Kära dagbok
Kära dagbok. Varför har jag det så stressigt i min lilla hjärna? Alldeles för mycket göra på jobbet och helst vill jag ändå mest hänga med Alvin. Han har varit så underbar på sistone. Mer än vanligt och jag tror kanske att det är den nya planen som gör susen. Det där ned sömn och mat påverkar så mycket och jag är mer och mer övertygad om att vi är på rätt spår. P är inte lika övertygad men det tror jag dels beror på att iden var min och man vill ju gärna själv vara den som kommer med de briljanta idéerna. Och så är det i ärlighetens namn jag (och Alvin) som får ut mest av allt det nya. Klart det inte riktigt är värt samma uppoffringar och kämp om man inte haft det så jobbigt innan. Eller så tar det bara lite längre tid för män i allmänhet att hänga med i förändringar. Hur som, mysigt är det hemma och desto jobbigare att det är så mycket på jobbet. Men, men, det lugnar nog ner sig snart. Nu ska jag hoppa i säng för att vila upp mig inför morgondagens lekdag! Inget jobb då så långt örat kan nå!
