Sömnen
För si så där ett år sen handlade väldigt mycket av det jag skrev om sömnen. Allt kretsade då kring just detta. Sömnen är fortfarande i stort fokus här hemma men har övergått i något slags normaltillstånd som jag inte bemödar mig skriva många rader om. Nu har vi dock en plan här hemma. En plan vi jobbat efter i dryga 3 veckor och nu är det dags att sammanfatta det hela.
Ända sen allra första början har vi haft en kvällspigg liten kille som varit ganska svårnattad. I perioder har det gått bra men sen har vi fastnat i diverse olika problem. Han har vägrat sova i sin säng. Han har somnat med vällingen för att sen vakna upp 20 minuter senare och vara piggare än någonsin efter sin lilla powernap. Han har satt sig upp i sömnen och inte vetat hur man tar sig ner till liggande. Han har ställt sig upp i sömnen och sen har vi fått hjälpa honom till ro. Med mera, med mera.
Problem nummer två har varit att han sen nattetid vaknar. Varannan timme, var tredje timme, sista månaderna kanske var fjärde om vi har tur. Personligen tror jag detta har att göra med att vi när han var alldeles ny och pluttig och svag tvingades att väcka honom exakt var tredje timma för att mata. Sen har det suttit i. Jag frågade om det inte kunde bli så på BB men de verkade mest tycka att jag var konstig och så fanns det ändå inget alternativ just då. Vi var tvungna att hjälpa honom att gå upp i vikt.
För en månad sedan såg våra kvällar/nätter ut ungefär så här:
Vid 8 välling i sängen efter kvällsrutin med pyamas, tandborste osv. Med sängen menas då vår säng. Att ligga i sin egen var en otänkbarhet (fast än han i perioder sovit väldigt bra i den). Kanske somnade han, kanske inte. Kanske vägrade han välling, kanske drack han upp all och blev pigg. Säkert var i alla fall att även om han skulle råkat somna inte gick att lämna. En liten klätterapa kan inte lämnas ensam i sina föräldrars säng på ett eget våningsplan. Flyttades han över i sin säng blev det allt som oftast skrik och panik. Antingen direkt eller inom 20 minuter. Det slutade oftast med att han till slut fick komma ner till oss och leka av sig (jag vet, inte bra men det var en omöjlighet att få honom lugn i sovrummet). Till slut fick ofta jag gå och lägga mig även om jag egentligen inte var trött för att få honom att komma till ro. Brevid mig i vår säng. Med välling nummer 2. Sen vaknade vi oftast till några gånger av bök och stök och sen för ny mat vid 3-tiden och sen ett par gånger till av stök innan morgon vid 9-tiden. Han har nästan aldrig när han vaknat till på natten varit pigg och liksom velat gå upp utan han somnar oftast snabbt om igen, men ändå, jag har ju blivit väckt. Hur många gånger som helst varendaste natt. Min räddning har varit sovmornarna. Han har så klart varit trött på mornarna och gärna sovit länge.
En kväll bestämde jag mig. Skärpning på alla fronter. Det är nästan lite pinsamt att skriva det, för jag fattar inte att vi inte tänkt på det tidigare, men steg 1 blev att väcka Alvin klockan 8 på morgonen. Det säger ju egentligen sig självt (och det är därför jag skäms lite för att vi inte testat tidigare) att man blir tröttare på kvällen om man gått upp tidigare. Det funkar än så länge väldigt bra och nu har han kommit in i det och vaknar oftast av sig själv mellan halv 8 och 8. Steg 2 i vår plan är att han bara får sova en gång på dagen och det senast fram till klockan 13:30 och absolut inte mer än 1½ timme. Det känns lite elakt och som att han aldrig får sova ut när vi ofta måste väcka honom men han är glad däremellan och glad direkt han vaknat till efter att ha blivit väckt så jag misstänker starkt att han bara ärvt sin fars sinne för sömn och sovmornar. Han behöver helt enkelt hjälp för att vakna fast han egentligen sovit klart. Dessa två enkla förändringar har hitintills gett oss betydligt trevligare kvällar och han somnar nu oftast i sin egen säng med välling vid 8-tiden utan några större problem.
Vårt andra problem var ju att han envisas med att vakna på nätterna och vara hungrig. Jag fick samma morgon som jag för första gången ställde klockan för att väcka honom vid 8 en liten snilleblixt och insåg att han borde få mer mat på dagarna för att inte vara hungrig på nätterna. Så jag testade att ge honom mer mat vid varje mål. Och ser man på, det gick ner utan minsta problem och då kände jag mig ganska dum (igen) för detta borde vi väl också testat tidigare. Det funkar inte till 100 %, han har fått nattvälling även efter detta några gånger men flera nätter så har han inte det och det känns hoppfullt. Tyvärr vaknar han ändå oftast minst en gång per natt även fast det inte krävts välling men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.
Så nu ser nätterna ut så här:
Somnar med välling i egen säng vid 8. Kan någon enstaka gång vakna till och gny under kvällen, vissa gånger löser han det helt själv, andra gånger behöver han hjälpa att lägga sig (står upp i sömnen snyftandes) och ibland måste vi hjälpa till att leta napp. Fortfarande vaknar han allt som oftast minst en gång per natt. Ibland är detta redan vid 12 och ibland vid 6. Vid 6 får han gärna komma över till oss och gosa men vid 12 skulle jga ju önska att han kunde sova vidare i sin säng. Tyvärr är det oftast svårt att få honom lugn där när han väl vaknat. Hos oss somnar han om på sekunden. Mitt i natten tar jag (för det är i ärlighetens namn mest jag som är inblandad nattetid) oftast den snabbaste vägen till sömn. Kanske inte alltid den bästa vägen med tanke på kommande nätter men jag orkar inte strida då. Antar att vi därmed lite får skylla oss själva men vi tar ett steg i taget och försöker låta det mesta fasas in på rätt spår utan tvång. Som detta med nattvällingen. Jag märker verkligen skillnad, vissa gånger är han verkligen hungrig, andra bara ledsen. Bara ledsen - ingen mat. Superhungrig - får välling och somnar direkt och sover då oftast utan minsta bök fram till morgon. Det sägs att inget barn över 6 månader behöver äta på natten men jag tror att alla barn är olika och jag vill inte neka honom det när det är så tydligt det som stör. Och så är jag lite lat då. Jag tror hur som att det snart kommer att vara väldigt sällan eller aldrig som vällingen behövs på natten. Redan nu har vi mer än halverat antalet gånger så jag låter det ta sin tid och låter så att säga Alvin vänja av sig själv.
Vår nästa plan har således inte med att ta fighten och vägra nattvälling. Nej, nästa steg är nog att låta Alvin sova i sitt eget rum. Det sägs ju från många håll att det minskar antalet uppvak ordentligt så det känns värt att prova. Det tråkiga är om det inte minskar och jag då får springa upp och ner för trappen flera gånger per natt eftersom rummen är på olika våningsplan. Men det är väl bara att testa och man vaknar ju ändå så då skadar det väl inte med ett litet extra träningspass. Jag anar dock att detta skulle leda till tidigare mornar. Nu vaknar han ju som sagt ibland inte första gången förens vid 5-6 och då kan man flytta över honom så somnar han på direkten och sover typ 2 timmar till. Är rädd för att han skulle hinna piggna till allt för mycket om han ska bäras upp till oss för att få sova vidare men som sagt, det är väl bara att prova och någon gång måste han ju flytta ut. Men hur mycket jag än suktar efter lite mer ostörd sömn så kan jag inte låta bli att få lite ångest över att inte ha honom nära...
Ibland är det lättare än annars att somna. En tupplur efter långt bad med massa lek på vår semester innan jul.
