Mitt lilla krypin
Vet ni vad som ska hända snart? Jag ska få sova i gästrummet och förhoppningsvis få sova lite mer än en timme åt gången i natt. Nu vet vi ju så klart inte säkert hur det kommer att funka. Älsklingsungen är ju van vid att ammas en del nattetid och kan tänkas blir det så även i natt men om jag får sova fram till första nattningen är det ändå är stort steg framåt för här vaknas det ju ganska tätt hela nätterna. Utom just natten som var faktiskt (han sov till halv 4) men då hade grannarna fest och musik på ashög volym fram till fyra snåret så jag hade ändå väldigt svårt att sova. Är det inte det ena så är det det andra och vi får se om jag ens kommer kunna somna alldeles ensam nere i källaren. Separationsångest på hög nivå och jag blandar känslor av otillräcklighet som mor med en längtan efter sömn. Tänker jag logiskt så borde ju Alvin ha det minst lika bra med sin far i natt och han borde även få en lite piggare och roligare mor efter natten. Vi får väl se hur det går...
Dagen har varit händelserik. Vi har grattat P:s syster på födelsedagen och sen skulle vi bara svänga förbi ett par vänner i Bålsta för lite fika. Vi velade lite om vi skulle köra av första eller andra motorvägsavfarten, det bor i bortre änden av Bålsta så vi valde att fortsätta och inte åka igenom den lilla stadan. Så fort vi kört förbi avfart nr 1 tog det stopp. Helt stopp. Folk hade parkerat och hängde runt sina bilar. Efterforskningar visade på en lastbil som vält rakt över hela vägen och prognos på flera timmar med avstängd väg. Jaha. Kändes lite jobbigt dels med en liten Alvin i bilen och dessutom en hund intsängd ensam hemma och så klart så drygt. Hur långtråkigt är det inte att stå parkerad på en motorväg och dessutom så surt när det var så nära att vi inte ens hamnat där. Nu vet jag att det inte var någon fara med lastbilschauffören eller annan varför jag känner att jag kan beklaga mig över sådana banala saker som långtråkighet. Annars brukar jag alltid försöka tänka att man inte ska klaga när man sitter i kö för en olycka utan glädjas åt att man inte är längst fram i kön... Hur som helst kan det tänkas hända att min bästaste P backade vår bil mycket säkert och bra längs med vägrenen tillbaka till avfarten vi precis missat (vi var inte ensama om denna lösning) och så var bilkön ett minne blott. Så kan det ha gått till och fikat kunde intas som planerat, barnet kunde få mat och ren blöja som planerat och vi kunde sen bege oss hemåt till hunden som i tid som planerat.
Alvin ligger nu i mitt knä och sover och så snart jag lagt över honom i hans säng ska jag krypa till sängs i mitt alldeles egna källarutrymme. Först ska jag bara snosa lite på min älskade son och pussa massa på min älskade karl och försöka njuta av detta!
Åhhh det finns ju inget värre än när det blir så! Den har man gjort några gånger, vår lägenhet ligger mellan två avfarter, den ena (den tidiga om man åker söderut) när man kör av den så är det en massa trafikljus, den andra är en stor rondell... Oftast tar vi den sista avfarten, men ibland sitter man å tänker äh ska vi åka av tidigare idag? Å när man inte gör det, tro fan att det hänt en olycka så att man blir stillastående. Bra att P kunde lösa det snyggt ;)
NU sitter jag här å har städat medans Matilda å Robert sover. Tänk vad fort det går att städa utan att ha en liten en som "stör" en! Jisses! Hela lägenheten (förutom sovrummet då) tog väl 10-15 min att städa! Helt grymt skönt! Fått dammsuga av å så, jag känner mig riktigt redig!
Hur är vädret hos er idag? Här är det mulet å vaaaaaarmt. Dock blåser det kallt så det känns som om det är bäddat för ett åskväder. Men nu verkar solen titta fram ändå! Får se vad som händer här idag. Vi ska titta på ett hus lite senare idag. Spännande, dock lite dyrt för oss, men ett skambud kan man ju alltid lägga.
Hoppas att ni har haft en skön helg! kramar från oss!!
