Logik enligt Julia

Denna dag har jag utnämnt till städdag. Så städat har jag gjort. Varenda liten vrå av huset. Eller nej, det finns säkert massa vrår jag har missat men jag har i alla fall tagit städningen ett steg längre än jag brukar och även våttorkat golven. Nu när Alvin flänger runt på golven känns det på något sätt snäppet viktigare att inte ha stora dammråttor och fläckar överallt. Allt ska ju som bekant in i munnen och jag vill hellre att han blir mätt på annat än skit. Första delen av städningen klarade jag av under förmiddagen tillsammans med Alvin. Han sov en liten stund men mest var han vaken och låg själv och lekte på sin matta eller satt och kollade på mig från sin stol. En liten sväng när vi var nere i tvättstugan så satte jag honom faktiskt i tvättkorgen och där satt han ganska bra men lite förvånad. Första gången. Andra gången lyckades han på något vis ställa sig upp i tvättkorgen med kanterna som stöd men då kändes det som om den inte blev helt stabil och säker längre så så länge varade den smarta idén. Efter lunch tog P med sig Alvin på en promenad. Nu har jag städat klart och så konstigt det känns nu då. Alldeles tomt här hemma. De kan gott få ta och komma hem nu. Saknar mina killar ju och ikväll är det fotboll på schemat för mig så måste ju hinna fylla på dosen lite tills jag ska iväg. Knäpp man är. 2 timmar själv borde väl egentligen vara ganska skönt men det känns som sagt mest bara tomt och ensamt. Måste kanske öva på den biten lite.

Har för övrigt uppdaterat gårdagens 7-månaders inlägg lite. Idag har vi inte bara hunnit med att städa (och ställa oss upp i tvättkorgen). Alvin har också för första gången satt sig upp själv från liggande. Tyvärr missade jag detta, det är P som återberättat men det förvånar mig inte. Han klättrar liksom på allt numera och allt går i en sådan rasande fart (både utvecklingen och hans sätt att ta sig framåt på) att jag inte skulle bli förvånad om han helt plötsligt försvann ut genom dörren springandes. Eller jo, det skulle jag förstås bli men ni fattar ju grejjen. Vart tog lilla bebisen vägen liksom?

Idag var vi minsann uppe med tuppen. Eller klockan 8 i alla fall och det är tidigt för att vara oss det. Besök på öppna förskolan med sångstund klockan 10 stod på agendan och efter att ha klättrat (nåja) upp för mastodontbacken som avslutar halvtimmespromenaden dit så rullade vi in på gården klockan 10:02 och hann till starten (lite svettig var jag dock). Vagnen är så sjukt mycket tyngre med sittdelen att jag vaknar varje dag med träningsvärk sen vi bytte bort liggdelen för en vecka sedan. Inte blir ju föremålet i vagnen direkt lättare och lättare heller. Sångstunden var omtyckt och efter det gjorde vi gipsavgjutning av Alvins hand och fot. Ska bli kul att se resultatet nästa vecka.

Igår såg vi Änglagård 3 och sen en action, Unstopable, uppe i sängen. Riktig myskväll blev det. Vi valde en film var och ni kan kanske gissa vem som valde vilken. Fast jag måste nog erkänna att P:s val nästan var bättre. Inte världens bästa film direkt men lite nytänkande och spännande i alla fall (Änglagård tyckte jag var ganska svår att hänga med i, man borde kanske uppdaterat sig på de gamla filmerna innan). Unstopable handlar om ett skenande tåg så i natt drömde jag bara om tåg och hur jag missade viktiga tåg. Natten var för övrigt ganska okej med 2 matningar och Alvin gick med på att sova i sin säng ända fram tills den andra. Det går så sekteliga framåt men även 2½ timme med honom brevid mig tär på ryggen och sömnen. Fast det är klart, rätt mysigt är det att vakna så på morgonen.

Nu sover Alvin ute i blåsten, jag sitter inne och försöker uppdatera mig lite. Det har blivit väldigt lite datatid på sistone och lite abstinens måste jag nog erkänna att jag får men när man kan välja mellan sol ute och data inne så är valet oftast ganska enkelt. Lite knepigt är det att jag aldrig vet hur länge han tänker sova (inte för att jag tror att han själv vet det heller). Oftast är det ju bara någon knapp halvtimma och på den tiden hinner man inte få så mycket gjort men samtidigt måste man ju i alla fall börja för att att ha en chans att hinna klart. Oftast slutar det med att jag sitter och väntar så länge på att se om han håller på att vakna att jag hade hunnit om jag bara börjat direkt med det som skulle göras. Nu finns det bland annat en del tvätt som kallar. Den tar liksom aldrig slut. Skumt va? Speciellt skumt som jag igår missade att slänga in den i torktumlaren så den har legat i ett dygn så jag fick lov att starta om den och köra ett varv till så att den inte skulle lukta surt. Inte konstigt att det känns som mycket tvätt om jag måste köra den dubbelt. Men väldigt ren kommer den att bli.

Aldrig är man visst riktigt nöjd. För igår och i förrgår klagade vi över att det var så varmt och kvavt. Idag är det mulet och kallt och det är ju verkligen inte kul! Hur som är jag glad åt att vi utnyttjade de senaste två dagarnas riktiga högsommarväder till max. Mycket trädgårdshäng har det blivit, en del grillning, massa bad i poolen för Alvin, promenad in till centrum för glass i kvällssolen igår (det går faktiskt utmärkt att ta med Alvin även på kvällsaktiviteter och det är så mysigt!) och sen avslutades kvällen på bästa sätt med bland annat mys på verandan efter att solen gått ner och det var lite svalare.

Igår var vi på loppis lite längre ner på gatan. Jag har ju varit på loppis tidigare men aldrig handlat något och jag har inte riktigt förstått allas lovord över det hela. Har, lite materialistiskt som jag är, haft svårt att se tjusningen i gammalt och använt men nu börjar jag ana... För ynka 80 kr kom vi hem med 11 blå duralexglas, 1 fin turkos liten mjölkkanna samt en gunga till Alvin. Det är ju helt fantastiskt, allt ser ut som nytt och gungan är jag mest nöjd med. Glasen fick följa med mest för att det var så många och vi har haft lite problem med att vi mest haft en massa udda glas, nu kan vi duka lite enhetligare. Gungan sattes upp av P och hans far i ett av våra äppelträd direkt när vi kom hem och är redan invigd. Mycket populär. Alvin hade ju testgungat hos mina föräldrar tidigare med gott resultat så jag har tjatat på P att vi ska köpa en och så bara dyker den upp så där, på vår egna gata utan att vi behöver leta runt i affärer och så billig dessutom. Perfekt!

Vad dagen har att erbjuda vet vi inte riktigt ännu, det är som sagt ganska trist ute men det ryktas att det ska klarna upp. En tvätt är igång och jag funderar lite på att testa om frissan har någon dropin-tid till mig nu på eftermiddagen. Skulle VERKLIGEN behöva klippa bort typ 5-10 cm slitna toppar så kanske det kan bli någon ordning på trollburret.

Alvin ser just i detta nu lite obscen ut. Han har en sån där traditionell leksak, en gul plastpinne med vit platta under som man lägger massa färgade plastringar runt så att det blir som en kon. Han har nu lyckats skruva loss själva pinnen från bottenplattan och ligger och försöker få in så mycket som möjligt av pinnen i munnen. Tror han upptäckt att det blir en massa olika spännande ljud beroende på hur långt in han har pinnen och hur han rör den men det ser lite ut som något annat... Det händer så mycket just nu, han rör sig fort som tusan och allt mer i krypställning, rumpan tar sig sakta uppåt och han låter hur mycket som helst med en massa olika ljud. Favorit just nu är att bröla jättemörkt och det blir extra skoj när vi skrattar åt det. Och imorgon blir den där underbara filuren 7 månader. Kan inte fatta hur tiden funkar. Den går så fort men samtidigt hinner det ju hända så mycket hela tiden. Men mer om det imorgon när det är dags att sammanfatta vår stora lilla 7-månadersbebis sysslor just nu. Nu ska jag dyka ner på golvet och se vad han vill hitta på för skoj idag!


Lek med stor och knottrig boll är kul! I bakgrunden leksaken jag försökte förklara.

Enhandsskriver med Alvin ammandes. Han har ätit som tusan både idag och igår så antingen är han väldigt hungrig eller så har mjölknaskinerna lite lite att bjuda på i taget. Antar i alla fall att det är bra att han vill amma mycket (fast han numera äter en ordentlig portion mat till lunch, lite gröt på förmiddagen och välling på kvällen) då jag ju då är säker på att han får i sig vätska vilket måste vara väldigt nödvändigt när det är så varmt som nu.

Så där ja, 40 minuter senare fortsätter jag (nu med två händer)...

Jag brukar undvika att boka upp oss på mer en en grej per dag men idag så föll det sig så att vi först var och simmade och sen var det informationsträff på biblioteket med mammagruppen. Simningen gick galant. Alvin ha nu fattat grejen och dyker självmant i samt "hoppar" i från madrassen. Han har dessutom fått öva på att hålla sig fast i kanten med bra resultat. Stora framsteg idag alltså och vi älskar verkligen babysimmet! Träffen på biblioteket var väl ganska intressant, har inte riktigt funderat på det tidigare men de har ju en hel del att erbjuda och tror att det börjar bli dags att läsa lite böcker med Alvin. Mer än hans prasselbok och tygbok alltså. Har några vi fått i present så bara att börja!

Nu ropas det utifrån att hamburgarna snart är färdiggrillade så bäst att jag tar tag i mitt ansvarsområde; tillbehören. Vi ska åka och storhandla snart, just nu ekar det ganska tomt så tillbehören idag blir kort och gott bröd och guacumole. Man tager vad man haver har alltid varit min favorit. Eller i alla fall min vanligast förekommande matidé.

Nu kan man väl konstatera att sommaren är utan att överdriva? Jag flyter lite bort här hemma, och har ni sett hur stora getingarna är i år? Groteska! Men jag vill egentligen inte alls klaga för det allra mesta med sommaren är ju helt fantastiskt.

Igår hade vi en superskön dag på Golfängarna med nationaldagsfirande och sen på vägen hem satte vi oss (jag, P, Alvin och P:s kompis med flickvän) på en Tapasrestaurang, El Toro, och käkade middag på uteserveringen. För det första är Alvin en exemplarisk restaurangbesökare, det kan vi helt klart göra om. För det andra är det mycket vitlök i tapas och jag får svårt att sova av det verkar det som och det är uppenbarligen inte heller bra för Alvins mage att jag äter för mycket av det men det är ju så fantastiskt gott! För det tredje jobbar det en rktigt sur-bitch på El Toro, hon måste nödvändigtvis klaga lite på allt men sen är hon nöjd så länge hon får sista ordet. Alla gästers (inklusive vårat) val av plats var helt fel till en början men "nja, det ska nog funka ändå". Det var inte en så bra placering av barnstolen "men nja, det ska nog funka ändå" (bara hon fått klaga lite). De fina menyerna (vanligt utprintat A4-papper i plastfickor) skulle vi dock hålla utom räckhåll "för de har ju så klåfingriga armar de små". För det fjärde var P:s kompis med flickvän en trevlig bekantskap, vi har aldrig tidigare umgåtts alla 4. Och för det femte är Tapas ofattbart gott!

Innan vi gick igår bytte vi till sittdelen på vagnen. Tidigare har vi bara testat sittdelen till bilvagnen men nu kändes det rätt även till vanliga Emmaljungan. Eftersom vi visste att vi skulle vara borta ett tag kändes det smart om Alvin kunde sitta bra när han var vaken i vagnen då han så klart inte sov hela tiden vi var borta. Succé blev det men han vill verkligen sitta rak i ryggen, känns ju som om han ska ramla framlänges nästan eller så hänger han väldigt avslappnat över ena sidan. Bara han är nöjd och säker så är jag nöjd.

Idag har vi bara uträttat lite ärenden, tvättat och hängt här hemma. Har haft ett litet samtal med min chef också men det var mest deprimerande så det orkar jag inte skriva om nu. P ska laga mat och försöka få mig på lite bättre humör och så får vi se vad kvällen har att erbjuda. Först av allt ska jag nog ta och ge den lekande sonen lite uppmärksamhet för han låter inte helt nöjd.

I natt har jag sovit. Typ 6 timmar i streck. Det ni, det var inte igår inte. Gick och la mig vid halv 12 (med gråten i halsen, kände mig som världens hemskaste mamma). Alvin sov då sött i sin säng. Jag slumrade till men vaknade först kvart över 12 av att hunden skällde, han gillade inte alls nya ordningen med mig i källaren, men löste det genom att ställa dörren till gästrummet på glänt. Kvart över 1 vaknade jag igen, denna gång av ledsen Alvin. Lät det gå ett tag för att se hur det hela rädde upp sig men han lät så ledsen så jag gick upp och ammade honom. Han somnade i min famn men då la jag över honom till P och sen smög jag ner igen. Vaknade några/någon gång och kollade på klockan men sen sov jag till kvart över 8! Då höll jag på att längta ihjäl mig efter mina älsklingar så jag tog min kudde och gick uppoch myste (de sov båda två). Alvin vaknade och fick amma vid 9 och sen sov vi till kvart i 10! Allt hade gått bra efter min nattamning, P hade lite svårt att sova med Alvin nära sig, han kunde inte riktigt slappna av men tänkte att Alvin säkerligen skulle sova bättre nära honom (helt rätt tänkt tror jag). Vid halv 6 fick han välling och några gånger gnydde han till däremellan men på det stora hela var det alltså en ok natt även för dem. För mig var den mer än ok men lite trist att sova helt själv nere i källaren och jag saknade dem massor!

Idag har Alvin ätit Västkustgryta med hela ansiktet och så har vi varit iväg på en liten promenad. Nu väntar lunch för de stora och sen lite trädgårdshäng innan vi vid 4, tillsammans med P:s syster med familj, ska bege oss mot lite nationaldagsfirande här i närheten. Eller litet och litet, 25000 personer beräknar de ska komma, det är tivoli, marknad, uppträdanden, restaurangtält och annat som drar folk och solen skiner från en klarblå himmel, det är typ 25 grader, lite ljuma vindar och känns faktiskt allmänt bra planerat.

Nu ska jag ta mitt nya, pigga jag och styra upp lite lunch till den lite tröttare natthjälten.

Vet ni vad som ska hända snart? Jag ska få sova i gästrummet och förhoppningsvis få sova lite mer än en timme åt gången i natt. Nu vet vi ju så klart inte säkert hur det kommer att funka. Älsklingsungen är ju van vid att ammas en del nattetid och kan tänkas blir det så även i natt men om jag får sova fram till första nattningen är det ändå är stort steg framåt för här vaknas det ju ganska tätt hela nätterna. Utom just natten som var faktiskt (han sov till halv 4) men då hade grannarna fest och musik på ashög volym fram till fyra snåret så jag hade ändå väldigt svårt att sova. Är det inte det ena så är det det andra och vi får se om jag ens kommer kunna somna alldeles ensam nere i källaren. Separationsångest på hög nivå och jag blandar känslor av otillräcklighet som mor med en längtan efter sömn. Tänker jag logiskt så borde ju Alvin ha det minst lika bra med sin far i natt och han borde även få en lite piggare och roligare mor efter natten. Vi får väl se hur det går...

Dagen har varit händelserik. Vi har grattat P:s syster på födelsedagen och sen skulle vi bara svänga förbi ett par vänner i Bålsta för lite fika. Vi velade lite om vi skulle köra av första eller andra motorvägsavfarten, det bor i bortre änden av Bålsta så vi valde att fortsätta och inte åka igenom den lilla stadan. Så fort vi kört förbi avfart nr 1 tog det stopp. Helt stopp. Folk hade parkerat och hängde runt sina bilar. Efterforskningar visade på en lastbil som vält rakt över hela vägen och prognos på flera timmar med avstängd väg. Jaha. Kändes lite jobbigt dels med en liten Alvin i bilen och dessutom en hund intsängd ensam hemma och så klart så drygt. Hur långtråkigt är det inte att stå parkerad på en motorväg och dessutom så surt när det var så nära att vi inte ens hamnat där. Nu vet jag att det inte var någon fara med lastbilschauffören eller annan varför jag känner att jag kan beklaga mig över sådana banala saker som långtråkighet. Annars brukar jag alltid försöka tänka att man inte ska klaga när man sitter i kö för en olycka utan glädjas åt att man inte är längst fram i kön... Hur som helst kan det tänkas hända att min bästaste P backade vår bil mycket säkert och bra längs med vägrenen tillbaka till avfarten vi precis missat (vi var inte ensama om denna lösning) och så var bilkön ett minne blott. Så kan det ha gått till och fikat kunde intas som planerat, barnet kunde få mat och ren blöja som planerat och vi kunde sen bege oss hemåt till hunden som i tid som planerat.

Alvin ligger nu i mitt knä och sover och så snart jag lagt över honom i hans säng ska jag krypa till sängs i mitt alldeles egna källarutrymme. Först ska jag bara snosa lite på min älskade son och pussa massa på min älskade karl och försöka njuta av detta!

Igår när det var dags att krypa till kojs så såg jag i spegeln att solen visst tar en del även i äppelträdens skugga. Åtminstone på axlarna när man sitter rakt upp och ner i samma position en hel dag. Nu vet jag det.

Igår avnjöt vi middag på verandan (var annars?) och efter det var det filmtajm. Vi är lite sena men nu har även vi sett The social network. Ganska fascinerande historia måste jag säga och den var riktigt bra. Sen sov jag ganska gott i ungefär 1½ h i stöten hela natten. Det är så ofta Alvin vaknar till nattetid. Eller snarare, det är så ofta han väcker mig nattetid. Själv verkar han hålla sig ganska sovande igenom gråten. Han rullar i sömnen över till mage. Så snart han rullar över på mage lyfter han upp huvudet och till slut blir det väl så jobbigt att ligga så att han börjar gråta. Då får jag lyfta upp och vända på honom och så somnar han om. Hur ska jag få honom att antingen ligga kvar på rygg/sidan eller få honom att ligga bekvämt i sovposition på mage? Det skulle troligen förbättra nattsömnen avsevärt och det skulle jag inte ha så värst mycket emot. Idag är jag trots allt ganska pigg dock. Tänk vad sol och värme kan göra!

Nu ska vi bege oss ut i trädgården och börja njuta av denna dag. En liten familjeutflykt väntar också och sen står det grillning på schemat. Sommaren är allt bra bra, det tycker jag!

Vädret är så fantastiskt att jag blir alldeles sprallig. Hela dagen idag har tillbringats i trädgården. L och Isabelle kom vid 11 och sen har vi hängt på en filt i skuggan av äppelträden samt i hamocken ända tills nu. Och så har Alvins nya fina pool som han fick av Isabelle och hennes föräldrar i doppresent invigts. Och de älskade den! De plaskade och lekte och hade sig hur längesom helst och sen sov de båda gått en stund och Alvin har dessutom ätit fisk för första gången. Västkustgryta smakade prima verkade han tycka och det är så kul nu när man märker att han gillar att äta. Nu har L och Isabelle åkt hemåt och snart ska jag och älsklingen få i oss något att äta. Har haft en så skön dag i solen med trevligt sällskap och hur ska det egentligen gå för mig och Alvin när L börjar jobba på tisdag? Hon ska vara sommarvikarie på sitt eget jobb och jobba i 2 månader nu och vi är ju vana att se minst en gång per vecka. Tur att det fortfarande finns helger i alla fall. Och med detta väder borde vi ju kunna hålla oss sysselsatta rätt bra.

Så här fantastiskt har vi haft det idag:

Japp. Jag har träningsvärk, men den är faktiskt överkomlig och det är ju trots allt ganska skönt med lite träningsvärk. Skönt att känna att man gjort någon nytta liksom. Fotboll är så himla bra. Jag hade aldrig tagit ut mig så om det inte varit i jakten på en boll. Skulle aldrig palla att ge mig ut och jogga mig lika trött.

Igår hade jag en gammal vän med bebis 10 dagar äldre än Alvin på besök. Det är så häftigt att se nu hur Alvin fascineras över andra barn och hur de ligger och liksom utforskar varandras ansikten och svarar varandra. När den ena pratar högt så liksom svarar den andra med liknande ljud.

Alvin har nu ätit spagetti och köttfärssås tre dagar i rad. I dag blir det sista fjärdedelen av burken. Verkar funka bra med magen nu och snart är det dags för ny smak och lite större portion. Men först simning. Måste göra oss klara nu så jag får återkomma lite senare.

Om man redan nu, bara ett par timmar efter match, har träningsvärk, hur kommer det då att kännas imorgon? För att inte tala om i övermorgon. Det brukar ju som bekant alltid vara som värst morgonen dag 2...

Inte vann vi heller men det var riktigt skoj (och det är väl ändå det viktigaste i Korpen?) och jag måste skryta lite och berätta att jag faktiskt gjorde säsongens första mål. Hoppas vi har åtminstone en avbytare nästa match, vore kul om vi kunde vinna någongång. 40 minuters löpning efter en graviditet, ett slappt halvår och 2 veckors förkylning var lite i mesta laget och jag orkade liksom inte hela vägen. Fast antar att det borde bli lättare för varje gång.

Efter en natt utan nämnvärt med sömn väljer jag att toppa det hela med städdag här hemma (inför besök imorgon och för att inte gå in i total dvala). Alvin sov ryckigt i egen säng fram till halv 3. Då fick han mat och gick sen omöjligt att få att sova i egen säng igen. Han spände sig som en båge, ålade som en orm och vred hela överkroppen till halvt magläge och toppade därmed det hela med lite nackträning halvsovandes. Skrik och panik. Flyttade över honom till min säng, fortsatt gråt men med honom liggandes på min överarm och omkramad och vyssjad av mig somnade han till slut. Sen vaknade han ungefär en gång i timmen gråtandes och samma procedur fick upprepas. För varje timme som gick blev jag allt mer trött och armen domnade bort (även fast jag alternerade höger och vänster)  och ryggen började värka av att jag inte kunde slappna av utan tvingades ligga på rygg i konstig ställning. Verkade som att det var magen som spökade och möjligen hade det med första riktiga smakportionen mat att göra. Antar att det blir något av en chock för magen att smälta kött och pasta och att det bara är en fråga om att vänja magen så sakteliga. Han kan ju inte gärna amma sig igenom livet så det är väl bara att kämpa på. Men så trött man blir. Jag klagade tidigare på mina matningar var tredje timma men de är så välkomna tillbaka. Hellre väckas av det var tredje timma än att väckas konstant av smågnäll varje timma natten igenom och utan att få ha sängen för mig själv. I natt var extrem men hela maj har varit besvärliga nätter med alldeles för mycket sömn i min armhåla. Hoppas att det var en liten fas som nu är passerad då vi går in i ny månad och allt. Kommer juni möjligen vara första månaden jag får sova i alla fall typ 6 timmar i streck åtminstone en ynka liten natt? Önsketänkande kanske...

Jag lär mig så mycket och får så mycket stöd och inspiration av andra bloggare med barn i samma ålder och det ger styrka både att veta att det finns de som har det betydligt tuffare och att det finns de där nätterna faktiskt funkar riktigt smärtfritt (det finns hopp!). Dagar som denna, då jag är så trött att det känns som om kroppen ska gå sönder så måste jag nog dock säga att det är lite knäckande att läsa om någon som beklagar sig över en enstaka jobbig natt då de behövt mata, hör och häpna: 2 hela gånger! Allstå, det är det minsta antalet matningar jag gett nattetid sen Alvin föddes. Varje natt. Jag skulle palla en sådan natt utan problem numera. Det är all vakentid där emellan jag önskar skulle minimeras. Om jag i vanliga fall hade en unge som sov i typ 10 timmar i streck och sen har en eller ett par nätter med mer matning skulle jag skratta mig lycklig. Nu är jag ju faktiskt trots allt ganska lycklig hur som helst och jag är som sagt fullt medveten om att alla har sina problem och det var ju så att jag längtade bort från de där 3 timmars passen för inte så längesen (men jag hade önskat att det blivit längre mellan vakentiden, inte kortare). Man glömmer fort och man kan inte alltid jämföra med andra var väl typ det jag ville ha sagt. De som oftast får sova hela nätter (eller åtminstone typ 5 timmar i streck) borde vara tacksamma men jag förstår ju att för just dem just då så är en avvikande natt lika jobbigt som för mig eftersom alla jämför med sitt vanliga. Ja, ja, jag biter ihop, har blivit bra på att funka även utan sömn men ibland är det lite skrämmande hur mycket man faktiskt kan längta efter några ynka små timmars egen sovtid en endaste liten natt. Fast jag vet, mycket vill ha mer, när jag väl är där (för någon gång kommer jag väl dit?) så kommer jag vilja ha lite, lite till...

Nu ska jag gå och titta till min lilla sovande filur, världens bästa energikick ever. En blick på honom och allt känns fantastiskt igen (med eller utan nattsömn)!

Så, nu är det äntligen lite lugn och ro och jag hinner kanske skriva ett par rader innan Alvin vaknar från sin powernap. Dopet gick hur bra som helst och det var så fint att jag blir alldeles rörd när jag tänker på hur många som ville vara med och välkomna vår lilla son till världen.

Vädret spökade in i det sista, vi följde med stor spänning alla tänkbara väderrapporter och de visade väldigt blandat. Sol, regn och moln. Och de visade sig stämma ganska bra. Redan i lördags beslutade vi att fikat fick vara inomhus. Även utan regn var det lite för murrigt och kyligt för utefika. Ville ju ogärna att alla bara skulle slänga i sig fikat och sen dra på grund av hutter och bara minnas hur kallt det var. Dopet hölls utomhus nere vid vattnet, hur fint som helst. Mellan 2 riktiga skurar, en kvart i 2 och en vid halv 3 höll vi som planerat dopet klockan 2 i solsken och med blå himmel. Partytält fanns uppsatt som reserv men behövdes alltså inte användas och det var så fint! Jag ska visa bilder sen men av naturliga skäl fotade jag inte själv så måste invänta korten från min brors sambo som agerade fotograf.

Gillade verkligen att vi var ute, det blev så lättsamt och härligt, gäster av mindre sort sprang omkring på gräset och var på så vis med utan att tröttna och gnälla och äldre gäster stod i en halvcirkel runt om oss. Vi inledde med Den blomstertid sen var det lite prästprat, sen en dikt av Alvins faster som är fadder och sen själva dopet, sen en psalm till, Du vet väl om att du är värdefull, och efter det sjöng mina 3 bröder som också är faddrar en sång och allt blev precis som vi önskat. Fikat var mysigt (men lite trångt blev det) och alla verkade nöjda och glada och många tackade speciellt för att få ha varit med på ett så annorlunda dop (utomhus). Fikat och tårtorna räckte och blev över (så denna vecka har jag nu utsett till svullarveckan) så det hade jag verkligen inte behövt bekymra mig över. Alvin fick hur många fina presenter som helst och blev så bortskämd att det nästan var svårt att förstå. Men han är ju så klart väldigt speciell och älskad så det var ju inte mer än rätt (kan hända jag är lite partisk i just denna fråga). Efteråt hjälptes min och P:s familj åt att städa och diska och riva tält och allt annat och sen när allt var klart begav vi oss hemåt och landade helt slutkörda i soffan. Det tog minst sagt på krafterna att ställa till med dop men oj vad värt det var all tid jag lagt ner (som i ärlighetens namn inte varit någon direkt uppoffring, jag gillar att planera och fixa egentligen, bara inte riktigt van vid att göra det med en liten filur krälandes brevid på golvet). Jag har verkligen fått en helt ny syn på dop/namngivning. Har alltid gillat liknande tillställningar och tyckt att det är mysigt men nu förstår jag ju hur viktig dagen är för föräldrarna och barnet, det känns helt magiskt att så många ville komma och fira med oss!

Ja, så var det ju morsdag också. Efter att ha tjatat och påminnt Alvin (inför hans far) typ i 2 veckors tid om den stora dagen i annalkande och hintat om vad som skulle kunna tänkas passa i paketet om han möjligen ville fira sin enda mor så fick vi i lite brådska och panik göra ett stopp utanför närmsta galleria på vägen till mina föräldrar i lördags eftermiddag då P var tvungen att uträtta ett litet ärende åt Alvin. Han är visst inte mycket för framförhållning min son men så har det ju varit sedan starten... Väldigt glad blev jag i alla fall igår då jag öppnade ett paket med en fin mugg med texten mamma och smarrigt te och hjärtformad sil och skorpor till det (som en händelse var det just en mugg med texten mamma på som jag prata lite varmt om). Kände mig väldigt uppvaktad och allra bäst var i alla fall att få fira min allra första morsdag med min förstföddes dop.

Så klart skulle ju även min och P:s mödrar firas igår så i samband med att vi, efter presentöppningen, tackade alla för deras dopdeltagande och för alla presenter så passade vi på att tacka våra familjer för all hjälp med dopet och då särskilt Alvins mormor och farmor som fick varsinn vas/mugg med texten farmor/mormor fylld med nyplockade lila syrener. Ingen av våra mödrar är de som gillar att stå i centrum så vi gjorde ingen stor affär av det men jag tror att det var mycket uppskattat. För mig kändes det i alla fall väldigt viktigt att fira min mor trots att det var Alvins stora dag och jag är så glad över att ha gett henne ett barnbarn då det är så tydligt att han faktiskt är hennes största ljuspunkt i livet. Låter ju kanske lite självgott att säga så om något man själv gjort men hon har ju inga andra barnbarn, hon är ganska sjuk och stundvis väldigt trött och att då se henne skina upp och piggna till med Alvin, det är verkligen underbart. Så fort vi träffar mina föräldrar låter jag alltid Alvin vara så mycket det bara går med mormor och aldrig annars ser man henne så glad. Det värmer verkligen i hjärtat det och jag vill ju så klart göra allt för att min älskade mor, världens bästa mamma och mormor ska vara lycklig. Nu när man själv har barn så förstår man ju så mycket mer (men verkligen inte allt) om moderskapet. Både om den gränslösa kärleken men också om de våndor som det innebär. Att vara mamma är verkligen speciellt och det bästa jag någonsin varit!

Börjar dagen med att kolla in smhi och morgondagens väder. Det ser inte så ljust ut. Visserligen ser det ut att spricka upp emot eftermiddagen men inte tillräckligt. Plan B, dop ute under stort partytält och fika inomhus får nog sättas i verket. Så dagen består av fix här hemma (ska bara väcka P till liv först) och sen bär det av till mina föräldrar där dopet ska äga rum, bland annat för att resa tält och duka. Vi har dividerat en del om vi ska sova där eller inte inatt och till slut har jag nog fått igenom mitt önskemål. Med våra morgonvanor och allt som ska fixas blir det alldeles för stressigt att åka ut imorgon.

Vi hade P:s syster, hennes sambo och Alvins kusin på grillmiddag igår. Mycket trevligt men det blev lite för sent för min smak. Kom inte i säng förens kvart över 2 och då vet jag ju att det snart är dags för matning. Och P var tydligen inte trött så dags heller så han stannade uppe ytterligare lite och då vaknade jag även när han kom och la sig och sen när det var matdags. Stora framsteg på sova-i-egen-säng-fronten dock. Fick ha den för mig själv ända fram till klockan 6 ungefär. Alvin gav mig i alla fall lite sovmorgon, lyckades hålla honom lugn ända tills halv 10 ungefär. Då hörde jag hur det stånkades och pressades och pruttades och sen var det bara till att gå ner och byta blöja och ta dag. Tror det kan vara dags för en liten powernap för Alvin snart dock, han har lekt på rätt friskt nu. Ingen vila för mig då utan då är det dags att baka sista satsen kakor. Tyvärr måste dock hela gårdagskvällen städas undan i köket först så jag drar mig lite för det.

Nu ska jag i alla fall leka lite med filuren samtidigt som jag slänger i mig en frukost så får vi se hur mycket datortid det blir resterande del av helgen. Har ju en del att stå i.

Nya hårfärgen blev riktigt bra men nu syns det nästan om möjligt mer av risighet och pannstubb än innan. Undrar om jag möjligen skulle kunna hinna komma iväg till frissan för lite toppning innan dopet...

Idag har vi simmat, fick bland annat öva på att "hoppa i" från kanten men det var svårt när man inte kan sitta stabilt på kanten. Någorlunda fungerade det i alla fall och vi får väl helt enkelt öva på sittandet till nästa vecka. Alltså han sitter ju bra (men ibland glömmer han liksom bort och då kan han tippa åt vilket håll som helst). Att sitta på en bassängkant och dingla med benen är väl dock lite överkurs än så länge kanske.

Efter simmet passerade vi snabbt hemma och åt rester från gårdagen. Färsbiffar med fetaost, mycket gott om jag får säga det själv och det slängde jag faktiskt ihop utan recept bara så där. Lite imponerad av mig själv är jag, idag blev det kyckling med sås av havregrädde, creme fraishe, soja och spenat med ris. Jag har helt enkelt börjat gilla köket. Det var bullbaket som startade denna längtan efter att stå där och pula och nu vill jag alltså bara laga mat och baka hela tiden. Så det kan bli.

Sen blev det fika med en gammal vän som bor på annan ort numera men som var på besök hos sina föräldrar (bland annat för att komma på¨dopet på söndag). Hon fick en son i augusti och jag hade fortfarande inte träffat honom så det var verkligen skoj att ses och som vanligt kul att "jämföra" de små. Och med jämföra menar jag inte som i att skryta eller så utan bara på ett trevligt sätt prata om barnens egenheter. Och alltid kul att höra hur andra fixar det med sömn och mat och annat barnrelaterat.

Nu ska jag följa med P som ska lämna en bil hos en kund, hela familjen får följa med så¨att han kommer hem efter att ha lämnat bilen han åker dit i. Är det det som är ett familjeföretag?

Än så länge går planerna inför dopet enligt plan. Imorgon blir det paus i fixandet och istället babysim och sen fika med en kompis med bebis och jag känner mig ganska lugn.

Måste berätta vad som hände här om dagen efter Dexters kvällsprommis. Så fort han blev lössläppt (hmmmm, det ordet har visst 2 betydelser) i trädgården efter promenaden var han helt galen, sniffade runt, och var liksom på sin vakt. Efter ett tag  kröp han in under en solsäng och stannade där. Efter ett tag böjde sig P ner för att se varför han låg där helt stilla och vad möter han då? Jo, en liten igelkott som ligger blickstilla med taggarna ut och Dexter som nog inte riktigt vet vad han ska göra utan bara ligger där. Haha, rovdjursjakt i trädgårn men hunden blev visst räddast!

Nu sitter vi och smaskar på lite bullar och försöker söva sonen. Snart ska jag gå in i badrummet och kolla mig i spegeln. Färgade håret för ett par timmar sedan men har fortfarande inte hunnit kolla mig i spegeln (livet med barn ni vet). Borde inte kunna bli värre än den utväxt jag haft och de enstaka grå hår som dykt upp sen jag blev mamma (scary). Tappade dock osunt mycket hår när jag sköljde ur färgen ur håret. Hoppas det var sådant som ändå hade ramlat av inom kort så att det nu blir hårtappsfritt närmsta dagarna. Det där med hårtappet har ju dock lett till att ingen färg i världen kan rädda min frisyr just nu. Borde kanske besöka en frisör men har svårt att se att det skulle hjälpa mot stubben i pannan. Ja, ja, blir i alla fall spännande att se resultatet av färgningen sen...

En kul sak idag var att jag hittade en massa jeans som jag kan ha i en låda med sommarkläder. Ett av paren var dessutom mina smaljeans. Tjoho, nu har jag lite större utbud i garderoben och det känns nästan lika tillfredsställande som en riktigt bra shoppingtur!

Nu har Alvin till slut somnat så nu ska jag kolla in resultatet i håret, återkommer med avrapportering imorgon.

Vet ni vad jag gör? Bakar så klart! Småkakor med kolasmak är klara och så råkade jag göra en sats bullar till av bara farten. Lite dumt kanske för vi har nog typ 150 bullar nu men jag är ju så sugen och vill smaka på de vi har i frysen hela tiden och då måste jag ju fylla på med lite nytt. Någon mer sorts småkakor borde jag gjort istället dock. Finns kanske tid för det med när bullarna är klara. (Herregud, jag har ju blivit besatt.)

Tårtor är beställda. Vita prinsess(/prins)tårtor med blå detaljer. Låter ju himla fint tycker jag. Nu är det bara vädret som saknas. Vi vill ju helst vara ute (det är ju därför vi väntat ända till nu) på dopet men som det ser ut just nu så lutar det starkt åt att plan B måste sättas i verket. Trist i sådant fall men än är det många dagar kvar till söndag.

Just i detta nu låter det ungefär som om hela Stockholms brandförsvar samt ett gäng poliser passerar här utanför. Vad kan ha hänt? Måste kolla in nyheterna...

Det fanns en hake. Det rörde sig visst bara om en 15 minuter lång powernapp. Precis när jag postat senaste inlägget vaknade filuren och det märktes ganska snabbt att det inte skulle gå att få honom att somna om på ett tag. Så han fick följa med ner och har sen dess varit hur pigg och busig som helst. Nu börjar han kanske visa vissa tendenser till trötthet så innan 10 kanske?

Han är inte som andra barn vår son. Förutom att han är världens bästa och världens sötaste så har han dessutom en helt unik dygnsrytm. Tror faktiskt att jag ska ta och anteckna mat- och sovtider ett par dagar för att se om det finns något tydligt mönster. Jag är övertygad om att det gör det och jag har ganska bra koll på hur de ser ut faktiskt men tänker att lite tydlighet svart på vitt aldrig kan skada.

Funderar för övrigt på om det kan ha varit så att jag råkade stoppa i knark eller något annat beroendeframkallande i mina bullar igår. Först var vi ju tvungna att testa, då delade vi på en när de var ganska nybakade. Minsann tror jag att de fick godkänt för sen lite senare på kvällen var vi bara tvungna att unna oss varsinn (och detta trots att de redan lagts i frysen och således var tvungna att tinas först), och sen blev det visst en till var och sen en halv var... Nu sitter jag i soffan och dreglar och drömmer om bullar till mitt kvällste. Det var trots allt inte så svårt att baka så en sats till kan jag ju slänga ihop imorgon och då skulle ju inte direkt en var till ner i magen just nu göra någon skillnad. Eller hur? (Snälla säg att jag ska gå ner i källaren, in i garaget, klämma mig förbi bilen och klättra över gräsklippare och annat fram till extrafrysen vi har där och plocka ut en bulle var och värma och sen smaska i oss).

Nu bakas det bullar här hemma. Typ 65 gäster blir det på söndag så många bullar blir det. Hoppas jag. Ännu är inga klara. P kan inte alls förstå varför jag vill ha hembakt. "Varför ska vi bjuda på äckliga hembakat bullar när vi kan köpa goda?". Ja, man får ju börja med att tacka för förtroendet. Nu är jag visserligen ingen specialist i köket men kanelbullar ska jag väl kunna få till tycker jag. Och är det inte lite charmigare med hembakt? Tårtorna blir i alla fall köpe. Något sådant tänker jag inte bege mig in på. Jag vet mina gränser. Nu är bara frågan om man ska köra blå tårta med vit dekoration eller vit tårta med blå dekoration. Eller något helt annat. Men grönt känns för vanligt och rosa lite för feminint för tuffa Alvin. Vi var på namngivning igår och fick lite inspiration men också lite panik för det är visst en hel del man bör tänka på när man ska ha stort kalas och jag har helt förlorat förmågan att tänka logiskt och praktiskt och planera väl.

Välling är grymt måste jag passa på att säga. Alvin nöjer sig i typ 6 timmar på det (till skillnad från 3 timmar vid amning). Dock blir det inte jättestora skillnader i sömn för mig. Han får välling vid 9, jag somnar vid tolv ungefär och ammar vid 3. Tidigare fick han mat vid 12 innan jag somnade så jag blir väckt vid samma tid men det kanske kan bli ännu någon timme. Dels skulle jag ju kunna försöka komma i säng en timme tidigare och så kanske det mättar ännu längre när det blir 100 % välling. Än så länge spär vi med ersättning men jag trappar ner på det i rask fart nu och det verkar funka 8hur stor portion välling kan man ge? Han slukar 2 dl nu utan problem). Sista nätterna har bjudit på lite bättre sömn. Alvin kan nu tänka sig att sova i sin säng fram till första målet mat i alla fall. Ger mig några timmar utan honom i armhålan och det blir lite bättre kvalite på sömnen. Och vem vet, snart kanske han kan tänka sig att sova även mellan amning 1 och 2 i egen säng. Det vore framsteg det (inte jämfört med tidigare men jämfört med senaste veckorna).

Nu ska jag återgå till bullbaket (shit vad husligt det kändes att skriva så). Ska bara försöka lägga ner Alvin som somnat i mitt knä i sängen för det är onekligen enklare att baka utan hans hjälp. Håll alla tummar för att jag kan motbevisa P och bjuda på supersmaskiga bullar alldeles straxt!

Då gör vi ett nytt försök och hoppas att Alvin stannar där han ligger (sover i vagnen ute i trädgården, P är ute och pysslar lite så han har koll).

Ja, dagarna går snabbt och jag har slagit ett litet rekord och inte startat min egen dator på typ 2 dygn (har dock tjuvkollat lite på P:s).

I fredags började vi dagen med en promenad till Bromma Blocks och inköp av dopkläder till männen i huset. Åt en trevlig lunch och fortsatte vidare till systemet och sen en sväng förbi barnakuten på Danderyd. Japp, då har vi kollat in den. Alvin började vi 2 tillfällen under vår shoppingtur att skaka eller darra eller hur man ska förklara det. Han sov i bilstolen och vaknade till och började skaka lite okontrollerat. Det försvann direkt när vi spännt loss honom och jag tog upp honom i famen och han verkade helt som vanligt så första gången reagerade vi men släppte det rätt snabbt och tänkte att han måste blivit rädd av att vakna plötsligt men så hände det alltså en gång till inom kort tid så vi ringde vårdguiden som nog tyckte en läkare skulle titta på honom. Vi satte oss i bilen och åkte till Danderyd och där fick vi träffa en läkare på en gång. Inga köer alls! Tror vi tog rätt beslut att åka dit och inte till Astrid Lindgren. Läkarna kunde dock som anat inte förklara vad det var och eftersom allt såg bra ut då så blev vi efter lite provtagning (som inte visade på några fel) hemsläppta. Det var obehagligt när det skedde och P blev riktigt skärrad men samtidigt verkade Alvin hela tiden må som vanligt och lekte och skrattde med läkaren och sköterskorna så jag vet inte riktigt vad man ska tro. Kan ju inte gå runt och oroa oss hela tiden (fast det gör jag ju för allt) och läkarna sa att "man får ha lite hyss för sig ibland utan att det är något fel". Så antar att vi får lita på det och hoppas att det inte händer igen. Var i alla fall en positiv upplevelse att det var så smidigt att få träffa en läkare.

Efter den lilla avstickaren fortsatte vi med mathandling och kvällen blev trots allt som planerat. Min vän S och hennes D kom på middag och vi bjöd på verandahäng i sista solen, grillat, hemplockad rabarber och lite vin till det. Mycket trevligt och jag uppskattar verkligen att folk kommer hit och hälsar på oss, lite vuxet sällskap är alltid trevligt och skönt att ändå bara kunna vara med Alvin och slippa planering med barnvakt eller att ta med honom.

Igår åkte båten i sjön och så åt vi lunch med mina föräldrar och sen hade vi mysig hemmakväll med grillat i kvällssolen och sen en match TP (som jag så klart gick segrande ur). Ja, det var det. Nu ska vi göra oss klara för att åka på namngivningsfest. Vi har visst lite bråttom som vanligt så bäst jag skyndar mig!