Gott slut!
Ett år med en ny familjemedlem kan man ju inte kalla annat än succé även om livet med två små barn (och ett stort) inte alltid är en dans på rosor. På det stora hela kommer jag i alla fall minnas 2013 som ett glatt och spännande år och jag tror och hoppas att 2014 blir ännu lite bättre. Ett gott slut önskar jag er alla!
I väntan på nyårsgästerna.
Publicerat: 2013-12-31 @ 15:19:05
Vilmer 9 månader
3/4 dels år har han hunnit bli nu, årets näst sista dag. Allt går i ett rasande tempo och det är inte en lugn stund när han är vaken.
Maten är sig lik sen sist men på grund av väldigt känslig och förstoppad mage har vi på sistone försökt utesluta både ris och pasta och mat med bitar. Det har hjälpt men utbudet är därmed något begränsat och det känns som ett steg tillbaka även om han äter samma mängder som tidigare. Stora skillnaden vad gäller mat och sömn är ju annars att han faktiskt slutat helt att amma på natten. Han äter gröt vid 7 och sen oftast inget mer före frukostgröten. Ibland ammar han vid 6-tiden och ibland dricker han lite vatten (ur flaska!) någon gång på natten. Stora framsteg!
Han har även provat på att sova borta utan problem och han gillar andra trots en period med väldigt mycket gnäll efter mig när jag är i närheten men inte inom synhåll. Utöver natten borta har jag även lämnat 2 barn ensamma med sin far lite längre stunder och varit ute på egna välbehövliga äventyr (middag med vänner samt spa). Och det har så klart gått prima.
Största sömnproblemet är att han vaknar till flera gånger från nattning (som sker bredvid mig i stora sängen men utan att vi har fysisk kontakt) tills jag går och lägger mig. Oftast är anledningen att han ställt eller satt sig upp i sömnen och till sist blir så trött att han börjar gråta när han inte förstår hur han ska lägga sig igen.
Vilmer är fortfarande tandlös men nu MÅSTE det ju snart dyka upp någon. Han kryper, står och promenerar längs med allt och med gåvagn. Idag släppte han dessutom taget och stog i någon enstaka sekund själv. Men det är fortsatt mycket vurpor och mycket blåmärken. Han är ingen fegis i alla fall. På gott och ont.
Favoritsysselsättningen bortsett från allt som har med storebror att göra är just nu att stå vid lådan med plastlådor i köket och slänga ut samtliga på golvet. Tätt följt av att riva sönder och prassla med papper. Han fick en boll i julklapp som också är populär. Och så Alvins saker förstås.
Han tycker om att "bli jagad", liksom sprätter iväg snabbare än vanligt då och han kan fnittra en del. Och låta. Fortfarande oförståeligt, och frågar man efter lampa, mamma, pappa eller Alvin får man bara ett skratt tillbaka. På 10-månaders kollen på Bvc (är ingen vid 9) så kollar de tydligen det, och om han kan vinka och klappa händerna. Så vi har, i kombination med gåendet (om han ska ligga i fas med sin bror som gick vid 10 månader och 1 vecka), lite att jobba på närmsta månaden. Känns långt bort alla dessa färdigheter och för säkerhets skull vill jag förtydliga att jag självklart inte hetsar eller tränar honom på något vis och jag lägger ingen värdering i snabbheten, tycker bara det är kul att jämföra. Hur som känns det alltså långt bort, upplever honom fortfarande som rätt slumpartad och benen känns skrangliga men om det är något jag lärt mig så är det ju just det, att mycket kan hända på en månad. Och ännu mer på 9 månader. Lika länge utanför som inuti mig. Vet inte niomånadersmåtten eftersom vi inte varit på koll nu men tror inte det hänt så mycket, drygt 8 kg och av kläderna att döma 74 cm lång. Roligare och roligare, coolare och coolare och mer och mer älskad för varje sekund.
Publicerat: 2013-12-30 @ 21:06:27
Julafton 2013
Bröderna Buström hade en finfin jul igår och ögonen tindrade på riktigt på den stora flera gånger och då är så klart mamman också nöjd och fäller en osynlig liten tacksamhetstår. Och sen en liten otillräcklighetstår när samma son fällde väldigt många tårar över att inte ha fått någon stor fin bärgningsbil som storkusinen fick. Han var så glad för sitt men samtidigt hela tiden gnagande avundsjuk på den där bilen som tyvärr låg i det allra första paketet som öppnades redan vid 1 för lite lugn och ro för föräldrarna att fika och fixa. Tomten kom efter god julmiddag som fick avslutas lite plötsligt då barnen hann bli otåliga på gränsen till riktigt ledsna. Inte lätt att öva på tålamod inte, vi gick nog lite för långt när de väntat så länge att Alvin gråtande sa "Det kommer inte komma någon tomte till mig. Har jag inte varit snäll?". Men så kom han och glädjen visste inga gränser och Alvin vågade till och med krama honom. Vilmer såg mest väldigt frågande ut. Sen var vardagsrummet plötsligt fullt av presenter och leksaker och kartonger fast vi alla sagt att vi skulle ta det lugnt med klapparna. Vi vuxna lekte julklappslek och gick därmed inte heller lottlösa men det var verkligen barnens dag (precis som det ska vara, även om lyckan väl inte ska räknas i presenter). Det var i alla fall på det stora hela en väldigt lyckad julpremiär hemma hos oss. Våra familjer kom överens, maten blev bra (utom doppespadet som jag köpt för lite av men i gengäld blev det väldigt mycket över av allt annat), traditionerna krockade inte och barnen (och de vuxna!) var som sagt nöjda. Jag kommer väl aldrig komma över att man inte firar med hela familjen längre (med det menar jag inte bara saknaden av mamma utan även av bror 1 och 2 som firade på annan ort) men jag inser ju så klart att det inte är möjligt för alla att fira med alla. Att vara hemma hos oss med alla som ville var ju så nära vi kunde komma och det blev bra. Och julen är dessutom inte riktigt slut än, mer firande återstår till Alvins lycka. Och min. Jag är ju trots allt godjulia och julen är min favorithögtid även om det blev lite ovanligt mycket julstress i år, värdinneskapets baksida. Och det ledde också till ingen tid för ett endaste foto igår tydligen. Dumt Vilmers allra första och Alvins första ordentligt medvetna jul men kanske finns någon släkting som kan rätta till det misstaget. Tills dess min tomte och pepparkaksgubbe några dagar innan firandet (och blåtiran):
Publicerat: 2013-12-25 @ 22:40:40
Blå jul
Vilmer firar in julen med en snygg blåklocka. Matchar fint till det ännu inte läkta jacket i hårfästet (ej i bild). Snoret och dreglet är mer stående accessoarer.
Publicerat: 2013-12-24 @ 09:10:54
Sömnen
Bäst att skriva några rader om sömnen så länge den varar. Från senaste veckornas (månadernas?) katastrof med amning 5-6 gånger per natt och 3-5 uppvak per kväll från nattning tills jag går och lägger mig bestämde sig Vilmer i tisdags för att sluta äta på natten. Helt. Så mellan kvällsgröten vid 19 och frukostgröt vid 7:30 äter han inget. Han sover inte konstant däremellan men 2-3 uppvak per natt som löses ganska snabbt känns helt ok i jämförelse mot hur det varit. Eftersom han sover bredvid mig i sängen från första uppvaket (efter att jag lagt mig) vaknar jag knappt utan stoppar bara i napp eller klappar om. Senaste två kvällarna har jag också låtit bli att amma vid nattningen och båda dessa kvällar har han sovit väldigt mycket bättre än någonsin tidigare. Igår somnade han bredvid mig (men utan fysisk kontakt) i vår säng och flyttades över till spjälsängen vid 20. Han vaknade till 22 då han somnade om efter enkel tillrättaläggning i sängen. Tidigare har jag alltså sprungit upp och ner flera gånger per kväll. Så kanske kanske har experterna rätt i att barn faktiskt klarar sig utan nattmat i 12 timmar och att insomning inte ska förknippas med ätande. Kanske. Med Alvin gick det verkligen inte att bara ta bort amningen utan den byttes mot flaska men lillbrorsan verkar sköta regleringen själv alldeles utmärkt. En positiv skillnad, i övrigt blir Vilmer bara mer och mer lik sin bror. Nästa steg blir att låta honom somna i sin egen säng själv och sova där hela natten men jag tar ett steg i taget, tycker det är stort nog att somna själv och inte ammandes eller vaggad i min famn just nu. Amningen låter jag fasas ut i Vilmers takt. Han har ju knappt ammat dagtid på evigheter men nu har han varit lite sugen på en slurk efter förmiddagsvilan och har då fått det. Har ingen brådska att sluta så länge han är nöjd och sömnen och övriga mål funkar.
Som extra bonus bjöd dessutom Alvin på en hel natt ensam i sitt rum inatt så smart kanske P kan flytta upp i sovrummet igen. Hoppas...
Publicerat: 2013-12-21 @ 19:59:14
Hört från Alvins rum
P: hur många kompisar har du på dagis då?
Klok liten pepparkaksgubbe (andra kvällen i rad han vill ha dräkten på sig hela kvällen).
A: Inga. De är hemma.
Ja, vad tror pappan, att det är några barn på dagis klockan 7 en fredagskväll? Har han ingen koll eller?
Klok liten pepparkaksgubbe (andra kvällen i rad han vill ha dräkten på sig hela kvällen).
Publicerat: 2013-12-20 @ 20:38:24
Äldre
Så jävla trött blir jag på blogg-appen när jag nästan skrivit klart ett helt inlägg om min födelsedagshelg och sparar som utkast och sen när jag loggar in för att skriva det sista är allt borta. Gaah!
Ja, ja, jag blev alltså ett år äldre igår. Äldre och visare (eller inte). Jag måste i alla fall se sliten ut men det kan lika gärna vara sömnlösheten som åldern. Efter ganska tydliga instruktioner till P fick jag en barnfri hotellnatt i present. När storfisen hämtats av morfarn och lillfisen lämnats hos farmorn och farfarn åkte vi (efter hämtlunch i soffan) in till stan och checkade in. Och möttes av den vänliga (?) frågan om vi lämnat barnen hemma för en natt på tu man hand. Syndes tröttheten och frihetskänslan så tydligt alltså? Fint rum med fantastisk utsikt, massage för mig, Spa för oss båda och sen en mogen middag i hotellets restaurang hann vi med innan jag stängde ögonen vid 11. Och vaknade 7:30 (och några gånger däremellan så klart). Vad tusan! Men det var så underbart ändå. Bästa helgen på evighet (sist jag sov barnfritt var i februari(!)) och till och med mjölkstockningen var värd besväret. Så efter en inte alls så sen frukost som jag hade önskat åkte vi hem och inväntade barnleveranser och födelsedagsfirargäster. Och Alvin var den bästa firaren av alla. Så sprudlande glad sprang han in och ropade "grattis mamma!!!" och gav mig tidernas bästa kram. Både han och Vilmer hade haft det bra. Helt väntat vad gäller Alvin, lite mer förvånande hade Vilmer inte gråtit en enda gång, sovit långa pass i egen säng samt druckit välling! De uppför sig annorlunda på bortaplan kan man säga. Det var i alla fall gott att få hem dem och nu vet jag ju vad Vilmer kan. Allra bäst tyckte dock mitt vänstra bröst att det var att födelsedagsfirandet inte var längre än så.
Publicerat: 2013-12-16 @ 22:15:46
Egna lussetraditioner
Med vild bebis i hemmet var det där med julgran ingen självklarhet men nu är den på plats på barnsäkerplats, pyntad av Alvin (ok, lite hjälp fick han av mig). 
Lite eget luciafirande då vi passade på att försöka sova istället för att infinna oss på dagis klockan 7. Känns som det var ett bra beslut och dagen har varit väldigt mysig och avslutas framför brasan med ett glas julmust.
Publicerat: 2013-12-13 @ 21:24:06
Elefanter i öronen
Alvin kommer fram till mig med en ficklampa:
-Mamma, jag ska bara lysa och se om du har någon elefant i örat.
Det hade jag tydligen. Bra att veta.
Publicerat: 2013-12-13 @ 14:08:26
Tröttsamt
Min yngsta son har tydligen helt lagt ner det här med att sova. Han var i ärlighetens namn ingen mästare innan men nu kör han max en timme i stöten och vaknar däremellan med ett illvrål. Vet inte riktigt vad som är problemet, tänder på g känns det som vissa nätter, magknip andra, hosta och förkylning vissa och bara allmän saknad efter mig som grädde på moset. Men han kan ju inte gärna sakna mig när han ligger på mig så något mer än en tuff separationsfas är det. Troligen en härlig kombination av olika onda ting. En härlig inte-sova-mix.
Och äldste sonen pratar om monster och lejon och tigrar men det är i alla fall P som skrämmer bort dem på nätterna. P som lyckats ramla så han fått sprickor i 2 eller 3 revben och därmed är tämligen invalid för tillfället. Det ska ju inte vara lätt alltid.
På plussidan finns att jag är ganska klar med julklappsinköpen. Alla barnklappar (både till mina egna och deras kusiner) är klara och återstår bara klapp till klapp-bytar-lek och P. Och imorgon ska vi klä nyinköpt julgran i äkta plast. På något vis ska ju lucia firas trots att jag igår natt vid 3-snåret tog beslutet att inte köra upp hela familjen 1,5 timme tidigare än vanligt en ledig dag för att låta Alvin delta i luciatåget på dagis. Hoppas jag blir förlåten.
Publicerat: 2013-12-12 @ 20:02:36
Ihoptejpad
Oj, oj. Idag fick det bli ett besök på vårdcentralen. Inte på grund av hosta och plötsliga gallskrik mitt i natten (som jag annars låg och funderade på mitt i natten) utan för att tejpa ihop pannan på Vilmer efter att en fallande vas orsakat ett rejält jack. Här går man runt konstant med hjärtat i halsgropen gör att han ska göra sig illa när han klättrar, ramlar, ställer sig mot allt och busar och så är det ouppmärksamhet från min sida som orsakar blodvite. Har en vas med ljusslinga i på ett köksskåp och sladden hade på något vis åkt fram framför skåpdörren så när jag med Vilmer på armen öppnade luckan för att ta ett glas ramlade vasen ner och slog oss båda i huvudet. Jisses vad det blödde. Men efter lite tröst, tvätt och konsultation med vårdguiden och kusin kom vi fram till att det nog var lugnt. Men kusin sa att det nog borde tejpas och att jag kunde göra det själv (och så kom ett sms med långa instruktioner). Eftersom jag dock varken hade tejp eller talang för ändamålet ringde jag vårdcentralen och blev lovad hjälp av en sjuksköterska. Så nu är han både omplåstrad och undersökt av sköterska och ännu grundligare undersökt av läkare eftersom sköterskan tyckte det var bäst med tanke på hans ringa ålder. Ingen fara på taket, han har varit pigg och glad och ätit som han ska hela dagen och ser nu bara sargad ut med blå bula, tejp och aningens blodigt jack. Pjuh! Ska verkligen undvika liknande situationer i fortsättningen. Fy vad rädd man blir. Och vad hemsk jag känner mig, Mitt lilla lilla hjärta.
Precis i hårfästet mitt i syns det hela.
Intressant för övrigt hur man reagerar när ens barn gör sig illa. Vasen studsade som sagt i mitt huvud också. Det gjorde ont precis då men sen när jag såg Vilmer blöda glömde jag liksom det. Inte förrens när vi kom hem igen och allt kändes lugnt och jag skulle tugga kände jag hur ont jag själv fått. En rejäl bula, även den lite blodig (men verkligen lite i jämförelse med Vilmer) ovanför örat. Men den smällen, som troligen dämpade Vilmers rejält, hade jag gärna tagit 100 gånger om. Tänk om han fått en kraftigare smäll eller om den tagit aningens längre bak på den fortfarande öppna fontanellen. Hemska tanke!
Publicerat: 2013-12-06 @ 20:09:39
Verkligheten
Igår var jag i kontakt med verkligheten igen. På besök på jobbet för första gången sen i februari. Jag har ju lunchat med min chef flera gånger tidigare men igår vågade jag mig upp på kontoret också. Och glada nyheter var att vi har flyttat till nytt våningsplan och nu sitter tillsammans med de bolag jag tidigare arbetat med. Finare och fräschare och roligare sällskap! Bra var också att jag fick veta detta av en slump innan jag gick dit och slapp irra runt och leta i de lokaler jag redan tidigare hade dålig koll på. Det var kul att hälsa på och kul att märka att man inte var bortglömd. Och så kommer en liten, liten längtan tillbaka. Fast bara en väldigt liten. Även om det ibland skulle vara skönt att få använda hjärnan och vara liten vuxen igen så är det alldeles för bra hemma fortfarande för att jag skulle göra slag i saken på riktigt. Det lät i alla fall hoppfullt med uppdrag när jag väl kommer tillbaka, vilket nog är planerat till efter sommaren, och det fanns även vissa valmöjligheter lät det som. Så kontakten med verkligheten känns lyckad och Vilmer fick så klart både beröm och den uppmärksamhet han förtjänar. Och sen var det skönt att promenera hemåt med sovande bebis och ta sig en kopp te i soffan. Min verklighet just nu.
Publicerat: 2013-12-05 @ 19:51:05
Kurragömma
Igår tappade jag bort lillfisen för en sekund här hemma. Hittade honom lyckligtvis och lycklig sittandes under vedkorgen, som han på något vis måste ha vält över sig, knaprandes på ett vedträ. Så söt!
Han verkar må lite bättre nu, fortfarande oklart vad som stört honom men febern är i alla fall borta. Tycker tandsprickning varit en rimlig förklaring och det tycker jag fortfarande även om inte en endaste liten pigg setts till ännu. Med tanke på den förkylning, med hemskt halsont och enorma mängder snor, som just nu plågar mig och hans far kan man kanske dock ana att den haft något med saken att göra.
Publicerat: 2013-12-05 @ 19:24:14
Julpyssel
Nu drar vi på julpyssel på dagis, jag och den ofrivillige tomtenissen. Och så klart är Alvin redan där. Ska bli spännande att klippa och klistra med Alvin, som senast förra veckan kom hem från dagis med ett stort jack i tröjan som han hade råkat klippa när de pysslade, samtidigt som jag ska ha koll på virvelvinden på golvet. Eller jag omformulerar mig: Som jag är glad om jag har på golvet. Han har dock varit aningens hängig senaste dygnet så kanske är han lite lugnare än vanligt. Hoho, önsketänkande.
Publicerat: 2013-12-03 @ 14:50:39
Stolt och stor
Två nätter utan napp och utan några större strider. Så stolt man kan bli över en trulig liten treåring som helt plötsligt blivit så stor utan blöja, napp och välling. Och han är (så klart) minst lika stolt själv.
Publicerat: 2013-12-03 @ 10:14:27
Nappfritt
Ny månad. Nya tider.
Ett minne blott?
P har precis nattat Alvin utan napp. Napparna har Alvin slagit in i ett paket som tomten ska få på julafton. Vi har pratat om detta sen i somras då vi var på Tomtelandet i Mora och tomten där hade massor av skänkta nappar i sin gran. Vi kom dock på att det ju kan vara tråkigt att ta första nattens förmodade fight på julafton så idag sa jag att vi ska göra i ordning ett paket innan. Jag hade tänkt mig om någon vecka men han ville NU. Och jag försäkrade mig om att han fattat innebörden av detta och han ville ändå. NU. Vid nedvarvningen i soffan fick han sin apa och frågade då efter nappen. Jag påminde om paketet och han sa då (kreativt) att han kunde låna en av Vilmers. Jag skrattade lite och sa att han ju är stor och inte behöver napp längre. Då skrattade han med och upprepade några gånger att han är stor. Samma sak hade han sagt till P i sängen. "Pappa, jag är stor nu, jag har inte napp och jag dricker inte välling", sen somnade han som vanligt. Hur natten blir återstår att se men shit vad imponerade och stolt jag blir över våra stora lilla kille. Han bestämmer sig och sen kör han. Nu är vi ju inte i mål med napparna ännu men både blöjor, välling, ny säng, nytt rum och nu napparna har han tacklat på samma sätt. Vi har förberett genom att prata om det nya men aldrig tjatat och så bestämmer han sig och kör utan minsta strid. Coolt. (Och ja, lite jinx på detta nu då men jag är imponerad även om det bara funkar ikväll).
Ett minne blott?
Publicerat: 2013-12-01 @ 20:40:56
Vilmer 8 månader
Vi firade av november med 3 namnsdagsbarn och en 8-månaders. Det har hälsomässigt varit en tuff månad, denna 8:e i Vilmers liv. Konstant hosta, en hel del snor och dessutom en magsjuka. Dock verkar det ändå inte gå någon större nöd på honom. Han växer och äter och utvecklas som han ska.
Prick 8 kg och 71 cm två dagar innan 8-månadersdagen. Just nu precis hälften så lätt som sin bror (som ju vägde 16 kg på 3-årskollen), coolt och lär ju inte hända igen, och nästan 1 kg mindre än vad Alvin vägde vid samma ålder. Har 68 eller 74 i kläder och storlek 4 i blöjor.
På matfronten inget nytt sen 7-månadersrapporten. Gröt (Nestle 6-månaders ftuktgröt) till frukost kring halv 8, vila 1-2 timmar från klockan 9, en burk mat och lite frukt till lunch vid 11. Gillar släta puréer bäst och Hipp är favoriten (vilket Bvc-sköterskan tydligen kunde se på hans hudton). Mellis vid 13:30, om vi är hemma, ofta en halv portion gröt blandat med 1/2 banan (eller mer!), vila cirka 45 minuter kring 14. Ibland byter melliset och vilan plats. Middag, samma mängd som lunchen, senast 17 och sen en portion gröt innan 19. Tar fortfarande inte flaska, men vi har slutat kämpa. Får vatten i pipmugg vid måltiderna och ungefär hälften kommer ut genom mungiporna. Det som skiljer sig sen sist är nattning och nattmat. Nattas numera i egen säng (äntligen möjligt då Alvin flyttat ner till egna rummet) kring halv 8. Sover ofta oroligt första timmarna och får därför komma till min säng när jag går och lägger mig vid 22-23. Ammar innan nattning och ibland vid något av kvällens uppvak. Hade fått bort nattmaten helt mellan 22 och 05 men sjukdom drev det tillbaka och nu blir det oftast en portion kring 2-4 och sen mer när han vaknar och anser att det är morgon vid 5-6. Försöker då köpa mig lite mer sängtid (så värst mycket sömn blir det inte) och det funkar oftast. Ska ta nya tag med detta men han är nu inne i en period då han vaknar med ett gallskrik och är otröstlig så inte så lätt att neka det (enda) som lugnar bäst då. Kan kanske vara tänder på g (men det har jag sagt länge). Hittar honom nästan alltid stående i sängen som nu är monterad i botten.
Kryper uteslutande, reser sig mot precis allt, klättrar upp i Alvins säng, över saker och upp på det mesta. Promenerar med pall framför sig, vi måste laga gåvagnen så vi kan prova den. Går sakta utefter möbler, mer för att byta position än för att faktiskt ta sig någonstans. Släpper taget ibland om något lockar men då blir det duns ner i golvet. Ofta på rumpan men det blir oroväckande många smällar mot huvudet också. Tror att det, på grund av hans tanighet är väldigt tungt i förhållande till kroppen och gör det svårhanterat. Har på allvar börjat fundera på hjälm men oklart om den faktiskt skulle göra nytta och få sitta på...
Har börjat fatta någorlunda när man vill att han ska krypa till en och sträcker ibland upp armarna när han vill bli upplyft. Och drar i mina byxben när han vill det samma. Har kanske en tendens till pincettgrepp, kan plocka med brödbitar och liknande lite mer kontrollerat och hanterar även bitar i munnen bättre.
Fortfarande inga tänder, kan stundtals vara väldigt högljudd utan att vara varken arg eller ledsen. Han bara låter och testar rösten. Tycker det låter som han härmar "hej" men det är nog mest en slump.
Skrattar högt åt största idolen storebror, barn i allmänhet och även åt vuxna då han får ordentligt med uppmärksamhet. Gillar hårda leksaker, allra roligast är papper. Att prassla, att riva och att äta, så tyvärr inte en tillåten leksak.
Han har världens underbaraste leende och kluckande skratt men har även börjar visa på mer och mer humör senaste tiden och det har varit lite kinkigt och mammigt men det kan ju faktiskt vara på grund av alla sjukor och så är den väl här, stora separationsfasen här nu (vilket säkert är en anledning till dålig nattsömn). Hur som helst, även kinkig är han världens gosigaste, älskar pussar och kramar och att mysa. Åh vilken underbar liten vildunge (till) vi har fått! Man kan ju inte annat än älska.
Publicerat: 2013-12-01 @ 14:53:02
