Logik enligt Julia

Tyst här länge nu och så kommer jag in enbart för ett skrytinlägg från en stolt mamma.
Han skriver som man kan se gärna i cirkel (även på större papper) men idag fick han till det som sig bör och följde även upp med att skriva "Vilmer" (jag fick fylla på med "E" dock) och sen även Julia (i cirkel) och Patrik. Och skriver han möjligtvis tidernas sötaste "R"?

Vid frukosten i förrgår tittade Alvin på min mugg och sa:

Passade på att göra ett snabbstopp hos frisören för att klippa luggen idag när jag och Alvin var och handlade. När jag var klar och betalde villa Alvin absolut klippa sig han med (vilken unge ber om det?). Jag var dock elak och sa nej eftersom han var hos samma frisör för två-tre veckor sedan och han helt enkelt inte har så mycket att bli av med. Alvin gjorde då det enda rimliga och la sig på golvet och sparkade och skrek "jag vilk klippa mig maaaaaaammaaaaaaa". Han upprepade sen detta inte mindre än två gånger på olika ställen i gallerian och skrek vidare hela vägen ut att han visst borde få klippa sig hos frisören. Hoppas han är lika entusiastisk nästa gång det är dags. Pjuh!
Nyklippt för inte alls så längesen. Om jag får säga.
Mottalande nog i en bebisgunga.

Hela 42 månader blev han igår. Storkillen.

P sa till Alvin att inte torka av sina händer på byxorna igår när vi satt och åt. Och fick ett svårbemött svar.

Han har sina bestämda åsikter vår treåring. Vilmer fick en pekbok med "Lille katt"-sången i födelsedagspresent. Första gången vi läste/sjöng den och kom till ko-versen blev Alvin mycket upprörd. Det är ju ingen liten, utan en stor, ko på bilden. Så nu tvingar han oss att sjunga "Stora ko". Och det är bäst att lyda.

"Nej, jag har slutat med blöja" sa Alvin idag när det var dags att sätta på pyamas och nattblöjan.

Det pågår trädbeskäring i trädgården denna vecka (de verkar komma lite när som på grund av vädret som verkar ha lite svårt att bestämma sig för vilken årstid det är). Hemma pågår soffklättring och det var tydligen spännande att titta ut på gubben i trädet. För både liten och stor. Hittade dem så här när jag kom tillbaka från köket.

Har haft fullt upp här med att torka näsor, underhålla barn och bära på gnällig bebis. Och vakta klätterapa och leka Emil. Men nu är det kanske lite ordning på torpet igen. Hur som helst måste jag faktiskt ta mig tid att skriva lite om vår 3,25-åring. Alldeles försenat men imorgon eller på lördag (det finns ju inget 30:e denna månad så när ska vi fira då?) är det en 11-månaderssammanfattning som väntar så lite brått att få till detta innan. För att upprätthålla den nyfunna ordningen på torpet inte minst.
I tisdags tog vi en promenad till Coop för att handla och bryta tristessen och Alvin ville väldigt gärna leka födelsedag. Han ville ha grön tårta så efter handlingen fikade vi och delade på en prinsessbakelse och därmed var kalaset (och hans dag) fulländad. Det är sannerligen de små sakerna som har betydelse.

Alvin idag vid lunchen:

Det är lätt att glömma bort den storas framsteg när man har en liten som uppenbart tar sig framåt för var dag som går men han växer han med vår 3-åring. Dels på längden tror jag för alla byxor är plötsligt för små och vi har fått gå på storlek 110, vilket känns konstigt då han ju var 99 lång för 1,5 månad sen men han är väl långbent som sin far kan man tro. Men mest av allt imponerar han som pusselläggare. Han fick flera i födelsedagspresent. Riktiga pussel, varav ett med 56 bitar (!) som han helt plötsligt lägger själv. Han sitter ofta bredvid mig vid bordet och pusslar medan jag matar Vilmer. Hur lärde han sig det? Och sen så räknar han. Rabbla siffror upp till drygt 20 har han kunnat länge även om han ofta kan råka hoppa över någon siffra men nu kan han faktiskt räkna på riktigt i alla fall upp till 5. Alltså säga hur många fingrar man håller upp eller i adventsljusstaken hur många ljus det är och hur många som är tända. Allra nyast är dock ett nyfunnet intresse för bokstäver (som han dock kallar siffror). Han vet kanske hur A ser ut och framför allt vet han att alla har en bokstav och frågar när han ser om det är hans eller min eller någon annans. Och så rabblar han alfabetet i bokstavssången men det är nog mest att han väldigt snabbt lär sig sångtexter. Han har så plötsligt blivit så stor!

Bäst att skriva några rader om sömnen så länge den varar. Från senaste veckornas (månadernas?) katastrof med amning 5-6 gånger per natt och 3-5 uppvak per kväll från nattning tills jag går och lägger mig bestämde sig Vilmer i tisdags för att sluta äta på natten. Helt. Så mellan kvällsgröten vid 19 och frukostgröt vid 7:30 äter han inget. Han sover inte konstant däremellan men 2-3 uppvak per natt som löses ganska snabbt känns helt ok i jämförelse mot hur det varit. Eftersom han sover bredvid mig i sängen från första uppvaket (efter att jag lagt mig) vaknar jag knappt utan stoppar bara i napp eller klappar om. Senaste två kvällarna har jag också låtit bli att amma vid nattningen och båda dessa kvällar har han sovit väldigt mycket bättre än någonsin tidigare. Igår somnade han bredvid mig (men utan fysisk kontakt) i vår säng och flyttades över till spjälsängen vid 20. Han vaknade till 22 då han somnade om efter enkel tillrättaläggning i sängen. Tidigare har jag alltså sprungit upp och ner flera gånger per kväll. Så kanske kanske har experterna rätt i att barn faktiskt klarar sig utan nattmat i 12 timmar och att insomning inte ska förknippas med ätande. Kanske. Med Alvin gick det verkligen inte att bara ta bort amningen utan den byttes mot flaska men lillbrorsan verkar sköta regleringen själv alldeles utmärkt. En positiv skillnad, i övrigt blir Vilmer bara mer och mer lik sin bror. Nästa steg blir att låta honom somna i sin egen säng själv och sova där hela natten men jag tar ett steg i taget, tycker det är stort nog att somna själv och inte ammandes eller vaggad i min famn just nu. Amningen låter jag fasas ut i Vilmers takt. Han har ju knappt ammat dagtid på evigheter men nu har han varit lite sugen på en slurk efter förmiddagsvilan och har då fått det. Har ingen brådska att sluta så länge han är nöjd och sömnen och övriga mål funkar.

P: hur många kompisar har du på dagis då?
Klok liten pepparkaksgubbe (andra kvällen i rad han vill ha dräkten på sig hela kvällen).

Alvin kommer fram till mig med en ficklampa: