Logik enligt Julia

Idag har jag lunchat med en gammal klasskompis. Hon fick barn för snart ett år sedan. Hon hade hört att helamning var ett bra preventivmedel. Om 5 veckor ska hennes dotter bli storasyster. Amning fungerar inte som preventivmedel. Dessutom hann hon aldrig få tillbaka mensen så hon märkte ju inte att hon var gravid för trodde ju att den uteblivna mensen var för att hon fortfarande ammade. Hon kände sig väldigt trött (men det är man ju som bekant ofta som småbarnsförälder), hon tyckte brösten var ganska ömma (men inte visste hon hur det skulle kännas efter att ha ammat ett par månader), hon tyckte att magen var väldigt envis att få bort fast hon tränade ganska mycket (men även det är ju ett ganska bekant fenomen efter att man fött barn). När magen bara blev större fast hon tränade allt mer och resten av kroppen blev allt mer tight så började hon ana orod. Hon gjorde ett graviditetstest i slutet av oktober väl medveten om att om det var positivt var hon ganska långt gången. Och positivt var det alltså, fick tid för ultraljud för att tidsbestämda och visade sig vara halvvägs! Hon hade tagit sig igenom hela första halvan av graviditeten utan att märka den. Nu har de, hon, mannen och dottern precis kommit hem från en lång resa som de hade planerat innan beskedet så det har varit en väldigt annorlunda (men än så länge lätt) graviditet för hennes del. Kan konstatera några saker. Om man blir gravid väldigt kort inpå att man varit det sist blir magen väldigt snabbt väldigt stor. Barn nummer 2 kräver också ganska mycket planering. Speciellt om barn nummer 1 fortfarande använder bebisgrejerna. Amning fungerar inte som preventivmedel (hon har en teori att det snare är så att man ganska sällan har tid för vuxenlekar medans man ammar så tillfällena att bli gravid på är ganska få då men hon lyckades träffa sin första ägglossning en av de få gångerna det skedde när hennes dotter var ungefär 3½ månad). Slutligen kan jag själv konstatera att sprial känns ganska bra just nu.

Ja, det var lite tankar från min dag det. Lunchen var trevlig. Alvin är söt men jag är uppriktigt orolig att det är tänder på G. Det är en annan jobbig sak som stör mig och får mig att må dåligt då och då men orkar inte riktigt gå in på det just nu (så varför skriver jag det ens). Imorgon ska jag till tandläkaren, känns mest omständigt och långtråkigt men det ska nog gå bra. Sen är det dags för vägning och mätning. Detta innebär som ni vet gissningstävling. Jag tror på 62 cm och 6275 g. P gissar på 63 cm och 6225 g. Det var en månad sen senast, då var Alvin 59 cm och vägde 5700 g. Ska även passa på att fråga om tänder och lite om vår roliga skriktimme som inträffar mellan ungefär 9 och 10 varje kväll. Nämde det lite lätt igår på föräldragruppen, hon antydde att det troligen är att han (vilket jag anat) blir alldeles för hungrig på kvällarna när mjölken är mindre fet. Vi brukar fylla på med lite ersättning efter att jag ammat båda brösten två gånger på typ en halvtimma. Då brukar han sluka uppemot 1 dl och sen vara nöjd. Efter att smakportionerna åkt ner kanske det är dags för lite gröt på kvällarna enligt BVC-tanten. Måste fråga lite mer om den saken imorgon. Resten av dygnet är han ju så nöjd och mätt, det är verkligen bara 1 timme per kväll som är lite besvärlig just vad gäller maten.

Lite ologiska hopp i detta inlägg känner jag men det bjuder jag på. Nu ska jag lägga mig på golvet och köra dagens planka. Hade en liten dipp i helgen då jag missade 2 dagar i rad men nu är jag igång igen. Undrar om jag kommer att komma i bikinin om en vecka då det är dags för premiär på babysimmet. Allstå jag fattar ju att babysimmet inte är någon uppvisning av mammakroppen men det vore ju skönt om den i alla fall inte skrämde de andra bebisarna.