Logik enligt Julia

Har blivit helt värdelös på att lägga mig (oss) i tid. Blir inte av att gå och lägga mig och sen när jag väl börjar visar det sig bli ett helt projekt. Allt tar ju lång tid med en bebis, så är det ju, men konstigt att just det att förbereda sänggående tar sådan tid. Speciellt med tanke på att bebisen i fråga somnar lite när och var som helst allt som oftast (allt som oftast inte så värst bestående sömn dock). God natt!

Träffade minibebis och Vilmers blivande bästis för första gången idag. 2 veckor har han hunnit bli lilla C och oj så pyttig. Och Vilmer blev plötsligt så stor fast han var ganska exakt lika liten när han var två veckor och verkligen inte är någon jättebebis nu heller. Var tvungen att kolla hur mycket Alvin vägde 2 veckor gammal. 2900 gram! Han var inte bara mini när han kom, han avancerade betydligt långsammare också. Som minst vägde han 2,5 kg, fatta hur litet det är när plutten idag på 3,5 kändes som en fjäder.

Och gällande att välja bästisar åt sina barn så har ju jag och L lyckats utomordentligt med våra förstfödda, 4 månader är det mellan dem, så att vi inte skulle lyckas nu med bara 6 veckors åldersskillnad ser jag som osannolikt. Däremot kommer det inte vara lika lätt att ses så mycket som vi gjorde förra föräldraledigheten. Vi bor ju inte längre ifrån varandra nu men dessa regler om hämtning på dagis vid 3 är något begränsande. 14:57 rullade vi in på dagisgården idag och då fick vi ändå stressa för att hinna med rabarberpajen efter lunchen. Det är stressigt att vara mammaledig minsann.

Stora lilla gladfisen igår:

Mors dag har idag spenderats som mor och inget annat. Det blir så när P jobbar och jag är ensam med barnen. Då finns verkligen inte möjlighet att vara något annat än just mamma. Jag har uppvaktats med parfym (någorlunda påkommet i panik om jag får gissa) och tycker nog att jag är värd det. Men i ärlighetens namn, bara skoj att vara mamma en hel dag är det inte. Nu förlorar jag väl alla mammapoäng jag samlat på mig men blir lite trött på de aktiviteter jag gått igenom under dagen (gräva i sandlåda, vakta son som cyklar, vagga vagn, byta blöjor, köra bil) och det blir ganska långtråkigt till slut. Men, jag klarar det och jag älskar att vara mor (oftast) och det är fint med en egen liten dag för oss mödrar. Vemodigt också dock.

Första året som tvåbarnsmor, andra året utan en egen mor att fira och tredje året som mamma.

Tack Alvin och Vilmer för att ni har gjort mig till mamma och tack älskade mamma för att du gjort mig till den mor jag är. Jag har verkligen lärt av den bäste och om jag så bara är en hälften så bra mor som dig så tycker jag nog att mina söner kan vara ganska lyckliga.

Loppisfyndat garage, gräsklippare, lastbil och skottkärra till Alvin för ynka 80 kr. Succé redan nu och en ännu bättre investering om de imorgon lyckas underhålla Alvin i de 5 timmar P ska jobba. Inte så troligt kanske men jag har inget bättre att komma med (antar att storhandling på Coop inte går hem) så jag lever på hoppet. Hoppas också på att SMHI:s väderprognos stämmer bättre än YR:s för om inte kommer de nya leksakerna inte ens få en chans.

Fasiken, blir trött bara av att tänka på morgondagen men efter att Alvin sovit borta i 2 nätter känns det som att jag faktiskt får stå mitt kast och leva upp till ryktet som tvåbarnsmor åtminstone i några timmar.

Är det detta som kallas barnvagnsbränna?

Idag när vi skulle åka på heldagsutflykt till Norrtälje hela familjen höll vi på att vara onödigt generösa mot potentiella tjuvar. När vi kört ut från tomten och P stannade till för att stänga grinden efter oss såg han att vi visst missat att stänga ytterdörren. Alltså inte missat att låsa utan dörren stod uppställd på vid gavel. Välkommen vem helst som har lust liksom! Möjligen skulle det dock kunna vara det bästa sättet att hålla tjuvar och banditer borta för ingen tror väl att huset är tomt när dörren står öppen?

Ja, ja, vi fick i alla fall med oss både barn (2 stycken!), packning (3 väskor) och syskonvagnen så antar att vi på det stora hela kan vara nöjda med vår insats. I tid kom vi också. Och sen har vi haft en väldigt trevlig sommar(?)dag på svägerskans landställe.

De finaste jag vet:

Världens bästa brorsor! Ok, mina egna 3 är också bra, men inte lika söta. Alvin är så söt med Vilmer, ger honom nappen (ibland lite obefogat), håller handen, hjälper till att byta blöjor och kommer med gosedjur om Vilmer gråter. Vilken kärlek!

När appen inte funkar blir det inte mycket skrivet fast jag har så mycket att skriva. Ok, ska kanske inte skylla allt på det. 2 små herrar på en halv respektive en meter tar rätt mycket tid också.

Hur som helst, han ler! På riktigt, inte bara fis-leenden. Så klart fick jag inte det stora underbara smilet på bild men efterdyningarna av det i alla fall. 25 dagar gammal:

Igår var jag och Vilmer på vårt första lilla egna äventyr. Mammafika i Bromma Blocks med bästa mammagruppen. Vi kom bara 7 minuter sent trots utdragen amning precis innan avfärd och jag hann både amma 3 gånger och äta själv. Nöjd!

Bebis i mjölkkoma efter en av dygnets cirka 20 amningar:

Kan inte sluta titta på denna lille kille och har svårt att förstå hur vi lyckats så bra en gång till!

Så här har vi det här hemma. Vilmer visar musklerna, Alvin intar babynestet (även kallat båten).

Imorgon är det dags för första besöket på BVC, spännande att se om marathonmatningarna ger resultat. Nu hoppas jag att dagens 3 återftående projekt innan Alvin kommer från dagis lyckas bättre än projekt nummer 1 som var att sova ikapp de timmar vi var vakna i natt. 40 minuter bjöd han på och det med Vilmer på mig. Bättre lycka i natt! Återstår duscha, äta och skriva förlossningsberättelse. Tvätta har jag redan gett upp och skjutit på morgondagen.

Är fortfarande lite fast i den berömda bebisbubblan. Det är mycket att ta in och vi stabiliserar oss så sakteliga till en familj på fyra men det tar liksom den mesta av energin att bara vara. Och att njuta av och snosa på underverket. Och att amma. Och att ta hand om både små vredesutbrott och välmenande klappar på lillebror av Alvin. Det pendlar helt klart men mest av allt är det alldeles fantastiskt.

Första mötet mellan bröderna, kolla in Alvins förväntan på första bilden. Så underbar, och glädjetjutet när han såg honom i soffan för första gången när han kom hit med farmor och farfar. Så ivrig att han glömde ta av sig både stövlar och jacka och så stolt med en blomma i handen till mamma och pappa. Det är så att jag fäller en tår bara av att skriva om det.

Och snart har han varit hos oss en hel vecka, vår älskade lillebror!

Alvin hälsar på Uff (och låter hälsa att bebisen ligger och skriker där inne).

Idag har jag min första dag som sjukskriven på riktigt. Förra veckan blev mest vab, i måndags gick hela dagen till läkarbesök och tisdag-onsdag har jag jobbat, men nu! Varit hemma och såsat, pysslat lite och legat en hel del i sängen. Måste få till heldagar som denna på mina 50% tror jag för att kroppen verkligen ska få den vila som behövs. För vilan är viktig, har massa sammandragningar och de gör ofta rätt ont. Igår kväll när jag somnat vaknade jag av att det gjorde ont. Fick lite panik och deja vu och var på allvar rädd för att resa mig för att gå och kissa för det påminde så mycket om när vattnet gick med Alvin. Det gjorde det inte denna gång och inte skulle det ha hindrats någon längre tid av att jag låg i sängen och knep men hjärnan är inte alltid så bra på logik.

För övrigt måste vi (återigen) ta tag i sömnen här hemma. Alvin har slutat sova helt i sin säng och jag är för stor, otymplig och lättväckt för att dela min säng med honom. Får nog bli ett helgprojekt tror jag. En tur till butik och låta honom välja nya lakan kanske för att locka tillbaks intresset till hans egen säng. Just nu är det som om den inte existerar längre.

Efter en nära döden upplevelse i helgen med sin kulmen natten till igår är jag nu åter på banan. Kraftig bihåleinflammation blev domen efter 1 h på vårdcentralen, 2 h i kö på akuten och sen filmning av bihålorna (med typ 30 cm lång kamera) på öron-näsa-halsakuten. Diverse piller, nässpray och en nässkölj rikare har gjort susen och skillnaden är enorm även om just nässköljandet är en historias för sig.

Jag får väl äta upp detta men smärtan i söndagsnatt är den värsta jag någonsin varit med om. Värre än att föda barn. Inte lika ansträngande men ondare. Och utan belöning. Skulle tippa att jag sov typ 2 h totalt uppdelat i 10-minutersintervaller. När jag vaknade i natt straxt innan 1 för att kissa var jag så lycklig att jag redan fått sova mer än natten innan och dessutom i streck och med nästan hela natten kvar framför mig. Det var helt klart värt allt hängande i väntrum för att få hjälp och jag som innan var rädd att de skulle tycka jag var mesig (mest P:s fel måste jag säga, han tyckte jag var bra vek) fick dessutom det bästa bemötande man kan tänka sig och lite upprättelse.

Så ett långt inlägg om mina bihålor, intressantare läsning har rimligen skådats men det var som sagt en nära döden upplevelse och sådan måste man ju så klart skriva om!

Snart, snart ska jag lämna mitt årsbokslutside. Har varit instängd alldeles för länge nu. Längtar efter frihet (och julmust men den säsongen är tydligen över?!?).

Har förresten hänt två revolutionerande saker på sistone. Jag och P har kanske kommit överens om ett killnamn som vi båda i alla fall kan tänka oss. Det är stort det! Det andra som hänt är att jag tydligen lämnat alla mina tidigare ideal och helt bytt vagnspår. Det kan vara bra, det kan vara helt galet. En vagn som kostar lika mycket som vår nyinköpta extrabil...

Idag är det segt här hemma. Konstigt, måste vara något med just nyår för jag har ju inte druckit en droppe alkohol men känner mig ändå bakisseg. Har för mig att det var likadant för 2 år sedan när jag var ammande chaufför.

Hur som hade vi en trevlig kväll med P:s syster och familj och det är kul att Alvin börjar få allt mer utbyte av att hänga med sin 2,5-år äldre kusin. Lika långt som det kommer vara mellan Alvin och hans småsyskon. Till nästa kusin blir det dock kortare. De ska också bli en till, 3 månader efter oss. Ska bli kul! Och är kul med någon att prata gravidsnack med. Fast 3 månader är stor skillnad just nu och jag känner mig mest som en klagande gnällkärring när jag är uppenbart mer gravid än henne och inte kan göra massa saker på grund av sammandragningar och ryggont.

Och imorgon dags för jobb igen och inte vilka dagar som helst. Fattar inte hur jag ska orka med detta årsbokslut. Framför allt undrar jag hur det ska gå när jag inte ens kan sitta mer än en halvtimme utan grymma smärtor i ryggen. Ska jag ligga och jobba eller?

Hur som, 2013 ska bli ett spännande år! Tänk att vi ska bli en till. Nedräkning påbörjad nu när vi äntligen är på rätt sida årsskiftet.

Gårdagens jag:

Årets julgranskula, 100 dagar innan bf:

Det är enligt P bara idioter som handlar sina julklappar dagen innan julafton och därför borde det enligt samma person vara väldigt tomt i butikerna en dag som denna. Tydligen finns det dock fler idioter än oss i Bromma och vi var inte alls ensamma på vår shoppingtur.

Allra först var vi faktiskt och köpte en bil. En alldeles riktig V70. Vi har insett att nu när jag typ inte kan gå måste vi ha två och idag dök rätt upp. Efter det begav vi oss på mer traditionell julshopping och tydligen hade jag redan glömt anledningen till bilinköpet och gick alldeles för mycket och för långt. Till slut kom vi i alla fall hem med de klappar vi skulle (och en som verkligen känns som en nödlösning) och då bakade jag och Alvin pepparkakor. Om man verkligen anstränger sig kan man kanske nästan se vad någon enstaka föreställer. Efter dessa kraftansträngningar har jag nu landat i soffan med alldeles för mycket (nästan lite onda?) sammandragningar. P har griljerat skinka och gjort dopp i grytan som vi precis satt i oss till lite julmust. Nu snart pepparkakor och julen kanske faktiskt är här nu?

Min julkula igår 25+2:

Det tar onekligen på krafterna att bli äldre. Så mycket att jag inte klarat av att blogga sen jag i lördags blev ett helt år klokare. Eller så kan det komma sig av att vi var borta på mini-weekend i svit (som älsklingen typ lurat sig till) på Waxholms hotell. Vildingen sov hos farmor och farfar så vi passade på att utnyttja tiden maximalt och gick och la oss vid halv elva. Och somnade på stört. Gott julbord var det i alla fall och badkaret gick inte av för hackor. Ett tredje alternativ till min tysthet kan vara att jag sen i måndags sitter och lär upp min vikarie på jobbet. Det går fin-fint men lite jobbigt är det allt med någon hängande över axeln dagarna i ända.

Lite jobbigt är det också att Alvin börjat vara ganska ledsen när man hämtar på dagis. Alltså inte av att man hämtar utan han är ledsen och sitter i knät hos någon när man kommer. Varje dag och på grund av detta försöker jag komma allt tidigare men det har inte hjälpt. De säger att han är jätteglad hela dagarna men det känns ju inte så kul ändå. Och att hämta tidigare och tidigare sätter sina spår. Jag får ju stressa för att hinna med jobb och hämtning och det känns som att det har en dålig effekt på mina sammandragningar (månadens tappkontroll i måndags såg dock bra ut!). Och på det där helvetiskt onda under höger bröst och rakt igenom kroppen ut i ryggen som ingen kan säga vad det är. Blir bra med lite julledigt för hela familjen snart. Sen rivstartar jag ju året med årsbokslut men det är en annan historia. Efter det hoppas jag på lite nedtrappning. Slog mig att om denna bebis har lika bråttom ut som Alvin så är det bara 2 månader kvar efter nyår innan vi blir 4. 2 månader är väldigt lite när man inte fixat något alls och inte ens har en vagn. Shit!

Inför julbordet i lördags: