Godspeed!
Igår hade vi hej då-middag här för bror 2 och 3 som beslutat sig för att lämna landet 8 respektive 5 månader och plugga på var sin sida om Stilla Havet. Jag gillar det icke. Eller jag gillar ju så klart att de prövar vingarna och gör roliga saker men jag gillar inte att ha familjen utspridd på det viset. Och kalla mig blödig men jag gillade verkligen inte att säga hej då. Jag gillade så klart att ses men inte avskedet. Hatar avsked. Och det gjorde ont att se Alvin säga god natt till sina favoriter och så vet man att det egentligen är farväl för, i Alvins värld, en evighet. Men egentligen tror jag ju inte att han direkt kommer lida av deras frånvaro, det är ju mer så att han är glad att träffa dem och i och för sig pratar om dem däremellan men han kommer nog inte reflektera nämnvärt över att det "var längesen nu". Men en tår i storasyster-ögonvrån och en liten tagg i mamma-hjärtat. Men, men, tiden går ju som bekant alldeles för snabbt och inom kort är de ju här igen. Och tills dess lyssnar vi på deras dopsånger till Vilmer och Alvin och minns.
