Logik enligt Julia

Vi har varit på bröllop, jag och min äldsta och yngsta pojke. Den mellersta fick roa sig hos morfar. Första övernattningen där och det har gått prima. Lite konstigt kändes det att lämna bort bara honom men han såg det nog mest som ett privilegium att få åka till morfar och tyckte lite synd om oss som inte fick det. Och endast ammande barn var förväntade på festen.

Det blir ju inte så mycket party när man är chaufför och förste bebismatansvarig men trött är jag ändå. Det var en helt fantastisk dag, strålande sol (var tusan höll den till förra lördagen när vi var arrangörer?), fint i kyrkan, god middag (med vaken men snäll Vilmer i knät) och bra fest på alla sätt och vis. Själva "programmet" drog dock ut på tiden ända till midnatt då middagen avslutades med bröllopsvals. Hade inte kunnat åka tidigare utan att gå "mitt i middagen" och nu är jag så trött, så trött (och ganska förkyld). Kom hem och i säng vid 2, ammade då och vid 4 och sen tyckte Vilmer det var morgon vid 5:50. Ammade, ignorerade och stoppade i napp med varierande framgång fram till 9, blev nog ca 50% utportionerad sömn de 3 timmarna och jag hade verkligen inte tackat nej till en liten tupplur nu men det är hög tid att hämta hem Alvin nu så ingen vila ingen ro. Men vi hade i alla fall med oss en väldigt söt och glad bebis igår som blev väldigt populär bland övriga gäster (man fick dock vara lite på sin vakt ju mer dessa övriga gäster drack) och jag missade bara två tal och hann till och med party-dansa lite som back in the days med bruden. Det är så synd att så mycket (allt) måste kretsa kring sömn nu för tiden. Redan vid 11 började jag ha ångest över morgondagens kommande trötthet och då kan man ju inte riktigt njuta när det enda man gör är att räkna hur många timmar sömn man försakar. Och detta trots att det alltså var väldigt trevligt. Ljuva småbarnsår!

Gladaste gästen:

Vad tusan då. 4 dagar dagis och nu rinner näsan på samtliga familjemedlemmar. Hej hösten!

Igår hade vi hej då-middag här för bror 2 och 3 som beslutat sig för att lämna landet 8 respektive 5 månader och plugga på var sin sida om Stilla Havet. Jag gillar det icke. Eller jag gillar ju så klart att de prövar vingarna och gör roliga saker men jag gillar inte att ha familjen utspridd på det viset. Och kalla mig blödig men jag gillade verkligen inte att säga hej då. Jag gillade så klart att ses men inte avskedet. Hatar avsked. Och det gjorde ont att se Alvin säga god natt till sina favoriter och så vet man att det egentligen är farväl för, i Alvins värld, en evighet. Men egentligen tror jag ju inte att han direkt kommer lida av deras frånvaro, det är ju mer så att han är glad att träffa dem och i och för sig pratar om dem däremellan men han kommer nog inte reflektera nämnvärt över att det "var längesen nu". Men en tår i storasyster-ögonvrån och en liten tagg i mamma-hjärtat. Men, men, tiden går ju som bekant alldeles för snabbt och inom kort är de ju här igen. Och tills dess lyssnar vi på deras dopsånger till Vilmer och Alvin och minns.

Det är något speciellt med utsikten hos pappa. Trygghet och lugn. Väldigt mycket minnen. Och så bara vackert.

https://cdn1.cdnme.se/2308419/7-3/pic_5207ed929606ee487f0b23dc.jpg" class="image">

Bloggen, framför allt inte via datorn, göra sig icke besvär så här i semestertider. Alvin (och hans far) har sommarlov en vecka till och dagarna flyter på i rasande tempo med alla hemma. Jag tycker nog nästan (lite förbjudet) att det ska bli skönt med vardag igen. Längtar efter lugnt bebismys samtidigt som jag kommer att sakna mina stora killar så mycket när de är på dagis och jobb. Är ju van att vara alla nu hela tiden och jag skulle nog kunna vänja mig vid dessa sommardagar jämt. 8 veckor är ju något av en evighet i Alvins värld så jag hoppas att det ändå går bra när det är dagisdags. Och jag hoppas sommarvädret håller i sig lite till så vi kan fortsätta njuta. Måste säga att det är väldigt skönt att slippa den där stora tillbaka från semestern-ångesten, det räcker fint med det jag upplever genom de i min närhet och genom dessa tankar om att nu återigen lämna bort min älskling på dagarna fast jag själv är hemma. Men jag vet ju att det behövs. För oss alla. För lite går man varandra på nerverna och Alvin behöver rutiner igen och att få umgås med andra barn. Och jag behöver få vila. Det blir väldigt ont om vila dagtid för mig, ingen alls närmre bestämt och Vilmer har i några nätter envisats med lite väl mycket vakentid så jag börjar se sängar i syne. Typ.

Så nu ska vi njuta av en sista srmestervecka (och rodda ihop ett dop) utan minsta ångest över kommande vardag. Ska nog gå fint det.

Vi har åkt båt. Min familj och min far och jag. Och vi har trängts och levt kompakt och tjafsat en del som sig bör men på det stora hela har vi haft det väldigt fint i skärgården. Med värme och sol och stundvis spegelblankt vatten. Utom igår när vi åkte hem och det blåste höga vågor. Men det gick bra det med. Och det var härligt att komma iväg och Alvin har badat (tjoho! rädslan som bortblåst) och Vilmer sov som aldrig förr i sin flytväst under gång (2,5 timme i streck är nog nytt dagrekord) och vi vuxna njöt av god mat från grill och god lunch på Gällnö krog (lyxigt att spontant hoppa över raviolilunchen). Synd bara att det är så mycket förberedelser som ska till, även utan barn men med två små är det en dags projekt att bara komma iväg. Och nu ska jag ta hand om efterdyningarna (även kallat tvätta och packa upp). Tur att morfarn ville följa med oss så att vi i alla fall var tre vuxna och i överläge mot barnen på sjön!

Jo, bortsett från toalettbajsandet (som ni för övrigt kan vara glada för att jag inte förtydligade med en bild) så finns det faktiskt en till stor grej att fira idag. Jag har blivit ingift (ogift) moster, P har blivit morbror och sönerna har fått en liten kusin. 4 grabbar. Oj, oj, vilket gäng de kommer bli i framtiden.

Kusinerna innan de var fulltaliga:

Pustar äntligen ut i soffan. Var iväg hela helgen, besök hela dagen i måndags, ensam med barnen i tisdags och på middag hos min bror hela familjen på kvällen. Besök hela em och kvällen i onsdags, trevligt hos Therése igår, besök på kvällen, inne i stan hos en kompis i dag på dagen och sen ett tredje grillbesök nu ikväll. Blir ju trött bara av att skriva det!

Saknar lugnet i soffan med bara Vilmer om jag ska vara ärlig. Besök kvällstid har inneburit sena kvällar för Alvin och då blir det intensivt (men skönt så klart att vara hela familjen mer än bara några timmar så klart). Och inte har jag hunnit skriva om Vilmer 3 månader (vilket jag verkligen vill för det har hänt massor!). Får ta mig tiden imorgon. Då blir det hemmadag och packning, på söndag drar vi till Västervik.

Det är stressigt med semester vill jag lova:)

Fina killar inför bror 1:s bröllopsfest i lördags:

Vi kom in i bilen till slut och så bar det av till Norrtälje. Vi firade en skön och solig (!) midsommar hos P:s syster med familj samt med hans föräldrar och min pappa. Väldigt praktiskt att han fick följa med för första gången. Mer hjälp med barnen, trevligt så klart och skönt att "ta hand om" honom så han inte sitter ensam. Inte för att han inte verkar aktivera sig men det känns bra.

Och firandet blev som sagt lyckat. Enda missödena var väl att det tog 1 timme för oss att få ihop UV-tältet (vi fick bära hem det från ängen till huset uppfällt och skämmas lite). Inte lika lätt att poppa ner som upp. Samt att Alvin var vaken alldeles för länge, åt typ inget på grund av (för honom) alldeles för sen middag och blev så övertrött att INGET var okej. Fick till slut ta en promenad med vagnen och då däckade han motvilligt. Sen vaknade han och panikskrek flera gånger på natten, yrade att han inte ville gå på promenad, att han ville ha "sån där mat, mat med sås" och att han inte fick leka med bilen. Han härmar kusin W i allt och det blir lite mycket för W som blir elak tillbaka (aj i mammahjärtat, Alvin gör honom inget ont och bara fortsätter älska sin idol fast idolen stundtals är väldigt anti). Det hjälper tyvärr inte ens att W blir ordentligt tillsagd av sina föräldrar och det är svårt att hindra Alvin från att härmas. Han gör ju liksom inget fel, tar bara efter och håller skeden likadant, väljer samma färg som W på klubban och är allmänt öppen för att lära sig hur stora killar gör. Inte lätt inte och vi får väl se hur det blir sen mellan Alvin och Vilmer (samma åldersskillnad) och sen när nästa lilla kusin anslutit senare i sommar. Kan tänka mig att Alvin kommer stå allt högre i kurs ju äldre han blir och då det dessutom finns 2 små bebisar som är ännu mindre.

Så har vi varit på 2-årskalas också. Och Alvin åt 10 muffins, små men ändå galet.

Är hur som helst väldigt stolt över min stora kille efter denna helg. Han säger så smarta saker och är så finurlig. Och har börjat leka med Vilmer (och får världens leenden tillbaka). Han har gett honom flera av sina leksaker och berättar dessutom för Vilmer hur saker och ting fungerar. Så god!

Idag har vi haft stor rensning här hemma. Svärföräldrarna/privata trädgårdsmästarna var här för att hjälpa till att köra grenar från tidigare arbete till tippen och så passade vi på att köra dit väldigt mycket andra sopor när vi ändå hade släp. Och sen pantade vi. Den som spar han har. 1375 kronor hade vi samlat på oss. Det vore verkligen en god idé att panta lite oftare så tar det inte 2 timmar. Ibland tror jag att vår källare är aningens för stor för vårt eget bästa. Den rymmer alldeles för mycket skit.

Helg i bilder:

Hur vi ska få in ett dygns packning, dubbelvagn och oss själva i bilen imorgon är fortfarande en olöst fråga. Hur det ska gå när vi ska vara borta en hel vecka känns ungefär lika avancerat att lösa som finanskrisen.

Idag åkte jag och mina söner och hälsade på våra bästisar. Tvåochetthalftåringarna gick in i sovrummet och lekte (/röjde) lite medan jag och L satt med bebisarna och snackade. De leker så fantastiskt bra ihop de stora även om det går lite tid mellan gångerna. Underbart att se (och höra!). Sen gick vi ut i det minst sagt varierande vädret. Det var strålande sol som sen byttes till hagel. Medan vi var ute kom deras granntjejer på 5 och 7 år över. Då vill I inte cykla mer med Alvin utan de satte sig och ritade. Efter ett tag tröttnade Alvin och gick försynt fram till I och frågade om hon ville leka med honom. Och fick tillbaka "nej, jag vill rita med de andra tjejerna". Och mitt mammahjärta gick sönder. Alvin verkade inte bry sig men tänk när han någongång i framtiden får höra de orden och verkligen blir ledsen. Sånt kan man inte skydda sina barn från va? Jag kommer bli en jobbig kompismorsa då...

Dagen har spenderats på filt i park med ett gäng andra dagismammor. Tydligen var det inte bara trevligt i parken utan soligt också. Och med bebis i famnen vänder man den självklart ryggen. Skönt! Nu behöver jag inte bemöda mig att ta på ett linne, jag har så att säga ett inbyggt i huden.

Och ja. Jag VET att man ska smörja sig så det gjorde jag. På armarna, bröstet och i ansiktet. Jag är ju ingen apa som når min egen rygg liksom.

Hade en naiv illusion om att kunna stilla sötsuget (som är enormt på grund av amning antar jag) med vatten.

Luktar förföriskt och smakar ok men blev ändå lite besviken varje klunk för att det inte var så gott som det luktade. Jag är egentligen inget fan av smaksatt vatten överhuvudtaget. Tycker det mest smakar blaskig saft men detta tog det ju till en helt ny nivå. Kan inte riktigt bestämma om jag gillart eller inte. Kommer garanterat inte kunna hålla mig från att smaka även de andra två nya Loka-smakerna citronpaj och jordgubbsglass men mer än så blir det nog inte.

Här ligger jag och borde sova. Gav upp kvällens film och lämnade P ensam i soffan för att sova när sovas kan. Men här ligger jag och sover inte alls. På vänster sida ligger minin och sussar sött, snarkar till då och då och fiser högt med jämna mellanrum. Han hade det riktigt jobbigt med magen kring 7, skrek helt otröstligt (det värsta jag hört från honom sen skriktimmen när han var alldeles ny) och inte ens selen dög. Till slut lugnade det sig när jag höll honom på mage och gungade gungade gungade i hammocken. Och sen dess har han sovit på ömsom mig, ömsom sin far (som dock fick klaustrofobiska känningar efter cirka 10 minuter - hoppas han lärt sig något om mina kvällar) och nu i nestet i sängen. Och på höger sida om mig ligger den lite större och pratar i sömnen med världens lenaste och sötaste röst. Och här i mitten ligger alltså jag. Med bröst så fyllda att jag liksom hoppas att han till vänster ska vilja slurka i sig lite snart.

...för Sverige idag!

Vi har firat traditionsenligt (3 år i rad är väl en tradition?) på Golfängarna i Sumpan med väldigt många andra och sen på El Toro med P:s närmsta kompis med sambo och barn. Första året hade de sin V i magen och Alvin var en ganska lugn restauranggäst. Andra året satt 1,5- och 1-åringarna lugnt i varsin barnstol och käkade kex (typ så minns jag det). I år, inte lika lugnt. De på 1 meter ville inte så gärna sitta still och ville väldigt gärna äta glass till middag (vilket de till slut fick för middagsfridens skull). Minin vill ogärna äta/dricka under hela tiden på ängen, tog sig sen en rejäl slurk när vi kom till restaurangen och krävde sen sittplats i selen. Låg dock vaken och nöjd i vagnen ett litet tag i alla fall så jag hann få i mig ganska mycket tapas. Sen gick vi utmattade hem om konstaterade att:
1. nästa år startar vi nog ny tradition med middag i vår trädgård
2. solen tar
3. karusellpremiären gick strålande

Dagar när jag inte har något planerat blir jag snabbt uttråkad och försöker i panik styra upp något kommande dagar. De dagarna får jag sen panik över att det är så stressigt att ha så mycket att göra. Det är inte lätt att fördela sin tid inte...

Ensam med barnen blir 100 gånger lättare med sällskap. Ensam ska således undvikas. Jag lärde mig det förra söndagen så igår när dagis var stängt för planeringsdag bjöd jag hit ett gäng mammor med barn från bästa mammagruppen och så hängde vi i solen i trädgården. 5 mammor, 4 bebisar och 6 barn mellan 2 och 4 år var vi och det var full rulle men så bra! Och Alvin delade med sig av sina leksaker nästan jämt och hade en toppendag (av skiten i ansiktet att döma).

Imorgon när P jobbar igen kommer först bror 1 hit och så ska vi tillsammans gå och handla lunch och tårta att fira vår far med på hans födelsedag. Sen ansluter fadern och bror 2 (trean är fast i norr så honom får vi klara oss utan) och så bör den dagen vara säkrad. Berättade för Alvin att morfar kommer imorgon. Då reste han sig ur soffan och sa åt mig att öppna dörren. Typ 100 gånger tills han till slut fattade att han inte stod utanför dörren just då utan att han kommer imorgon. Eller så fattade han aldrig men gav till sist upp. Note to self (igen): inte berätta saker som ska hända för Alvin för långt innan de ska hända. Väntan blir låååååång.