Logik enligt Julia

Vi övar på att somna (och helst även sova) i egen spjälsäng i sovrummet. Mycket spring i trappen blir det men förhoppningsvis lönar det sig i slutändan. 
Adepten.

Man skulle kunna tro att 3-årsfirande tog så hårt på oss att vi gått under jorden men så är inte fallet. Det har bara varit mycket sista veckan och min hjärna har knappt hunnit/fått tänka klart en endaste tanke. Det har städats och handlats och lagats mat inför kalas. Och det har kalasats med nära och kära och varit vardag och sen varit 3-årskontroll och Alvin har premiärat som gäst på barnkalas (ett riktigt där han var bjuden i egenskap av sig, inte för att han är son till födelsedagsbarnets kompis mamna), och han har haft barnkalas själv med en enda exklusiv gäst, det räckte alldeles utmärkt. Och Vilmer har fortsatt hosta och hosta och hosta. Men också med att inte amma på natten. Mellan 23 och 05 är baren stängd och det har gått smärtfritt. Han vaknar ju ibland ändå men ändå framsteg. Och så ska det väl bli vinter någongång så det har krattats också (men hur stora lövhögar jag än gör är gräsmattan lika dold av löv så det känns som ett evighetsarbete). Så ja, tiden rullar på och det är ju bra för november är i ärlighetens namn inte en speciellt charmig månad bortsett från jubileet av Alvins entré. Men andra ljuspunkter finns ju också så klart. Till exempel är det väldigt trevligt att vara ledig. Alldeles strax ska jag packa med mig lillfis för en fika i Blocksen. Så skönt att kunna tacka ja till en spontaninbjudan från gammal vän som är i närheten för att lämna in sin bil på service utan en massa planerande. Svårt att minnas hur det var att inte ha den här tiden. Ska försöka komma ihåg och uppskatta det dagar då jag är stressad eller tvärtom uttråkad.

Jo, jag är visst en sån där jobbig morsa som jämt och ständigt måste skryta om sina barns alla framsteg och kunskaper. Men alltså här måste det ju vara ok, i min egen blogg. I andra sammanhang kanske inte lika charmigt (där med inte sagt att jag låter bli för det). KrypandeStåendeUnderbar

Det är en speciell dag här hemma idag. Alvin är nu nattad i sitt egna rum för första gången och han var mycket förväntansfull inför detta. Vad han trodde skulle ske kan man ju undra men huvudsaken är att han var nöjd. P får sova på soffan denna första natt för att finnas nära. Gillar egentligen inte alls att Alvin kommer sova på eget våningsplan (dessutom planet med kök, ytterdörr och andra potentiella faror) men vi kan verkligen inte dela sovrum allihopa längre. Alla väcker alla och kanske framför allt mig och någon källarflytt verkar tyvärr inte vara nära förestående. Så, det blir nog bra så här även om jag vemodigt inser att imorse var sista morgonen med vårt vanliga morgonmys i sängen. Vill inte att han springer ensam i trapporna så P kommer att få gå ner när Alvin vaknar. Och hur jobbigt det än är att nattetid bli mosad mellan två barn så är det alltid lite sorgligt när en period är över. Min lilla kille börjar bli stor! Hoppas dock att det snart blir lite mer ordning på Vilmers sömn så att vi kan växla mer mellan barnen så att det ibland är jag som nattar eller går ner till Alvin. Om nu detta funkar överhuvudtaget. Han kanske slår bakut och börjar vakna så mycket att det är ohållbart men vi får hoppas att det hela faller väl ut och leder till bättre nattsömn för alla inblandade.
Favoritkillar som leker på nya favoritplatsen: mattan i hallen (den las dit för att skydda vild bebis från hårt klinkergolv men har blivit nya myslekplatsen).

7 månader har han som sagt hunnit bli. Och aldrig tidigare har det hänt så mycket mellan månadsuppdateringarna.

Plutteliskrutten fyllde tydligen 7 månader idag trots att jag så sent som igår svarade drygt 6 månader på frågan hur gammal han är. Tiden flyger (tjat, tjat) och det finns så mycket att skriva om denna 7- månaders att det får bli mer om det imorgon. 7 månader (eller egentligen snarare 3 år) utan ostörda nätter har satt sina spår och nu måste här sovas. God natt!

Skönt! Nu går klockan i badrummet äntligen rätt igen. Förstod aldrig hur man ställde om den så man har fått plussa på en timme senaste halvåret. 

Om Bamse tar dunderhonung och därför vinner ett travlopp, är inte det doping och fusk även om han gör det för en god sak och vinner över fuskande  banditer? Konstigt barnprogram det där.

Och så ställde han sig upp. Och jag är inte redo för detta vildbarn. Min lilla lilla bebis.

Shoppat idag. Till Alvin. Till Vilmer. Till Pappan. Som det brukar vara alltså. Men jag är nöjd ändå. Braiga saker till övriga familjen och inget (onödigt) till mig innebär shopping utan dåligt samvete. Och tydligen existerar det något kallat höst rea. Tror inte jag hört talas om det tidigare men trevligt var det. Kom bland annat hem med syskonmatchande mössor för 25 kr styck. Vilmer verkar uppskatta sin.
Och sen reklamerade jag Alvins höst-/vårskor. Köpte dem i april och 2 sömmar hade redan lossnat. Trots saknat kvitto (lite surt att jag har en hel påse med kvitton men inte det jag behövde) fick jag ett par nya skor. I valfri storlek. Så nu blev det 2 storlekar större (29) och passar förhoppningsvis även i vår. Precis samma sak lyckades jag med Alvins vinteroverall för ett par veckor sedan. Stor eloge till XXL och KappAhl för deras service. Nu har jag ju inte hittat på felen och trasiga sömmar bör ju inte uppstå efter en säsong men ändå är jag imponerad av hur bra de löst allt. Och nu väntar vi på besiktning av vår soffa då alla dynor helt tappat formen. Får se om Ikea är lika kundvänliga.

27,7 grader har vi i vardagsrummet. Aningens för varmt för denna fortfarande av amning svettiga moder men alldeles lagom enligt den i familjen med en febrig man cold. Och vi höjde väl aningens tidigt när termometern visade ner mot noll och det tar flera dagar att både värma upp och kyla ner så ingen idé att sänka nu. Men här sitter jag i shorts och svettas. I slutet på oktober. En paraplydrink på detta så är min lycka gjord!

Det hade ju utlovats snö i helgen när båten skulle upp och jag oroade mig för att det var slut på den sköna hösten och dags för vinter. Det var visserligen riktigt kallt men kan ändå inte kallas för annat än en fantastisk höstdag. Helt vindstilla och underbart vackert. Och båten ligger nu på sin plats under ett hus av presenningar tills det blir vår igen och Alvin tyckte att det var väldigt spännande att se båtarna som hissades upp och så många båtar på land. De ska ju ligga i vattnet. Vad tokigt...

Så hände det till slut. Båda barnen slog till med en bra natt. Samtidigt. Konstigt val av natt med tanke på hostfesten vi haft senaste dagarna men Alvin sov faktiskt hela natten utan ett krax (eller annat ljud) i sin säng ända till halv 7 och Vilmer ammade en gång vid 2. Sen tog han visserligen ett tydligt initiativ till morgon redan 05:40 men på en timme lyckades jag vända det till sovmorgon. För hans del. För mig var det enligt Alvin dags att gå upp 06:45, ganska exakt 2 minuter efter att jag äntligen fått Vilmer att somna om. Genom att Vilmer sen sov lite längre än vanligt och med viss styrning från mig endast fick/tog två sovpass på dagen hoppas jag nu på en repris i natt (han sov nämligen bara 2 gånger igår inför denna mirakelnatt (ja, mina krav på en så kallad bra natt är väldigt låga)). Vi får väl se.

När han väl är under soffan är det ju praktiskt för då vet man var man har honom. Innan dess kan man få leta ett tag. I kartonger, under bord, i hallen.

Kolla in min nya kompis. Denna skönhet till skötväska kom älsklingen (efter ganska mycket påtryckningar från min sida) hem med i förrgår. Åh jag tror jag är lite kär. Så fin!
Nu tar jag min nya kompis (och mina barn) och drar till denna veckas fredagspark. Tror vi kommer funka bra ihop de närmsta åren men för mer kommunikativt sällskap möter vi även upp vår bästis familj.

Stor dag idag. Dels blev Vilmer barnvaktad för första gången på riktigt. Dels var Alvin på bio för första gången. När P åkte för att jobba tog han med sig Vilmer och lämnade hos farmorn. Jag och Alvin åkte till Kista och såg på Långa farbrorn. Det blev succé. Alvin var väldigt förväntansfull. Vi köpte tablettask och slog oss ner. När filmen började satt han längst ut på stolen och tittade väldigt fokuserat på "den stora TV:n". Så fokuserat att han inte åt en enda godis under hela filmen, 40 minuter lång. Och han blev inte rädd när de släckte och inte av första lilla delfilmen om Laban och ett monster. Och han har fortsatt prata om filmen enda till nattning. Och det var så kul att göra något bara han och jag. Han är så stor min äldsta lillplutt.
För lillskrutt var det väl inte riktigt samma succé med premiärandet. Han hade gråtit otröstligt i en kvart men sen somnat och sovit länge och sen vaknade han glad så det slutade i alla fall bra. Och till hans försvar har han haft det riktigt kämpigt i magen sen igår kväll (blev nog lite för mycket av det goda när han fick smaka på ris och sen banan och gillade det så mycket att han fick mer och mer och mer) och är dessutom väldigt snorig så lite gnäll får man väl räkna med. 

Klockan halv 8 på morgonen ser det ut så här hemma hos oss. Alvin dricker frukostsmoothie i soffan framför Bolibompa och Vilmer ligger under bordet och tittar på det samma. Solklart.

Vår halvåring Vilmer inledde bemärkelsedagen med en praktvurpa. Pannan rakt ner i golvet, näsblod, okontrollerat skrik och en bula men sen blev det bra och glada Vilmer var snart tillbaka. Bortsett från denna fadäs skulle jag ju säga att han sitter utan anmärkning nu. Och han...

Tiden flyger när man har barn. (Utom när man nattar eller trugar med mat eller leker evighetslånga lekar i sandlådan). Imorgon har vi en halvåring här och det känns verkligen snabbt jobbat. Snabbt och bra jobbat.