Logik enligt Julia

Idag har varit ledig dag. Ledig dag innebar lek med Isabelle för Alvin. De är så söta tillsammans!

Alvin har för övrigt lärt sig att ställa sig upp i matstolen fast han är fastspänd. Känns tryggt. Nu finns det endast ett enda ställe man kan lämna honom obevakad i ens en sekund och det är i spjälsängen. Ett enda ställe. Vet ni hur lite man får gjort då? Förut kunde jag passa på att tömma diskmaskinen och städa undan lite i köket efter att han fått mat och han satt nöjd och tittade på. Nu kan man inte det längre och det ser ut därefter här hemma. Oj, oj. På något vis ska det liksom bli lite avkopplande att promenera iväg till jobbet imorgon efter lunch. Aldrig anade jag att det skulle kännas avkopplande att jobba men jo, ibland så.

Vet inte om det är förkylning som spökar. Hos mig spökar det en och den försvinner aldrig. När man inte sover bra så tar det hundra gånger längre tid att bli frisk har jag märkt. Fast imorse fick jag sovmorgon. Vi har gjort en deal nu när det är mer vardag på schemat. Varsinn sovmorgon på helgen och jag fick börja. Hur som så sover jag inte så bra på nätterna och blir därför inte av med min förkylning för filuren vägrar sova i sin egen säng igen. Men troligen så är det kanske på grund av den där förkylningen. Eller så upplever Alvin någon form av separationsångest nattetid. På dagarna har det ju funkat utmärkt att jag varit ifrån honom mycket mer än han är van vid men det kanske slår tillbaka nattetid? Ungefär var femte minut gråter han otröstligt och ända möjligheten att kanske få honom lugn är att låta honom sova i min armhåla (och han börjar minst sagt växa ur den). Inte vill han ha välling på natten längre heller. Vilket jag i och för sig antar är bra men det är ju synd när han vaknar och verkar jättehungrig men vägrar flaskan. De nätter han tagit välling så sover han ju sen så mycket bättre så det är värt att fixa med det en gång för att sen få lugn och ro. Ja, ja, förhoppningsvis övergående beroende på antingen förkylningen eller förändringarna här hemma.

En sak som dock också kanske stör honom lite är nedtrappningen på amningen. Som nu är nere på nära noll. Han har fått när han velat (utom nattetid) vilket blivit en slurk på morgonen ibland, en slurk på kvällen ibland och någon enstaka gång en slurk på dagen också. Men det har oftast bara blivit totalt en gång per dag. Och han vill bara äta från vänster vilket nog resulterat i att höger är helt tomt. Ibland blir han nöjd med höger men då antar jag att det mer är snuttandet han vill åt. Idag var han helt otröstlig på förmiddagen och väldigt trött så jag tänkte att han väl kunde få somna till lite amning och förhoppningsvis bli kvitt den där förkylningen (verkar ju vara en nödvändighet att han blir av med den för att jag ska bli det). Men då fanns det liksom inget alls att äta och han blev jättesur på mig. Verkligen jättesur och allt blev ju 100 gånger värre än innan. Vad är det för taskig mamma liksom? Erbjuder tomma bröst. Vem blir glad av det? Men vad har då hänt? Är mjölken helt borta för gott nu? Senast imorse låg han nöjd (vid vänster) men nu fanns det alltså inget någonstans. Helt slut på lagret liksom och han låg där och sög och sög och blev argare och argare.

Sen fick han i alla fall den godaste lunch han någonsin ätit verkade det som. Eller så var han väldigt hungrig men jag har aldrig sett honom så ivrig över maten som idag, inte ens den godast fruktpuren slår detta. Så vad fick han då? Jo, mammas och pappas fiskgryta. Vi anpassade den inget alls utan tog helt enkelt våra rester från igår, blandade i en potatis och körde i mixern. Och han älskade det! 2 portioner till finns att tillgå nu och jag hoppas att det inte är alltför onyttigt för honom. Lite saltat är det ju (men bara lite och har hört att det inte ska vara så farligt så länge man skippar tilläggssaltet nu när han är över 9 månader) och så är det kryddat med vitlök och saffran (saffran är väl inte dåligt för bebisar, bara för djur och i stor mängd? nu har jag kollat livsmedelsverket, där står inget om saffran så det är nog lugnt) och så lite vitt vin men all alkohol har ju kokat bort. Känner att det inte låter bra när jag skriver detta, kanske får akta mig för alla förståsigpåare så att jag inte blir fråntagen mitt barn....

Nu ska jag passa på att dammsuga innan Alvin vaknar, han har en förmåga att stoppa allt i munnen så det känns fräschast så.

Jag är inte borta (mer än att jag är lite allmänt förvirrad av allt nytt). Jag har bara börjat jobba lite och det tar visst lite tid. Men kul är det. I alla fall än så länge. Igår jobbade jag heldag och hur underbart var det inte sen att komma hem till min fantastiska lilla familj? Älsklingen hade tagit hand om barnet som i sin tur var hur glad som helst och blev ännu gladare när mamman kom hem. Dessutom hade älsklingen hållt undan i köket (erkänner att jag varit lite orolig för hur det skulle bli med den biten de dagar jag jobbar) och startat grillen. Så jag kom hem, fick leka och gosa med glad son och sen blev jag serverad grillmiddag (som visserligen fick ätas VÄLDIGT snabbt eftersom liten son då började bli väldigt trött). Idag har jag istället jobbat hemifrån med ett litet avbrott för lunch och gos med Alvin medan P hade ett litet jobbmöte. Nu är jag klar för dagen, väntar bara ett telefonsamtal och ska tillbringa eftermiddagen och kvällen med Alvin. Så än så länge ger jag det här med att jobba godkänt betyg. Ännu bättre kommer det troligen kännas när lönen trillar in. Lite skillnad mot föräldrapenningen det...

Ytterligare en liten bonus med att jobba är att nu, alldeles straxt, är det faktiskt helg. Riktig helg. På sådant vis som det är när man jobbar hela (eller halva) veckorna.

Trevlig helg på er!

Ohh no... Imorgon är det dags. Idag är sista sommarmånadsdagen och sista dagen som helt föräldraledig. Imorgon väntar nya tider. Jobbigare tider. Eller i alla fall jobb. Fattar inte alls hur snabbt tiden har gått och hur ska jag hinna med att jobba? Det ska bli lite kul, det ska det faktiskt och jag hoppas kunna få ut det bästa av både halvtidsjobbandet och halvtidsföräldraledigheten. Men han är ju så liten. Och det är ju så skönt att bara gå hemma och drälla. Inte för att lilla herrn i huset tillåter speciellt mycket slappande längre men ändå. Känslan av att vara helt ledig. Fast så kan man ju tänka på känslan av att faktiskt prestera något på dagarna. Inte för att det inte är viktigt att vara med sitt barn men det ska bli lite kul att aktivera några hjärnceller. Blandad ångest och ändå lite spännande hur det ska gå. Både hur det ska gå att jobba och hur det ska gå här hemma. (Bra så klart.)

Det som dock ger mig lite extra ångest är att av alla mammor i mammagruppen och av alla mammabloggare jag följer och har följt sen graviditeten med jämngamla barn så är det ju inte en enda annan (tror jag) som börjat jobba. Bara jag som ska lämna min plutt med hans pappa redan nu. Det kommer ju så klart gå hur bra som helst men ändå. Mammahjärtat skriker.

Det som inte får glömmas varken av mig eller någon annan (för snäll som jag är vill jag så klart gärna göra alla som gör mig avundsjuk lite avundsjuka tillbaka) är dock det lyxiga i detta. Jag kommer nog vara ganska ensam mammaledig mamma nästa sommar (i jämförelse med de med jämngamla barn alltså). Redan efter årsskiftet verkar många pappor redo att ta över och sen väntar förskolan för många. Tack vare att jag kör halvtid nu så kommer jag kunna vara hemma ända tills augusti. Bara på halvtid ju men ändå. Hemma i ett år till (sug på den ni!). Och Alvin hinner bli 21 månader innan det är dagisdags och han kommer att få massa tid med sin pappa. Det blir ju super det här ju. Det blir det. Och imorgon börjar faktiskt en ny liten era i våra liv.

Det är inte så ofta (faktiskt typ aldrig) som jag skriver om pengar här i bloggen men nu måste jag faktiskt. Varje vecka brukar jag bläddra igenom Svenska Dagbladets bostadsbilaga. Det tar mig ungefär en vecka att komma igenom eftersom jag aldrig kan läsa i fred men det gör inte så mycket. Det är kul bläddring och i SVD ryms de lite exklusivare mäklarfirmornas annonser och således de exklusivare objekten och det är många fina bilder att inspireras över. Varje vecka slår mig dock samma tanke när jag bläddrat sida upp och sida ner med villor(/palats) i fina förorter samt tjusiga våningar i innerstaden som har ett utgångspris på över eller knappt under 10 miljoner.

Vilka är alla dessa människor som kan köpa dessa objekt? Alltså, jag kan förstå att det finns en del välbärgade som liksom har obegränsat med pengar (det är troligen också därför det finns en del hela gods för närmre 20 miljoner kronor också) men hur många med de resurserna finns det egentligen? I varje veckas nummer finns det säkert uppemot 30 objekt för pris över 10 miljoner (och det är oftast inte samma som återkommer vecka efter vecka) och säkert dubbelt så många med pris mellan 7 och 10 miljoner. När en stor del av dessa objekt dessutom är fritidshus i Stockholms skärgård så blir jag så klart ännu mer konfundersam. Vilka har råd att lägga över 10 miljoner på ett andra boende (eller troligen typ femte  boende om man ska vara realistisk)? Jag förstår som sagt att det finns de som har mycket pengar, det jag har lite svårt att förstå är att de är så många att marknaden för dessa dyra objekt är så pass stor. Eller byter dessa personer boende ovanligt ofta?

Får det verkligen inte att gå ihop och då är ju detta bara en del av dessa objekt. Alla annonseras ju inte i just SVD och alla ligger ju dessutom inte i Stockholm. Skumt är vad det är och den som vet får gärna berätta för mig hur det funkar!

Efter en helg med bröllopsfest och natt utan Alvin är jag nu tillbaka i det som blivit min vardag. Det som bara är min vardag i två dagar till. På torsdag börjar jag jobba halvtid. Och det blir en rivstart med bokslut så på torsdag ska jag jobba hela dagen. Oj, oj, oj. Men det ska bli kul också, det ska det.

Att lämna Alvin gick i alla fall utan bekymmer. Kan hända att det brände en liten tår innanför mina ögonlock när vi sagt hej då och satte oss i bilen för att åka mot Norrtälje men sen gick det faktiskt bra. Vi fick lite rapporter då och då och allt gick prima på hemmaplan. Och på bortaplan hade jag och älsklingen en trevlig kväll på festen. Och det var så underbart väder och det var helt enkelt väldigt bra alltihop. Men shit vad jag längtade hem sen när vi vaknade i ett regnigt Norrtälje på söndagsmorgonen. Blev en ganska snar hemfärd (med bara ett litet stopp på MacDonalds för att komma hem som anständiga mätta föräldrar) och vad underbart det var att komma hem. Till världens gladaste Alvin som hade haft det hur bra som helst. Goaste unge och bästa barnvakterna.

Idag har L och Isabelle varit på besök, Alvin sov när de kom, vaknade pigg och glad och sken upp som en sol när han fick syn på Isabelle. Sen lekte de massor och åt lydigt i varsin stol brevid varandra och sen lekte de ännu mer. Isabell körde runt Alvin i hans gåvagn och sen kunde mammorna faktiskt få sig en liten fika på verandan medans barnen lekte där. Den nya grinden är ju fantastisk. De druttade runt och hade sig och vi satt i varsinn soffa i solen.

Sen har jag faktiskt hunnit med att förbereda mig lite inför min jobbcomeback på torsdag och nu kommer snart 2 släktingar till P som inte bor i Sverige hit för ett litet besök och titt på hus och Alvin. Full rulle alltså och jag fattar inte riktigt hur jag ska hinna klämma in att jobba...

Skönt besked på BVC idag. Ingen skelning på Alvin vad hon (specielisten) kunde se. Uppföljning igen i vår innan det är helt klart men skönt i alla fall.

Sen var jag på mammaträff med 3 mammor från mammagruppen och så klart med tre barn också. Alvin var som vanligt vildast men det triggade varandra ganska bra allihopa. Bjöds på kanske världens godaste (och helt säkert världens onyttigaste) kladdkaka, toppad med dajmkross- och gräddeblandning och viol. Så smarrigt.

Imorgon är det dags. Första natten utan Alvin och jag har grym ångest men försöker verkligen påminna mig om att han ju kommer att ha det toppen med farmor och farfar. Det är onekligen för mig det blir tyngst tror jag men det ska bli kul också. Det ska det. Och sol ska det bli och alldeles straxt i pausen av CSI (sitter och kollar på det nu samtidigt som jag bloggar och där går min gräns för simultankapacitet) ska jag prova outfiten. Igår färgade jag faktiskt håret, ett snäpp med blondin är jag nu och det blev för en gångs skull ganska bra. Ska leta fram lite smycken och sådant också, var verkligen ett bra tag sen jag var på sådana festligheter, blir helt matt bara av att tänka på alla förberedelser. Epilera benen kanske man också borde försöka hinna med. Ja, ni hör ju. Blir stressiga reklampauser ikväll.

Idag har vi varit och kollat in en 4H-gård tillsammans med L och Isabelle. Vädret var inte det bästa kanske men det regnade i alla fall inte. Djuren var fina, Alvin blir väldigt fascinerad och försökte härma fårens bääääää. Isabelle blir tyvärr dock livrädd för djur som låter högt så sen hängde vi lite med de tysta hästarna och getterna istället och Alvin gillade dem med. På gården fanns också en fin lekpark och en jättegunga som barnen kunde gunga i tillsammans. Det gillade de. Ett tag i alla fall. Sen försökte de rymma åt varsitt håll och efter det försökte Isabelle rymma från Alvin som försökte hålla fast henne bakifrån. Det såg faktiskt inte klokt ut och man hade kunnat undra vad han hade för baktankar. Hoppas det inte är något han nu tänker testa på fler små söta barn. Isabelle protesterade inte förens han tog tag i öronen på henne och drog.

Efter dejten stannade jag och Alvin till i Bromma Blocks. Där införskaffades en allvädersoverall till Alvin. En blå fin tunn men vattentålig overall. Gillar att den tål väta utan att vara galon och bra med vindtätt utan att det är foder så att den går att använda redan snart. Han älskar ju att krypa runt och röra sig ute men så länge han till största delen befinner sig med knän eller rumpa på marken så känns overall som ett måste även dagar med rätt så okej väder. Marken är ju rätt lerig redan nu och man kan ju ana vad som väntar. Har aldrig tidigare riktigt tänkt på sådant men brukar det vara så här lerigt ute redan i augusti? Känns i alla fall bra med overall inköpet, ska försöka hitta ett par lätta skor också för han kan ju inte gärna krypa runt i bara strumpor även om han inte går. Dessutom så ställer han sig ju upp hela tiden och då är skor att föredra (idag fick det bli mokasiner, kändes lite si så där). Är glad åt att jag nu tog tag i detta redan innan behovet uppstått (fast den hade varit helt okej för ett par dagar sedan då han var ute och härjade i trädgården faktiskt) och innan allt tagit slut i affärerna. Så blev det med hans vinteroverall. Köpte en fin fleece i storlek 56 innan han föddes i lite panik men den var ju 100 gånger för stor och när jag insåg det och skulle köpa en liten (om man ska åka bilstol kan man faktiskt inte ha en alldeles för stor overall även om det i övrigt inte spelar roll för med en för stor kan man inte knäppa bältet i grenen) fanns inga overaller att få tag på fast det bara var början av december. Är inte affärerna ute i lite för god tid för folks bästa? Man blir ju helt knäpp av att planera så långt i framtiden men om alla andra gör det så måste man ju haka på för att inte stå naken när snön kommer. Kollektiv årstidshets är vad det är.

Nu ni, nu är problemet med barn i öppna spisen ett minne blott. Grind är införskaffad och monterad. Och lika glad är barnet för det. Nu finns ett galler att resa sig mot och det är ju kanske det bästa som finns. Slog till på en begagnad på Blocket som jag var och hämtade i eftermiddags. Inte alls som ny men alldeles tillräcklig (kan hända är P dock inte helt benägen att hålla med, han tyckte vi skulle betala det dubbla för en ny). Man kan för övrigt tro att vi fått dille på grindar och barnsäkrar här hemma till förbannelse men så är det faktiskt inte. Två trappor inne, en trapp från verandan och en öppen spis kräver sina grindar helt enkelt. I övrigt förespråkar jag filosofin att ändra och ta bort så lite som möjligt så att barnet istället lär sig vad som är rätt och fel och inte bara möts av tomma hyllplan och stängs ute från allt som är farligt. Det är bara det att det som är verkligt farligt ska så klart undvikas och så måste man ju kunna sitta ner någon enstaka liten sekund i soffan och slappna av även som förälder och med ett barn som praktiskt taget ville flytta in i spisen gick det liksom inte. Inte alls.

Alvin har ätit rätt dåligt de senaste dagarna. Eller ätit har han ju gjort men man har fått lirka och kämpa en hel del och et har nog int eblivit lika mycket som vanligt ens efter lirkandet och kämpandet. Å andra sidan har han nu två nätter i rad sovit bättre än någonsin. 5 timmar i streck (för Alvin, själv vaknade jag ju av en del gnyenden och lite nappistoppning däremellan) upprepade sig även natten till idag och jag har nu 2 nätter i rad fått ha sängen för mig själv hela natten (bortsett från den där stora snarkade typen till höger om mig förstås). Så på det stora hela måste jag vara ganska nöjd men det tär lite på tålamodet att behöva kämpa så med maten. Tror dock att han kanske fick sig en liten släng av det som sänkte mig i måndags och i sådant fall är det ju fullt förståeligt. Några andra tecken på sjukom har han dock inte uppvisat. Tvärtom har han varit piggare och mer överallt än någonsin. Alldeles matt blir man efter ungefär 2 minuter inomhus. Då är trädgården är bra. Krypa i gräs och gunga gunga är ju aldrig fel.

Nu har jag gjort klart albumet från möhippan som ska överlämnas på lördag och alldeles straxt ska jag göra sonen sällskap i sovrummet. Ett stort kryp har fastnat inne i vår runda lampskärm i svart rotting och det låter som den blir friterad varje gång den flyger in i glödlampan. Jag befarar att det kommer vara ett kadaver i botten på lampskärmen imorgon. Och intresseklubben antecknar självfallet. God natt.


Bus på G.


Busig frissa.

Här är jag! Möhippan tog knäcken på mig så jag försvann ett tag. Nej, så var det faktiskt inte. Började känna mig lite risig redan i lördags, bet ihop under hela söndagen, möhippan blev verkligen jättelyckad och det var värt allt slit, men igår slog det tillbaka och jag låg däckad större delen av dagen. Inte på grund av för mycket dricka i söndags alltså. Visserligen mer än vad jag är van vid på sistone men det måtte vart någon liten bacill som inte ville mig väl. Nu är jag i alla fall fit for fight igen och det gick utan problem att lämna Alvin i mer än 12 timmar i söndags. Så klart att det kändes konstigt men kul att vara ute på äventyr på egen hand och han och P hade det prima hela dagen. Nu i helgen ska han ju vara med farmor och farfar i ett helt dygn och jag fasar lite för det. Inte för Alvins skull, han kommer att ha det toppen, men jag då? Jag kommer ju att längta ihjäl mig ju!

Snart ska jag på ett litet ekonomiskt rådgivningsmöte inne i stan, som om jag har så mycket till ekonomi att hålla koll på men det är lika bra att gå. I övrigt väntar tvätt och fix med album från möhippan som ska övelämnas på lördag. Så klart tog dock färgen i skrivaren slut så kan inte skriva ut alla foton och grejjer som jag behöver så nu blev det en naturlig matpaus. Detta är saker jag kan syssla med när filuren sover så det tar ju lite tid att bli klar. Han sover inte så länge han och när han är vaken gäller det verkligen att man själv är det. Han är överallt hela tiden och man kan bli lite matt för mindre. Men så klart är han ju världens sötaste samtidigt som han är världens vildaste så det går bra ändå.

I natt sov han för övrigt i 5 timmar i streck. Fick välling vid 2 och vaknade inte förens vid 7. Han gnydde en del däremellan men inte så att jag behövde ta upp honom och jag fick alltså ha sängen för mig själv hela natten! Det var första gången sen han föddes det. Tror den förbättrade nattsömnen beror på stopp på nattamningen samt att han inte ställer sig upp i sömnen lika ofta längre och då slipper han vakna gråtandes. Håller tummarna för fler liknande nätter och ska försöka kopiera allt som skedde igår idag om det nu var något vi gjorde väldigt rätt.

Nu ska jag slänga i mig maten så jag hinner med det innan han vaknar och det är dags att utfodra honom.

Måste verkligen jobba på det här med mina egna nattningsrutiner. Jag kan verkligen omöjligt komma i säng före midnatt. Någonsin verkar det som. Hur jag än gör finner jag mig själv vaken och uppe när klockan börjar närma sig spöktimma. Igår fann jag mig själv helt fast i det ganska dåliga TV-programet dating in the dark. Alltså, det är till mitt försvar ett väldigt spännande program när man väl börjat titta. Man vill ju så klart se vilka som är ytliga, vilka som blir ratade och vilka som blir besvikna när det får se den de fallit för i ljuset. Och man kan fascineras över att många har en väldigt dålig självinsikt och tycker sig själva vara väldigt snygga men kan på de typ 5 sekunder de får se varandra i ljuset ändå totalsåga den andra parten. Ja, ni hör ju. Man blir fast.

Har precis nattat en liten övertrött kille. En lite större (ok, ganska mycket större) kille är och köper pizza och det betyder att alldeles straxt kan helgen börja även här hemma hos oss. Inte för att helgen kräver pizza men just idag startar helgen så. Det regnar och är alldeles grått ute och det kanske till och med är läge för en liten brasa i öppna spisen. Gäller att passa på när filuren sover och inte håller till inne i den.

Idag har jag shoppat lite till söndagens möhippa och det mesta känns som att det är under kontroll. Hon som skrev att hon inte kan komma kan nu helt plötsligt komma (och hon hade faktiskt bra förklaringar och var beredd att betala så jag tar lite tillbaka mitt förra inlägg). Dock har nu en annan meddelat att hon är lite krasslig så hon inte kan komma. Jag skickade artigt men bestämt sms att hon ändå måste betala men har nu inte fått svar. Hon är sambo till en av brudgummens kompisar, alltså ingen nära vän till bruden varför jag lite starkt misstänker att hon kom på något mer lockande att göra. Shit vad jag inte tror det bästa om folk men är det inte så man ska vara? Misstänksam tills motsatsen bevisats? Jag kommer vara känd som lilla indrivaren på festen. Kan bli skoj.

Fy tusan vad hungrig jag är nu. Var är den stora killen med pizzorna?

Jo, just det. Vad tycker vi arrangörer om personer som 3 dagar innan möhippan skickar följande meddelande?

Hej Julia,
Jag ber om ursäkt för kort varsel, då jag tyvärr inte kommer att kunna medverka på söndag pga förhinder.
Hoppas att ni får det trevligt ändå! Vi ses på bröllopsfesten.
Mvh XX

Jo men det var ju det här med att planera och budgetera och övriga deltagare vill säker vara med och betala lite extra för att en annan person hoppar av när det inte går att avboka. Tro mig att jag varit tydlig att folk måste lämna definitivt besked och tro mig när jag säger att denna person väldigt klart och tydligt tackat ja. Borde inte denna någon då självmant skriva typ "självklart är jag ändå med och betalar min del". Borde jag behöva tigga om saken? Är det rätt att andra ska få stå för kalaset? Självklart inte, så nu har lilla elakingen i mig skickat ett mail och beklagat bortfallet och sen liksom skrivit så att det framgår att jag tar det för givet att hon kommer att betala. Hoppas det inte innebär några problem för jag vill ogärna bli osams med brudens kusin. Kanske bara jag som förutspått det värsta, hon kanske redan har skickat iväg betalningen till mitt konto. Och ingen skada skedd (bortsett från att mön nog gärna sett henne med). Kanske är det så...

För tredje kvällen i rad håller de på med asfaltsarbete utanför oss. Det låter massor och är ganska störande nattetid. Om man inte vaknade av hundra miljoner andra anledningar varje natt skulle man kanske inte reagera men när man blir väckt av annat (gissa vad) så är det lätt att sen ligga och irritera sig på oväsendet utanför fönstret. Hoppas att de snart är klara och hoppas att den nya asfallten resulterar i mindre ljud från vägen sen när det är klart. Bilarna borde ju dundra lite mindre på fin nylagd asfalt så då kan det kanske vara värt några nätter med oväsen.

Idag har jag och Alvin hälsat på hos mamma/mormor. Hon kändes piggare idag än förra veckan och dessutom hade hon i helgen varit ute på lite äventyr i lokala centrumet och där köpt 3 fina bodys till Alvin. Det bästa med dem var inte att de var fina utan att hon kommit utanför tomten för annat än sjukhusbesök och enstaka jobbesök för första gången sedan midsommar. Väldigt glädjande även om det bara är tillfälligt. Tillfälligt pigg blir hon också när Alvin kommer på besök. De har lekt och gosat och Alvin har härjat runt lika vilt i deras kök som han brukar göra här hemma. Han sov gott i bilen hem sen. När vi ändå var där passade jag också på att ta mig en titt i lådan med gamla barnkläder. Fick med mig en del fint hem som jag hoppas Alvin kan använda under hösten/vintern. Tycker det känns bra i hjärtat när han använder sådant som jag själv och mina bröder använt som små. Och måste säga att Polarn & Pyrets kvalité känns oslagbar. Tänk att det är kläder som är mer än 30 år gamla och som använts av 4 barn och ändå ser helt ok ut. Det är bra grejjer det och talar kanske möjligen för att det är värt några extra kronor att köpa kläder där. Om man nu inte tänker att kläderna passar väldigt kort tid och det är ganska kul att få köpa nytt och man kan få ganska många fler plagg för samma pengar i andra butiker...

I övrigt går min tid mest ut på att planera den där möhippan. Snart är det dags och det ska bli ganska skönt när det är över för det som bara startade som en liten idé/förfrågan från min sida har tagit sig oanade proportioner och shit vad med tid det tar att fixa allt. Men kul ska det bli. Det måste det. Själv har jag mest lite ångest för att jag ska vara utan Alvin en hel dag. Det är rekord och läskigt och jag vet att jag är mesig men det är lite skrämmande när man liksom nästan suttit ihop och så ska man helt plötsligt inte få krama den där god biten på massor utav timmar. Kan dock vara bra övning, helgen efter blir det ett helt dygn med barnvakt då vi ska på själva bröllopsfesten och sen börjar ju oundvikligen den 1 september att närma sig. Då blir det ju lite tid hemifrån men inte så länge i taget som tur är.

Igår kväll och i natt ända fram till 4 någongång pågick det asfalteringsarbete på stora vägen utanför oss. Vi kunde inte se vad som skedde eftersom det är ett bullerplank emellan men vi kunde höra. Och ungefär en gång i minuten tutade, av oklar anledning, en av arbetsmaskinerna till. I natt när Alvin vaknade vid 3-tiden märkte jag hur han lite halvsovande liksom härmade tutljudet. Bilen utanför tutade och sen lät Alvin. Det höll på så länge jag var vaken och troligen både efter och innan det. Fin miljö vi låter honom växa upp i och tror han nu att han är en asfalteringsmaskin? (Och heter det verkligen asfalteringsmaskin?)

Idag har jag och Alvin varit på veckans dejt med L och Isabelle. Barnen blir glada av att träffa varandra men ännu mer av att träffa den andras mamma. Ett besök på IKEA, en oplanerad shopping på MQ:s outlet i Kungens Kurva och lite annat mammahäng blidde det. Alvin har åkt vagnen bak-och-fram och krupit på golv på alla möjliga ställen och både han och Isabelle har charmat varenda kotte vi mött. Fick användning för den lösa selen jag köpt. Alvin har aldrig velat sitta tillbakalutad i vagnen. Tills alldeles nyss har man kunnat ha honom fastsatt bara med midje-/grenbandet och då har han kunnat luta sig som han vill ändå. Nu är han för vild för att inte spänna fast överkroppen men de gånger då jag försökt använda selen i vagnen har han blivit helt galen eftersom han då måste sitta med ryggen mot ryggstödet. Med den lösa selen sitter han fast men kan ändå röra sig. Perfekt! Och nya favoritpositionen är i krypställning (vagnen i liggläge, suflett nerfälld) så att han liksom ser allt och liksom kan låtsas att han själv kör eller något sådant.

När vi kom hem hade jag en vild bebis som ville vara överallt (som vanligt) men det är ju ganska förståeligt efter flera timmars shopping. Själv var jag mest trött och ville slappa i soffan men det var bara att slå sig ner på lekmattan och hänga på.

Det pågår ett litet projekt här hemma. Fixa sömnen är målet och i det ingår nya nattningsrutiner och no more nattamning. Vi har bara kört i några nätter ännu men det har än så länge gått ganska så bra. Med tanke på hur pissiga nätterna varit så kunde det faktiskt i princip inte bli värre vilket gjort mig laddad även för lite motgångar. Nu jinxar jag det ju när jag skriver så vi får se hur jag säger om ett par dagar igen.

Imorgon ska jag sparka boll igen. Jag är så klart i toppform och känner mig väldigt laddad. Eller inte.


Ett stycke energiknippe.

Tydligen så börjar min korpfotboll för höstsäsongen redan nästa vecka. För det första är jag inte det minsta redo för höstsäsong ännu. Jag vill ha massa mer sommar först. För det andra så är min kropp inte alls redo för någon fotboll övrhuvudtaget. Jag har ju bara levt i hamocken och käkat grillat och druckit en massa cola hela sommaren. Det får man minsann inga fotbollsben av. Som tur är har det ju i alla fall blivit en och annan promenad så arslet har fått röra sig några meter i alla fall och inte att förglömma alla hundra miljarder gånger jag fått resa mig upp från soffan (suck) för att hämta tillbaka en flyende Alvin som klättrat in i öppna spisen (inte när det är eld i den så klart!) men jag är osäker på om det kan räknas som försäsongsträning?


Någon i familjen som har koll på bollar i alla fall. Alvin kanske kan hoppa in istället för mig? Fast han ser snarast ut att aspirera på målvaktsposten...