Bajs, svett och tårar

Jag har lyckats ta mig upp ur sängen, ner för trappen och landat i soffan. Har grym träningsvärk och känner mig galet stel och öm överallt. Och det bästa är ju att man vet att det alltid är som värst andra dagen. Har något att se fram emot alltså. Ni skulle bara veta hur jobbigt det var att lyfta upp Alvin ur spjälsängen inatt. Vi förlorade tyvärr matchen men det var riktigt kul att spela fast det var så jobbigt. Mina benmuskler måste verkligen ha förtvinat, redan efter några meter kändes det som om benen skulle vika sig. Inte av trötthet utan mer av svaghet liksom. Hoppas att det känns mindre så redan nästa vecka för det var lite läskigt och jag blir orolig för knäna. Det var också roligt att komma iväg och göra något eget. Tyvärr var det inte lika roligt för Alvin och älsklingen här hemma. Alvin låg och powernappade när jag gick men vaknade tydligen när jag gick utanför dörren. Med ett skrik. Och sen fortsatte han skrika. P gav honom mat som han slukade på en gång mellan skriken (2 dl!) och P försökte då med mer mat men det funkade inte. Så han vaggade, gick runt, vyssjade och allt annat man kan tänkas göra för att lugna ett ledset barn men inget fungerade. Jag var borta i 1 ½ timme och Alvin somnade av ren utmattning i vagnen några minuter innan jag kom hem. Det var en ganska uppgiven pappa jag mötte på verandan och hela kvällen hörde man små gråthulkningar i sömnen från Alvin. Stackars mina hjärtan. Stackars Alvin som uppenbarligen var helt förkrossad (fast över vad? att jag inte var där? av hunger? av magknip?) och stackars älsklingen som uppgivet fick lyssna på gråt i nästan 1½ timme. Och lite stackars mitt mammahjärta för shit vilket dåligt samvete jag fick. Vill ju så klart aldrig att Alvin ska vara ledsen och vill inte att älsklingen ska bli rädd för att vara ensam med honom. Natten blev i alla fall som vanligt (bortsett från att det var så jobbigt för min stckars kropp att resa sig och lyfta upp Alvin för mat). Efter en liten skrivpaus för blöjbyte kan jag nog också rapportera att det var magen som spökade igår (kanske i kombination med saknad efter mamma). Katrinplommonen har gjort sitt jobb men vet inte alls om jag tycker att det var ett bra jobb. Man vet ju så klart inte hur det hade varit utan men bajsblöjorna som producerats idag och igår kväll (innan jag åkte) är de värsta jag någonsin varit med om. Men det är klart, den som spar han har. Fyra dygn gör liksom sitt till....



Nu ska vi göra oss klara för att åka hem till min vän S med bebis och äta lunch. Efter det ska jag faktiskt hoppa in och jobba lite. Det blir dock hemifrån så även om älsklingen får ha ansvaret för Alvin under tiden så ska vi förhoppningsvis slippa en repris av gårdagen.

Publicerat: 2011-04-27 @ 10:00:35


2 kommentarer
Postat av: Linda - Mamma till Anton

hehe stackars pappa :)

Så var det för min sambo också ett par ggr när jag var iväg och tränade :)

Anton är ganska mammig...men det är inte så konstigt då han bara är med mig från kl.5 på morgonen till kl.18 på kvällarna och sen somnar han typ för natten runt kl.20-21...

2011-04-27 - 16:26:46 | URL: http://lillapindi.blogg.se/
Postat av: Elinor- Matildas mamma

Hahaha stackars P! Å Alvin då såklart! Själv har jag precis nattat Matilda utan skrik! Helt otroligt, men jag ropar inte hej än, hon kanske vaknar om 30 min eller ngt!



Hoppas att din träningsvärk är lite bättre nu :) det är allt lite gött med träningsvärk, då vet man att kroppen har fått jobba!



Kram!

2011-04-27 - 18:56:20 | URL: http://redishfox.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!