Att undvika sömn
Nattning av Vilmer tog idag 1 h och 40 minuter. Utöver när vi var på Cypern och de gick på en minut så har det aldrig tagit mindre än en timme senaste typ 2 månaderna. Jag börjar tröttna och bli smått galen. Han kommer inte till ro och inte får man röra honom men inte lämna honom heller. Känns som jag testat allt. Sjungit, vaggat, klappat, skrikit håll käften (inte mitt stoltaste mammaögonblick), lämnat, flyttat ut honom till vår säng, ignorerat, sagt till, låtsats sova, löst bok, haft lampan släckt och tänd med mera med mera med mera. Han har också testat allt. Sjungit, pratat, bökat, stått, rullat, skrattat, sprungit runt, försökt lägga sig under madrassen, gömt sig under täcket, slängt bort kudden, lagt sig på tvären, hoppat, skrikit, gråtit, fäktats med mera med mera. Jag är så less.
Och nej.Nätterna är inte så ljuvliga de heller. Det är väldigt tur att han är söt.