Skadeglädjen
Om man är som jag och ofta försöker se det positiva med saker kan det ibland lite gå ut över mina tankar om andra. Att tänka att andra minsann har det sämre gör det lite bättre för mig liksom. Hemskt. Jag vet. Men sådan är jag tydligen.
Hur som helst. Det som nu gör mig lite glad är faktumet att allt fler med jämnåriga barn nu börjar återgå till jobb. Heltid. Hela veckorna måste de lämna sina älsklingar hela dagarna. Det var lite surt när jag började jobba i september, det kan jag erkänna. Alla andra mammor i mammagruppen planerade in massa saker, alla andra mammor i bloggvärlden hade hur lugna sköna dagar som helst och massa tid till bloggande och jag hade något svårt att få ihop vardagen. Men nu när mammor runt omkring börjar lämna över till papporna (på heltid!) så känns mina höstmånader med halvtid ganska ok (just vad gäller jobbdetaljen, annat hade jag gärna kunnat slippa) och jag är så nöjd med att ha 8 månaders (halvtids)ledighet kvar. Att liksom ha spritt ut det. Och egentligen är jag inte det minsta skadeglad, jag lider med de som inte är lika lyckligt lottade (men tackar ändå för att vissa har det så så att jag har något att jämföra med). Skönt att kunna glädjas åt sitt val i alla fall och tack för att jag har ett jobb där det funkar att kombinera!
