Bröllop
Vi har varit på bröllop, jag och min äldsta och yngsta pojke. Den mellersta fick roa sig hos morfar. Första övernattningen där och det har gått prima. Lite konstigt kändes det att lämna bort bara honom men han såg det nog mest som ett privilegium att få åka till morfar och tyckte lite synd om oss som inte fick det. Och endast ammande barn var förväntade på festen.
Det blir ju inte så mycket party när man är chaufför och förste bebismatansvarig men trött är jag ändå. Det var en helt fantastisk dag, strålande sol (var tusan höll den till förra lördagen när vi var arrangörer?), fint i kyrkan, god middag (med vaken men snäll Vilmer i knät) och bra fest på alla sätt och vis. Själva "programmet" drog dock ut på tiden ända till midnatt då middagen avslutades med bröllopsvals. Hade inte kunnat åka tidigare utan att gå "mitt i middagen" och nu är jag så trött, så trött (och ganska förkyld). Kom hem och i säng vid 2, ammade då och vid 4 och sen tyckte Vilmer det var morgon vid 5:50. Ammade, ignorerade och stoppade i napp med varierande framgång fram till 9, blev nog ca 50% utportionerad sömn de 3 timmarna och jag hade verkligen inte tackat nej till en liten tupplur nu men det är hög tid att hämta hem Alvin nu så ingen vila ingen ro. Men vi hade i alla fall med oss en väldigt söt och glad bebis igår som blev väldigt populär bland övriga gäster (man fick dock vara lite på sin vakt ju mer dessa övriga gäster drack) och jag missade bara två tal och hann till och med party-dansa lite som back in the days med bruden. Det är så synd att så mycket (allt) måste kretsa kring sömn nu för tiden. Redan vid 11 började jag ha ångest över morgondagens kommande trötthet och då kan man ju inte riktigt njuta när det enda man gör är att räkna hur många timmar sömn man försakar. Och detta trots att det alltså var väldigt trevligt. Ljuva småbarnsår!
Gladaste gästen:
