Logik enligt Julia

Årets julgranskula, 100 dagar innan bf:

Det är enligt P bara idioter som handlar sina julklappar dagen innan julafton och därför borde det enligt samma person vara väldigt tomt i butikerna en dag som denna. Tydligen finns det dock fler idioter än oss i Bromma och vi var inte alls ensamma på vår shoppingtur.

Allra först var vi faktiskt och köpte en bil. En alldeles riktig V70. Vi har insett att nu när jag typ inte kan gå måste vi ha två och idag dök rätt upp. Efter det begav vi oss på mer traditionell julshopping och tydligen hade jag redan glömt anledningen till bilinköpet och gick alldeles för mycket och för långt. Till slut kom vi i alla fall hem med de klappar vi skulle (och en som verkligen känns som en nödlösning) och då bakade jag och Alvin pepparkakor. Om man verkligen anstränger sig kan man kanske nästan se vad någon enstaka föreställer. Efter dessa kraftansträngningar har jag nu landat i soffan med alldeles för mycket (nästan lite onda?) sammandragningar. P har griljerat skinka och gjort dopp i grytan som vi precis satt i oss till lite julmust. Nu snart pepparkakor och julen kanske faktiskt är här nu?

Min julkula igår 25+2:

Det tar onekligen på krafterna att bli äldre. Så mycket att jag inte klarat av att blogga sen jag i lördags blev ett helt år klokare. Eller så kan det komma sig av att vi var borta på mini-weekend i svit (som älsklingen typ lurat sig till) på Waxholms hotell. Vildingen sov hos farmor och farfar så vi passade på att utnyttja tiden maximalt och gick och la oss vid halv elva. Och somnade på stört. Gott julbord var det i alla fall och badkaret gick inte av för hackor. Ett tredje alternativ till min tysthet kan vara att jag sen i måndags sitter och lär upp min vikarie på jobbet. Det går fin-fint men lite jobbigt är det allt med någon hängande över axeln dagarna i ända.

Lite jobbigt är det också att Alvin börjat vara ganska ledsen när man hämtar på dagis. Alltså inte av att man hämtar utan han är ledsen och sitter i knät hos någon när man kommer. Varje dag och på grund av detta försöker jag komma allt tidigare men det har inte hjälpt. De säger att han är jätteglad hela dagarna men det känns ju inte så kul ändå. Och att hämta tidigare och tidigare sätter sina spår. Jag får ju stressa för att hinna med jobb och hämtning och det känns som att det har en dålig effekt på mina sammandragningar (månadens tappkontroll i måndags såg dock bra ut!). Och på det där helvetiskt onda under höger bröst och rakt igenom kroppen ut i ryggen som ingen kan säga vad det är. Blir bra med lite julledigt för hela familjen snart. Sen rivstartar jag ju året med årsbokslut men det är en annan historia. Efter det hoppas jag på lite nedtrappning. Slog mig att om denna bebis har lika bråttom ut som Alvin så är det bara 2 månader kvar efter nyår innan vi blir 4. 2 månader är väldigt lite när man inte fixat något alls och inte ens har en vagn. Shit!

Inför julbordet i lördags:

Luciafirande på dagis imorse.

Min tänkta pepparkaksgubbe vägrade totalt, blev bara mössan och sen stod han med ryggen mot publiken hela uppträdandet. Ingen succé direkt och 7:15 var okristligt tidigt, inte bra förutsättningar för glada barn. Tidigt väckt, konstiga kläder, annorlunda stämning och fullt med vuxna på dagis. Kanske inte så konstigt att typ hälften av alla småttingar protesterade på diverse vis. Och sen blev det ju inte direkt bättre när alla föräldrar skulle gå. Nej, röstar starkt för eftermiddags luciafirande fortsättningsvis. Jag är verkligen en julälskare men detta hade vi nog kunnat vara utan. Nedan ser ni min bästa (!) bild från imorse. Tror dock att farmorn lyckades ta några bilder på sur kille med napp och konstig mössa så att det i alla fall förevigades. Alvins första luciatåg.

Snart slut på v 24. Första barnmorskebesöket sedan inskrivningen förra tisdagen. Fick lyssna på hjärtljud (136) men det var för tidigt att få mäta. Blir ett besök till innan jul och då blir det provtagning, mätning och hjärtljud igen. Känns som det är på riktigt nu men samtidigt kan det ju mycket väl vara 4 månader kvar. 4 månader, det är lång tid det. Bortsett från problem med sammandragningar, konstig smärta rakt igenom bröstet och allmän trötthet så är tiden det absolut jobbigaste med denna graviditet än så länge. Livrädd att filuren där inne ska titta ut ännu tidigare än Alvin. Vill inte vara lika oförberedd som jag var då när vattnet helt plötsligt gick men samtidigt kan det ju mycket väl vara så att vi går hela vägen denna gång. Varje dag över en månad innan bf kommer ju kännas som övertid fast jag försöker ställa mig in på bf (utan att bli chockad om det blir tidigare). Lyckas inte riktigt lura min hjärna som jag gjorde sist (då jag räknade bf+14 (julafton) bara för att slippa känna den långa väntan som jag hade hört om. I och för sig var det ju ändå till ingen nytta den gången. Och ja, ni hör ju hur det snurrar i mitt lilla huvud...

Magen för 2 dagar sedan (23+3):

Alvin är så rolig nu när han pratar. Han har lärt sig våra namn. Nästan i alla fall.

Jag heter Avin
Mamma heter Ulia
Pappa heter Paprika

Lite luddigt uttal på mig och honom själv. Klockrent uttal på Patrik som numer går under namnet Paprikan här hemma.

Idag har han även lärt sig att morfar heter Uffe, och ni må tro att det värmer (men samtidigt sticker till rätt hårt) i hjärtat när han frågar vad mormor heter.