Logik enligt Julia

Det är lätt att glömma bort den storas framsteg när man har en liten som uppenbart tar sig framåt för var dag som går men han växer han med vår 3-åring. Dels på längden tror jag för alla byxor är plötsligt för små och vi har fått gå på storlek 110, vilket känns konstigt då han ju var 99 lång för 1,5 månad sen men han är väl långbent som sin far kan man tro. Men mest av allt imponerar han som pusselläggare. Han fick flera i födelsedagspresent. Riktiga pussel, varav ett med 56 bitar (!) som han helt plötsligt lägger själv. Han sitter ofta bredvid mig vid bordet och pusslar medan jag matar Vilmer. Hur lärde han sig det? Och sen så räknar han. Rabbla siffror upp till drygt 20 har han kunnat länge även om han ofta kan råka hoppa över någon siffra men nu kan han faktiskt räkna på riktigt i alla fall upp till 5. Alltså säga hur många fingrar man håller upp eller i adventsljusstaken hur många ljus det är och hur många som är tända. Allra nyast är dock ett nyfunnet intresse för bokstäver (som han dock kallar siffror). Han vet kanske hur A ser ut och framför allt vet han att alla har en bokstav och frågar när han ser om det är hans eller min eller någon annans. Och så rabblar han alfabetet i bokstavssången men det är nog mest att han väldigt snabbt lär sig sångtexter. Han har så plötsligt blivit så stor!