Logik enligt Julia

Ja, ja, jag blev alltså ett år äldre igår. Äldre och visare (eller inte). Jag måste i alla fall se sliten ut men det kan lika gärna vara sömnlösheten som åldern. Efter ganska tydliga instruktioner till P fick jag en barnfri hotellnatt i present. När storfisen hämtats av morfarn och lillfisen lämnats hos farmorn och farfarn åkte vi (efter hämtlunch i soffan) in till stan och checkade in. Och möttes av den vänliga (?) frågan om vi lämnat barnen hemma för en natt på tu man hand. Syndes tröttheten och frihetskänslan så tydligt alltså? Fint rum med fantastisk utsikt, massage för mig, Spa för oss båda och sen en mogen middag i hotellets restaurang hann vi med innan jag stängde ögonen vid 11. Och vaknade 7:30 (och några gånger däremellan så klart). Vad tusan! Men det var så underbart ändå. Bästa helgen på evighet (sist jag sov barnfritt var i februari(!)) och till och med mjölkstockningen var värd besväret. Så efter en inte alls så sen frukost som jag hade önskat åkte vi hem och inväntade barnleveranser och födelsedagsfirargäster. Och Alvin var den bästa firaren av alla. Så sprudlande glad sprang han in och ropade "grattis mamma!!!" och gav mig tidernas bästa kram. Både han och Vilmer hade haft det bra. Helt väntat vad gäller Alvin, lite mer förvånande hade Vilmer inte gråtit en enda gång, sovit långa pass i egen säng samt druckit välling! De uppför sig annorlunda på bortaplan kan man säga. Det var i alla fall gott att få hem dem och nu vet jag ju vad Vilmer kan. Allra bäst tyckte dock mitt vänstra bröst att det var att födelsedagsfirandet inte var längre än så.