Logik enligt Julia

Har precis avnjutit en mycket lyxig lunch tillsammans med min son bestående av den fashionabla rätten blodpudding. Vissa rykten hade gjort gällande att det skulle uppskattas av små nästanettåringar, att det skulle vara väldigt lämplig mat för nästanettåringar att plocka med själv samt att det så klart dessutom är väldigt nyttigt och järnrikt. Så jag återvände till barndomens smaker och ja. Det smakade faktiskt helt ok. Det var vi överens om. Allra mest höll hunden med på den frågan. Lämpligt att äta själv? Nja, till en början kanske men sen blev det väldigt mycket svart klet som ser ut som en blandning mellan bajs och blod på väldigt stor del av stol, golv, kläder och Alvin. Även här får jag nog säga att hunden troligen var mest nöjd. Ganska nöjd är även jag som slapp städa golvet. Det fixade hunden. Så himla praktiskt att ha honom hängande under bordet. Fast ibland misstänker jag allt att Alvin ganska medvetet tappar ner mat bara för att det är kul att se hunden äta den. Finns visst för- och nackdelar med det mesta.

Nu ska vi åka och besöka mamma/mormor. Alvin har ritat en teckning till henne. Sin andra i livet. Vilket mästerverk. Hoppas hon blir lite uppiggad i sjuksängen.