Logik enligt Julia

Jag har genom att titta på diverse program på TV:n insett att många hippa personer nu stoltserar med en ganska kraftig utväxt och jag kan då inte tolka det på annat sätt än att det är inne med utväxt. Och genast känner jag mig väldigt trendig.

Skumt väder vi har. Inte nog med att det är väldigt tvära kast mellan dagarna med sol och värme ena dagen och någon som mest kan liknas vid en höststorm den andra. Nu har vi alla väder på en gång, solen skiner och det regnar samtidigt. Det känns rått i luften samtidigt som termometern visar över 20 grader och det blåser åt alla håll på en gång samtidigt som luften är fuktigt kvav. Måhända åska på gång?

Vi står i alla fall rustade nu. Alvin fick gummistövlar idag. Varma vattentåliga goretex skorna som varit perfekta hela vintern och våren är garanterat urvuxna nu (blir nog kopia på dem i höst -så himla bra) och man kan ju inte gå i gympaskor när regnet gjort gräset till lera. Blev storlek 23 efter hjälp i affären, tycker det låter stort men han mätte och det borde vara rätt. Och gympaskorna borde vara för små... Växer visst så det knakar men får skriva mer om det på söndag då stora lilla killen blir 1,5 år!

Har idag också inhandlat diverse material för att kunna mörklägga sovrummet bättre. Trots mörkläggningsrullgardiner är det ljust vid 8 och Alvin fattar inte riktigt varför man ska sova då. Han förstår heller inte varför man ska somna om när man i vanlig ordning vaknar vid 4 och det är alldeles ljust i rummet. Sömnen senaste veckan har helt enkelt varit helt åt fanders och nu får det vara nog! Mammor behöver faktiskt sova ibland... För att kanske få ordning på sömnen har vi också inrett ett litet eget sovrum i vårt sovrum åt Alvin. Vill inte ha honom på annat våningsplan men alla hävdar ju envist att det sova bättre på skilda håll och det vill jag gärna uppleva. Så nu får han ett eget litet krypin bakom skorsten och bokhylla. Om det funkar ska det bli en lite mer permanent lösning/bygge men han är inte som andra vad gäller sömn så jag vill inte göra för stora förändringar på inredningen innan testet utvärderats.

Om kvällarna och nätterna varit jobbiga har i alla fall dagarna varit härliga med massa utelek och det är tur att man får en hel del energi av den friska luften!

Titta vem vi träffade i lekparken idag!

Sen hoppade han ner i ena hålet för att en kort stund senare dyka upp i det andra med en liten godbit (godbit med ekorremått mätt, jag hade inte velat smaka) som han glatt knaprade i sig. Söt men troligen inte så ren med tanke på att den verkade känna sig väldigt hemma i och på papperskorgen. Succé enligt Alvin i alla fall!

Det var ett tag sen sist och det har varit e ganska händelserik vecka.

Alvin har haft sin första magsjuka. Inte kul.
Min farfar har dött. Inte kul.
Våren har kommit. Mycket kul.
Jag och älsklingen var ute på restaurang och hade det väldigt mysigt på hans födelsedag. Alvin sov över hos farmor och farfar. Mycket kul.
Ändringar på jobbet verkar gå åt rätt håll. Mycket kul när/om det väl blir av.
Ska ut och äta och dricka gott med bästaste L ikväll. Bara hon och jag, utan barn. Vi har inte setts utan barn sen I föddes för snart 2 år sedan. Ska bli mycket kul.
Alvin pratar mer och mer. Mycket kul men ganska svårt att förstå ibland och han är så bestämd och blir så frustrerad när vi inte förstår.

Man kan tro att farfars död skulle vara det största som hänt och det är det ju egentligen. Men en snart 90-årings dödsfall faller fortfarande i skuggan av mammas död och jag kan inte riktigt ta åt mig, bli ledsen och sörja. Jag har redan nog liksom. Men jag tycker så synd om min pappa, han kan ju liksom inte bara låtsas som ingenting. Inte minst måste han ju ta tag i allt praktiskt. I januari förra året dog min farmors syster, alltså min pappas moster. Hon hade ingen egen familj utan har alltid firat jul och annat med oss och pappa fick sköta allt praktiskt för det var varken min farmor eller farfar kapabel till. I september dog min farmor, alltså min pappas mamma. Och återigen fick han sköta allt praktiskt. I november dog min mamma, allstå min pappas fru. Och han fick så klart ta den största smällen både känslomässigt och praktiskt. Och så nu farfar. Vi hjälper så klart pappa och stöttar och fixar det vi kan men det går inte att komma ifrån att det är hans som står personerna som dött allra närmst och som själv tar huvudansvaret hur mycket vi än försöker hjälpa till. Hur mycket ska man behöva ta på så kort tid? Och så alla dessa begravningar. Jag är så less! Och Alvin då, inte för att han direkt lider, han förstår ju inte vad som händer men nu ska han alltså på sitt livs fjärde begravning. Det är fler än vad jag hade varit på någonsin i mitt liv innan 2011. Han är inte ens 1½...

Ja, nu kanske det blev lite deppigt här men på det stora hela är faktiskt det mesta helt ok, våren gör sitt skulle man ju kunna sammanfatta det hela med. Gladare, piggare och nöjdare. Och jo, just det, Alvin var visserligen inte den mest lättsövda igår, vi höll på i mer än en timme men sen sov han i egen säng ända till klockan 5 och sen sov han vidare i vår säng till klockan 8 (så P kom för sent till jobbet för han hade inte ställt klockan eftersom vi ändå alltid brukar bli väckta) och jag är nog faktiskt ganska utsövd. Det var ju bara 1½ år sen sist...

Ett par bleka håriga ben får se solen för första gången i år. Det är allt bra skönt med trädgård, hade aldrig vågat blotta mig så på offentlig plats (det där internet är väl ändå inte så populärt att detta räknas som offentlig blottning?).

Pollen är för övrigt en ganska stor nackdel med våren. Lyckas jämt förtränga den detaljen i längtan efter våren.

Nu borde det väl vara på riktigt?

Förra året var det vår nu, min mamma fyllde 60 och det gick att sitta ute. I år fyllde inte mamma år och inte har det gått att sitta ute och äta ännu (utom en varm lunch i mars). Saknar så klart mammas födelsedag mer än våren. Men vi högtidlighöll i alla fall dagen och sågs nästan hela familjen och åt en underbar middag som jag är övertygad om att mamma skulle ha gillat. Så mycket som kan ändras på ett år...

Idag pratade jag för första gången med grannen 3 hus bort (här håller sig alla till sitt så det har inte blivit av tidigare). Var på en promenad med Alvin utan vagn (man får verkligen inte ha bråttom när man ger sig ut på ett sådant äventyr) och han sprang kort och gott in på deras tomt för han fick syn på en liten (blivande?) kompis. De visade sig ha en son på drygt ett så väldigt kul om Alvin nu kan få en jämngammal lekkamrat på gatan. Nu har vi i alla fall presenterat oss (eller egentligen inte för jag vet som vanligt bara vad barnet heter, inte mamman) och det är ju en bra start.

Vi är ensamma i ett dygn jag och A. Pappan är på tjänsteresa. Jag hoppas på bättre natt än de senaste två. Nu är det vampyrtänderna som spökar. 2 sylvassa hörntänder på väg upp. Innan det är tal om natt ska vi dock utnyttja det fina vädret och bege oss ut på en promenad till så snart Alvin vaknat.

Lite bilder från helgens trädgårdshäng:

Hur kan det vara så kul när någon säger "nej, nej, nej" till en att man blir alldeles fnittrig?

Veckans öppna förskolanbesök avklarat. Han är vildare än andra min son men 100 gånger charmigare också. En liten virvelvind. Bråttom sedan starten. Efter käkade vi lunch ute i solen på världens möjligtvis rörigaste restaurang som hade slut på all mat vid 12 men med charmigaste utsikten och bästa uteserveringen. Man kan ju inte få allt.

Igår hade jag med mig min virvelvind till möte på jobbet och det gick över förväntan. Både att ha med filuren som omöjligt kan sitta still och mötet i sig. Min chefs chef ringde i förrgår och ville absolut ha ett möte när han var uppe i Stockholm trots att det var ledig dag för mig så han fick tåla lite distraktion och matkladd för att det skulle bli av. Det verkar öppna sig lite nya möjligheter ganska snart och det kommer bra i tid då jag ju suckat lite över att vara tillbaka på mina gamla uppgifter efter att mitt roligare vikariat tagit slut. Samtidigt väcker det en del funderingar och jag blir lite påmind om vad (=vem) det är som är absolut prio ett i mitt liv nu. Får se vart det hela leder och hur jag tacklar det då. Spännande är det och kul att bli tillfrågad så jag lever lite bara på det och jobbet känns genast lite mer lockande igen.

Jag köpte en nytt skydd till telefonen. Det må hända att skalet i sig skyddar men risken att skydd behövs ökar också avsevärt då det gör telefonen hal som en tvål. Den liksom bara skriker efter att tappas i golvet nu. Effekt: plus minus noll typ...

Även den lilla har haft fullt upp och ibland blivit lite trött. Som förra tisdagen när vi hade lämnat och hämtat Dexter the dog på trimning och däremellan promenerat runt sjön, tittat på fåglar, tittat på barn och lekt i en lekpark. Då somnade han så att säga så fort vi klev innanför dörren.

Shit vad dålig jag blivit på att uppdatera. Skärpning på mig!

Har haft fullt upp med att besöka P:s gamla farmor i Dalarna, hälsa på 1-månaders bebis (han som lyckades missa skottdagen med en dag), hänga i trädgården (enda tills det blev höst igen), fira påsk med min familj men utan en av de viktiga beståndsdelarna (jävla skitcancer!), köpa moppe (!), leka på öppna förskolan, fått den äran att få sova med endast min stora älskling som sällskap i sängen en hel natt (den lilla älsklingen sov bredvid i sin säng från 20 till 07:20), vara vaken med ledsen kille mellan klockan 1 och 4 en annan natt (kontraster får en att njuta mer av det goda så varför inte liksom?), sjunga imse vimse och lilla snigel som om jag hade en repeatknapp (när Alvin vill höra spindeln försöker han klättra upp för trån med händerna och när han vill höra snigeln pekar han med fingret och säger akta) och sen allt annat vanligt som alltid ska hinnas med. Jobb, blöjbyten, handling, duscha, hundpromenader och sånt. Och jo, så har jag faktiskt fortsatt med min träning. 6 dagar i veckan sen jag började. Ganska imponerad faktiskt. Magen är fortfarande lika dallrig men jag orkar mer så jag antar att det ger något även om jag hade hoppats på snabbare mirakel.

Nu har jag börjat med en ny grej. Det fick vara nog med daller. Jag har börjat träna. Inte på riktigt men mer än genom att jaga runt efter filuren. Varje kväll kör jag 3 sets (/reps?) med plankan och sit ups. Med sån jävla träningsvärk som jag haft de sista 2 dagarna (jag har i ärlighetens namn bara kört mitt lilla träningsschema i 3 dagar ännu) vore det ju själva faan om det inte ger resultat omedelbart. I kombination med mitt barnjagande, hundpromenaderna och mina 25 minuter långa promenader till och från jobbet så känner jag mig väldigt hurtig. Men attans vad ont det gör i varenda muskel i magen och i närheten av den när jag startar mina vanliga hostrace. Hur länge ska man för övrigt acceptera att man hostar lika illa som en hund skäller?

Just i detta nu är min kära älskling ute och klipper vår häck. Helt normal tid och himla bra arbetsljus. Bara en gång har han hunnit ramla ner från ställningen. Känns såååååå tryggt. Grrrrrr.....

I övrigt då? Jo men bra tack. Vårvärme. Utehäng. Grillpremiär. Lek med L och I. Och nyklippt häck?

I brist på tid slänger jag in en bild från härom dagen. Bara för att ni ska veta att vi har det bra. Oftast.

4 månader utan mamma är för länge men ändå bara början. Men 16 månader med Alvin är ju meningen med livet. Hur hann han bli så stor så plötsligt? Och varför fick mamma bara vara med i knappt 12 av dessa? Och hur mycket känslor av helt olika sort kan rymmas i en Julia?

Det har varit mycket jobb senaste två dagarna och idag när jag kom hem hade Alvin redan somnat. Jag kom i och för sig hem sent för att jag efter jobbet var på lyxig massage och ansiktsbehandling. Fick i julklapp redan förra året men har inte blivit av tidigare. Så skönt!

På jobbet händer det grejer, lite osäker på om jag gillar det eller inte. Mitt vikariat som jag haft sen jag kom tillbaka är slut, min vikarie jobbade sin sista dag idag och på måndag återgår jag till min vanliga tjänst (fast på halvtid). Hoppas det blir skoj, visste ju att detta bara var tillfälligt men känns ändå lite trist och möjligen som ett litet steg tillbaka.

Nu är det dock helg, bästaste L och I kommer hit imorgon och umgås med mig och Alvin medan älsklingen jobbar och det underbara vädret ska visst fortsätta. Och imorgon kväll ska vi årsfira vårt förhållande (hoppas jag). Borde kunna bli en helt ok helg tycker jag. Och nu dags för en sen middag i soffan!

Om solen kunde skina som idag varje dag skulle det nog inte finnas lika många negativa männsikor som det gör.

På förmiddagen har vi varit och röjt på öppna förskolan, nu sover Alvin ute på verandan och när han vaknar ska vi bege oss ut på en lång hundpromenad i det härliga vädret. Man skulle kunna sammanfatta det som så, att vissa dagar är det härligare än andra att vara föräldraledig. Alternativet att sitta med bokslut på jobbet gör det dessutom kanske lite ännu lättare att njuta.

Passar på att njuta idag, imorgon är det jobb igen (vilket visserligen har sin charm det med).


Nya favoritplatsen att gömma sig på.