Logik enligt Julia

Att planera en möhippa via mail är sannerligen inte lätt. Bara så att ni vet.

Jag har varken blivit uppäten av spöken eller inbrottstjuvar. Som tur är.

Istället har jag spenderat dagen med mor och bror och son och det har varit väldigt trevligt och avkopplande. Igår lekte Alvin hela dagen med bästisen Isabelle och jag fick leka med hennes mor, bästisen L. Det var väldigt länge sedan och väldigt välbehövligt. Nu har L jobbat klart för denna gång så nu återupptar vi våra veckoträffar enda tills hon börjar jobba på riktigt i november. Jag börjar ju jobba redan första september (gulp!) men det är ju faktiskt bara på halvtid så nog borde jag kunna klämma in en hel del mammaaktiviteter på de återstående 50 procenten. Jag ska helt enkelt ta de 20 timmar då jag gjort mest ingenting och gå till jobbet då istället och resterande 20 timmar av veckan ska jag utnyttja till max. Ja, och så är det ju så att veckan faktiskt består av mer än 40 timmar så det är ju inte hälften av min totala tid jag ska jobba. Ni hör hur jag peppar mig själv va?


Lekstund i Alvins säng.

Det börjar bli dags att skriva om det som jag hitintills inte skrivit om eftersom saker blir så verkliga när man skriver om dem och det finns saker man inte vill ska vara verkliga. Saker som att ens mamma har obotlig cancer. Sådant vill man inte ska vara på riktigt och då kan man testa att ignorera det hela men till slut så funkar faktiskt inte det speciellt bra. Eller det funkar egentligen inte överhuvudtaget någonsin. Bara väldigt korta stunder och aldrig är det nog speciellt hälsosamt att låtsas som ingenting. Så det gör jag inte, jag försöker bara att inte tänka på det hela tiden och att njuta av det som är just nu istället.

Mamma blev sjuk i bröstcancer första gånger redan 1994. Då opererade man bort det onda, strålbehandlade och hon fick cellgifter. Det var inte kul men jag var ett barn då, eller i alla fall en tonåring och jag handskades med det på något vis. Sen blev hon frisk. Och det var hon enda tills för fem år sedan. Då kom det tillbaka och det kommer aldrig att försvinna mer. Aldrig mer kommer hon att vara frisk. Till och från har det knappt märkts och det är först på senaste tiden som hon verkligen är sjuk. Sjuk så att hon inte kan jobba, sjuk så att hon inte orkar göra det hon vill, sjuk så att hon själv pratar om det och liksom suckar lite uppgivet. Läkarna är duktiga, de testar med mängder av olika mediciner. Blandar hormonbehandling med cellgifter, testar nya sorter. Olika sorter. Ungefär ett halvår i taget funkar det. Så länge lyckas varje medicin hålla det hela stången. Sen börjar de elaka tumörerna att växa och sprida sig igen. I hela kroppen är de nu. Det går sakta men de blir fler och fler och allt större. När en sorts behandling slutat att verka testar man med nästa sort. Det är bara det att dels kommer de där stunderna då medicinerna inte funkar allt tätare och dels finns det inte så mycket mer att pröva med snart. Säger de som vet. Eller jo, starka, hemska cellgifter som man mår pyton av men de har min mamma faktiskt sagt att hon inte vill ha. Hon vet att hon ändå inte kan bli botad, hon vet att det bara handlar om att förskjuta det oundvikliga och då har hon sagt att hon hellre är så pigg och med som möjligt en kortare stund än att dra ut på lidandet. Tycka vad man vill om det. Hon är bestämd min mor och jag har full förståelse för hennes beslut även om mitt eget lilla ego så klart kan tänka lite annorlunda ibland.

Ja, så är läget. Just nu har jag en väldigt trött mamma, hon är hemma, ser någorlunda ut som vanligt men är väldigt smal då hon är trött för att äta samt saknar aptit. Hon tar det lugnt, sitter i en fåtölj, ligger i sängen eller om det är fint ute i en solstol i trädgården. Hon mår verkligen inte bra, nu märks det som sagt på riktigt att hon är sjuk men det går fortfarande relativt sakta. Betydligt mer sakta än vad någon vågade hoppas på då hon fick diagnosen för 5 år sedan. Under den tiden har hon hunnit få barnbarn. Hennes högsta önskan hann bli uppfylld och det är jag så glad för. Det är konstiga motstridiga känslor. När jag tänker på sen, fast jag knappt vågar, så blir jag allra mest ledsen för hennes och för Alvins skull. För henne som inte kommer att få se honom växa upp och göra alla de där sakerna hon tidigare sagt att hon ska göra med sina barnbarn och för hans skull för att han inte kommer att ha sin mormor där så som en mormor ska vara (och så får jag av någon underlig anledning skuldkänslor för det). Klart jag får panik även för egen del. Mamma är ju min egen lilla uppslagsbok som man ringer så fort man har en fråga från allt gällande hur en viss maträtt ska tillagas, hur man får bort en jobbig fläck till hur man ska ta hand om sitt barn, hur man ska handskas med besvärliga människor och hur man ska prioritera här i livet. Förstår inte hur man klarar sig utan de råden. Det kan man ju bara inte göra så just den delen tänker jag inte ens på. Skjuter framför mig och på något vis tror jag att det är rätt för man kan ju inte gå runt och oroa sig för framtiden när man ju borde passa på att utnyttja allt det bra man fortfarande har till max. Och jag vet ju att inget, absolut inget, får mamma att bli piggare än en stund med Alvin och därför försöker jag verkligen åka dit med honom så ofta jag kan och jag vill så klart dessutom att han ska få träffa sin mormor så mycket det bara går. Nackdelen med besöken är dock dels att jag ofta blir rätt deppig efteråt för när man ses blir man verkligen påmind om läget och det blir så mycket tydligare i kontrasten mot livfullaste lilla Alvin. Dessutom är det så att när jag kommer dit med Alvin så är det en riktig ljuspunkt för hela familjen. Det gör att när jag kommer dit så pratas det väldigt lite sjukdom och väldigt mycket Alvin och det vill jag så klart inte ta ifrån någon men ibland skulle jag vilja kunna prata mer allvar med mamma än vad jag gör. Det är svårt både med hänsyn till Alvin (okej att han inte förstår ännu men när drar man gränsen?) men som sagt också för att jag inte vill förstöra den glada stunden med sådant snack.

Vet inte riktigt hur man avslutar ett inlägg likt detta, brukar inte skriva om sådana svåra saker för vill som sagt inte att de ska vara verkliga men det är svårt att inte skriva när det är så nära inpå i tankarna mest hela tiden och det vore galet att inte skriva när jag har möjligheten till att få lufta mina tankar.

En lite oväntad fysisk effekt av att få barn som jag kommit på först nu när det helt plötsligt börjat återgå till sitt normaltillstånd är mitt hår. Jag har alltid haft en del självlockar och beroende på tycke och smak har dessa gått att framhäva eller försöka dölja ganska bra med lite olika sorters mousse och gele. Under graviditeten blev håret nästan ännu krulligare än vanligt men sen när Alvin kom så bara försvann allt självfall och håret blev helt rakt. Tydligen har jag haft fullt upp med annat för jag märkte aldrig riktigt att det hände (men jag kan ju se det på kort att det är sedan november). Nu har det dock börjat locka sig igen, inte lika mycket som innan men sakteliga så. Antar att det har med hormoner att göra och kanske var det när jag slutade helamma som det började återgå till normala? Normala som egentligen inte alls är normalt jämfört med andra männsikors hår eftersom mitt normala hår står åt alla håll och lockar sig i varenda liten topp men vad jag är van vid i alla fall. Tänk om förändringen skulle kunna resultera i fortsatt självfall men under kontrollerade former. Drömma kan man ju...


Mitt hår som jag är van att se det. Risigt som tusan och med en hel del lockar.


Det finns tydligen inte en enda bild på bara mig efter det att Alvin föddes men här ser ni i alla fall någorlunda hur mitt hår har sett ut tills nu.

När vi ändå är inne på det där med hår. Alvins växer snabbt. Mitt på huvudet och precis bakom öronen. I övrigt växer det väldigt lite. Resultat: ganska skum frissa. Fjunigt som tusan är det också men det känns mer naturligt när det är alldeles nytt.

Just i detta nu har vi för andra dagen i rad våra alldeles egna personliga trädgårdsmästare på besök och jag hinner därför inte skriva vare sig mycket eller ofta. P:s snälla föräldrar är här och rensar ogräs, oljar in slipers, krattar och har sig. Själv har jag inte varit jättedelaktig i det hela måste jag erkänna men får en del gjort här inne i alla fall för jag känner inte att jag kan sitta helt still och lata mig när de är här och sliter. För sakens skull vill jag poängtera att de är här helt frivilligt på eget initiativ och verkar trivas prima med att ha en liten trädgård att sköta om och för egen del kan jag inte göra annat än tacka och ta emot. Tycker sådant är så tråkigt så det är ju väldigt lyxigt med någon som vill komma och ta hand om vår skit.

Igår kom till slut bilstolen på plats. En Maxi-Cosi Mobi blidde det och jag tror att vi är nöjda. Svart och fin och Alvin satt riktigt bra i den. Såg dock väldigt hängigt ut när han somnade men så blir det väl oundvikligen jämfört med babyskyddet. Väldigt liten plats blev det i passagerarsätet fram dock efter att stolen var monterad. Då sägs stolen ändå vara ganska liten jämfört med många andra och vi har en stor familjebil. Hur får folk in stolar i mindre bilar och hur får man plats om man har 2 barn?

Har idag hunnit med lite shopping också faktiskt. Hade en del ärenden, bland annat inköp av hörselskydd till Alvin inför kvällens aktivitet (mer om det sen) samt uthämtning av skeden som Alvin fick i doppresent som nu har fått sin gravyr så när farmorn och farfarn kom så tog jag med mig farmorn och Alvin till Blocks för att uträtta ärendena, söva Alvin samt kolla på stavmixer så att jag kan börja laga massa smarrig mat till Alvin (jo men säkert att jag kommer göra det men det känns som en bra grej att ha i alla fall). Hittade till slut en mixer som jag tror kommer vara bra och hoppas i alla fall kunna fixa lite mat till honom med den och i alla fall mosa lite frukt och så. Nu när han äter mycket mer (insåg för någon dag sedan att han nog inte blev riktigt mätt av en halv burk  mat och en halv burk frukt så nu är det utökat till hel burk mat och lite frukt på det) att det blir väldigt dyrt med burkmat så ska i alla fall försöka testa då och då. Blir sannolikt inga storkok, det är inte min grej men när man ändå lagar middag till oss vuxna så kan man ju plocka undan till honom innan man saltar och köra med staven tänkte jag. Efter inköp av mixern skulle vi bara ta oss till guldsmedsbutiken och passerade då genom Åhlens som hade världens REA på kläder. Kom hem med ett par Wera-jeans för 99 kr, en top för 99 kr, en top för 49 kr och en top för 0 kr (skulle kostat 49 den med men märkte att hon visst glömde ta betalt för den ena). Riktiga fynd alltså och inviger ena toppen redan nu ikväll. De vita jeansen hade passat perfekt till men är feg och vågar inte köra vitt denna vecka i månaden tyvärr. Sen smet farmorn in på Company medan jag stod i kö för att hämta skeden och det visade sig vara halva priset på REA-priset där. Hittade en jättesöt klänning som hade passat perfekt på bröllopsfesten vi ska på om ett par veckor om den bara inte hade varit så kort att man satt på trosorna när man satte sig. Lite för kort för mitt självförtroende så den fick vara. Sen råkade en svart klassisk klänning nedsatt från 1800 till 500 kr hoppa på mig. Jag brukar verkligen inte köpa sådant utan plan och utan att vela fram och tillbaka och 500 kr är ändå 500 kr men jag kunde inte låta bli. Den satt för bra för det. Så ja, ärendena blev lite mer än så men nöjd är jag. Och ja, ni kan vara lugna. Hörselskydden glömdes inte bort utan även ett par sådana följde med hem.

Nu ska vi på kvällens äventyr. Kan bli en helkväll, kan bli 10 minuter beroende på vad Alvin vill och beroende på vad gamla finbilen vill. Dags för Stockholm cruising och älsklingens stora intresse.


Redo för cruising för ett drygt år sedan.

Nu är nya bilen här! Så fin och blänkande och jag är väldigt nöjd med med min bilhandlarsambo just nu. Det var en bra idé att byta. Kanske bara inte just när vi skulle på bilsemester. Men den gick ju prima i lånad bil också och nu är jag alltså väldigt nöjd med nya åket. Alldeles straxt ska jag iväg och köpa bilbarnstol och få den monterad. Då kommer ju även Alvin åka som en kung. Har fortfarande inte bestämt om det blir en Britax Hi-way II eller en Maxi-Cosi Mobi (eller varför inte någon helt annan när jag ändå är förvirrad). Var helt inne på Britaxen och väldigt påläst men så var det det där med att Maxi-cosin går att vinkla i olika ligglägen. Britaxen går ju också att ha i olika lägen men man måste montera om för att byta läge. Med vår rastlösa lilla filur som behöver mycket omväxling kan jag tänka mig att det är en så pass viktig funktion att det kan vara värt de 700 kr extra som Maxi-cosin kostar. Man ska ju trots allt ha denna stol rätt länge också. I övrigt tycker jag att de verkar rätt likvärdiga. Just eftersom man ska ha den så länge så känns det ju dock extra viktigt att det blir bra. Beslutsångesten är total och att välja faller nog på mig i detta fall. Antar att det bara är att bege sig till butiken och se vilken de säljer in bäst och vilken som passar bäst i bilen...

Nu är vi hemma igen efter en väldigt skön liten semestertripp. Avslutade igår med en trevlig eftermiddag och kväll hos några vänner och kom inte hem förens vid midnatt. Idag har jag packat upp, jagat Alvin som kryper runt överallt, vaktat Alvin som ställer sig mot allt, startat en tvätt (och fler ska komma) och så har jag passat på att njuta av att vara hemma. Hemma är ju allt bra bra och efter några nätter iväg uppskattar jag alltid vårt eget hus lite extra. Nu ska jag fortsätta fixa lite, bland annat har jag tydligen en möhippa att planera och så ska jag se hur mycket tid jag får framför datorn innan Alvin vaknar. Gissar på cirka 3 minuter.

Tillbaka på hotellrummet. Nästan nersläckt då Alvin sover i resesängen. Vi har varit ute på restaurang och ätit en lång och god middag. Alvin var vaken hela tiden och har skött sig exemplariskt och charmat varenda kotte på stället med sina leenden. Ibland blir man allt en bra stolt mamma.

Imorgon drar vi vidare på vår roadtrip. Igår besökte vi Alvins gammelfarmor och sov där. Tänk att ett litet besök kan betyda så mycket! Nu blir det dock hotell resten av resan och bara vi i lilla familjen. Alvins första sommarsemester och i natt hans första natt någonsin på hotell. Det är så mycket nytt hela tiden, häftigt när nästan allt han gör är för första gången.

Nu ska jag snart försöka sova så kanske jag vaknar lite mer utvilad och pigg inför morgondagens äventyr. God natt!

Nu bär det alldeles straxt av på ytterligare en liten semestertripp. Denna gång är Dalarna målet och vi ska transportera oss runt med bil. Det har varit en hel del förberedelser inför resan och lite besök och sådant så datortiden har varit något begränsad på sistone. Blir nog mer som vanligt när vi kommer hem igen. Nu ska jag bara passa på att njuta av denna lilla resa och sen av den sista månaden som helt föräldraledig. Jösses vad tiden går snabbt!

Det är med lite delade känslor jag åker dock. Pappa ringde imorse och meddelade att mamma har blivit lite sämre och det känns inte så kul att lämna stan då, mycket tankar i huvudet även om det nog bara är att ställa in sig på att det är så det kommer att vara nu. Bara att ta dagen och tiden som den kommer tyvärr. Men, men, mer om det blir det troligen senare, nu ska jag packa det sista och sen beger vi oss av. Hej då från oss!

Idag har jag och Alvin varit på lite äventyr. Träffade en vän med barn i Norrtälje och promenerade runt i den söta lilla staden och dess söta butiker och käkade en god ceasar på mysigt fik. Efter lunchen gjorde Alvin lekparksdebut. Han kröp runt lite i gräset (men man får vekligen vakta för han käkar på allt som kommer i hans väg), åkte rutchkana och gungade. Gungorna var dock sådana där däckgungor och han nådde knappt upp till kanten. Gungan hemma i vår trädgård (eller hos mormor och morfar) är betydligt bättre men han skrattade i alla fall glatt. Sen promenerade och shoppade vi lite till, Alvin fick mellis och sen körde vi hemåt igen.

Det där körandet är dock ett litet problem eftersom vår bil är såld. Hela dagen igår gick åt till att kolla efter bil men utan framgång. Vi har en bil vi kan låna men man vill ju så klart ha en egen. Speciellt som vi hade planerat att införskaffa ny bilstol till Alvin innan nästa veckas semestertripp och då vore det dels bra att veta i vilken bil den ska passa och dessutom ingår monteringen så vore ju skönt att få in den i rätt bil. Babyskyddet är fortfarande stort men Alvin uppskattar inte lutningen och ligger och gör situps hela tiden och böjer sig typ ut och in när vi sätter honom i den och det krävs två personer att få honom på plats. En som håller fast honom och en som knäpper. Det känns inte schysst. Hoppas han ska känna sig mer nöjd i en stol med mer upprättläge, större plats och bättre utsikt. Fast när det blir återstår alltså att se. Frågan är om vi borde köpa stolen inför resan hur som eller om vi ska avvakta bilköpet som osannolikt verkar bli av innan vi åker? Sådant är livet med en bilhandlare...

Igår kväll hann vi även med en liten grillmiddag med min bror och färstmö. Har skrivit det tidigare men jag älskar verkligen att se min familj med Alvin och höra och se hur mycket de gillar honom. Stolt i mammahjärtat så klart men också för att familjen ju är så viktig och det är så fint på något vis. Lika glad blir jag så klart när jag ser honom med P:s familj och det är så skönt att det funkar så bra för honom att umgås med andra i våra familjer. I förrgår var till exempel jag och P på banken och under tiden, totalt i nästan 3 timmar, hängde Alvin med sin farmor och farfar och alla verkade gilla situationen lika mycket!

Nu ska vi snart försöka se en film här hemma och sen blir det förhoppningsvis tidig natt. Gästerna blev kvar ända till klockan 2 igår. Vi satt ute i värmen på verandan och pratade och hade det mysigt så det var verkligen värt det men jag var väldigt trött när Alvin tyckte det var dags för morgon klockan 8 imorse. 6 timmar är inte tillräckligt med sömn för mig någonsin och speciellt inte när jag dessutom med ungefär entimmas intervall blivit väckt av och delat säng med Alvin.

Ja, lite så känns det faktiskt.



Alvin har ätit massa riktig mat. Utrymmet att krypa på en båt är begränsat, desto mer ståträning har det blivit. Och höjden på motorn som också fungerar som bord är perfekt att stå emot och bänkarna man sitter på i sittbrunnen är perfekta att vandra till från bordet. Och att stå och titta ut på vattnet är paralyserande och ja, det var helt enkelt kul på båten. Men ännu skönare är det faktiskt att komma hem. Synd bara att vi kom hem med ett helt lass med smutstvätt som hållt mig sysselsatt hela dagen idag och synd att mina axlar är helt paj av att bära på och mata och sitta med Alvin i alla möjliga konstiga vinklar i en konstigt formad sittbrunn.

Jag tyckte att Alvin rörde sig och krävde ganska mycket passning tidigare. Hahahaha. Jag skulle bara vetat vad som väntade. Nu är han ÖVERALLT. Han kryper snabbare än jag går (typ i alla fall). Kan klättrar på ALLT. Han reser sig mot ALLT. Och han försöker förflytta sig ståendes mellan möbler eller annat han kan tänkas luta sig mot till exempel blöjhinken, mina byxben, väggen (!!!!) och hunden. Och han kan inte nöja sig så. Att klättra räcker inte. Samtidigt ska han plocka med leksaker på golvet, luta sig efter hunden, sträcka sig efter fjärrkontrollen på soffbordet och så lite hoppandes på det. Och inte är han särskilt stabil ännu så man måste liksom passa hela tiden och vara beredd att fånga för ganska ofta glömmer han bort den där lilla detaljen att stå och då dunsar han ganska hårt i backen. Oftast och förhoppningsvis landar han på blöjans vaddering men då och då slår han i något och då blir det lite (eller mycket tårar). Ja, så kom han alltså tillbaka från semester vår vilda filur. Visste ni föresten att man kan stå upp i en sittvagn?

Vi var ute med båten måndag till tisdag tillsammans med älsklingens föräldrar. På onsdagen var vi på en dagstur med Alvins kusin och hans föräldrar. De stannade sen kvar hos oss i vår lilla stuga en natt och onsdagen bjöd på mysig grillkväll. På torsdagen vaknade vi upp till grått och trist spöregn och vi valde att stanna i land. dagen spenderades i vår lilla stuga, vår lilla familj och där visade Alvin prov på sina rörelsefärdigheter genom att rulla/krypa ner från sängen. Hans resebarnsäng stod mot vår säng så han borde inte kunnat lämna vår säng som han sov tupplur i men när vi kom in för att titta till honom var han försvunnen. Hörde ett beskedligt litet gnyende efter ett tag och upptänkte honom då sittandes under sängen! Som sagt går han inte att lämna själv någonstans längre. Förr eller senare kommer han väl lyckas ta sig ur spjälsängen också. På fredagen var det fint väder igen och vi gav oss ut alldeles på egen hand. Lite spännande att lägga till utan någon som kunde göra Alvin sällskap men trots en del tårar från akterruffen som vi var tvungna att stänga in honom i så gick det över förväntan. Till middagen slöt min bror med sambo upp i deras båt och så hade vi en trevlig kväll i underbar kvällssol. Framåt natten började det blixtra riktigt läskigt men det måste varit en bra bit bort för någon åska hörde vi aldrig. Min bror seglade iväg vid lunch på lördagen men vi stannade kvar en natt till på samma plats. Vaknade av kulingvindar på söndagen och fick ge oss iväg väldigt hastigt. Lite väl gungigt var det på vägen hem men vi körde på och var mycket stolta över vår smidiga avfärd i blåsten. Väl hemma var det en utmaning att lägga till även vid bryggan, det blåste ju helt galet mycket men jag sitter ju här hemma och skriver så uppenbarligen lyckades även det. Väl hemma har vi som sagt mest fokuserat på att tvätta och komma i ordning samt tittat på och läst jobbiga nyheter samtidigt som vi vaktat och vakat över vår lilla vilding.

Ja, det var vår vecka det. Nu väntar en vecka hemma i någorlunda lugn och ro. Nästa vecka beger vi oss av igen. Denna gång med bil. Synd bara att min älskling bilhandlaren sålt vår bil och ännu inte hunnit hitta en ny. Det kan bli en spännande roadtrip det. Cykel kanske?

Nu är vi hemma på fast mark igen. Men gisses vad det gungar. Känns som om vi fortfarande sitter i båten.

Bra har vi haft det och Alvins båtpremiär har gått finemang. Massa nytt har han lärt sig också, känns som om vi kommit hem med en mycket större kille än vad vi åkte med för en vecka sedan. Måste verkligen berätta om allt och visa lite bilder men det får bli ett projekt för framtiden. Just nu hägrar sängen. Alldeles egna sängen och innan det tandborstning i handfat med rinnande vatten. Man lär sig uppskatta de små vardagliga självklarheterna när man är ifrån dem.

Tyvärr har ju veckan inte bara inneburit roliga nyheter. Även om vi varit lite isolerade ute till sjöss så har vi ju inte helt kunnat undgå att höra och läsa om det hemska som hänt i Norge. Vi har ägnat mycket tid sen vi kom hem till att läsa ikapp oss på nyheter och det är bara så obehagligt och overkligt och fasansfullt vad en (förhoppningsvis) ensam galning lyckats ställa till med. Tänk att en enda person kan påverka så många på ett så grymt sätt. USCH!!!

Nu kryper jag till sängs och laddar för en ny vecka. God natt!

Nu mina vänner är det snart dags för lite semester. Vi drar till sjöss och det ska bli väldigt spännande att se vad Alvin tycker om båtlivet. Att ikläs flytväst var ingen favorit när vi testade senaste inköpet. Hur kul är det med en stor kula på magen liksom när man precis lärt sig krypa och vill ta sig framåt hela tiden? Kan informera er om att med en flytväst på kryper man ingenstans utan blir mest liggande som en skalbagge på rygg eller en sköldpadda som inte når ner med benen till marken typ... Inge kul alltså. Inte för att direkt finns någon plats att krypa runt på på båten hur som helst. Jag har en liten förhoppning om att sjöns skvalpande och båtens gungande ska göra susen för sömnen dock men det kanske är att hoppas på för mycket. Vi får helt enkelt ta veckan som det kommer, blir troligen 3 resor och däremellan en natt i land (och såldes kanske jag kommer med en rapport redan i övermorgon). Och så ska vi se till att lägga till där det finns massa gräsmatta att krypa på. Kan bli en utmaning för oss som knappt kan lägga till överhuvudtaget att ha sådana specifika önskemål men det får bli semesterns spänning.

Gårdagens ettårskalas var väldigt lyckat och vi hade en supermysig dag. Alvin lekte glatt med de andra jämnåriga gästerna och så klart med födelsedagsbarnet. Tror minsann att de hade saknat varandra en hel del och de visade sig båda från sina bästa sidor och höll igång hela eftermiddagen och kvällen utan att bli griniga eller missnöjda.

Ja, annars är det fortsatt full fart på Alvin. Var och handlade och hittade Alvin (i vagnen givetvis) med en bikini i munnen. Den hade han lyckats riva med sig när jag körde förbi ett bord/ställ. Övriga bikinis i samma kulör nöjde han sig med att lägga på golvet. Hoppas att den smakade bra.

Nu ska jag söva den lilla sonen med ett bad och sen ska vi packa det sista för att ge oss av tidigt imorgon. Snälla ni, håll tummarna för att sjön gillas av han som regerar i vår familj och för sol och annat man kan tänkas önska sig på sin semester. Och så klart ha det bäst tills jag är här igen!

Nu ska vi på ettårskalas. Hur kan man få det stressigt till något som börjar klockan 2 när man inte har något inplanerat innan? Skyller på den uteblivna sömnen. Allt går så sakta och blir gjort i fel ordning när hjärnan inte riktigt hänger med. Nyss spillde jag ut hela förpackningen med glansdroppar till håret i duschen. Fråga mig inte hur för det vet jag inte ens själv men nu är i alla fall klinkersen väldigt skinande och hal och jag har inget att glansa håret med. Och det var en nästan ny förpackning så klart.

Sommaren är tid för spontanitet så igår tog jag pick och pack och son och drog till mina föräldrar. Älsklingen skulle ändå jobba hela dagen och kvällen så då passade det bra så. Och sen idag slöt även Älsklingen upp och vi har haft det väldigt bra med min stora familj. Nu har jag precis kommit hem och ska krypa till kojs så mycket mer får ni inte höra ifrån mig just nu. God natt!

8-månaderskontroll på BVC idag. 8940 g och 70 cm (och oavgjort i gissa storlekstävlingen mellan mig och P, han prickade längden, jag var närmst på vikten). Pratade en del om sömn och hur vi kan göra för att få någon ordning på det hela men jag vet inte jag om jag tycker hon är mycket till hjälp den där tanten. Hon säger liksom inget som jag inte redan läst mig till. Förslaget är i alla fall att köra på 3-minutersmetoden. Sägs vara kämpigt i 3 dagar men sen funka. Jag är beredd att testa det mesta för jag orkar verkligen inte att vakna en gång i timmen hela nätterna igenom varenda natt men samtidigt känns det så rått och jag vill ju att Alvin ska känna sig trygg. Hur som får alla metoder vänta tills efter vår båtresa nästa vecka så har vi riktig flax (troligen inte) så har det bättrat sig av sig självt innan dess. I övrigt var väl allt som de skulle och han "utvecklas fint". Dock trodde hon sig kanske se en lite skelning på vänster öga så vi ska få träffa en specialist i slutet av augusti. Hoppas det bara var en synvilla. Hon sa själv att det var väldigt svårt att se men ögonspecialisten kommer ändå till BVC så då kunde vi lika gärna kolla.

Efter besöket käkade vi lunch på café medan Alvin sov och efter det spelade vi minigolf med Alvin som åskådare. Kan hända att älsklingen vann men jag är glad ändå för jag var inte värdelös och det är ju ett steg framåt. Bollen studsade bara ut från banan en enda gång!

Ja, det var väl dagen så långt och nu blir det grillning och så lite fotboll på det.

Shoppingdag idag. Det var inte riktigt meningen men det ju oftast då det blir som bäst. Kom hem med en del presenter. Jag väljer att kalla det presenter för det låter ju så mycket festligare då. Pappan fick 2 tröjor i present. Huset fick en ny solcelsslampa till verandan i present. Sonen fick fina bokstäver i trä att sätta upp på dörren in till hans rum. Föräldrarna fick ett badmintonset att leka med ute på baksidan någon gång när sonen sover (när nu det skulle hända) i present. Mamman fick en svart klänning i present. Och slutligen inhandlades 1-årspresent till Isabelle som vi ska till på lördag. Det var den presenten som var själva orsaken till min shoppingpromenad. Ja, det och att jag lämnade in en sked som Alvin fick i doppresent på gravering (själva gravyren ingick också i presenten men hanns inte med innan dopet) samt att jag äntligen postade alla tackkort för dopet som jag äntligen färdigställde igår. Efter att ha gjort en hel massa ordentligheter som var tvungna att göras de två senaste dagarna är jag mycket nöjd och känner nu att jag kan ha semester på riktigt. Fast något måste gått lite fel med semesterplaneringen någonstans för ingår det inte att man får sova ut när man har semester????

Jag tvättar. Jag städar. Jag springer ut och kollar till Alvin som fortfarande sover sött i vagnen. Städar lite till. Väntar på att få hänga tvätten. Plockar lite. Dammar lite. Jag är ganska duktig om jag får säga det själv.

I natt provade vi något nytt. Vakna pigg och glad och ståendes i sängen klockan 5. Jag stod inte för någon av de bedrifterna dock. Ha då i tanken att vår lilla filur inte somnar förens framåt 12. Då är det inte ok att vakna vid 5. Inte alls. Lyckades dock få Alvin att somna om men till skillnad från tidigare nätter då han gråtit/skrikit en gång i timmen vaknade han nu pigg och låg och snackade ungefär lika ofta. Så återigen en halv natt med Alvin på min arm. Svårt för mig att sova bra då och ännu svårare eftersom han som sagt vaknar ganska ofta även om han till sitt försvar faktiskt somnar om ganksa snabbt igen. Till och med förvånande snabbt med tanke på vilket håll-i-gång det är på honom precis när han vaknar. Eller gör han även detta i sömnen? Trevligare än skrik är det i alla fall men helst skulle jag nog se lite mer sammanhängande sömn. Men, men, den som gapar efter mycket... så jag väljer att i alla fall uppskatta att han är så god och glad mitt i natten...

Nu ska jag städa vidare innan det är lunchdags för hela familjen.

Sent inlägg idag. Eller tidigt. Beror lite på hur man ser det. Ska alldeles straxt dejta John Blund med förhoppning om lite mer sömn i natt än senaste nätterna. Mycket skrik och gråt nattetid har det varit från Alvins sida och detta utan att han själv vaknar. Personligen har jag svårt att sova vidare när jag hör hans panikartade gråt och skulle jag inte ta upp honom och vagga honom lugn (och oftast komplettera med lite amning för att lugnet ska bestå) så skulle det hela eskalera så att han (och troligen även hela grannskapet) garanterat skulle vakna. Har testat det också. Många tillfällen att testa olika lösningar på blir det när det hela händer nästan varje natt ungefär en gång i timmen från klockan 3 fram till 10 då sonen vaknar pigg och glad som om inget hänt.

Lite roligt har vi dock haft också. Alvin övar för fullt på att krypa och resa sig och snacka. Igår efter middagen när det fortfarande var strålande sol och varmt begav vi oss till ett bad här i närheten och jag och P hade säsongs badpremiär. För Alvin blev det bad i det fria för första gången i livet. Det är stort det. Lite kallt tyckte han nog att det var även fast han bara var i någon sekund. Själv tyckte jag också att det kändes kallt till en början men sen vande man sig och det var riktigt skönt. Och så somrigt!

Idag har det inte alls varit lika fint väder och har därför passat på att bocka av lite grejjor på min att göra-lista. Har också ringt och pratat med min nästintill döva farfar och grattat honom på födelsedagen. Man ska inte skämta om det men det samtalet hade platsat i en mindre påkostad komediserie. Snacka om goddag yxskaft-svar. Det tog flera minuter innan han VERKLIGEN fattade att det var mig han pratade med men han låtsades hela tiden om som att han hade koll på läget. Jaja, så kan det bli när man är 89 år och för sin ålder är han ändå väldigt pigg och alert, bara det där med telefoner som lätt blir lite knepigt när man inte hör (ja, det säger ju sig självt egentligen).

Nu ska jag dyka ner i sängen och förbereda mig inför en ny vecka. Som om de skiljer sig så värst mycket åt och måste förberedas när man bara går hemma.... Men vet ni, om mindre än 2 månader, snarare om 1½, är det dags för mig att förbereda på riktigt och börja jobba de där 20 timmarna i veckan. Det känns konstigt det. Men antar att det hade kännts konstigt att börja jobba igen när det än vore dags och dags blir det ju oundvikligen förr eller senare så bara att inse fakta och glädja mig åt de mer än 12 månaderna jag har kvar som mammaledig (om än bara på halvtid)! God natt.