måste bara meddela att nu har jag precis klarat 46 sekunder. Det går ju åt rätt håll i alla fall. Åtminstone med den saken. Gnället fortsätter. Så trist när man inte fattar vad det är som är fel heller. Det måste vara något i kroppen för man ser liksom på honom att han egentligen vill vara sitt vanliga glada jag. Leendena kommer fram då och då men sen kommer det där elaka och stör. Men vad är det som är elakt och hur ska vi hjälpa honom? Och vad är det som gör att just kvällarna är det jobbiga?

Nu har vi ett litet kontor i matsalen och slipper sitta nere i den iskalla källaren. Och bra blev det. Men några foton blev det så klart inte. Skyller på trötthet. Natten var lite bökig och stökig och halv 6 vaknade en liten pojke i panik över att han var så täppt i näsan. Lite koksalt och näsdroppar gjorde susen och sen dess har det inte märkts av men så ledsen han var. Ont i hela mammahjärtat att se honom så panikslagen. Idag har vi ändå fått ytterligare en viktig sak gjord. Pass är nu fixat till Alvin så att vi kan fly snön om vi skulle bestämma oss för att vi vågar. Vore ju så skönt med sol och värme så det lutar nog att det blir så. Tur att vi testade stolen igår. Hos polisen skulle han sitta sjäv i i vit stol mot vit bakgrund och bli fotad. Han sov när vi kom så han fick väckas och pallas upp i stolen och sen fick jag locka blicken mot kameran med en burk med gem. Till slut blev det en acceptabel bild. Lite kul att han ska ha den tills han är 5 men det blir nog bra. Inom en vecka ska det finnas att hämta ut.

Även denna kväll är lite smågnällig. Man börjar vänja sig. Undrar vad det kan vara bara? Tycker ju synd om honom (och lite om oss som måste lyssna). Med tanke på nästäppan kanske det är någon infektion som spökar lite? Hoppas i alla fall att det snart blir bättre för nu har vi snart haft 2 veckor med kvällsgnäll.

Måste rapportera om gårdagens träning. 35 sekunder blev det då. Idag har jag inte hunnit träna ännu (vilket ju måste låta väldigt logiskt när det tar mindre än en minut) men snart så. Tror i alla fall att jag kanske känt av ett uns av träningsvärk idag och det var en ovan men välkommen känsla.

Avslutar med ett foto från gårdagens besök på IKEA. Inte så ofta jag fotar inne på toaletten men måste ju bara visa detta. En liten minitoa brevid de vuxnas. Och samma sak var det med handfaten. Såg så sött ut.

Hemma från IKEA med garderobsinredning, en Blåmes barnstol, ganska mycket småkrafs och en del mat.

Stolen är monterad och testad. Verkade gillas. Men det stod i varningstext att barnet absolut inte får sitta i stolen förens de kan sitta själva. Men om han gillar det? Och lär de sig inte att sitta av att sitta?

Maten var P:s önskemål. Enligt honom är ju IKEA helvetet (och han tyckte väldigt synd om Alvin som var tvungen att hänga med brudarna på IKEA en hel dag) men en bra sak finns det. Det är pizzan. Så pizza blev det hem. Och lite annat gott. Till lunch åt vi köttbulletallrik till det överkomliga priset 16 kronor. Galet billigt. Ännu galnare är de stora karlarna som beställer en stor tallrik för 55 kr istället. Skulle det inte varra smartare att istället beställa 2 av den lilla sorten? Eller kanske till och med 3 om man är väldigt stor i maten?

Imorgon (eller någon annan dag när jag har energi) väntar operation förvandla garderob till kontor. Ska försöka komma ihåg före och efter bilder då. Fast mest troligt kommer jag inte på det förens efteråt...

Sen måste jag ju skriva om en sak till. Det ständigt återkommande sömnen (synd att den nästan återkommer oftare i bloggen än i sängen). Alvin somnade alldeles för länge på kvällen igår (inte konstigt när han knappt sovit på dagen). Klockan 12 som är vanlig sovtid för oss ville han inte alls sova. Han ville sparka med fötterna, testa rösten och vifta med armarna. Han var inte direkt missnöjd men inte så nöjd heller. Och det var väldigt svårt att somna med honom i samma rum så som han lät. Jag inser ju att vi är lyckligt lottade för att lägga sig och somna för natten brukar inte vara ett problem. Han ligger och fäktar lite och sen snark. Igår tog det mer än en timme och det gav mig lite panik eftersom jag visste att jag hade en tid att passa imorse. Efter en andra sista slurk mat somnade han efter typ 2 minuter. Men natten var inte som vanligt. Han stonkade, och gnällde, och snurrade runt och hade sig ungefär hela natten. Han sov men kom inte till ro och jag sov inte så mycket. Men, men, antar att det är så det är ibland och uppenbarligen lite jobbigt i magen just nu. Hoppas denna natt blir bättre. Om inte finns det i alla fall möjlighet till lite sömn på dagen imorgon.

Nu ska jag lägga mig på golvet för min halvminutssträning. Ingen träningsvärk sen gårdagen (fast det var så jobbigt!) så jag måste nog ta i lite längre idag. Hoppas hunden låter bli att slicka mig i örat.

Glömde ju en viktig sak. Jag har blivit inspirerad av Elinor till att börja träna lite här hemma. Eller så har jag blivit inspirerad av ren skräck när jag sett min mage i mina gamla kläder. Hur som helst. Träning it is. I väldigt lagom skala. Kör stenhårt på att den bästa träningen är den som blir av. Därför kör jag på i det lilla. Plankan. P tar tid och så hoppas jag öka på tiden lite varje dag. Det borde då betyda att jag ökat på musklerna lite. I övrigt får det bli hundpromenader. Idag klarade jag 29 sekunder. Tror på ganska mycket träningsvärk imorgon fast det låter ju sjukt när jag tänker på det. Skulle en halv minuts träning ge något? Men plankan är VERKLIGEN jobbig. Minns den med fasa från mina fotbollsår. Då fick man dock inte ge upp när man inte orkade mer utan då var det ju en given tid. Nu börjar jag lite mjukt men känner jag mig själv rätt kommer jag snart kräva att P ger mig en tid istället för att ta min tid. Ett litet irritationsmoment under min korta men effektiva träning var att hunden trodde jag lekte och kom och slickade mig i örat. Om jag bara lyckades undvika det så borde jag i alla fall klara lite mer imorgon.

Och jag lovar att jag inte kommer förvandla min blogg till en träningsblogg. 29 sekunder är ju trots allt en väldigt liten del av mitt dygn.

Ni ska veta vad jag varit duktig idag. Efter att igår bara ha gjort ingenting har jag idag ryckt upp mig och tagit tag i ett litet projekt här hemma. Har städat i städskrubben. Nu kanske det låter som en konstig prioritering men med tanke på hur det såg ut (fasiken att jag inte tog en före-bild) så var det nog helt rätt prioriterat. Dels var hela skrubben full av sågspån eller vad det kan tänkas heta. När vi inredde vinden så borrade elektrikern genom golvet ner till skrubbens tak för att dra el och tydligen ingår det inte i en elektrikers arbetsuppgifter att städa undan efter sig. Hela skrubben inklusive allt som bott i den var fullt av spån som jag tror tjänat som någon slags isolering i golvet/taket. Eftersom renoveringen blev klar bara veckan innan Alvin kom hann vi aldrig ta hand om det. Vi prioriterade att få fint där det syndes. Dessutom har skrubben inte bara tjänat som förvaring av städgrejjer utan även fungerat som ett väldigt bra gömställe för en herrans massa skit. Så fort man behöver städa snabbt har vi öst in överblivna grejjer i skrubben. Till slut blir skrubben ganska full när man gör så. Och det irriterade mig ganska mycket att inte kunna öppna och ta ut det man sökte när man behövde det. Och hunden blev sur också eftersom det tog sådan tid att ta fram hans mat. Och ont gjorde det att dammsuga eftersom allt i skrubben överföll en när man skulle dra ut den. Så det lönade sig att ta ut allt på köksgolvet, sortera, slänga och dammsuga. Jag känner mig så lätt nu.

Sen åkte vi till P:s föräldrar och fikade lite och hämtade ved och nu har vi ätit äcklig pyttipanna från Coop. Alvin är plåstrig även idag och till råga på allt övertrött.

Och precis när jag fått honom att somna i sin vagn skällde hunden till och jag fick börja om (denna gång utan att lyckas). Och sen fick jag dåligt samvete för att jag blev sur på hunden. Det är ju inte hans fel liksom. Kommer man alltid ha dåligt samvete för något nu när man är mamma? Antingen för att man inte fattar vad skriket är för, eller för att hunden hårar och det är dammigt hemma, eller för att man tänker elaka tankar om hunden när han väcker barnet eller för att man längtar efter lite sömn eller för att man tittar på datorn istället för på sin son eller för att man inte framkallat bilderna man borde eller för att man inte går ut med hunden tillräckligt ofta eller för att man går ut med hunden och därför släpar ut barnet i kylan eller för att..... ja, ni fattar. Det är alltid något. Hör det till moderskapet eller?

Imorgon ska jag och Alvin till IKEA med L och Isabell. Ska införskaffa lite paraktiska grejer för att inreda minikontor i garderoben i matsalen (japp, galet, vi har garderober i matsalen, som ett litet arv från föregående ägare som hade sovrum där) samt lite saker till Alvin. Barnstol står högst på min önskelista.

Nu ska jag amma Alvin igen, han gnäller just nu ganska mycket hos sin far så det är återigen dags för det hemliga vapnet.

Seeeeeg dag idag. Igår kom P:s syster med sambo och Alvins enda kusin på besök. Vi åt gott, rostbiff med potatisgratäng (och ganska mycket chips) och såg melodifestival och umgicks. Mycket trevlig kväll! Tyckte ganska synd om dem när de skulle promenera hem (med sovande snart 3-åring i vagnen) i minus 18 grader! Burr... Idag är det lite varmare ute men vi har isolerat oss här hemma. Började faktiskt dagen med att jag gjorde äggröra och bacon till frukost. Förra helgen bakade jag scones. Jag har blivit så himla huslig att jag chockar mig själv (eller så har jag bara blivit väldigt hungrig). Såg sen på Inglourious bastards i sängen (ganska bra men lång film), nu har vi flyttat ner till vardagsrummet och lite TV-häng. Åt precis rester från igår och har dessutom hunnit med att byta dagens andra bajsblöja. Denna gång en härlig variant upp på ryggen och när jag tog av bodyn spred det sig även till axlarna. En sväng i duschen och nu är han en ren kille igen. Ren och trött och sover sött i pappas knä. Nej, händelselösa dagar ger innehållslösa berättelser om dagarna. Nu ska vi nog ta och välja en ny film och fortsätta söndagssega.

Nu stökar mina två herrar i köket. Alvin gör pappa sällskap när han lagar mat till mig och jag sitter i soffan och knapprar på datorn. Rättvist? Hmmm, vad har jag gjort för att förtjäna sådan uppassning? Trevligt är det i alla fall och mycket uppskattat. Nu tar vi helg på riktigt!

Hemma igen i myset framför brasan. Begravningen gick fint och Alvin sov sig igenom hela cermonin.

Ninni var över 90 år och har levt ett rikt liv. Mycket resor och äventyr. Dock fick hon aldrig en egen familj. Hon hade aldrig (så vitt jag vet) någon partner och hon fick således inga barn. Farmor är hennes syster och någon annan släkt har hon inte. Och när man är över 90 finns inte så många vänner kvar i livet. Det hela var således en väldigt liten tillställning. Min farmor är gammal och sjuk och bor sedan många år på sjukhem (precis som hennes syster gjorde de senaste åren) och var inte med. Det var farfar (med "väninna") och mina föräldrar, 2 av mina 3 bröder (den tredje pluggar lite för långt norrut för att komma), den enes sambo och jag och Alvin. Och så var min moster med eftersom hennes man som är präst förättade det hela. Det var fint och sorgligt. Begravningar blir visst alltid sorgliga, även om man inte står den döde så nära så är stämningen sådan att det är svårt att inte bli tagen. Och jag tyckte att det kändes lite extra att vi var så få. Hade inte vi varit där hade ingen kommit liksom. Tänk om hon inte haft en syster. Och tänk att vi är hennes närmsta, men jag har många som jag ser som närmre mig. Låter kanske elakt att skriva så men det är den krassa verkligheten. Hon var en rolig dam att besöka när man var liten och hon är min släkt men inte min närmsta. Och allt detta fick mig att känna en ännu större glädje inför att ha en familj. Att ha Alvin och att ha alla mina syskon. Man borde aldrig bli helt ensam med en så stor och god familj. Tycker i alla fall att det hela blev väldigt värdigt och fint och Alvins närvaro, ensam i sin generation på pappas sida visade med sitt deltagande att livet har sin gång. Tror det är en nyttig insikt för alla.

Efteråt fikade vi allihopa hemma hos mamma och pappa. Vi pratde om ditten och datten och också om minnen av Ninni. Fina historier och fina minnen så klart. Men också om hennes mer bitska kommentarer. En av de allra sista gångerna jag träffade Ninni när hon fortfarande var någorlunda klar i huvudet på fika hemma hos mina föräldrar kom hon som på den gamla goda tiden fram och ryckte mig i kinderna och sa "åhhh vad du har vuxit". Då detta var när jag var över 20 och redan hade flyttat hemifrån svarade jag något liknande "nja, jag vet inte, tror inte att jag växer så mycket längre" och fick till svar "nej inte på längden kanske...". Kort därefter kom min bror ut ur sitt rum och möttes av "men usch så blek du är, du borde sola". Ärlig som få var hon vår Ninni.

Vila i frid kära Ninni.

Ny dag. Ny snö. Nu ska vi göra oss klara för begravning hur man nu gör det. Alvin är i alla fall på sitt bästa humör. Som alltid på förmiddagarna. Det är kvällarna som inte är snälla mot honom. Natten gav inte 6 timmar mellan maten men 4½. 3½ timme sömn i streck för min del. Magen spökat lite, moler, moler, moler men hemligheten är att fylla på med ny Ipren innan den förra slutat verka. Vilket jag misslyckades med i natt eftersom jag sov då jag borde tagit tablett och sen inte sov när jag borde sovit eftersom det gjorde så ont. Men dagtid borde det ju funka bra. Och så borde det rimligen göra mindre och mindre ont också. Nej, nu ska jag bege mig in i garderoben och leta fram något passande så att jag i alla fall själv blir klar i tid. Tror inte det passar sig att komma för sent till begravning även om alla vet att det är svårt att passa tider med en liten bebis.

Nej, kände att jag inte kan avsluta en dag som i det stora hela varit helt ok med sån negativism (finns det ordet?). Här kommer han därför, i egen hög person: den lilla solstrålen Alvin 

Idag är Ipren min bästa vän. Helt ok i magen nu faktiskt.

Alvin har haft en toppendag större delen av dagen. Satte standarden med att asgarva det första han gjorde imorse och fortsatte i samma spår. Sen under kvällen har det varit lite gnälligt igen. Det är något i kroppen som stör honom. Han blandar skratt och sömn med gallskrik. Tycker så synd om honom och det är så jobbigt att inte veta hur man kan hjälpa honom. Tycker det är konstigt för magen och sådant borde ju snarare bli bättre efter 3 månader men han verkar få det allt jobbigare nu. Nu sover han i alla fall i sin säng ett tag och hoppas att han bara vaknar till för lite kvällsmål innan även vi lägger oss för natten. Och så minns vi alla att vi nu håller tummarna för den nya rutinen.

Så. Nu är den på plats. En liten elak kopparspiral som just nu ger mig ganska kraftig värk som känns som typ mensvärk. Sist jag försökte med spiral förra hösten gjorde den så här ont i 2 månader. Sen gav jag upp. Och sen kom graviditetsbeskedet. Nu har jag ju fött barn och då ska det förhoppningsvis inte göra så ont. Håll tummarna för att det bara är nu i början det gör ont och att det funkar bra sen. Inte riktigt dags för Alvin att bli storebror ännu och något direkt alternativ till spiralen ser jag inte.

I natt gick det drygt 6 timmar mellan sista matningen vid midnatt och första nattmatningen. Nytt rekord! Tyvärr var det inte sömn hela tiden däremellan men ett klart steg framåt på vägen! Om det är lika i natt tycker jag vi kallar det rutin och bestämmer att jag fortsättningsvis ska få minst 6 timmar sömn i streck varje natt. Och nu bara för att jag skriver detta blir det jinxat och jag kommer inte sova en blund. Det kanske jag inte kommer hur som helst i och för sig. Fy fasiken vad ont det gör i magen nu. Men det är ju ett par timmar kvar till läggdags i alla fall.

Imorgon ska vi på begravning. Min farmors syster. Undrar om Alvin kommer att vara lugn i kyrkan? Och vad ska jag ha på mig? Och kommer jag att ha så här ont då? Och borde jag inte tänka mer på Ninni än på alla världsliga små problem som kan tänkas dyka upp i och med hennes begravning?

Det är nog inte bara övertrötthet som stör nu utan även något elakt som gör ont i magen eller så. Riktiga panikskrik som avbryter sömnen men sen är han bitvis hur glad som helst. Hoppas han får ro för nattsömn i alla fall. Själv har jag drabbats av någon form av lock för båda öronen. Hur det kommer sig fattar jag dock inte riktigt. Har garanterat inte flugit och är inte förkyld. Lite rädd att jag vaknar upp kanonförkyld imorgon. Obehagligt är det och Alvins gråt och någon jävla sur gubbe på TV:ns skrik (parkeringskriget - vad faan är det för program?) låter just nu extra jobbigt i mitt lilla huvud. Nu får det bli natt och hoppas att alla i familjen tycker så.


Inför sista natten i sovkorgen. Inte lika nöjd just nu tyvärr.

Nya sängen får helt klart godkänt. Han sov precis som vanligt i den och det är ju lättare att komma åt att stoppa in en napp som smitit utan att resa sig nu (vi har tagit bort ena långtsidan så den står perfekt mot vår säng). Dock är specialkudden som Alvin sover med för att få rätsida på huvudformen lite lurig ibland och ena gången i natt när han grät så låg han med ena hårda delen i sin armhåla. Verkade inte vidare bekvämt och så hade det nog aldrig kunnat bli i korgen där hans utrymme att röra sig var mer begränsat. På det stora hela är vi i alla fall nöjda med bytet.

Idag har vi varit och ätit lunch med några gamla kollegor. Det var ett äventyr vill jag lova. För det första så var det första gången jag och Alvin var inne i den stora staden. Jag var superorolig för resan dit eller snarare parkeringen men med p-hus (visserligen dyrare än själva lunchen) så var det ingen fara. Sen väntade nästa utmaning. Lunch bland sånna som jobbar på en fin restaurang. Barnvagnen fick parkeras vid dörren och Alvin sitta i knät hela lunchen. Jag fick hjälp att skära min kyckling (och då känner man ju sig inte så lite dum) och sen gick det utmärkt att äta med en hand. Och Alvin gnydde bara till någon enstaka gång och visade sig nästan hela tiden från sin allra bästa sida. Men lite nervöst var det, var orolig att han skulle skrika eller vilja ha mat eller så (och detta var verkligen inte ett ställe där ofentlig amning kändes välkommet) men det funkade. Tyvärr innebar ju detta dock att han inte kunde sova sin vanliga eftermiddags sömn (bortsett från den korta stunden i bilen) och jag har numera en väldigt övertrött och inte så glad kille här hemma. Eller just nu sover han faktiskt men hitintills har det bara blivit små powernaps på typ 10 minuter så får se hur länge det varar denna gång. Tror jag ska passa på att få i mig lite mat medan han sover.

I natt ska liten bli stor och sova i sin nya spjälsäng. Babykorgen som han spenderat sina nätter i de första tre månaderna i livet i (eller i ärlighetens namn bara den senaste 1½ månaden, innan dess var det bara vår säng som gällde) är verkligen urvuxen och nu blir det alltså spjälsäng (precis som för de flesta andra bebisar). Lite läskigt tycker jag att det är för de betyder ju att han vuxit så mycket och blivit så stor (och hur fort kan tiden egentligen gå?) men samtidigt också att han nu är väldigt liten i förhållande till sin säng. Återstår att se vad Alvin själv har att säga. Jag får återkomma i frågan imorgon.

Det var längesen jag skrev om sömnen nu och det är ju som ni vet lite av ett favoritämne. Nu har jag dock inte så mycket nytt att bidra med just vad gäller hur det går med sömnen här hemma. Samma sak som tidigare: Alvin vill ha mat typ var tredje timme dygnet runt och det innebär att sömnen sker däremellan. Precis som tidigare alltså. Det jag ska skriva om nu är hur sömn kan påverka en. Eller kanske snarare hur utebliven sömn kan påverka en.

Tidigare vaknade jag jämt när P gick upp. Nu kan jag lugnt sova vidare och vakna helt chockad över att han är borta. Jag är på någotvis så trött att jag inte vaknar av något. Utom av Alvin. När han låter vaknar jag av minsta knyst hur trött jag än är. Men i övrigt är jag helt enkelt lite mer däckad än vanligt. Sömnbristen har också tagit sig andra uttryck. När jag vaknar på nätterna numera är jag som i en dimma. Jag kan vakna till av Alvin. Tänka "några minter till bara, om han fortfarande är vaken om 5 minuter får han mat". Sen somnar nog både jag och Alvin om. Och så vaknar jag igen och suckar över att det inte funkade, att vakenheten krävde mat för att bli sömn. Men så tittar jag på klockan och så kan det ha gått 1 timme. Fast jag trott att det bara gått en minut eller så mellan knystandena. Sen ibland blir det ännu mer konstigt och jag är så förvirrad att jag tror att jag matat honom redan den första gången och blir lite upprörd över att han redan är vaken igen. Fast sen när jag tänker till så kommer jag på att jag nog bara tänkte att jag skulle lyfta upp honom för mat men sen somnade om. Jag lyckas också ofta somna medans jag ammar. Så snart jag var av med amningsnappen har vi kört på liggande amning nattetid. Så bekvämt att slippa tända och ha sig. Men det är så lätt att somna. Och det gör ju Alvin också. Sen vaknar jag efter typ en timme av att jag har kramp i armen han ligger på och så flyttar jag över honom till hans säng. Fast ofta fattar jag inte att jag sovit utan tänker att "oj, oj, så länge han åt". Det tråkigaste med detta är ju att vaknandet blir ett extra vak mellan amningarna och borde egentligen inte behövts. Och när man tänker så för tredje gången på en natt är det lätt att bli lite knäckt. Helt förvirrat blir det när man väcks så där till och från hela nätterna. På morgonen kan jag inte riktigt minnas vad som hänt och hur ofta han vaknat och hur många gånger han ätit och från vilket bröst.

Kan detta leda till bestående men i mitt huvud?

Det här blev en dyr dag. Vi har varit och storhandlat och fyllt alla tänkbara skåp i köket. Lite drygt 2000 kronor gick kalaset på men nu borde vi å andra sidan har mat så att vi klarar oss ett bra tag. Troligen hade det varit ännu dyrare att inte storhandla då det inneburit mer hämtmat, mer småshopping i dyrare affärer och dessutom besvärligare dagar men det känns ju surt just när man står där och betalar och tänker på vad mycket roligare man kunnat ha för de pengarna. Men äta bör man annars dör man så på det stora hela tycker jag nog vi varit ganska duktiga.

Snart ska jag epilera pälsen på benen och ta mig en dusch. Dessutom väntar iordningställandet av Alvins säng. Ja, jag skäms lite men det är ännu inte klart...

Revolutionerande saker har skett idag. Det var inte mer sömn än vanligt, det var garanterat kallare än vanligt ute, lunchen med Ylva var trevlig som vanligt (fast denna gång var det jag som var mammaledig och kom till hennes jobb och åt, tidigare har det varit tvärtom), hunden vill konstant ut som vanligt och Alvin har varit söt som vanligt. Det som har gjort denna dag speciell är att jag och älsklingen för första gången på månader har varit ute och ätit själva. Utan att prata bajs och annat barnrelaterat. Utan att en av oss måste sitta och gunga Alvin och ha ett finger på nappen så att den inte ska ramla ut. Mina föräldrar kom hit och hängde med Alvin medans jag och älsklingen firade alla hjärtans dag på den lokala pizzerian. Menyerna uppkopierade på lite ljusblått A4-papper erbjöd pizza, pasta eller grillbiff så vi lyxade till det med grillbiffen och till det ett glas vitt vin. När vi beställde frågade pizzabagaren om vi ville ta med. Haha, de kan inte vara vana vid sittande gäster där. Men det var liksom inte huvudsaken. Huvudsaken var att vi fick vara bara vi och inte bara vara föräldrar. Hade det inte varit 15 minusgrader ute hade vi kanske kunnat bege oss aningen längre och fått smaka på aningen mer gastronomisk mat men detta räckte alldeles utmärkt! Och när vi kom hem knappt 2 timmar senare var det extra mysigt att få träffa Alvin igen och han hade skött sig exemplariskt och inte skrämt de stolta barnvakerna. Skönt att ha detta första tillfälle avklaret och det var nog allra mest stort för mig.

Och så hände det så klart en sak till idag. Älsklingen hade beställt blombud med stora fina röda rosor (och plötsligt kändes chokladhjärtana jag överaskat honom med ganska fjuttiga). Och jag blev väldigt glad, överaskad och rörd. Alla hjärtans dag är ju allt en bra trevlig dag...

Det är lite över mitt förstånd hur fort 3 månader kan gå fast det samtidigt kan kännas som en evighet sen vi låg där på BB alldeles chockade med vår ännu namnlösa bebis i famnen. Det är konstigt det. Så självklart att Alvin är med oss men samtidigt så overkligt.

Idag 3 månader gammal håller Alvin snabbt på att växa ur storlek 56. Han tjattrar gärna och han ler åt grimarser och åt leenden. Och han försöker härma grimarser och sticker ut tungan tillbaka om man gör det åt honom. Om han är pigg och på bra humör. Han är starkt som tusan i nacken, tycker att det är helt ok att ligga på mage men rullar över på rygg då och då. Fast det känns fortfarande nästan lika okontrollerat och slumpartat som när han gjorde det första gången redan 5 veckor gammal. Han vill fortfarande äta var tredje timma dygnet runt men nattetid sover han däremellan i sin egen säng. Korgen är dock nästan urvuxen och spjälsängen står redo. Bara mamman som ska vänja sig vid tanken att han blivit så stor innan vi kan byta... Han har (tyvärr) börjat använda sina röstresurser lite kraftigare när han är ledsen eller arg. Och när han blir ledsen eller rädd (till exempel av hundens skäll) åker mungiporna verkligen ner och tårar rinner. Han gillar att stå i knät på den han sitter hos och han gillar att titta på lampor och mönster. Leksaker är fortfarande ganska ointressanta men mobilen över skötbordet är älskad. Nästan alltid lugn när han läggs där. Bästa leksaken är annars de egna händerna. Ständigt ska de in i munnen. Och nu på självaste 3-månadersdagen fick jag verkligen att riktigt skratt. Alltså ett sådant där kluckande skratt så att han nästan kiknade. Så kul kan det vara att ligga på skötbordet och titta på mamma som gör grimarser. Det är en liten sammanfattning över vår skatt just nu... Mer och mer älskad för varje dag.

Blev visst lite bloggledigt igår. Hade en datafri dag igår. Det är nog hälsosamt. Och sen har det varit en del dator med bara en hand och det är så svårt att skriva då. Nu sitter Alvin i pappas knä och snackar och jag kan skriva.

Igår vaknade vi upp till ett fantastiskt väder. Familjen hurtbulle begav sig då ut på promenad i snön och det var skönt. Men så mycket snö! Alla från norrut tycker säkert att huvudstadsborna är fjantiga men denna stad är inte byggd för dessa mängder snö. Det var ju totalt kaos i förrgår och igår var det ganska svårt att ta sig fram på ganska många ställen. Vare sig man gick till fots, hade barnvagn eller körde bil. Efter promenaden kom svärföräldrarna hit på lite fika och barnbarnsmys. Alvin var på sitt bästa humör (inte konstigt kanske efter 3 timmars sömn i vagnen) och både skrattde åt och pratade med farmor och farfar. Vi avslutade med lite Buzz och sen när de åkt hem blev jag serverad lyxig middag framför melodifestivalen. Vilken skön lördag!

Även idag har bjudit på promenad i solen och nu ska vi snart göra oss redo för att åka till min ena bror med sambo. De flyttade för ett par veckor sen och vi har fortfarande inte sett nya lyan och de har inte träffat Alvin på typ en månad. Efter det kan det tänka satt det blir lite filmkväll här hemma och så måste vi så klart fira Alvin på 3-månadersdagen. Herregud! TRE MÅNADER. 1/4-dels år. 13 veckor. Ohhhh, det är ju så stort att det måste förtjäna ett eget inlägg lite senare tror jag.

Suddig mobilkamerabild men ni ser ju i alla fall hur glad (och söt) han är 3-månadersbebisen!

Riktig slappardag detta blev. Jag och Alvin har badat i badkaret. Det var populärt men det blev ganska kallt efter ett tag för mig. Man vill ju liksom gärna vara så mycket under vattnet som möjligt men det var lite svårt att samtidigt hålla i Alvin och se till att han hade det bra. Dessutom är vår varmvattenberedare (som jag för övrigt aldrig har sett, det är ganska konstigt det) alldeles för liten. Den värmer liksom inte upp ett badkar utan man får fylla lite i taget och det blir så kallt emellan. Men som sagt var i alla fall Alvin nöjd.

Har faktiskt dammsugit också, 2 våningar till och med så lite nytta blev det.

Nu sitter vi framför en brasa och myser och snart ska vi väl kanske laga oss lite middag. Några enstaka dagar då och då som insnöad kan jag nog tänka mig även i fortsättningen. Detta är ju ganska mysigt.

Ett av ärendena som lagts på is på grund av dagens snöoväder var faktiskt att ta oss till polisen och göra ett pass till Alvin. Inget är bokat ännu men vi har ett väldigt sug efter lite resa och värme och semester. Och verkar ju smart att passa på nu när vi är hemma och lediga alla 3. Fast jag är lite nervös. Vågar man åka med bebis? Vi tänkte ju oss något välorganiserat charterresmål men ändå. Flygning är lite läskigt med bebis och att vara hemifrån känns som ett stort projekt. Men samtidigt så skönt det vore. Byta snön mot sol, isen mot pool och grått mot blått. Någon snäll läsare som har något smart att säga om detta med resa med bebis? Han är ju snart 3 månader och vi skulle väl vilja ge oss av senast april eller möjligen maj i sådant fall. Tror att det är enklare nu när han helammar och inte vill krypa runt överallt än när han blir mer rörlig och man måste oroa sig för mat i främmande länder. Frågade på BVC och de hade inget att invända så länge det är till välordnat land. Vad tror ni? Snälla hjälp mig! Hur som helst ska vi nog någon dag när det är mindre snö på vägarna ta oss till den där passexpiditionen så att han i alla fall har ett pass redo om vi bestämmer oss för att åka. Någon gång inom de närmsta åren kan man ju i alla fall hoppas att vi lyckas ta oss iväg...

Det verkar lugnat sig i Alvin nu. Natten var i princip som vilken natt som helst. Han har möjligen varit lite extra kramig och gnällig idag men med tanke på hur det ser ut utanför fönstret är lite extra klängighet helt ok. Idag blir det inneaktiviteter hur som helst. Vi är insnöade. P är ute och skottar lite så att det i alla fall ska gå att öppna ytterdörren men så mycket mer utomhus ska nog inte denna familj vara idag. Hela staden verkar ju för övrigt vara insnöad och det rapporteras om totalt kaos i trafiken. Vi hade lite planer om ärenden som skulle uträttas men de är alltså lagda på is (hahahahaha.... IS it is). Funderar på att ta det där badet med Alvin idag och sen sitta och värma sig framför brasan med en kopp varmt chai te kanske... fast först av allt ska jag laga lite lunch till mig och min älskade snöskottare.

Nej, det var faktiskt inget kul det här. En mycket ledsen kille har nu äntligen slumrat till i vagnen. Då och då har han varit nöjd men hela tiden ligger något elakt där bakom och gör ont/skapar obehag för honom och till och från har han varit helt otröstlig. Gör så ont i mitt hjärta när han är ledsen och dessutom blir man ju inte tåligare direkt av att höra gråten. Inser att vi nog varit ganska lyckligt lottade hitintills. Vi är inte vana vid gråt. Inte i denna mängd och det är jag väldigt tacksam för. Klart jag klagat på sömnen ibland men problemet har aldrig varit att han skriker då utan bara att han helt enkelt är vaken. Oj, nu är det dags för lite vaggande igen...

Nu är vi hemma igen från BVC med en ganska gnällig Alvin. Läkarbesöket gick prima, han fick bara lovord och beröm för både nacke och leenden. Vi får fortsätta sova med specialkudden så att Alvins huvud formar till sig men även BVC-tanten höll med om att det blivit mycket symetriskare sen sist så det går åt rätt håll. Alvin fyrade som sagt av en massa leenden mot både läkare och BVC-tant men bara fram tills det var vaccinationsdags. Efter det var han ganska otröstlig. Lilla hjärtat grät och grät och grät (och mamman grät inombords). Ammade lite innan vi satte oss i bilen igen och han blev lugn och var det så länge vi körde (vi åkte en extra sväng för att släppa av P hos en kompis han ska låna en bil från) och jag tyckte det hela verkade mycket lovande. Hade hoppats på att han fortsatt sova i stolen när vi kom hem men han vaknade direkt och började smågnälla direkt. Inget var bra. Till slut tog jag fram bärselen och vankade runt med honom i den. Då blev han ganska lugn, gnydde bara till ibland. När jag tyckte han verkade sövd satte jag mig i soffan. Det var inte populärt. Ammade lite men han grät till då och då även under amningen. Efter amningen blev han riktigt glad. I ungefär 5 minuter. Han vill liksom skratta och vara glad men man ser tydligt att det är något som stör honom så då och då kommer det snyftande mitt i skratten. Sen dög inget igen, la honom i vagnen och körde den fram och tillbaka i hallen. I samma stund som P kom hem med lunch till oss så somnade faktiskt Alvin i vagnen och jag körde in den i hans rum och hoppas han ska sova vidare ett bra tag i lugn och ro. Tycker dock att det är lite konstigt att han blev så gnällig på en gång. BVC-tanten sa att det kunde bli så om ett par timmar. Han är i vanliga fall väldigt ognällig (och det kan man uppskatta lite mer när man som nu haft lite jobbigare timmar) och detta nu måste väl ha med vaccinet att göra? Nästa blöjbyte ska jag kolla tempen och ge Alvedon om det verkar behövas. Vill ju att han ska vara sitt vanliga glada jag.

Så resultatet av tävlingen då. Innan sprutan var det ju faktiskt kontroll och vägning och mätning på schemat. Alvin väger nu 5700 g och är 59 cm lång. Summerat oavgjort igen då jag vann vikttävlan och P vann längden. Men nu till det galna. På en månad har han gått upp drygt 1 kilo och vuxit 4 cm. Inte konstigt att han bara äter och sover hela tiden. Det måste ju gå åt en hel del energi för att växa så bra. Han är nu nästan uppe på normalkurvan för både vikt och längd fast han var en månad tidig. Det är ganska bra jobbat det.

Nu ska jag ta tag i den där tvätten som aldrig blev av igår. Jag tror att jag satte på den när jag kom hem (men det trodde jag ju igår med) så det borde gå att hänga den för tork nu. Hoppas jag lyckats bättre denna gång så att jag kan fixa vidare med Alvins nya säng. Om han sover vidare vill säga.

Var tvungen att avbryta mitt bloggläsande då han som bestämmer över tiderna här hemma absolut var tvungen att äta lite (igen). Hungrigt gallskrik tystnade när bröstet var i munnen. Så åt han i typ 3 minuter. Nu äter han visserligen alltid ganska snabbt och effektivt men 3 minuter är ju inte mycket att hänga i granen. Efter 3 minuter slutade han hur som helst äta och valde att istället börja asgarva. Hur glad och nöjd som helst. Det är andra gången idag han gör på det viset. Det är ju fint att han är glad men tyvärr tror jag lite att det går ut över mättnaden. Charmingt ser det i alla fall ut. Älskar hans skratt!

Passade på att springa ner i källaren för att ta hand om tvätten. Tydligen börjar jag bli smått senil (eller förhoppningsvis så är det bara tröttheten som börjar ta ut sin rätt). Tvätten var inte klar eftersom jag aldrig startat maskninen. Det får bli ett nytt försök imorgon för nu måste jag göra oss redo för natten.

Så där ja. Nu har vi handlat madrass i rätt storlek (tack Ida för tipset!) samt täcke och påslakanset. Nu ska allt tvättas och sen kan det bäddas. Det där med att tvätta saker innan de används har jag aldrig brytt mig om tidigare men jag har förstått att det är någon man absolut måste göra med bebissaker. I alla fall verkar ju alla andra göra det och ja vill ju inte gärna vara sämre.

Spjälsäng monterad. Utan ena långsidan så att den kan stå mot min säng så att nattmatningarna blir smidigare. Saknar dock fortfarande madrass så det måste införskaffas innan Alvin kan byta upp sig. Det visade sig dock att måtten tydligen ändrats sen 70-talet. Nyare sängar verkar ha måtten 120x60 (eller till och med 70). Denna är bara 115x50. Innebär lite meck med att hitta madrass men det ska nog lösa sig. Fixig som jag är. Hahahaha...

Nästa steg i växa upp skalan för Alvin är inköp att barnstol. Tror verkligen han snart kan sitta i en sådan om det pallas upp med kuddar så att det är bra stöd. Han är så stark! Dock har jag upptäckt att han helst alltid tittar mot sin vänstra axel. Detta gäller oavsett om han ligger på mage eller rygg. Rädd att läkaren kommer anmärka på det på torsdag och att vi måste hårdträna för att få ordning på det men det är så svårt när han verkligen inte vill. Ångest i mammahjärtat...

Steg 3 i växa upp skalan är att jag köpte nya blöjor idag och det blev storlek 3. Pampers nummer 2 sträcker sig 3-6 kg och eftesom han för 2 veckor sen vägde 5180 (shit att det redan gått 2 veckor sen dess) så kändes det rimligt att byta till 3:orna som är för 4-7 kg. Har dock inte testat ännu.

Nu ska jag försöka lägga filuren i sin korg (för sista gången?) och hoppas att han somnar. Sov ju mer än 3 timmar i streck på eftermiddagen men sen dess har han bara tagit någon enstaka powernap så nu verkar han något övertrött. Kan bli en antingen väldigt bra natt eller en väldigt besvärlig natt utav detta känner jag.

Natti!

Nu ska här monteras spjälsäng. Jag och Alvin tittar på och älsklingen skruvar. Typiskt bra arbetsfördelning. Lite lagom traditionell så där...

Idag har vi varit på föräldragrupp. Eller mammagrupp kanske det heter. Tyckte alla mammorna verkade väldigt trevliga och normala (eller lika onormala som jag) och är mycket glad för att det äntligen har startat. Denna gång var det mest presentation, alla fick berätta om sin förlossning och om de första veckorna som mamma. Kul att höra andra berätta och sköterskan ställde frågor och så så att samtalet kom igång bra. Alvin var äldst, en liten en var bara 5 veckor och så var det 3 st som var födda i december. Tydligen kommer det vara ytterligare 2 st med men en var sjuk och en bortrest idag. Alvin skötte sig exemplariskt. Ett tag var han vaken och satt då mest och log och kollade runt. Sen sov han en stund, vaknade för lite mat och sen satt han snällt och tittade igen. Nu har han sovit i sin bilstol sen vi lämnade BVC vid 12. Undrar varför han aldrig kan sova så gott och länge på natten....

I takt med att kroppen återgår till det normala så utvecklas och växer Alvin. Han har som sagt nästan vuxit ur sin sovkorg. Idag åker vi därför till mina föräldrar och hämtar hem min och mina bröders gamla spjälsäng. Har redan en spjälsäng i Alvins rum som han då och då sover i på dagarna (oftast ligger han dock mest och kollar på den snurrande mobilen). Behöver dock en till i sovrummet som ju är på övervåningen (eller som i ärlighetens namn är hela övervåningen), vill så klart ha honom nära (och framför allt på samma våningsplan) nattetid. Dagtid vill jag dock också gärna ha honom nära och då är ju jag av naturliga skäl inte i sovrummet. Därför behöver vi 2 och då borde den gamla sängen från min uppväxt komma väl till pass. Och så får ju morföräldrarna pussa lite på sitt barnbarn och det är ju aldrig fel.

Att han växer innebär också att vi på torsdag ska på 2-månaderskontroll hos läkaren (fast Alvin blir 3 månader på söndag) och i samband med det får han också sitt 3-månaders vaccin. Det är jag lite rädd för. Nojjig man kan bli för det minsta när det kommer till sitt barn.

Nu ska jag hitta något att äta till lunch så att vi hinner äta innan vi ska på middagen. Som sagt, det är stressigt att vara ledig... Framför allt blir dagarna korta när man får ligga kvar i sängen för att snälla älsklingen tar upp den pigga sonen och låter den trötta mamman sova ostörd. Då blir det lite konstigt med maten och av outgrundlig anledning anpassar sig inte resten av världen till min dygnsrytm.

Glömde berätta om det mest revolutionerande som hände igår.

Blod på pappret. Första tanken "oh shit vad är nu fel". Sen kom jag på att blod inte längre betyder panik. The mens is back. Tusan också. Trodde att den skulle hålla sig borta när man helammar. Tydligen behöver det inte alls vara så och uppenbarligen är det inte så för mig. Och med den kom så klart mensvärken. Usch. Ja, ja, får väl som tidigare i livet vara glad för icke utebliven mens. Inte dags för småsyskon ännu så antar att den är välkommen på något konstigt vis. Men några månader till kunde den gott ha fått hålla sig borta. Hade mens sista gången 8 mars (mitt i utlandssemestern så klart) och nu, 6 februari kom den tillbaka. Antar att cirkeln på något konstigt vis är sluten nu.

Nyss hemkommen från hundpromenad. Hela villaområdet är som en skridskobana. Förut var det isigt, nu är det helt galet halt. Vet att jag klagat en del på snön (fast egentligen gillar jag snö, lite jobbigt med barnvagnen bara) men en sak kan man konstatera: den lyste upp rätt bra. Det är så väldigt mörkt ute nu. Snö kanske inte är så dumt ändå? Och om jag ska fortsätta på pensionärsbanan och klaga på vädret så kan jag meddela att vår grind har frusit fast. Lyckligtvis i öppet läge. Annars hade vi ju varit fast här inne. Men ändå. Man vill ju kunna stänga om sig.

Blev inget bad förut, blev lite stressigt så tog med mig Alvin in i duschen istället. Någon kväll i lugn och ro ska vi nog testa badkaret dock. Men jag är lite orolig att det ska ske utsläpp i vattnet. Har gjort det då  och då i baljan men det är ju enkelt bytt. Har man fyllt upp ett helt badkar är det ju en annan sak och framför allt är det ju en annan sak om man själv sitter i vattnet...

För övrigt måste jag bara berätta att Alvin blir roligare och roligare för varje dag. Han snackar som tusan, skrattar titt som tätt och är så med. Och händerna ska vara med överallt. Och så äter han hur mycket som helst så snart är han väl stor nog att börja på dagis. Eller inte. Men han har i alla fall snart vuxit ur sin sovkorg. Och tydligen måste det som stoppas in också ut. Dags för blöjbyte. God natt!

Oj, dagarna bara rusar förbi. Linda och Isabell på trevligt besök i torsdags. Lugn familjedag på dagen i fredags men på kvällen stack jag och Alvin på tjejkväll med tacos och sällskapsspel. Alvin fick dispens och fick vara med fast han är felkönad. Så kul att träffa gamla fotbollskompisar igen. Igår var bror med sambo här på fika och snälla Jenny hade med sig fikat. Det kallar jag för bra gäster det! Sen kollade vi film, Sebbe och jag lärde mig massor om hur man inte ska vara som mor. Tragisk film. Nu ska jag snart stoppa ner Alvin i ett bad, möjligen ska jag joina. Brukar ju duscha med honom och det gillar han. Ska man kanske testa badkaret? Sen ska vi på lite fika hos Sandra och därefter tror jag att det blir lugn och ro. Men kommande vecka bjuder på en del äventyr den med verkar det som. Det är allt bra stressigt att vara ledig ibland.

DET SNÖAR. Jag vill inte ha mer snö. Igår töade det, regnet droppade, snön droppade från taket och vår gång från huset till grinden förvandlades först till en å. Sen på kvällen när det blev nollgradigt till en skridskobana. Nu är den troligen en förklädd dödsfälla. Is under nysnö. Hur ska man veta vart man ska gå? Tur man har vagnen att hålla sig i när det är dags för hundpromenad. Men snön som kommer virvla in i ögonen och in under halsduken i nacken, vad gör man åt den?

MÅNADENS SMS: Det var ganska kul häromdagen när P startade upp sin gamla mobil och ett SMS han skrev i somras helt plötsligt skickades iväg. Lyckligtvis var det bara till mig det blev så men även jag tyckte det var lite konstigt det som stod eftersom innehållet var ganska passerat.
MÅNADENS UTBROTT: Det är inte alltid så lätt när man är så trött så det är säkerligen stackars P som drabbats. När Alvin gnäller, hunden skäller och jag får dåligt samveta för båda två då blir jag lätt lite stressad och då kan det kanske kanske slinka ut några väl elaka ord ibland. (Förlåt älskling).
MÅNADENS SMAKUPPLEVELSE: Smaken av seger efter att ha vunnit pokern (och därmed en sovmorgon) mot älsklingen.
MÅNANDENS "JAG ORKAR INTE MER": När man är uppe mitt i natten för femtioelfte gången och allt bara är snurrigt i ens huvud för att man är så trött att man inte ens fattar vad klockan är fast man tittar på den så har jag många gånger känt att jag inte orkar mer. Fast sen kurar älsklingsungen upp sig i min famn eller ger ett sådär bländande leende och så orkar man ju lite till.
MÅNADENS PLATS: Soffan är ju helt klart den plats jag tillbringar mest tid i så det får nog bli den.
MÅNADENS SKRATT: Alvins första.
MÅNADENS VÄRSTA: När Alvin gråter otröstligt och man verkligen inte vet vad som är fel. Det skär så i det ömma mammahjärtat.
MÅNADENS FINA: Älskar att se min mamma med Alvin. Världens bästa mormor och hon lyser verkligen upp (mitt i allt sitt sjukdomselände) när hon får umgås med sitt enda barnbarn.
MÅNANDENS BOK: Här hinner vi inte läsa en enda bok.
MÅNANDENS SÅNG: Försöker sjunga allt möjligt för Alvin. Han brukar bli lugn men titta rätt skeptiskt på mig. Ännu har jag inte hittat hans favorit.
MÅNADENS MÅSTE: Fixa barnförsäkring. Påbörjat men de ville ju inte bara teckna den rakt upp och ner utan just nu bedöms Alvins ansökan av riskbedömningsgruppen. Inte som jag hade tänkt.
MÅNANDENS INSIKT: Det är lika bäst att sluta hoppas på rutiner. Ingen dag är den andra lik och bara för att sömnen ena dagen är obefintlig är det inte världens undergång, nästa dag kan det bli precis tvärtom. Eller inte.
MÅNANDENS LÄNGTAN: Längtar ständigt efter mer än 3 timmar sömn i streck.
MÅNANDENS ORD: Troligen sötnöt eller bajs. Sötnöt för att jag hela tiden bara måste säga det till Alvin och pussa honom på huvudet. Bajs för att det är ett ständigt samtalsämne här hemma hos oss.
MÅNANDENS PLAGG: Mjukisbrallor så klart. Och så älskar jag min blåa amningsluvtröja från Boob.
MÅNADENS SAK: Bästa bebisinköpet någonsin är Britxavagnen så att man slipper konka på babyskyddet. Så användbart! Om Alvin får välja sak är det helt klart mobilen mormor köpte med från Barcelona som hänger över skötbordet. Kan roa nästan när som helst.
MÅNANDENS UTFLYKT: Första barnvagnspromenaden i solen hela familjen. Det tog 2 månader (innan vi kom iväg alltså, inte själva promenaden) men det var så mysigt även om det bara var en timme eller så. Hunden glad gör matte glad. Matte glad gör husse glad. Och bebben sover så klart som bäst i vagnen.
MÅNADENS SMAK: Hmmmm, något ojuligt måste det ju vara. Fast mest har jag nog druckit en herrans massa vatten. Fast det smakar ju inte direkt något.
MÅNADENS LJUD: Alvins babbel. Hela tiden vill han snacka och det är så underbart att höra Alvin och älsklingen prata med varandra. Det låter åtminstone som om de förstår varandra.
MÅNANDENS OBEHAGLIGASTE: När jag mitt i natten bytte bajsblöja och Alvin kissar samtidigt som jag lyfter på hans ben för att kunna torka av honom. Blir en sån vinkel att kissstrålen landar i hans eget ansikte. Det tyckte Alvin var väldigt obehagligt, han liksom frustade och såg så förskräckt ut men förstår ju inte vad det är som orsakar obehaget så han fortsätter ändå kissa och jag kunde inte mycket göra. Var liksom tvungen att använda mina händer till att torka bajs för att förhindra katastrof på annat plan.
MÅNADENS LYCKA: vartenda litet framsteg, vartenda leende och att höra Alvin snacka. Och så klart att vi får ännu mera tid med P nu!

Tänkte på en sak igår kväll när det var dags för Alvin att sova. När man lägger ner honom i sin säng/babykorg så skriker han sällan. Han somnar dock inte alltid på direkten. Istället ligger han tyst för sig själv och flaxar med armarna. Helt frenetiskt. Då och då smakar han lite på handen och sen fortsätter han. Han verkar ganska nöjd med det och till slut somnar han nästan alltid av sig själv. Ibland låter det dock lite (tror faktiskt att det är vinddraget från de flaxande armarna som svischar i luften som låter) och då måste ju jag, den oroliga mamman, så klart titta till honom för att se att allt står rätt till. Annars kan ju jag omöjligt somna. Hur som, efter att ha tittat ner i korgen igår när han låg där och flaxade slog det mig att det är ett väldigt udda sätt att somna på. Tänk om även jag och älsklingen (och alla andra vuxna) när det ska sovas la sig och flaxade febrilt med armarna rakt upp i typ 10 minuter för att sen mitt i ett flax slappna av fullständigt och somna. Liksom för att göra av med alla tänkbar energi så att det sen inte ska finnas något alternativ än att sova. Och till råga på allt ligger bebisarna i sängen med gosedjur i storlek som de själva och ska försöka somna. Skulle du kunna somna med ett gosedjur i din egen size bredvid dig?

Tänk vad en liten fis kan göra underverk. Efter mycket mödor kom den ut och nu är det en betydligt lugnare Alvin som ligger här brevid oss i soffan.

Det är inte för inte jag kallar mina killar lillfisen och storfisen.

Och händerna smakar fortfarande bra.

Föresten sitter jag nu och skriver på datorn jag precis har ominstallerat hela windows på. Den funkar prima och nu är jag ganska så stolt över mina datakunskaper.

Jag var ju så glad igår för de dryga 5 timmarna i streck och vaknade riktigt utvilad efter att de kompletterats med ytterligare ett par timmar. I natt sov vi totalt 5 timmar. Detta dessutom utspritt i ungefär 1 timmes portioner. Då är man inte pigg när man måste gå upp 7:30.

Kom i alla fall i tid till amningsmottagningen. Fortfarande svamp men mycket bättre (och idag har jag kunnat amma båda brösten igen!) och amningstaget fick i alla fall godkänt. Nu tabletter för mig så kanske vi kan bli av med äcklet.

Snappade upp ett lite konstigt samtal på amningsmottagningen. De delar ju lokaler med återbesökningsmottagningen för BB så när man är i väntrummet kommer det en del helt färska föräldrar. De är så små och då var ändå Alvin mindre än de flesta av dem. Galet. Kan bli lite avundsjuk på de där alldeles nya men samtidigt inte. Känner att man är så mycket tryggare nu och i jämförelse med dem kan man känna sig som värsta supermorsan som har koll på blöjbyten, hur bilstolen fungerar och så vidare. Ingen annanstans känner jag så men just i jämförelse med de som bara varit hemma och vänt har man ganska bra koll på läget. Hur som helst, det samtal jag hörde utspelade sig mellan barnmorska och en ny pappa. När hans fru blev uppropad berättade han för barnmorskan att det bara var han och bebben och mormorn som var där (jag tyckte just att hon såg lite väl gammal ut för att vara nybliven mor). Aha? Men var är mamman då frågade barnmorskan lite förvånat. Hon var hemma. Och varför det? Jo hon var lite sjuk, ont i magen och så. Detta förundrade barnmorskan lite, eftersom kontrollen ju var just för att kolla mamman (och så klart barnet också) och då var det ju lite dumt att hon inte var med. Speciellt om hon dessutom hade besvär av magen. Vet inte om det kanske var språkförbistringar som orsakade detta då pappan var rätt knagglig på svenska och mormorn inte paratde alls. Kanske hade de inte fått förklarat för sig tillräckligt bra vad det var de var kallade på? Måste i alla fall vara lite udda att patienten inte är med på sjukhuset, blir ju svårt att göra kontrollen då. Blir lite full i skratt men samtidigt är det ju lite ledsamt.

Efter besöket där umgicks jag lite med P, vi åt lunch och sen tog han med sig Alvin i barnvagnen på promenad till en kompis jobb och jag vart ensam hemma för första gången sen början av november. Och vad väljer man att göra då? Hela de 2 timmarna spenderades sovande. Så skönt och det kompenserade för nattens uteblivna sömn ganska bra. Lite läskigt var det att se Alvin lämna hemmet utan mig men allt hade gått super så det ska vi nog våga oss på igen. Ja, och sen var dagen slut och nu lagas det middag. Far och son sitter framför brasan och jag leker lite datahacker och försöker ominstallera windows på vår dator som tröttnat totalt. Kan nog inte bli sämre i alla fall så jag tar risken att misslyckas totalt.

Myspys framför brasan.

Dagarna bara rusar förbi på något konstigt vis och nu är det hög tid att hoppa ner i sängen igen. Ska vara på amningsmottagningen för att kolla svampen på brösten och i Alvins mun redan klockan 9:30 och i vanliga fall ligger jag helst i sängen vid den tiden. Och nu måste vi gå upp redan 7:30 för att hinna. Fattar inte riktigt hur det ska gå till men får väl sova (sömnen, sömnen, återigen sömnen i fokus) lite när vi kommer hem sen om jag är allt för trött. Hade ju hoppats slippa det där återbesöket men det är verkligen inte bra ännu och jag antar att det är bäst att få ordning på det så att amningen inte blir lidande hur ogärna jag än sitter och ammar inför en barnmorska som ska kontrollera att man gör rätt och att Alvin suger bra och allt sånt. Är övertygad om att problemen helt och hållet kommer sig av svampen och att det aldrig får chans att läka eftersom jag ammar så ofta.

Till något roligare: Alvin har sen någon vecka tillbaka upptäckt sina händer. Ständigt ska de in i munnen. Helst hela handen, och allra helst båda på en gång. Och det som inte får plats i munnen passar utmärkt att slå sig själv i ansiktet med. Ibland gör det lite ont och då är det lätt att fälla en tår för att någon varit så elak mot en och slagit en i ansiktet. Lite besvärligt är det ibland då händerna liksom slinker in i munnen innan bröstet eller flaskan och sen inte vill ut men det är ju inte så lätt i början. Igår hittade tummen in i munnen alldeles ensam, det var grejer det! Hur gott som helst att suga på, fast sen råkade den åka ut en kort sekund och efter det var det väldigt svårt att återställa ordningen. Hela handen försökte ta sig in och det var ju inte alls lika bra. Han blev så sur när han inte lyckades med tummen igen och skrek argt (på handen? på mig? på pappa? på munnen?). Så sött fast jag skäms ju lite för att säga att sonen är söt när han är arg. Vet ju själv hur extra arg jag blir då älsklingen skrattar åt mig när jag är sur över något litet fjantigt och nu gör jag likadant själv.

Nu ska jag i alla fall bära upp den redan sovande sonen till sängen och hoppas att han förblir sovande så att natten kan börja. God natter!

Jag ger upp. Det finns inga rutiner och jag kan inte se något mönster. Inatt sov den älskade ungen mellan 12 och 05:30 och den mycket tacksamma mamman fick drygt 5½ timmes sammanhängande sömn. Rekord! Sen vaknade han redan vid 8 igen men fick lite mat och somnade sen hos sin pappa. Så skönt! Men som sagt betyder ju detta inget för kommande nätter så ska inte ha för stora förhoppningar. Men njuta av det goda det ska jag även om det kanske bara var en engångsföreteelse (just därför borde man ju verkligen passa på att njuta - vem vet när det blir så bra nästa gång?).