Logik enligt Julia

Idag är Ipren min bästa vän. Helt ok i magen nu faktiskt.

Alvin har haft en toppendag större delen av dagen. Satte standarden med att asgarva det första han gjorde imorse och fortsatte i samma spår. Sen under kvällen har det varit lite gnälligt igen. Det är något i kroppen som stör honom. Han blandar skratt och sömn med gallskrik. Tycker så synd om honom och det är så jobbigt att inte veta hur man kan hjälpa honom. Tycker det är konstigt för magen och sådant borde ju snarare bli bättre efter 3 månader men han verkar få det allt jobbigare nu. Nu sover han i alla fall i sin säng ett tag och hoppas att han bara vaknar till för lite kvällsmål innan även vi lägger oss för natten. Och så minns vi alla att vi nu håller tummarna för den nya rutinen.

Så. Nu är den på plats. En liten elak kopparspiral som just nu ger mig ganska kraftig värk som känns som typ mensvärk. Sist jag försökte med spiral förra hösten gjorde den så här ont i 2 månader. Sen gav jag upp. Och sen kom graviditetsbeskedet. Nu har jag ju fött barn och då ska det förhoppningsvis inte göra så ont. Håll tummarna för att det bara är nu i början det gör ont och att det funkar bra sen. Inte riktigt dags för Alvin att bli storebror ännu och något direkt alternativ till spiralen ser jag inte.

I natt gick det drygt 6 timmar mellan sista matningen vid midnatt och första nattmatningen. Nytt rekord! Tyvärr var det inte sömn hela tiden däremellan men ett klart steg framåt på vägen! Om det är lika i natt tycker jag vi kallar det rutin och bestämmer att jag fortsättningsvis ska få minst 6 timmar sömn i streck varje natt. Och nu bara för att jag skriver detta blir det jinxat och jag kommer inte sova en blund. Det kanske jag inte kommer hur som helst i och för sig. Fy fasiken vad ont det gör i magen nu. Men det är ju ett par timmar kvar till läggdags i alla fall.

Imorgon ska vi på begravning. Min farmors syster. Undrar om Alvin kommer att vara lugn i kyrkan? Och vad ska jag ha på mig? Och kommer jag att ha så här ont då? Och borde jag inte tänka mer på Ninni än på alla världsliga små problem som kan tänkas dyka upp i och med hennes begravning?

Det är nog inte bara övertrötthet som stör nu utan även något elakt som gör ont i magen eller så. Riktiga panikskrik som avbryter sömnen men sen är han bitvis hur glad som helst. Hoppas han får ro för nattsömn i alla fall. Själv har jag drabbats av någon form av lock för båda öronen. Hur det kommer sig fattar jag dock inte riktigt. Har garanterat inte flugit och är inte förkyld. Lite rädd att jag vaknar upp kanonförkyld imorgon. Obehagligt är det och Alvins gråt och någon jävla sur gubbe på TV:ns skrik (parkeringskriget - vad faan är det för program?) låter just nu extra jobbigt i mitt lilla huvud. Nu får det bli natt och hoppas att alla i familjen tycker så.


Inför sista natten i sovkorgen. Inte lika nöjd just nu tyvärr.

Nya sängen får helt klart godkänt. Han sov precis som vanligt i den och det är ju lättare att komma åt att stoppa in en napp som smitit utan att resa sig nu (vi har tagit bort ena långtsidan så den står perfekt mot vår säng). Dock är specialkudden som Alvin sover med för att få rätsida på huvudformen lite lurig ibland och ena gången i natt när han grät så låg han med ena hårda delen i sin armhåla. Verkade inte vidare bekvämt och så hade det nog aldrig kunnat bli i korgen där hans utrymme att röra sig var mer begränsat. På det stora hela är vi i alla fall nöjda med bytet.

Idag har vi varit och ätit lunch med några gamla kollegor. Det var ett äventyr vill jag lova. För det första så var det första gången jag och Alvin var inne i den stora staden. Jag var superorolig för resan dit eller snarare parkeringen men med p-hus (visserligen dyrare än själva lunchen) så var det ingen fara. Sen väntade nästa utmaning. Lunch bland sånna som jobbar på en fin restaurang. Barnvagnen fick parkeras vid dörren och Alvin sitta i knät hela lunchen. Jag fick hjälp att skära min kyckling (och då känner man ju sig inte så lite dum) och sen gick det utmärkt att äta med en hand. Och Alvin gnydde bara till någon enstaka gång och visade sig nästan hela tiden från sin allra bästa sida. Men lite nervöst var det, var orolig att han skulle skrika eller vilja ha mat eller så (och detta var verkligen inte ett ställe där ofentlig amning kändes välkommet) men det funkade. Tyvärr innebar ju detta dock att han inte kunde sova sin vanliga eftermiddags sömn (bortsett från den korta stunden i bilen) och jag har numera en väldigt övertrött och inte så glad kille här hemma. Eller just nu sover han faktiskt men hitintills har det bara blivit små powernaps på typ 10 minuter så får se hur länge det varar denna gång. Tror jag ska passa på att få i mig lite mat medan han sover.

Det var längesen jag skrev om sömnen nu och det är ju som ni vet lite av ett favoritämne. Nu har jag dock inte så mycket nytt att bidra med just vad gäller hur det går med sömnen här hemma. Samma sak som tidigare: Alvin vill ha mat typ var tredje timme dygnet runt och det innebär att sömnen sker däremellan. Precis som tidigare alltså. Det jag ska skriva om nu är hur sömn kan påverka en. Eller kanske snarare hur utebliven sömn kan påverka en.

Tidigare vaknade jag jämt när P gick upp. Nu kan jag lugnt sova vidare och vakna helt chockad över att han är borta. Jag är på någotvis så trött att jag inte vaknar av något. Utom av Alvin. När han låter vaknar jag av minsta knyst hur trött jag än är. Men i övrigt är jag helt enkelt lite mer däckad än vanligt. Sömnbristen har också tagit sig andra uttryck. När jag vaknar på nätterna numera är jag som i en dimma. Jag kan vakna till av Alvin. Tänka "några minter till bara, om han fortfarande är vaken om 5 minuter får han mat". Sen somnar nog både jag och Alvin om. Och så vaknar jag igen och suckar över att det inte funkade, att vakenheten krävde mat för att bli sömn. Men så tittar jag på klockan och så kan det ha gått 1 timme. Fast jag trott att det bara gått en minut eller så mellan knystandena. Sen ibland blir det ännu mer konstigt och jag är så förvirrad att jag tror att jag matat honom redan den första gången och blir lite upprörd över att han redan är vaken igen. Fast sen när jag tänker till så kommer jag på att jag nog bara tänkte att jag skulle lyfta upp honom för mat men sen somnade om. Jag lyckas också ofta somna medans jag ammar. Så snart jag var av med amningsnappen har vi kört på liggande amning nattetid. Så bekvämt att slippa tända och ha sig. Men det är så lätt att somna. Och det gör ju Alvin också. Sen vaknar jag efter typ en timme av att jag har kramp i armen han ligger på och så flyttar jag över honom till hans säng. Fast ofta fattar jag inte att jag sovit utan tänker att "oj, oj, så länge han åt". Det tråkigaste med detta är ju att vaknandet blir ett extra vak mellan amningarna och borde egentligen inte behövts. Och när man tänker så för tredje gången på en natt är det lätt att bli lite knäckt. Helt förvirrat blir det när man väcks så där till och från hela nätterna. På morgonen kan jag inte riktigt minnas vad som hänt och hur ofta han vaknat och hur många gånger han ätit och från vilket bröst.

Kan detta leda till bestående men i mitt huvud?

Det här blev en dyr dag. Vi har varit och storhandlat och fyllt alla tänkbara skåp i köket. Lite drygt 2000 kronor gick kalaset på men nu borde vi å andra sidan har mat så att vi klarar oss ett bra tag. Troligen hade det varit ännu dyrare att inte storhandla då det inneburit mer hämtmat, mer småshopping i dyrare affärer och dessutom besvärligare dagar men det känns ju surt just när man står där och betalar och tänker på vad mycket roligare man kunnat ha för de pengarna. Men äta bör man annars dör man så på det stora hela tycker jag nog vi varit ganska duktiga.

Snart ska jag epilera pälsen på benen och ta mig en dusch. Dessutom väntar iordningställandet av Alvins säng. Ja, jag skäms lite men det är ännu inte klart...

Blev visst lite bloggledigt igår. Hade en datafri dag igår. Det är nog hälsosamt. Och sen har det varit en del dator med bara en hand och det är så svårt att skriva då. Nu sitter Alvin i pappas knä och snackar och jag kan skriva.

Igår vaknade vi upp till ett fantastiskt väder. Familjen hurtbulle begav sig då ut på promenad i snön och det var skönt. Men så mycket snö! Alla från norrut tycker säkert att huvudstadsborna är fjantiga men denna stad är inte byggd för dessa mängder snö. Det var ju totalt kaos i förrgår och igår var det ganska svårt att ta sig fram på ganska många ställen. Vare sig man gick till fots, hade barnvagn eller körde bil. Efter promenaden kom svärföräldrarna hit på lite fika och barnbarnsmys. Alvin var på sitt bästa humör (inte konstigt kanske efter 3 timmars sömn i vagnen) och både skrattde åt och pratade med farmor och farfar. Vi avslutade med lite Buzz och sen när de åkt hem blev jag serverad lyxig middag framför melodifestivalen. Vilken skön lördag!

Även idag har bjudit på promenad i solen och nu ska vi snart göra oss redo för att åka till min ena bror med sambo. De flyttade för ett par veckor sen och vi har fortfarande inte sett nya lyan och de har inte träffat Alvin på typ en månad. Efter det kan det tänka satt det blir lite filmkväll här hemma och så måste vi så klart fira Alvin på 3-månadersdagen. Herregud! TRE MÅNADER. 1/4-dels år. 13 veckor. Ohhhh, det är ju så stort att det måste förtjäna ett eget inlägg lite senare tror jag.

Suddig mobilkamerabild men ni ser ju i alla fall hur glad (och söt) han är 3-månadersbebisen!

Riktig slappardag detta blev. Jag och Alvin har badat i badkaret. Det var populärt men det blev ganska kallt efter ett tag för mig. Man vill ju liksom gärna vara så mycket under vattnet som möjligt men det var lite svårt att samtidigt hålla i Alvin och se till att han hade det bra. Dessutom är vår varmvattenberedare (som jag för övrigt aldrig har sett, det är ganska konstigt det) alldeles för liten. Den värmer liksom inte upp ett badkar utan man får fylla lite i taget och det blir så kallt emellan. Men som sagt var i alla fall Alvin nöjd.

Har faktiskt dammsugit också, 2 våningar till och med så lite nytta blev det.

Nu sitter vi framför en brasa och myser och snart ska vi väl kanske laga oss lite middag. Några enstaka dagar då och då som insnöad kan jag nog tänka mig även i fortsättningen. Detta är ju ganska mysigt.

Ett av ärendena som lagts på is på grund av dagens snöoväder var faktiskt att ta oss till polisen och göra ett pass till Alvin. Inget är bokat ännu men vi har ett väldigt sug efter lite resa och värme och semester. Och verkar ju smart att passa på nu när vi är hemma och lediga alla 3. Fast jag är lite nervös. Vågar man åka med bebis? Vi tänkte ju oss något välorganiserat charterresmål men ändå. Flygning är lite läskigt med bebis och att vara hemifrån känns som ett stort projekt. Men samtidigt så skönt det vore. Byta snön mot sol, isen mot pool och grått mot blått. Någon snäll läsare som har något smart att säga om detta med resa med bebis? Han är ju snart 3 månader och vi skulle väl vilja ge oss av senast april eller möjligen maj i sådant fall. Tror att det är enklare nu när han helammar och inte vill krypa runt överallt än när han blir mer rörlig och man måste oroa sig för mat i främmande länder. Frågade på BVC och de hade inget att invända så länge det är till välordnat land. Vad tror ni? Snälla hjälp mig! Hur som helst ska vi nog någon dag när det är mindre snö på vägarna ta oss till den där passexpiditionen så att han i alla fall har ett pass redo om vi bestämmer oss för att åka. Någon gång inom de närmsta åren kan man ju i alla fall hoppas att vi lyckas ta oss iväg...

Det verkar lugnat sig i Alvin nu. Natten var i princip som vilken natt som helst. Han har möjligen varit lite extra kramig och gnällig idag men med tanke på hur det ser ut utanför fönstret är lite extra klängighet helt ok. Idag blir det inneaktiviteter hur som helst. Vi är insnöade. P är ute och skottar lite så att det i alla fall ska gå att öppna ytterdörren men så mycket mer utomhus ska nog inte denna familj vara idag. Hela staden verkar ju för övrigt vara insnöad och det rapporteras om totalt kaos i trafiken. Vi hade lite planer om ärenden som skulle uträttas men de är alltså lagda på is (hahahahaha.... IS it is). Funderar på att ta det där badet med Alvin idag och sen sitta och värma sig framför brasan med en kopp varmt chai te kanske... fast först av allt ska jag laga lite lunch till mig och min älskade snöskottare.

Var tvungen att avbryta mitt bloggläsande då han som bestämmer över tiderna här hemma absolut var tvungen att äta lite (igen). Hungrigt gallskrik tystnade när bröstet var i munnen. Så åt han i typ 3 minuter. Nu äter han visserligen alltid ganska snabbt och effektivt men 3 minuter är ju inte mycket att hänga i granen. Efter 3 minuter slutade han hur som helst äta och valde att istället börja asgarva. Hur glad och nöjd som helst. Det är andra gången idag han gör på det viset. Det är ju fint att han är glad men tyvärr tror jag lite att det går ut över mättnaden. Charmingt ser det i alla fall ut. Älskar hans skratt!

Passade på att springa ner i källaren för att ta hand om tvätten. Tydligen börjar jag bli smått senil (eller förhoppningsvis så är det bara tröttheten som börjar ta ut sin rätt). Tvätten var inte klar eftersom jag aldrig startat maskninen. Det får bli ett nytt försök imorgon för nu måste jag göra oss redo för natten.

Så där ja. Nu har vi handlat madrass i rätt storlek (tack Ida för tipset!) samt täcke och påslakanset. Nu ska allt tvättas och sen kan det bäddas. Det där med att tvätta saker innan de används har jag aldrig brytt mig om tidigare men jag har förstått att det är någon man absolut måste göra med bebissaker. I alla fall verkar ju alla andra göra det och ja vill ju inte gärna vara sämre.

Nu ska här monteras spjälsäng. Jag och Alvin tittar på och älsklingen skruvar. Typiskt bra arbetsfördelning. Lite lagom traditionell så där...

I takt med att kroppen återgår till det normala så utvecklas och växer Alvin. Han har som sagt nästan vuxit ur sin sovkorg. Idag åker vi därför till mina föräldrar och hämtar hem min och mina bröders gamla spjälsäng. Har redan en spjälsäng i Alvins rum som han då och då sover i på dagarna (oftast ligger han dock mest och kollar på den snurrande mobilen). Behöver dock en till i sovrummet som ju är på övervåningen (eller som i ärlighetens namn är hela övervåningen), vill så klart ha honom nära (och framför allt på samma våningsplan) nattetid. Dagtid vill jag dock också gärna ha honom nära och då är ju jag av naturliga skäl inte i sovrummet. Därför behöver vi 2 och då borde den gamla sängen från min uppväxt komma väl till pass. Och så får ju morföräldrarna pussa lite på sitt barnbarn och det är ju aldrig fel.

Att han växer innebär också att vi på torsdag ska på 2-månaderskontroll hos läkaren (fast Alvin blir 3 månader på söndag) och i samband med det får han också sitt 3-månaders vaccin. Det är jag lite rädd för. Nojjig man kan bli för det minsta när det kommer till sitt barn.

Nu ska jag hitta något att äta till lunch så att vi hinner äta innan vi ska på middagen. Som sagt, det är stressigt att vara ledig... Framför allt blir dagarna korta när man får ligga kvar i sängen för att snälla älsklingen tar upp den pigga sonen och låter den trötta mamman sova ostörd. Då blir det lite konstigt med maten och av outgrundlig anledning anpassar sig inte resten av världen till min dygnsrytm.

Glömde berätta om det mest revolutionerande som hände igår.

Blod på pappret. Första tanken "oh shit vad är nu fel". Sen kom jag på att blod inte längre betyder panik. The mens is back. Tusan också. Trodde att den skulle hålla sig borta när man helammar. Tydligen behöver det inte alls vara så och uppenbarligen är det inte så för mig. Och med den kom så klart mensvärken. Usch. Ja, ja, får väl som tidigare i livet vara glad för icke utebliven mens. Inte dags för småsyskon ännu så antar att den är välkommen på något konstigt vis. Men några månader till kunde den gott ha fått hålla sig borta. Hade mens sista gången 8 mars (mitt i utlandssemestern så klart) och nu, 6 februari kom den tillbaka. Antar att cirkeln på något konstigt vis är sluten nu.

Nyss hemkommen från hundpromenad. Hela villaområdet är som en skridskobana. Förut var det isigt, nu är det helt galet halt. Vet att jag klagat en del på snön (fast egentligen gillar jag snö, lite jobbigt med barnvagnen bara) men en sak kan man konstatera: den lyste upp rätt bra. Det är så väldigt mörkt ute nu. Snö kanske inte är så dumt ändå? Och om jag ska fortsätta på pensionärsbanan och klaga på vädret så kan jag meddela att vår grind har frusit fast. Lyckligtvis i öppet läge. Annars hade vi ju varit fast här inne. Men ändå. Man vill ju kunna stänga om sig.

Blev inget bad förut, blev lite stressigt så tog med mig Alvin in i duschen istället. Någon kväll i lugn och ro ska vi nog testa badkaret dock. Men jag är lite orolig att det ska ske utsläpp i vattnet. Har gjort det då  och då i baljan men det är ju enkelt bytt. Har man fyllt upp ett helt badkar är det ju en annan sak och framför allt är det ju en annan sak om man själv sitter i vattnet...

För övrigt måste jag bara berätta att Alvin blir roligare och roligare för varje dag. Han snackar som tusan, skrattar titt som tätt och är så med. Och händerna ska vara med överallt. Och så äter han hur mycket som helst så snart är han väl stor nog att börja på dagis. Eller inte. Men han har i alla fall snart vuxit ur sin sovkorg. Och tydligen måste det som stoppas in också ut. Dags för blöjbyte. God natt!

Oj, dagarna bara rusar förbi. Linda och Isabell på trevligt besök i torsdags. Lugn familjedag på dagen i fredags men på kvällen stack jag och Alvin på tjejkväll med tacos och sällskapsspel. Alvin fick dispens och fick vara med fast han är felkönad. Så kul att träffa gamla fotbollskompisar igen. Igår var bror med sambo här på fika och snälla Jenny hade med sig fikat. Det kallar jag för bra gäster det! Sen kollade vi film, Sebbe och jag lärde mig massor om hur man inte ska vara som mor. Tragisk film. Nu ska jag snart stoppa ner Alvin i ett bad, möjligen ska jag joina. Brukar ju duscha med honom och det gillar han. Ska man kanske testa badkaret? Sen ska vi på lite fika hos Sandra och därefter tror jag att det blir lugn och ro. Men kommande vecka bjuder på en del äventyr den med verkar det som. Det är allt bra stressigt att vara ledig ibland.

DET SNÖAR. Jag vill inte ha mer snö. Igår töade det, regnet droppade, snön droppade från taket och vår gång från huset till grinden förvandlades först till en å. Sen på kvällen när det blev nollgradigt till en skridskobana. Nu är den troligen en förklädd dödsfälla. Is under nysnö. Hur ska man veta vart man ska gå? Tur man har vagnen att hålla sig i när det är dags för hundpromenad. Men snön som kommer virvla in i ögonen och in under halsduken i nacken, vad gör man åt den?

Tänkte på en sak igår kväll när det var dags för Alvin att sova. När man lägger ner honom i sin säng/babykorg så skriker han sällan. Han somnar dock inte alltid på direkten. Istället ligger han tyst för sig själv och flaxar med armarna. Helt frenetiskt. Då och då smakar han lite på handen och sen fortsätter han. Han verkar ganska nöjd med det och till slut somnar han nästan alltid av sig själv. Ibland låter det dock lite (tror faktiskt att det är vinddraget från de flaxande armarna som svischar i luften som låter) och då måste ju jag, den oroliga mamman, så klart titta till honom för att se att allt står rätt till. Annars kan ju jag omöjligt somna. Hur som, efter att ha tittat ner i korgen igår när han låg där och flaxade slog det mig att det är ett väldigt udda sätt att somna på. Tänk om även jag och älsklingen (och alla andra vuxna) när det ska sovas la sig och flaxade febrilt med armarna rakt upp i typ 10 minuter för att sen mitt i ett flax slappna av fullständigt och somna. Liksom för att göra av med alla tänkbar energi så att det sen inte ska finnas något alternativ än att sova. Och till råga på allt ligger bebisarna i sängen med gosedjur i storlek som de själva och ska försöka somna. Skulle du kunna somna med ett gosedjur i din egen size bredvid dig?