Spännande höstvecka i oktober

Jahaja. P är på grabbsemester i USA och jag och barnen är kvar här, lämnade åt vårt öde. Inledde starkt med trevlig lördagsmiddag hos vänner och sen en söndag i höstsolen.


Igår var det dagis och jobb och jag kom bara 10 minuter för sent till första mötet. Idag kom jag inte alls till mötet. Barnen har hållt sig friska sen i somras men igår eftermiddag var det givetvis dax. Man väljer ju sina tillfällen liksom. Alvin kom hem med 40-graders feber och var rätt ynklig (med all rätt) samtidigt som Vilmer var på ett strålande humör och ville leka och testa allt. Kände mig aningens otillräcklig och ensam men det gick ändå fint. Och nu verkar han tämligen frisk igen. Nu måste jag sluta skriva för att istället leka pajas medan Alvin filmar mig. Hans order. Min lag.





Publicerat: 2015-10-13 @ 10:50:32


30 månader

Facebooks minnesfunktion berättade för mig imorse att Vilmer blidde 6 månader för två år sedan. Det borde ju rimligen, hur orimligt det är känns, betyda att han idag intagit den ståtliga åldern 2,5-år. Min lilla plutt är visserligen fortfarande inte speciellt stor i rocken (drygt 90 cm och 13 kg har han jobbat sig upp till) men han är ändå stor. Inte bara platsen han tar i hjärtat och för all del även i sängen när han ligger och roterar brevid (japp, minst 50% av nätterna spenderas fortfarande på min huvudkudde) utan även i sättet. Han pratar i finfina meningar men med aningens svårtolkat uttal ibland då han gärna byter ut första bokstaven i ord som börjar på en konsonant. Han sjunger om 10 små indianer, om att det brinner i bröstet och om en liten båt och dansar. Han älskar att lyssna på saga, att rita, att bygga lego, att leka med bilar och dinosaurier och små gubbar. Han packar väskor och klär ut sig och älskar så klart att leka med Alvin. Kanske är han inte riktigt lika mycket härmapa längre utan har lite mer egna idéer och kan sitta med sitt ett bra tag när storebrorsan är tråkig och sitter och kollar på TV eller spelar Nintendo. Själv gillar han program med dinosaurier, med riktiga barn och djur (alltså inte tecknat) men inga längre stunder. Han är bestämd som få, lägger sig kort och gott på golvet och gallskriker när han inte får som han vill eller slänger sig okontrollerat bakåt. Envisheten visar sig även rent praktiskt, han kan kämpa LÄNGE med något och blir galen om man erbjuder hjälp, idag ville han bada trots att jag sa att det var middagsdags, han gick då sonika och hämtade baljan och ställde mitt på köksgolvet och gjorde sig redo att hoppa i. Kanske är det dock lite lättare att resonera och förklara hur vi måste göra numera men bara kanske. Han är i alla fall väldigt rolig och smart, fixar och har sig, och så klart ljuvligt underbar. Älskade underbara Vilmer.



Publicerat: 2015-09-30 @ 20:25:46


Hulken

Var med Vilmer och köpte en madrass på Jysl. En stor, ganska otymplig (men, i ärlighetens namn, ganska lätt) rulle. Vilmer tittar på mig med stora ögon och frågar "Du orkar bära den mamma? Du stark mamma?". 
Jag svarar att jag orkar den var på han säger högt i butiken (så ganska många hör😊) "du är stark, du är Hulken mamma". Yepp, that's me💪.


Publicerat: 2015-09-27 @ 22:46:24


Klarsynt

Vi var på 40-årsfest idag och enligt överenskommelse åkte jag ensam hem med barnen när det var sovdags och P stannade kvar (hans bästis fest). Ville ogärna komma hem ensam med två sovande barn i bilen och Alvin frågade varför och jag förklarade att det vore så svårt för mig att bära in dem båda varpå han svarar "ingen fara mamma, jag kan gå i sömnen"😊. Tacksam ändå att båda höll sig vakna.

När jag sen nattade frågade Vilmer typ 50 gånger var pappa var. Jag svarade att han var kvar på kalaset och Vilmer frågade (varje gång lika glatt) "ska pappa äta upp allt godis?". Till slut tror jag Alvin tröttnade på frågorna (som fortsatte komma vare sig jag svarade eller ej) och han svarade "nej, pappa ska inte äta godis, han ska dricka vinet". Verkar faktiskt betydligt troligare än godiset....
Publicerat: 2015-09-12 @ 22:07:34


Vilmer vill också

Vilmer vill ju inte vara sämre han utan förtjänar (så klart!) att nämnas han med. När vi pratade om att Alvins fotboll börjar på onsdag och Vilmer förväntansfullt frågade "Vilmer också spela fotboll?" (och tittar på en med bedjande underbara ögon) och jag måste svara (måste för att han som får gå är aningens motvillig men kan mutas med att det bara är för stora barn) att "nja, snart, när du blir lite större får du också det" och han då ställer sig upp i soffan och tittar ner på mig och säger "Jag är stor, titta, stor. Jag också spela fotboll", ja, då inser man ju att han faktiskt är ganska stor (bara inte tillräckligt för att spela fotboll).

Kan också!

Han var för övrigt för en dryg vecka sedan på dagen lika gammal som Alvin var när han blev storebror. Konstigt det för nog tycker jag att Vilmer känns väldigt mycket mindre än vad Alvin gjorde då. Eller är minnet så kort?

Stor och liten.
Publicerat: 2015-08-24 @ 22:45:07


Alvin frågar

Idag vid nattningen frågade Alvin om fiskar bajsar i magen. Förstod inte riktigt först men det han undrade var om en fisk kan bajsa i ens mage efter man ätit upp den. Shit vad jag älskar hans frågor! För någon dag sedan frågade han om det blåser för att jorden snurrar just då. Och slutligen, ingen fråga förvisso, men idag när jag lämnade på dagis ropade han "hej då baby!" efter mig när jag gick. Underbaring!

Fisken som troligen ledde fram till bajsfrågan (metades upp igår).
Publicerat: 2015-08-24 @ 22:31:57


Signerat Alvin idag

JAG: Sen när du har ätit klart medicinen så ska vi göra något kul! (Det krävs viss övertalning varje gång men nu har vi klarat av 26 av 30 doser av det osmakliga Kåvepeninet)
ALVIN: Ja, åka till Cypern till exempel!
JAG: Ja, eller kanske gå på bio eller något liknande hade jag tänkt mig...

Och sen vid lunchen: Mamma, den enda grönsaken jag tycker om är fetaost.
Eehhh, jaha då vet jag. Eller inte. Tur att det faktiskt inte är sant, han är ju en ganska bra grönsaksknaprare.
Bjuder på skratt.


Publicerat: 2015-07-18 @ 22:30:34


Sommar, sommar, sommar

Vi hade lite otur några dagar. I fredags morse hittade jag ett rött utslag på Alvins mage där jag tagit bort en fästing 2 veckor tidigare. Borelia och pencillin. 


Inte så farligt egentligen, vi upptäckte det ju tidigt men det akuta vårdcentralbesöket störde vår tidsplan lite, vi skulle till Siggesta Gård med hela min klan för att fira pappas 65-årsdag och kom iväg betydligt senare än tänkt och dessutom tog det över 40 min från Alvik till andra sidan Tranebergsbron och var stopp på uppfarten till Essingeleden så vi fick åka genom stan och så klart var det broöppning. Dessutom var det rätt långt ut på Värmdö visade det sig men med Alvin spelandes Super Mario och Vilmer sovande så kom vi till slut fram och hade ett väldigt mysigt dygn trots väldigt mycket regn. Vi hyrde ett helt hus och det var SÅ fint. Bilderna är min brors och jag lyckas inte spara ner dem så blir skärmdumpar (classy).









Direkt efter frukosten på lördagen kastade vi oss i bilen mot färjan över till Blidö/Vaxholm och gled i sann familjen kaos-anda på båten som sista bil med 20 sekunders marginal. Vidare till Norrtälje och bilträff med sönernas kusiner med föräldrar.
På söndagen kom nästa otur. Vilmer vaknade med ett gallskrik och klagade på ont i huvudet (han som aldrig sagt var han haft ont (utom kanske pekat på ett sår) var nu väldigt tydlig). Efter ett tag började han dessutom vrida huvudet åt vänster och verkade inte kunna göra annat. Och jämrandet över det onda fortsatte. Pratade med 1177 som sa åt oss att åka in och kolla så blev ett besök på barnakuten där man konstaterade nackspärr och öroninflammation. 


Ganska sköna besked trots allt då vi hunnit skrämma upp oss rejält och jag var livrädd hela bilresan dit (P stannade hemma med A) eftersom han inte gav mig en blick och dessutom skrek högt vid minsta gupp. Stackars 2-åring ändå, rörde sig knappt ur fläcken på hela dagen, ville bara ligga ner och bli buren och huvudet "fast" åt vänster.


Enda gången han lämnade min famn på hela dagen.

Han vaknade i alla fall betydligt gladare igår även om han fortsatt vara rätt sne och stel och ikväll var han nästan som vanligt och vi vågade oss ut på en liten utflykt med raggarbilen och spelade minigolf (vilket gick förvånansvärt bra med barnen) och åt glass. Sommar är ju rätt mysigt ändå!






Publicerat: 2015-07-14 @ 22:22:38


Bajs

Konstigt kanske, när jag väl skriver att bara skriva om bajs. Men alltså, lillfis börjar bli stor och idag bajsade han på pottan efter att själv ha sagt till att han ville gå för första gången. 

Vi har kört exakt noll minuter potträning här hemma. Han har i perioder gärna velat sitta på toaletten och "kissa", dock aldrig med något annat än torrt resultat. I förrgår ville han sitta på pottan och fick så klart det och kissade då väldigt stolt. Idag när vi tog av blöjan för att byta gick han själv och satte sig och var lika stolt denna gång över sin prestation (och ja, jag var rätt fjantigt stolt jag med). Sen vägrade han ha på sig blöja, jag var inte lika nöjd med det. Efter kissframgångarna i förrgår var det samma visa och det slutade med ett väldigt bajskladd på tråkiga ställen. Lät honom ändå slippa och poängterade tydligt att han måste säga till när han ska kissa och bajsa. Och efter någon timme sa han kiss och vi skyndade oss till pottan. Och han bajsade. Så nöjd kille och jag hurrade över fina små bajskorvar. Och han kan vara förlåten för att han inte sa rätt. Min stora, stolta lillkille!


På toan på Kolmården när han ville KISSSAAAAA på toan som brorsan. Utan resultat den gången. Och mycket handsprit gick det åt.
Publicerat: 2015-07-08 @ 23:18:51


Duummmmmaaaaa maaaaammmmma

Min yngste son genomgår i detta nu en sjukt intensiv fas av något slag. Han varvar enorm energi och intensitet och ett makalöst charmigt babblande (och sjungande, klättrande och gosande) med en mindre charmig mammighet. Han vrålar högt efter mig så fort jag lämnar hans närhet, pappa får motta slag och sparkar och knuffar och inte ens om han hjälper till att ta fram något som Vilmer kastat in under soffan eller kommer med något gott är han förlåten. Det ska bara vara MAAAMMMAAAAA!!!!! Lite ologiskt nog är det näst vanligaste han ropar "dumma mamma, mamma dum, dumma mamma". Det inträffar så fort något går honom emot men även om han själv snubblat och slagit sig. Allt är liksom mitt fel, min förtjänst och mitt ansvar. Imorse (natt?) väcktes jag kvart i fem av en illvrålande 2-åring som låg och skrek efter sin dumma mamma. Ens tålamod klockan 04:50, 05:15 och 05:20 till 05:45 ökar inte direkt av att bli bemött på det viset. Och tålamodet är som bekant redan ganska dåligt så tidigt. Då är det tur att han är hiskeligt söt när han sjunger "ja må han leva" för en varje dag och säger att jag fyller år och ger mig egenkomponerade presenter. Väldigt tur.

Liten söt odåga.
Publicerat: 2015-06-06 @ 10:30:50


Cypern

Jag har ett svagt minne av att vi för ganska exakt 1 månad sedan var på Cypern. Det känns som evigheter sen men ändå vill jag inte glömma riktigt än. Vi hade det mestadels alldeles fantastiskt.

Det började aningens oroligt med att lillfis hade feber veckan innan avresa. Lagom till torsdagen, dagen innan avresa vaknade han och kändes äntligen frisk. Bara för att avlösas av storfisen som däckade klockan halv 6 på kvällen med 39,6. Man tackar för den spänningen. Hur som helst, klockan 4 när det var dags att väcka ett gäng trötta grabbar var febern nere på 38, vi preppade med Ipren och satte oss i bilen med en himla massa bagage och en hel del mutor och så begav vi oss mot Arlanda. Flygresan gick över all förväntan. Inte ett gnäll, inget ont, ingen feber och inget tjat. De dyra platserna med extra benutrymme var värda varenda krona. Barnen kunde sitta framför oss på golvet och leka.

Transfern var smidig och så kom vi tillslut fram till vårt fantastiska hotellrum. Bästa tänkbara med 2 rum, inhägnad terass, avskild lekpark utanför terassen och leksaker på rummet.

Och i övrigt då? Värme, underbara stränder, omåttligt populära Lollo och Bernie, god mat, fina pooler, massa nya kompisar i lekparken, rolig skattjakt och indianlek. Och en firad 40-åring. Nästintill perfekt kan man nog säga. Ska jag klaga på något så var all inclusiven inte den bästa och det väljer vi nog bort nästa gång. För jag är säker på att det blir en nästa gång. Men vi kände oss behandlade som snåla gratisätare fast vi ju hade betalar ganska saftigt för maten fast hemifrån. Synd på ett så fin hotell i övrigt. 

Nu en bildbomb på allt det underbara.











Publicerat: 2015-05-23 @ 13:18:26


Att olla lite

-Mamma, vet du vad olla är?

-Ehh, nja. Vad är det? (Förfasas lite inombords).

-Det är när man säger "Ole dole doff, kinkelane koff..." (Osv, rabblar hela ramsan).

Andas ut lite inombords. 


Men kan ändå inte låta bli att haja till lite senare när han säger det i en mening:

-vänta lite, jag måste olla nu så jag vet om jag ska leka med bilar eller se på film.


Kul typ.
Publicerat: 2015-05-14 @ 17:41:34


Att undvika sömn

Vi är hemma nu men mer om resan senare. Nu endast lite beklagande över de värdelösa kvällarna vi har här sen flera månader tillbaka och simnings slog nytt bottenrekord.


Nattning av Vilmer tog idag 1 h och 40 minuter. Utöver när vi var på Cypern och de gick på en minut så har det aldrig tagit mindre än en timme senaste typ 2 månaderna. Jag börjar tröttna och bli smått galen. Han kommer inte till ro och inte får man röra honom men inte lämna honom heller. Känns som jag testat allt. Sjungit, vaggat, klappat, skrikit håll käften (inte mitt stoltaste mammaögonblick), lämnat, flyttat ut honom till vår säng, ignorerat, sagt till, låtsats sova, löst bok, haft lampan släckt och tänd med mera med mera med mera. Han har också testat allt. Sjungit, pratat, bökat, stått, rullat, skrattat, sprungit runt, försökt lägga sig under madrassen, gömt sig under täcket, slängt bort kudden, lagt sig på tvären, hoppat, skrikit, gråtit, fäktats med mera med mera. Jag är så less.

 

Och nej.Nätterna är inte så ljuvliga de heller. Det är väldigt tur att han är söt.




 

Publicerat: 2015-05-04 @ 22:55:05


Min nya kärlek Lego

Jag är väldigt förtjust i Lego. Inte för att det är jättekul att ha små små vassa bitar utspridda i hela huset, att hitta små små legogubbehuvuden i skorna och att hindra små barn från att inte vilja ha exakt samma bit av de flera 100 miljoners bitar vi har. Men dels är det väldigt skoj och utmanande att bygga fiskar, båtar, bilar och apor. Det kan vara en av få lekar jag faktiskt tycker är riktigt kul och kan fastna i själv. Men mest av allt älskar jag lego för vad det gör med mina barn. De sitter lugnt och stilla och tysta (ibland i alla fall) och bygger och leker och fixar. Tillsammans. Och de kan faktiskt sitta i flera timmar varje dag (inte i streck så klart) och det är ett nöje som ändå känns vettigt. Jämfört med att sätta dem framför TV:n för samma effekt så mår mammasamvetet betydligt bättre av Lego. Det känns till och med utvecklande. Och jag kan nog till och med förlåta smärtan i foten efter att ha fått åtskilliga bitar att fastna i foten bara genom att passera hallen.

Har rensat telefonen på bilder för att få den att överhuvudtaget funka litegrann så det är lite skralt och detta var den enda jag hittade som hade någon anknytning till min kärlek. Bilden är dock främst på Hälge, Alvins dagisavdelnings egna uggla som följer med ett barn hem för omhändertagande varje helg. Han tyckte också om att leka med Lego.


Mitt finaste skrytbygge förtjänar förstås att visas igen.
Publicerat: 2015-04-12 @ 08:27:03


Olika sätt att fira påsk

Påskafton 2013 är svårslagen men det vart ju trevligt i år med. Och mindre smärtsamt.



Publicerat: 2015-04-04 @ 23:10:41


Vilmer 2 år

Så har vårt lilla påskägg hunnit bli 2 år. Overkligt och kul.


 
Han är så rolig just nu. Och så jobbig. Orden bara bubblar ur honom och han pratar i 3-4-ordsmeningar men det är aningens svårt att hänga med i svängarna och han blir SÅ arg när man inte förstår. Eller när man förstår men inte går honom tillmötes i de ibland lite udda önskemålen. Nu vill jag ju dock i detta lilla födelsedagsinlägg kanske helst mest fokusera på det roliga.
 
För det är mest roligt. Hans leende är underbart, hans påhittighet är fantastisk och hans detaljkänsla imponerande. Han leker i långa stunder med lego (riktigt smålego) och bygger saker och bilar och torn och han leker med bilar i garaget och med gubbar. Och han vill ALLTID vara som Alvin. På pricken. Kliar Alvin sig i huvudet gör Vilmer likadant sekunden efter. Vill Alvin äta vill Vilmer äta. På gott och ont kanske för man får se en helt annan sida av honom när Alvin inte är med och ofrivilligt styr men mest på gott. Han lär sig så mycket och gör saker som Alvin inte var i närheten av vid samma ålder. Han är mer eftertänksam, studerar hur andra gör, härmar och gör likadant och lyckas. Han älskar lego, bilar, pippi, kurragömma, bollar och att läsa och sjunga. Och att rita och pyssla på ett sätt jag inte är riktigt van vid sen tidigare. Och att pussla. I alla fall när bitarna vill som han vill. Det gäller i och för sig det mesta i hans värld. Han är verkligen glad och positiv och ler så man smälter. Ända tills något inte går som han vill. Då börjar läppen darra, tårarna forsa och han slänger sig på marken och ligger och tjurar tills man plockar upp honom. Tur att det snabbt går över. Däremellan är det egentligen mest det eviga problemområdet sömnen som jag har invändningar emot. Nattningarna tar utan överdrift en timme varje kväll och det spelar liksom ingen roll hur jag gör. Han kommer inte till ro, han vill inte komma till ro, han pratar, sjunger, sparkar, protesterar, skrattar och sen plötsligt däckar han. Och Alvin var precis likadan ändå tills vi tog bort dagvilan helt och det gör mig lite knäckt för det känns långt bort (men har för mig att det kändes så även med Alvin och sen var det plötsligt självklart). Även nattsömnen tär en del på tålamodet. Det vaknas fortfarande 2-10 gånger per natt, ibland enkelt åtgärdat, ibland inte alls så enkelt. Oftast då på grund av nästäppa, magont eller någon annat som gör honom ledsen, sällan för att han är pigg och inte vill. Och sen startar han dagen vid 6 med ett leende. Underliga unge. Jag är sällan lika leende då.
 


Födelsedagen har nu firats i dagarna två. Igår var släkten här och firade och för första gången uppskattade han på riktigt att få presenter. Det mesta verkade gå hem, både tält, böcker, pussel, kläder och lego men allra mest kanske balanscykeln. 
Moster Jennys fina tårta.

Och idag firade vi, icke med frukost på sängen eftersom han som sagt är den som kvittrar först på mornarna, men sen, med presenter till frukost (bland annat simglasögon och tofflor som gjorde succé) och sen efter middagen med mera lego (jag är för övrigt rätt stolt över det apbygget) och bilar och tårtrester. Och världens bästa storebror gav bort sin gamla sparkcykel och hjälm (i utbyte mot ny 2-hjulig och svart ninjahjälm) och Vilmer (och Alvin) rullade iväg här hemma så att vi var tvungna att stoppa dem för att undvika allt för mycket repor i parketten. Vi kommer få en svettig sommar vi...
 
Skrytbygget

Som vanligt blir jag ju vemodig när barnen blir uppenbart äldre och lite gråtmild när man tänker tillbaka men shit vad kul det är att vara Vilmers mamma. Jag älskar det och jag älskar honom!
Från detta....
 ...till detta. Hur gick det till liksom?


Publicerat: 2015-03-30 @ 22:29:50


När de badar

Jag vill inte försvinna härifrån, jag vill så gärna skriva men jag fattar liksom inte när? Jag har ju knappt tid att kissa. Eller duscha. Eller sova. 

Eller jo, det skulle jag nog hinna om alla bara ville vara så vänliga och inte sparkas, inte hosta, inte kräva att få ligga i min armhåla för att minuten senare ge mig en rak höger för att platsen i armhålan inte längre är lika eftertraktad (ursäkta mig om det inte doftar ljuvligt, jag har ju som sagt inte tid att duscha vidare värst ofta), inte förvänta sig ständig leverans av gossedjur eller nappar på flykt, inte snarka (vare sig man snart fyller 40 eller 2), inte prata, inte sjunga, inte kissa utanför blöjan och inte stånka och stöna över bajs som legat på lut i 2-3 dagar precis när jag ska sova. Vilket är typ 23-06 de flesta nätter. Helst. Eller kanske i alla fall 24-04 skulle kunna vara fredat? 
Med tanke på att mornarna allt som oftast startar kring 05 är det ju egentligen lite av ett under att jag ändå har så ont om tid, att jag kommer inspringandes till jobbet (som för övrigt ska bli ett annat än våning upp ganska snart, hur ska det hinnas med?!?) klockan kvart över 9 med håret på ända och tandkräm (bamse) på tröjan. Dagarna blir ju långa så det borde ju hinnas med så mycket som inte hinns med. Man kan säga att jag maximerar dygnets antal timmar men utan att liksom få ut något av dem. På något underligt vis.

Jag misstänker dessa två som skyldiga till tidsvakuumet jag verkar befinna mig i.


Publicerat: 2015-03-21 @ 16:46:30


Snigeldag trots turbofart i övrigt

Det går fort när man har roligt. Och när man har två barn. Och det ena motsäger ju heller inte det andra. Barn och roligt alltså. 

Dagar som idag dock, när man går upp okristligt tidigt efter att ha lagt sig onödigt sent med barn som sovit för lite och man tröttnat lite på att leka Dusty, Ninjago och Chugfington innan klockan är nio och därför bestämmer sig för att en promenad vore bra, lite lekplatshäng på vägen från sopstationen (som är fyraåringens dröm att besöka) och man är tillbaka hemma kvart över 10 och får vänta en evighet (tillsammans med någon på en dryg meter som inte alls vill vänta) på fikagäster klockan halv 3, som man umgås trevligt med men sen är det ändå väntan på middag när de gått (fördrivs med ett bad), middag som enbart kan intas tillsammans med ett konstant flöde ketchup (vem fan kräver ketchup till kalops????) och sen en liten mysig stund i soffan innan en nattning på drygt en timme. Och sen ser man en film och när den är slut är klockan bara 21:08. En sådan dag har inte tiden gått speciellt fort. Trots (eller på grund av?) enträgen närvaro av två barn. Men vi har ändå haft det rätt roligt. Och ja, man hinner ju med mycket (eller mindre?) när tiden går sakta.
Klockan 21:00 igår.

Klockan 09:50 idag.

Klockan 09:52. Sniglar sig fram.
Publicerat: 2015-03-01 @ 21:49:49


Att lära sig skriva

Tyst här länge nu och så kommer jag in enbart för ett skrytinlägg från en stolt mamma.

I helgen började Alvin producera lappar med sitt namn. 

Han skriver som man kan se gärna i cirkel (även på större papper) men idag fick han till det som sig bör och följde även upp med att skriva "Vilmer" (jag fick fylla på med "E" dock) och sen även Julia (i cirkel) och Patrik. Och skriver han möjligtvis tidernas sötaste "R"?


Publicerat: 2015-01-20 @ 22:03:34


Två Alvin från senaste veckan

P: vad ska man göra om man möter ett lejon?
A: springa 
P: vad ska man göra om man möter en björn?
A: smyga och vara tyst
P: vad ska man göra om man möter en arg mamma?
A: pigga upp henne!

A: mamma, när pappa fyller år och blir gammal gubbe (kan hända att jag och svärmor dagen innan sa att pappa skulle fylla år och bli gammal i vår), kommer han fortfarande bo med oss då?
J: ja, det hoppas jag, vad menar du?
A: när man blir en gammal gubbe måste man bo i ett hus med andra gubbar och tanter. Som gammelfarmor gör. Kommer pappa bo där också då efter när han fyllt år?

Lärdom: sonen är väldigt omtänksam mot sin mor. Sonen kan ännu inte skilja på retsamt prat om en blivande gammal 40-åring och en gammelfarmor på 95 år. Noterat!



Publicerat: 2014-12-30 @ 17:45:22


Tidigare inlägg Nyare inlägg

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!