Pappas pojke
Nu är jag tillbaka framför datorn. Som ett litet under startades den faktiskt inte alls igår. Efter att vi väckt liv i P startade vi dagen med en promenad i solen och sen lyckades vi på något vis fördriva dagen så att vi fick riktigt bråttom (och kom lite sent) till middag klockan 6 på stan med några vänner. Alvin hängde med han också. Till en början tyckte han (och vi andra) att det var i varmaste laget, vi fick verkligen platser i solen (dock med soffa med högt ryggstöd på ena sidan så Alvin fick skugga) och helt vindstilla men med en vidunderlig utsikt över stan. Med lite underhållning och gröt höll filuren sig dock lugn och vi fick en riktigt trevlig utekväll i sommarvärmen. Så mysigt och klockan hann bli mer än 10 innan vi satte oss i bilen och körde hemåt. Både igår och i förrgår måste nog kallas perfekta sommardagar och nu känner jag äntligen att det är sommar på riktigt. Har varit lite rädd att den liksom bara ska passera nu när man går hemma och det fanns starka tendenser till det när juni bara passerade och vi fortfarande pratade om att "sen i sommar ska vi..." men nu tycker jag alltså att det hela ordnat upp sig. I onsdags hängde ju jag och Alvin hos mina föräldrar och min yngsta bror som bor hos dem över sommaren nu när han är hemma från studierna i norr. Vi satt ute, grillade och hade det trevligt och Alvin kröp alltså för första gången på riktigt. Det har han fortsatt med men fortfarande så verkar det visst lite uttröttande och då lägger han ner magen och ålar istället. Idag har det skett ytterligare ett framsteg. Imorse när vi låg och morgonmyste hela familjen började han liksom prata annorlunda. Någon i denna familj vill gärna få det till att han sa pappa (och det har sen upprepats flera gånger under förmiddagen) men jag tycker kanske att det precis lika gärna skulle kunna vara bababababa han säger men vi går på det försa, det låter ju mycket roligare. Hur som har han ju lyckats sätta samma konsonant och vokal till lite mer än bara ooooooooaaaaaaaaaaaaaaeeeeeeeeeeee och det är ett stort steg framåt. Älskade lilla ungen lär sig visst nya saker varje dag!
Nu ska vi snart packa in oss i bilen allihopa och dra till Västerås där det ska tittas på gamla bilar. Det var liksom lite där allting började för oss, inte för att jag tidigare haft minsta sådant intresse men nyförälskad följde jag med och nu känns det både som tradition och ganska kul faktiskt. Och Alvin måste så klart fostras in i rätta intresset i tidig ålder. Pappas pojke...
