Logik enligt Julia

Jag VET att man inte ska jämföra barn och jag VET att (typ) allt är normalt och jag vill inte vara värsta prestationsmamman men jag kan verkligen inte låta bli att tycka det är lite jobbigt att Vilmer inte tagit mer än enstaka steg då och då. Alltså han är ju verkligen inte "sen" på något vis men när jämnåriga (och yngre) går så vill jag så gärna att han ska göra det också. Varför vet jag egentligen inte. För att man säger att de barn som gör framsteg är duktiga och jag vill ha ett duktigt barn? Har varit väldigt bortskämd med Alvin, behövde (och behöver) aldrig direkt vänta på något. Han var full fart framåt från första stund. Riktigt så har Vilmer aldrig varit men han var väldigt tidig motorisk till en början. Satt, vände sig, ålade, kröp och reste sig tidigt. Men nu, han har ju gått med stöd i nästan 4 månader men ändå släpper det inte. Jag vet, det kommer när det kommer men det är nytt för mig. Att han är tandlös bekymrar mig inte så mycket men det där med att gå, det längtar jag verkligen efter. Fast så får man ju inte säga. Trodde bara att han skulle vara i full gång nu. Antar att en väldigt tuff period i december på grund av magen och mycket sjukdomar sista veckorna fördröjt det hela lite, eller så är han bara "segare" än brorsan men jag vet inte, det känns jobbigt på något vis. Och så känns det så klart lite extra jobbigt att känna så. För det får man ju inte och allt kommer när det kommer. 
Alldeles perfekt i sin egen takt. Så klart.