Bordet Bond
Så var ännu en helg snart till ända. Och vad har den egentligen bjudit på förutom en herrans massa snor?
Lite hemmamys. Mycket snörvel. Mycket slask. Och så har vi faktiskt fått köpt ett nytt soffbord. Finally. Alvin gillar det skarpt. Går liksom att åka kana ner. Fast det var ju kanske inte vad vi vuxna hoppats på. Hade snarare önskat att det var mindre intressant att klättra på än det förra. Finare är det i alla fall. Och inga stjärnor i svart tusch på. I ett desperat försök att fixa till det förra försökte jag måla i hacken med svart penna. Det visade sig dock att bordet snarare var mörkt brunt än svart och det syntes ganska tydligt var jag fyllt i. Så då försökte jag (logiskt nog) piffa till tuschfläckarna lite genom att rita hjärtan och blommor och stjärnor. Det blev inte bättre. Och det var vid närmre eftertanke inte tusch- utan spritpenna. Nu är bordet i alla fall ett minne blott (eller det är det är det egentligen inte, som allt annat avdankat står det nu i tv-rummet i källaren i väntan på något, oklart vad) och vi njuter av vår fina rutchkana. Bond, bordet Bond.
Efter som det är för dåligt ljus för att fota vårt agentbord (ja, det heter alltså Bond enligt affären, det har inte jag hittat på) så visar jag istället hur sött liten snorig filur sov mellan oss i soffan igår kväll. Ville inte alls sova själv men är man sjuk så är det förståeligt så han fick somna i min famn och sen stanna nere hos oss. Hoppas älsklingen lyckas bättre med nattandet idag, men det låter tyvärr inte så lovande. Nu har vi ju vant oss vid vuxenlvällar, man glömmer snabbt, och attans om en jäkla förkylning kommer och kör ner oss till noll igen nu så vi får börja om.
