Logik enligt Julia

Så detta är alltså vad man kan hinna med när man är hemma båda två. Vad tycks? Alltså, jag är medveten om att det inte är det snyggaste ni sett i designväg och jag har nog en del kvar att lära men för att aldrig någonsin ha testat förut och för att vara helt självlärd tycker jag ändå att det är ok. Bättre än bara vitt, vitt, vitt i alla fall...

Nu är det snart middagsdags här hemma hos oss och medans P lagar den så  ska jag nog byta bajsblöja nummer 3 denna timme. Han kämpar som tusan i typ 1½ dygn utan minsta resultat och sen släpper han ut det lite i portioner under kvällen. Mysigt... och framför allt så mysigt och intressant det måste vara att läsa om detta. Min blogg har kommit att handla helt osannolikt mycket om sömn, såroga bröst och bajs. Det trodde man knappast att man skulle sitta och skriva om innan magen blev en bebis.

Hmmmm..... Kände att det fick vara nog med icke existerande bloggdesign nu. Har aldrig varit i närheten av att fixa en design men efter lite luskande på nätet tänkte jag att jag nog skulle ge det ett försök. Som ni kan se gick det så där. Lyckades till slut få in min bild (som i sin tur består av flera bilder) men den kom med lite fler gånger än vad jag hade tänkt... Och så är det ju lite svårt att se texten som är vit men svart blev inte mycket bättre. Nu ska jag jobba vidare med detta så kanske förstår ni inte alls vad jhag menar för när ni läser detta kanske allt ser helt perfekt ut. Fast troligen inte.

Nu är det klart. Ett tag framöver kommer Älsklingen att vara hemma med oss på dagarna. Han har sagt upp sig och i väntan på nytt så blir vi en riktig liten hemmafamilj. Fast idag har vi inte sett så mycket av honom. Intervju mitt på dagen och nu är han och hämtar ved hos sina föräldrar. Så bortsett från att jag fick sällskap vid lunchen så tycker jag inte att det märkts så mycket ännu. Men tror att det lugnar ner sig för honom inom de närmsta dagarna. Sen får vi se hur länge det varar.

Hoppades ju lite på att Alvin lagt sig till med nya sovrutiner och det verkar han ha gjort. Dock inte riktigt så som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt att han skulle börja sova längre i streck utan mat på natten. Det gör han. Lite längre i alla fall. Inga 5 timmar som rekordnatten men ändå runt 4 och det är ett stort steg framåt det. Men sen tycker han liksom att han sovit klart. Det tycker inte jag. Har dock lyckats få honom att somna om men numera är det morgon och dags att gå upp och leka vid 9 senast. Nu tycker kanske de flesta att det ju inte är så farligt tidigt men dels beror det ju lite på när man gick och la sig (aldrig före midnatt) och dels på hur mycket man varit vaken under natten. Tidigare har vi ju skramlat ihop typ 9 timmar sömn (vilket jag verkligen behöver) genom att ligga kvar i sängen till elvatiden. Nu vaknar han alltså kring klockan 9 och då är han verkligen klarvaken. Man kan dock inte annat än bli charmad just då, hur trött man än är. Världens asgarv och klarblåa ögon som tittar på piggt på en. Smälter!

Måste bara passa på att uppdatera lite om torsken/svampen också nu när han ligger lugnt och leker för sig själv (så att jag slipper skriva med en hand!). Bikarbonatlösningen verkar ha gjort susen i Alvins mun. Ska fortsätta lite till bara för att verkligen vara säker på att den är utrotad men det går helt klart framåt. Sen har vi det där med mina bröst. Först hade jag ju blödande sår på vänster (det som fick mig att kontakta amningsmottagningen). Kunde omöjligt amma utan pumpade i två dagar. Efter det gör det inte ont längre. Fösta klunkarna han tar ilar till lite men sen får han bra tag och jag är nöjd. Och salvan verkar gjort sitt jobb och huden känns inte fnasig eller så. Det är vänster det. Varannan gång är det ju dock dags för höger. Jag har en spricka precis på vårtan. Den blöder, den ilar, sen svider, den är helt enkelt väldigt oskön. Tror inte så mycket att jag har svamp kvar utan det är att såret inte får läka och det gör så jävla ont att amma att jag fasar när det är dags för det bröstet. Så nu gör jag som jag gjorde med det andra tidigare och pumpar tills såret är läkt. Efter det hoppas jag att allt ska vara frid och fröjd. Skulle verkligen vilja slippa återbesök på amningsmottagningen. Ogillar starkt deras sätt att dra i ens bröst och trycka Alvin mot mig. Jag tror inte han gör så mycket fel utan det onda kommer sig av svampen. Sår skapar onda cirklar. Så håll tummarna för att pumpningen ger snabbt resultat och jag kan ringa och avboka onsdagens tid. Snälla!!!!!

Nej, nu är det dags att ta hand om filuren. Han verkar hungrig och äter desperat på sina händer så det är väl bäst jag rycker in.

Han har börjat prata vår son. Det är i ärlighetens namn ganska svårt att förstå vad han säger ibland men han ligger och snackar hela tiden. Hur charmig som helst och han verkar ganska road av att höra sin egen röst. Lite som far sin skulle man kunna säga...

Nej, tänk om man skulle ta sig den där duschen min kropp väntat så länge på (varför svettas jag så mycket? den där amningen verkar ha höjt min kroppstemperatur med ett par grader känns det som). Alvin är nu ganska lugn och borde kunna ligga nöjt i babysittern ett tag tycker jag. Jag ska försöka göra mig någorlunda respektabel och ta med mig Alvin till mina föräldrar en sväng. De har utvecklat ett Alvin-beroende som behöver stillas och det vill jag ju så klart hjälpa dem med. P ska iväg och träffa sin snart före detta boss så det passar bra med tiden också...

Och jo just det. Jag vann pokern igår (hahahahaha, jag måste vara skitbra för älsklingen säger att han är väldigt vass på poker och om jag vinner över honom vad är inte jag då?). I potten låg en sovmorgon. Just idag (bara för det, eller möjligen för att vi la oss rätt sent) så vaknade dock inte Alvin förens halv 10 så det blev ganska fin sovmorgon för oss båda. Men när han vaknade och jag ammat så tog P med sig honom upp (eller ner blir det ju eftersom sovrummet ligger på övervåningen) och så fick jag ligga och dra mig till 11 utan att bli sparkad på och det är LYX det!

Stora ögon riktas mot mobilen som snurrar så fint.

Dags för lite poker i vår familj. Förra veckan spelade vi ju om dammsugning, får se vad som ligger i potten ikväll. Möjligen skulle dammsugning funka även idag. Det är ju lika skitigt här hemma nu som då. Fast uppgifterna slutfördes efter förra veckans spel så kan man nog hitta minst lika många dammråttor här hemma nu. Är vi bra föräldrar som sitter hemma och spelar poker mot varandra en lördagskväll?

I dagens bestyr ingick bland annat att tömma P:s gamla telefon och då dök det upp lite gamla bilder på världens sötaste Alvin. Eller gamla är väl kanske fel ord, så mycket gammalt hinner det ju inte bli när man bara är 11 veckor men det var i alla fall några från första veckorna och lite bilder jag inte sett.

Alvin med hund på magen och hund brevid knappt 2 veckor gammal.



Alvin innan sovdags (fast så trött var han visst inte) knappt 2 månader gammal.

Ajdå, precis när jag skulle resa mig och gå till köket och ta hand om allt trist så vaknade filuren brevid mig i soffan så jag tror det får bli lite soffmys med bebis istället. Sicken otur...

Nyvaken

Efter trevligt besök hos L och Isabell igår (fast Alvin sov mest som vanligt) så tog sig dagen en lite oväntad vändning och därav lite dåligt med bloggande. Stora förändringar på G på älsklingens jobbfront, vid närmre eftertanke absolut till det bättre och det verkar som om jag och Alvin får se mer av pappsen åtminstone ett tag framöver och det tackar vi så klart inte nej till. Just nu är han dock på lite hemligt uppdrag så vi får se vart det hela leder. Håller hur som helst tummarna för dig älsklingen!

Lunchade med min kompis Annika idag, hon har inte träffat Alvin innan och skämde, som alla andra, bort honom med present (fin liten skallra - även kallad babyrassel på etiketten). Trevligt med lite sällskap och kul att träffa gamla vänner som det inte blivit av att träffa under hösten (då jag var så trött så trött) eller nu efter Alvins ankomst (då det inte funnits så mycket tid).

Fick svar från försäkringsbolaget om Alvins försäkring. De kan inte teckna den på en gång, måste hanteras av riskbedömningsgrupp på grund av uppgifter i hälsodeklarationen. Typiskt. Och vad är det som spökar? Gulsoten, att han är prematur eller att han legat inlagd på sjukhus (på grund av gulsoten)? Inget av det borde väl leda till förbehåll i försäkringen? Grrrrrr.... Fortsättning lär följa....

Tycker att det är lite trist att så många mammabloggare verkar bli lite besatta av sin vikt och form och kropp ett par månader efter förlossning. Allstå, jag vet ju att jag skulle kunna se bättre ut än vad jag gör just nu och det ska jag se till att göra. Så småningom. Just nu fokuserar jag på att lägga tiden på mitt barn, på att äta bra för att orka ta hand om Alvin och kunna amma och så klart allt annat som är skoj i livet (älsklingen, vänner, blogg med mera). Att komma i beachform känns inte som prio 1. Kan förstå att man vill komma tillbaka någorlunda och inte gå runt med alla gravidkilon men det är lite trist med bloggarna man följt under graviditet och så här i början som mamma som förvandlats från bloggar med detta fokus till någon slags bantningsblogg. Sådant är jag inte vidare värst intresserad av (även om vissa kanske tycker att jag borde vara det, hahaha) men jag vill ju fortsätta läsa inläggen om barnet. Dessa är ju liksom som ens polare där ute i cybervärlden, kan inte bara släppa det. Hoppas nu inte att någon av mina läsare känner sig träffad och tar illa upp, alla får ägna sig åt vad de vill och så klart skriva exakt vad de vill i sina egna bloggar. Det är inte det. Tycker bara det är sorgligt att det ska vara sådant kroppshets till och med som nyförlösta.

Nu ska jag snart resa min feta och framförallt degiga häck från soffan och ta tag i lite disk så att resten av kvällen kan ägnas åt ännu mera slapp i soffan. Alvin ligger brevid mig och sover, bara älsklingen som saknas innan fredagskänslan kan infinna sig på riktigt.

Efter en gnällig gårkväll somnade Alvin efter amning vid 12 och sov sen i 5 (FEM!!!!!!) timmar innan han vaknade för mat igen. Jag somnade ju visserligen inte lika snabbt som honom och jag vaknade vid 4 av att han smågnydde (lyckades få honom lugn igen med lite nappistoppande) men jag har ändå fått drygt 4 h sömn i streck. Det är stor skillnad mot hans vakna-för-mat-var-tredje-timma-(och vara vaken i cirka 45 minuter varje gång)-rutin. Snälla, snälla, låt detta vara starten på en ny rutin och inte bara en lycklig slump. Efter matningen hade han dock svårt att komma till ro så fick ha honom sovandes på mig mellan halv 6 och halv 8 vilket är ganska obekvämt men hellre det än vaket. Halv 8 till 8 låg han hos pappa innan han var tvungen att gå upp och när han gick blev det ny mat och sen halvtaskig sömn fram till halv 10. Jag personligen hade gärna kunnat stanna någon halvtimme till i sängen men han som regerar här hemma sa att det var dags att gå upp och leka då och det är ju rätt mysigt det med förstås...

Nu ska vi åka och leka med L och Isabell.

Så där ja, nu har vi lekt elektriker här hemma.
-Dimmer monterad i matsalen (krävde dock lite kompletteringsshopping av älsklingen för att få det att funka, men åhh så bra det blev när det var klart!).
-Bytt sladd till och satt upp fönsterlampa i köksfönstret.
-Nytt vägguttag över köksbänken. Tidigare har vi bara haft 2 ynka kontakter i hela köket. Nu har vi 4. Vilken lyx! Då slipper vi ha en skarvsladdsdosa på bänken, alternativt att behöva dra ut allt hela tiden. Med tanke på att man i köket typ alltid vill ha micron, kaffemaskninen och vattenkokaren inkopplad så har det varit lite besvärligt. Och ibland vill man ju använda en matberedare eller så också och då är det fullt. Har irriterat mig på detta sen första kvällen i huset. Nu är det fixat. Ungefär 30 minuter tog det. Vi är bra på att skjuta sakerna framför oss men när det väl blir gjort känner vi oss väldigt nöjda.

Just det, jag är inte helt nöjd med vår blandare i köket eftersom den är så låg att vattenkokaren och andra kannor inte går in under. Kanske vi kan fixa om ett halvår eller så. Det vore skoj.

Nej, nu ska jag inte låta negativ. Jag är ju supernöjd med det vi åstadkommit idag och jag är väldigt tacksam för att min älskling är så händig som han är. Det är jag som startar upp och sen får han komma och reda upp allt. Det är kärlek det!

...ALVIN! (det hörs ju på namnet)

Alvin väger nu 5180 g och har därmed dubblat sin vikt sen han vägde som minst. På längden prickade P rätt på centimetern så då kan man säga att det blev oavgjort idag. Jag var närmst på vikten och han på längden. Men hur galet stor har han inte blivit vår lilla kille? Han börjar nästan komma ikapp och vara lika stor som om han varit född fullgången om man tittar på kurvan.

En lite konstig grej på BVC var att vår tant tydligen har slutat. När jag var där sist (2 veckor sedan) och vi bokade denna tid så sa hon visserligen "men då är det Kristina som är här" men jag tog för givet att hon typ skulle ha semester eller något då. Inte att hon skulle sluta utan att berätta det. Jag gillade Birgitta och hon kändes bra och trygg så lite tråkigt känns det. Denna Kristina verkade i och för sig också väldigt bra (kanske lite bättre till och med) men hon är egentligen pensionerad och har bara hoppat in som vikarie i väntan på ersättare. Det betyder att vi ju kommer få byta en gång till. Lite hattigt tycker jag allt att det blir och det är ju en viss trygghet med samma person som följer barnet från nyfödd till skolåldern men det kanske är en utopi.
Slutsatserna av dagens besök blev hur som helst att torsken nu ska behandlas med bikarbonatblandning, gegget i ögat är bara att tvätta vidare och man bör vänta med babysimmet tills han är 16 veckor så att lungorna är tillräckligt mogna. Och så måste vi se till att Alvin ligger på sin högra sida på huvudet så att han blir lite rakare. Förstår inte riktigt hur det ska gå till, det är inte så att han ligger på vänster nu utan oftats rakt men det behöver lite tryck på höger. Det får vi jobba lite med så att han blir rund och fin (fast fin är han ju redan). Tyvärr glömde jag fråga om föräldragrupp. Det skulle komma igång efter jul sa Birgitta men sen har jag inte hört mer och kanske skippade hon att dra ihop en sådan om hon skulle sluta? Tycker i alla fall att det är hög tid, man vill väl ha lite utbyte av andra med jämngamla bebisar och han är ju redan 2½ månad. När brukar sådana börja? Är ni med i någon föräldragrupp eller mammagrupp eller vad det kan tänkas heta? Vi missade ju föräldrakursen eftersom barnmorskan anmälde oss till en alldeles för sent så Alvin hann födas så vi har verkligen ingen sådan kontakt som det är nu.

Nyss hemkommen från amningsmottagningen. Som jag trodde har torsken/svampen spritt sig från Alvins tunga till mina bröst vilket förklarar de smärtsamma såren och sprickorna. Inte kul. Nu blir det till att hårdbehandla honom med vichyvatten (eller om BVC kanske kan tänka sig något effektivare) och mig med Dactacort. Fick även lära mig teknik att få honom att ta bättre tag så gör det förhoppningsvis mindre ont av det med. Hoppas verkligen att det går över snabbt.

Har även hunnit med en hund- och barnvagnspromenad i solen hela familjen (P är ledig idag) och nu är det dags att packa in oss i bilen igen och åka till BVC. Gissa-storleken-tävlingen fortskrider här hemma. Som ni kanske minns leder jag. Nya gissningar:
P tror på 4800 g och 58 cm.
jag tror på 4930 g och 57 cm
Nu håller vi tummarna (för att jag har rätt naturligtvis och så klart för att han växer som han ska).
Ska även fråga om lite klet i ögat som inte vill ge med sig samt om de tror att det vore skadligt för honom att börja babysimma när han är 12 veckor (fast det står att det ska ha gått 12 v sen beräknat datum).

Nu har jag vart och spenderat lite mer pengar på REA:n. Jag har skrivit det förut och skriver det igen. Bebiskläder är galet farliga på REA. Typ 30-50 kr för ett plagg är ju ingenting, fast det är det ju visst. Om man handlar 10 sådana plagg...
Alvin sov hela tiden, fick mat när vi kom hem och sen var han på sitt allra allra bästa lekhumör. Så vi lekte lite i soffan, lite i babygymet och så sjöng vi lite. Han tittar ju på mig som om jag vore helt galen när jag sjunger men han blir ju glad i alla fall. Kul att någon får ut något positvt av min stämma...
Har även shoppat lite elgrejor. Jag ska leka elektriker snart och se om det kan bli lite mysigare här hemma. Ska bara övertyga älsklingen om att jag minsann vet hur man gör.
Kan bli en svår uppgift med tanke på att han alldeles nyss ifrågasatte om jag kom ihåg att det ska vara diesel i tanken i den ny bilen... Vilket förtroende!



Det pendlar ganska snabbt mellan glädje och eftertänksamhet...

Har funderat lite (jag gör det lite då och då ibland mellan amning, blöjbyten och annat fix).

Enligt vad jag har förstått så räknar sjukvården så att det beräknade datum man får för förlossning (39+6) just bara är ett cirkadatum och de räknar det som normalt & fullgånget när barnet föds mellan vecka 37+0 och 41+6. 92 % av alla barn föds mellan 37+0 och 41+6 (70 % innan BF och 30 % efter). När barn föds efter BF (vilket alltså är det absolut vanligaste) pratar man om att man gått över tiden. De allra flesta tycker nog att de gått över tiden så snart BF passerats men egentligen är det ju inte förens efter 41+6 man är överburen. Nu till det jag tycker är lite skumt. När barnet kommer innan BF säger de allra flesta att barnet är fött för tidigt. Även här använder många det uttrycket även om barnet enligt sjukvården är "normalburet" så snart det är fött innan BF. Jag förstår ju så klart att när man siktar in sig på ett visst datum, vilket man utan tvekan gör, så känns allt som avviker från det som tidigt eller sent. Det jag tycker är konstigt är dock att man väldigt ofta hör att någon är född för tidigt. Ett barn som är fött så tidigt att komplikationer uppstår kan man ju säga är för tidigt men bara för att barnet kommer innan BF är det ju inte för tidigt. Det kan hända är lite tidigare än förväntat, och just så säger jag om Alvin. "Han var lite tidig" men inte kan jag säga att han var för tidig (och detta trots att han ju enligt sjukvården är prematur/tidigt född) . Även om jag blev rätt chockad då han kom så är ju varje dag med honom en liten gåva och det betyder ju att jag fått 4 bonusveckor med honom jämfört om han kommit exakt på BF. Kan omöjligt säga att det var för tidigt. Nu har jag ju aldrig själv varit där, men att gå över BF är troligen jobbigare än att föda innan BF. Man hör dock aldrig dessa mammor säga att bebisen kom för sent. I min värld får det där "för" en negativ klang. Det är ju inte positivt att komma för tidigt eller för sent till kalas till exempel men det konstiga är att uttrycket används hela tiden då bebis kommit innan BF (fast den inte räknas ens som tidigt född enligt sjukvården) men inte när man passerat BF vilket om något borde ha en negativ klang med tanke på hur mycket alla som går över tiden vill ha ut sin lilla. Ja, det tycker jag är konstigt och jag bara undrar hur uttrycken kommer sig...

Vad som också är konstigt när vi ändå är inne på detta är att Alvin ju kom 4 veckor innan BF. Dock bara 1 vecka innan att räknas som fullgången. När det kommer till läkarkontrollerna hos BVC, exempelvis 2-månaderskontrollen så gör man dock den 2 månader efter BF alltså när han är 3 månader. Vaccin däremot följer vanliga schemat och görs utifrån faktiska födelsedatumet. Men frågan är hur det funkar för barn födda inom det "normala" eller för de som är överburna. Gör alla läkarkontrollerna utefter BF-datum eller är det efter födelsedatum så länge man är född i vecka 37+0-41+6? Och hur blir det för överburna barn födda efter vecka 41+6? Får de göra 2 månaderskontrollen redan när de är 1½ månad? Alltså, det är inte det att jag inte förstår vitsen med detta sätt att räkna. De tidiga barnen ges lite extra tid att nå vissa utvecklingsstadier och det är ju bra för de är ju inte lika klara när de kommer ut. Tycker bara att det blir extremt om det är så att kontrollen skett cirka den 20 januari om Alvin varit född en vecka senare och således varit fullgången men nu sker den den 10 februari eftersom de nu räknar från 10 december.

Så vad ville jag egentligen ha sagt med detta? Ingenting tror jag. Bara delar med mig av lite funderingtar jag haft men jag tror egentligen jag borde spendera hjärncellerna på viktigare saker. Till exempel lite REA-shopping kanske...

Inte visst jag att Stålmannen var så söt...

En slagen hjälte. Tufft att vara ute på räddningsuppdrag hela dagarna, ibland måste man sova också.

Har varit lite jobbigt med amningen senaste dagarna och tycker nog att det förtjänar ett eget inlägg.

Maten räcker, Alvin älskar det och allt är egentligen frid och fröjd. Bortsett från att det gör så jävulskt ont i mina bröstvårtor. Har som jag skrev innan haft lite problem med sprickor i huden, tror att det kan vara torsken (som nu är borta från Alvins mun) som orsakade det. I förrgår kväll/natt eskalerade dock smärtan på vänster bröstet och det har bvlivit ett riktigt sår. Som blöder och har sig. Känns ju fjantigt att något så litet kan orsaka sådan smärta men det gör verkligen så ont att det svartnar för ögonen när han suger. Och det gör skitont när något nuddar. Allstå gör det skitont att ha någon form av kläder på sig så jag springer runt här hemma som värsta nudisten och försöker lufta och läka och lindra. Även att duscha gör ont när vattnet nuddar. Och tristast av allt gör det ju ont när Alvin ligger hos mig i famnen och jag får verkligen bita ihop för att inte skrika till av smärta då och då när han råkar nudda mitt på såret. Ja, så här kan vi ju inte ha det. Det hör ni ju. Och det blir ju inte bättre eftersom det aldrig får läka eftersom han vill äta typ var tredje timma dygnet runt. Efter varje amning är såret öppet igen och det bildas en ny skorpa som det dessutom fastnar ludd i vilket ju inte är så fräscht när han sen ska äta från det nästa gång. Så sen igår när jag kom hem har jag ammat från höger bröst som vanligt (det gör ont men är överkomligt) och så har jag fått pumpa från vänster (det gör ont att pumpa också men bli i alla fall inget direkt sug på själva såret). I natt blev det därför lite konstigt för inte orkade jag pumpa mitt i natten utan då har han fått äta bara från höger. När jag gick upp höll vänstra bröstet på att sprängas och jag pumpade ut 2 dl! Och det på typ 10 minuter. Ja, ja, det funkar ju för nu och hoppas att det kan leda till att såret läker då det får vila helt från Alvins sug och dessutom blir det ju längre pauser emellan. Men blir lite orolig att jag ska störa produktionen, att det ska bli snett (produceras mer i något av brösten) eller att det ska sluta produceras eller något sådant så nu ringde jag amningsmottagningen för att fråga om råd och höra hur jag bäst hanterar detta. För som sagt, som det är nu kan vi inte ha det. Hon ville genast boka en tid för besök, de vill ta odling på såret och se hur han suger för så här ska man inte behöva ha det. Fick en tid på onsdag (fast tills dess hoppas jag ju egentligen att det är löst) och fram tills dess kan jag köra som jag gör nu. Pumpa om det inte går att amma och så ska jag badda såret med koksalt efter amning så bildas ingen ny skorpa. Så var det med det. Jag kämpar vidare men lite synd är det allt om mig...

Tillslut kom den upp, hatthyllan. Och ännu har den inte ramlat ner. Det tror jag heller inte att den kommer att göra eftersom min händige sambo har satt upp den på bästa möjliga sätt. Fick även upp ett litet skåp i hallen, ett skåp att lägga allt det där som man vill lägga ifrån sig när man kommer innanför dörren i. Nycklar, plånbok med mera. Hoppas att det kan leda till lite snyggare TV-bänk för fram tills nu är det på den alla de där sakerna hamnat och det ser mest stökigt ut.

Ganska så nöjd är jag med gårdagens bedrifter. Efter lite TV-titt och en god middag spelade vi kort om dammsugningen. Första omgången vann P (=jag får dammsuga entreplanet), andra om gången blev vinst till mig (P dammsuger övervåningen), tredje omgången kvitt eller dubbelt, jag förlorarade och fick båda planen och sen fjärde omgången vanns av mig så P får dammsuga källaren. Förlusterna får vi dock betala för imorgon. Idag väntar annat. Älsklingen ska iväg på farligheter med gamla vänner så jag och Alvin packar in oss i bilen och åker till mina föräldrar. De vill innerligt gärna träffa Alvin (och förhoppningsvis även mig) och jag vill gärna ha sällskap. Kan hända sover vi över där också så slipper jag lägga oss alldeles själv och sen ligga vaken och vänta på älsklingen. För det är så tyvärr jag ofta gör. Kan inte somna ensam i huset. Nu är ju förstås Alvin där så helt ensam skulle jag ju inte vara men hur som helst är det svårt för mig att slappna av innan flocken är samlad.
Tror i alla fall att det är några som kommer att sakna varandra ikväll...

Mina älsklingskillar.

Har varit lite dålig bloggaktivitet från min sida idag. Älsklingen är ledig torsdag-söndag denna vecka och då passar jag på att umgås med honom istället för med datorn. Fast just nu sitter vi i soffan med varsinn dator i knät (vilken kärlek). Som vanligt har dagen dock gått väldigt snabbt. Vi hann inte mycket mer än gå upp, gå på långprmenad med hund, barn, vagn och varandra innan det var mörkt. Hämtade bland annat ut paket med sådan där bok man fyller i första året. Känns dock som om vi är lite sent ute, dels ska man fylla i graviditetsgrejer och datum för första sparkarna och sånt samt datum med Alvins första leende med mera. Måste tyvärr erkänna att här har vi varit lite dåliga föräldrar och inte antecknat sådant. Alltså jag vet ju kanske på ett ungefär men hur kul är det att fylla i det. Typ "mitt första leende: kom ungefär cirka någon gång i december". Måste genast uppdatera allt jag kan i boken och sen fortsätta fylla i med allt nytt. Mina föräldrar var duktiga föräldrar och skrev ner allt sådant och det är ju faktiskt ganska kul att läsa så här i efterhand. Speciellt efter att man själv blev gravid och mamma (fast just mamma och gravid lär ju i och för sig Alvin aldrig bli om inte den tekniska utvecklingen går väldigt mycket framåt/åt konstigt håll de närmsta 20 åren).

Efter promenaden blev det lite slapp i soffan och sen middag hos svärföräldrarna. Han kan verkligen charma alla vår älskade unge. Kanske inte så konstigt att farmor och farfar blir glada av att se honom men jag blir ju så klart stolt för varenda leende han fyrar av (se där, det kan man bli fast man inte vet när det första kom). Lite tråkig upptäkt gjorde vi dock på resan hem. Min nya bil som levererades dagen innan förlossningen men som först nu har fått vinterdäck och går att köra (eftersom den blev insnöad på vår uppfart ungefär i samband med att vi kom hem från BB har den inte gått att få ut förens nu då snön i några dagar bestämde sig för att smälta bort litegrann) visade sig dra mer än 2 liter diesel per mil. Det är en nästan ny bil som borde dra typ 0,6 (enligt P, jag kan inte riktigt uttala mig i frågan). Nu åker jag ju inte så många mil direkt så det blir ju inte så farligt i pengar men lite lurade känner vi oss allt. Och just det, sa jag att älsklingen är bilförsäljare....

Har, efter att ha googlat en del, kommit fram till att Alvins tungtorsk nog spritt sig till mina bröst också. Det förklarar varför det gör så jävulskt ont i början av varje amning. Har liksom som små sprickor som svider och ömmar och så ser det rätt irriterat ut. Så nu ska jag inte bara pensla Alvins tunga och doppa napparna i vichyvattnet. Nu baddar jag även brösten i detta. Omständigt ska det tydligen vara...

Efter att ha irrat runt en del på sjukhusområdet hittade vi slutligen förlossningen. Undersköterskan Lottie kom efter vad som kändes som en evighet och släppte in oss. Eller snarare mig, P var tvungen att parkera om bilen. Lottie visade mig in på ett undersökningsrum och bad om min journal. Denna hade jag dock aldrig fått utskriven. Gav henne de provsvar jag hade med blodgrupp samt CTG-kurvan från eftermiddagen. Jag ombads lämna urinprov och fick sen lägga mig på britsen och kopplades upp på CTG. Värkar hade jag hela tiden och bebbens hjärtljud såg bra ut. Lottie gick och släppte in P, sen informerade hon oss om att en barnmorska skulle komma och så fick vi se om vi skulle få stanna. WHAT? Jag hade regelbundna värkar, vattnet hade gått och vi hade åkt genom hela stan. Övervägde de ens att skicka hem oss? Barnmorskan skulle dels kolla om det verkligen var vattnet som gått samt göra en undersökning för att se om jag öppnat mig något. Troligen skulle vi få stanna hur som helst om det var vattnet som gått eftersom det var prematurt. Skulle dock inte vara någon fara om det var på G även om jag inte var fullgången, problem med barn födda i vecka 36 (jag var i 36+0) är att de är små, lite för trötta för att äta och risk för gulsot. Dessutom svårare att hålla värmen. Barnmorskan Pernilla kom in och presenterade sig, bad att få titta på min binda, mätte med någon form av papper, om det var det fostervatten och det var det (ja, jag sa ju det ju!). Sen gynundersökning och hör och häpna, var 4 cm öppen. Hade visserligen haft ont men hade trott att vägen dit skulle vara så mycket längre och mer tidskrävande. Blev inskriven 04:50 samt ombedd att klä mig i sjukhusskjorta och landstingets nättrosor och jätteblöja. Sen fick vi promenera bort till förlossningssalen med ett par stopp för värkar på vägen. Väl där inne blev jag tilldelad ett ståbord eller vad det kan tänkas heta, radion på och ljuset dämpat (klockan var ju trots allt väldigt lite och vi hade sovit väldigt lite). Frågade hur lång tid det skulle ta nu ”1 h per cm och du ska till 10, sen är det dags för kryst”. Aha, 6 h minst då…. Ganska snabbt började jag ha ganska mycket mer ont. Kände att jag i alla fall ville diskutera smärtlindring. Krånglig situation, man vet liksom inte vad som väntar, hur länge, hur mycket ondare, är jag mesig som vill ha hjälp redan nu? Barnmorskan kom, fick instruktioner om lustgasen och testade den, blev lite snurrig och inte hjälpte det direkt mot smärtan men fördrev ju tiden lite i alla fall. Fick också veta att eftersom jag var öppen så pass mycket var epidural ett alternativ. Kändes dock mesigt tidigt. Försökte med lustgasen ett tag men det gjorde djävulskt ont. Ringde på barnmorskan igen, hon förberedde mig för epidural, fick dropp i handen med antibiotika (eftersom vanlig orsak till för tidig födsel är infektion ville de säkra upp med det) och ringde på narkosläkaren. I samband med detta byttes nattskiftet av och vi blev presenterade för barnmorskan Karin, undersköterskan Marie och undersköterskestudent som jag ej vet namnet på och var det sämsta förlossningssällskap man kan tänka sig. Narkosläkaren kom, en arrogant man som pratade i telefon under tiden och bara så åt mig att jag måste ligga helt stilla. Jag låg helt stilla men det var väldigt svårt under värkarna. Folk som inte själva fött barn (eller åtminstone kan tänka sig in i situationen) borde inte få arbeta på en förlossning. Till slut var det i alla fall klart, kändes som minst en halvtimme men vid det laget hade jag tappat all tidsuppfattning, smärtan och tröttheten var allt som existerade. Undersköterskan lovade mig att jag skulle må som en prinsessa inom en halvtimma. Redan efter 5 minuter skulle jag känna skillnad, efter en kvart skulle det onda vara borta. Detta var ungefär kvart i 8. Jag frågade P ungefär var 30 sekund hur lång tid det gått. Drack lite nyponsoppa, försökta tänka på annat men höll på att bli galen. Det blev ju ingen skillnad. Det blev värre. Vet inte om det var för att värkarna faktiskt gjorde ondare och kom tätare eller om det var för att jag nu endast låg och väntade på att det skulle gå över. Till slut gjorde det så ont att jag grät, ringde på klockan igen. Undersköterskan kom in och sa något i stil med ”men lilla vän, har du fortfarande så ont?”. Ja, det hade jag och hon hade ju lovat att jag skulle må som en prinsessa. Tyckte dessutom att det tryckte på allt mer neråt, som att jag behövde gå på toaletten, vilket P förmedlade fram. ”Oj, oj, då kanske det faktiskt börjar bli dags”. Hon hämtade in barnmorskan som gjorde ny undersökning. 10 cm öppen. Nu var klockan (enligt journalen) cirka 8:30. Men fortfarande var bebben för högt upp. Hon gav mig bolusdos i epiduralen, svårt att säga om den hjälpte, samtidigt fick jag värkstimulerandedropp. Tyckte att det hela var väldigt jobbigt då, fick i alla fall förklaringen till att epiduralen inte verkat, det var lite för sent för den. Vid 10 fick jag prova att sitta på boll vilket var skönt men då gick inte bebbens hjärtslag att läsa av på CTG:n och efter många försök fick de sätta skalpelektrod. Det var ingen fara, bara de att de inte gick att läsa av. Fast i sängen igen. Fick prova sidan, byte av sida och på rygg, många byten av ställning för att hjälpa bebben neråt. Själv ville jag bara sova, sa säkert hundra miljoner gånger att jag inte orkade mer fast jag förstod ju ändå att det inte fanns något riktigt alternativ och både P och undersköterskan peppade mig. Klockan 11 var det dags för krystvärkar och det blev en helt ny sorts smärta. Måste säga att de sista timmarna liksom flyter ihop, minns inte vad som hände när, föll nästan i sömn mellan värkarna, lustgasen började kännas riktigt obehaglig och fick andas syre istället. Jag krystade för mycket med ansiktet och för lite där jag skulle, det sved som tusan (som om någon eldade inne i mig) men till slut, klockan 11:30 kom han äntligen ut. Minns att jag kände att huvudet liksom fastnade halvvägs ut mellan två värkar, när sen äntligen nästa kom gled han ut. Helt tyst var han dock och jag frågade om han inte skulle skrika. Det kommer fick jag till svar och de var så lugna att jag inte hann bli orolig. Orkade nog inte riktigt heller. P som var lite mer med vågade inte titta men de fick igång honom ganska snart och la honom på min mage, längre kom han inte eftersom navelsträngen var så kort. P klippte den och sen låg han äntligen hos mig. Dock inga sugförsök vilket jag fick förklarat var för att han var så tidig. Och han kändes så otroligt liten. Jag som alltid trott vi skulle få en stor bebeis med tanke på att vi båda är så långa. Vägning och mätning visade 2750 g och 48 cm, helt normalt i ”hans ålder”. Direkt så betagen av denna person som vi skapat fast jag var så slutkörd att det nog inte var förens sen uppe på BB som jag verkligen förstod och som alla känslor kom över mig. Allt hade gått så fort, jag var lite i chock, var inte beredd och även om det var jobbigt så tog det ju faktiskt bara 12 h från att jag fattade vad som höll på att hända tills han var ute.

Ja, detta var det, sammanfattat på några rader, den största stunden i mitt liv!

Jag vill börja på babysim med Alvin. Jag skulle gärna göra det nu på en gång men följande kriterier måste vara uppfyllda:
Väga över 4 kg: check!
Navel helt läkt: check!
Äldre än 12 veckor: nope

Tänkte att 3 veckor är väl ok att vänta, det går ju snabbt för här bara flyger tiden förbi. Sen läste jag lite mer i det finstilta "12 veckor efter beräknat förlossningsdatum". What? Då måste vi ju vänta i 7 veckor, men varför? Han är ju liten men över de 4 och beter sig ju som en 2 månaders och inte som en 1 månaders så varför? Tänkte först att man kan väl mygla och bara säga hur gammal han är och inte nämna att han borde varit en månad yngre (känns ju helt sjukt att säga så) men smarta älsklingen sa då att det ju troligen är för Alvins säkerhet som regeln finns och att det nog är dumt att ljuga. Och ja, där har han ju rätt (som så ofta annars). Måste i alla fall ta reda på varför regeln finns och har alla babysim den regeln? Vet ni varför det är viktigt? Jag vill ju plaska snarast och det är jag övertygad om att även Alvin vill.

Dagens äventyr gick bra. Alvin sov sig igenom större delen av den 5 h långa dejten, lite oartigt kan man tycka men ganska skönt för mamman när hon skulle shoppa och umgås med likasinnad. En hel del kassar kom jag hem med. Det är lite lurigt med babykläder på REA, mycket som bara kostar en femtiolapp och det är lätt att ryckas med. Många plagg för 50 kr blir dock inte så billigt i slutändan.

Facit av shoppingen blev en stålmannen pyamas, 2 randiga helkroppsplagg (lite oklart om det är pyamasar eller vardagsoveraller men sköna såg de ut att vara så jag slog till), body med slipstryck, coola bruna byxor, strumpor, dregellappar och slutligen blåa snickarbrallor. Sen blev det även en kofta, ett linne, en top och balsam till mig samt lås att ha till barnvagnen. Och slutligen någon slags tändklossar till brasan som L intygade var super samt skruvar med plugg till hatthyllan om vi eventuellt någonsin ska sätta upp den. Troligen kommer ni någon gång få se foton på inköpen men det får bli när de används, känns roligare så. Just balsamet kan ni dock aldrig räkna med att få se foton på när det används, det kan jag säga redan nu med säkerhet.

Hade för övrigt en liten tanke att lägga ut den där förlossningsberättelsens sista del nu idag 2 månader senare. Tänkte att det skulle finnas någon fin symbolik i det, att den blivit liggande så länge så att den i alla fall kunde publiceras på ett betydelsefullt datum men det är ju tyvärr så att den fortfarande kräver lite, lite finjustering. Vi får se, jag har ju fortfarande 56 minuter på mig. Måste dock kila ner till tvätten och hämta de nyinköpta plaggen så att de kan börja användas.

Jag har ju klagat en del på snön. Nu verkar den vara på väg bort men jag måste nog klaga även på det. Slask och is och blötsnö är inte heller kul. Jag vill ha välplogade snövita vägar eller sommar. Inget däremellan tack. Vi gav oss i alla fall iväg på en riktig barnvagns- och hundpromenad idag, hela lilla familjen och även om marken var grå så var himlen blå och det var riktigt skönt och uppfriskande.

Nu ska vi kanske sätta upp en hatthylla fast först måste vi komma fram till om väggen håller och är tillräckligt djup så vi inte tittar in i badrumskaklet med skruven så vi får se hur det blir. Projektet har pågått ett tag så mest troligt blir det inte idag heller. Och inte kan väl vi rå för att den som byggde byggde så tunna väggar.

Avslutade 2009 och inledde 2010 med skål i bubbel i snön ute på bryggan på min egen kombinerade 30-års och nyårsfest med 20 av mina närmsta. Slet som tusan med årsbokslut på jobbet i januari. Köpte äntligen vårt hus i slutet av januari. Sålde lägenhet i februari. Reste med älsklingen till solen på Kap Verde i mars. Flyttade in hela P:s lägenhet i min i mars (trångt!). Gjorde världens underbaraste son i mars (men det visste vi ju inte då). Firade påsk i Dalarna och sen med mina föräldrar. Gjorde graviditetstest 11 april (och fick en chock när det var positivt). Packade lådor. Flyttade in i det söta lilla huset och trivdes omedelbart som fisken i vattnet. Fick se vårt lilla mirakel på ultraljud första gången den 1 juni. Firade pappas 60 årsdag dagen efter. Kände ett sprattel i magen redan i juni utan att riktigt våga tro att det verkligen var bebben som gav sig till känna. Midsommar i Norrtälje med P:s familj och hör och häpna: sol. Dags för rutinultraljud 15 juli och lika magiskt då att få se vad som sprattlade i magen. Tydliga sparkar i magen som även P kunde känna (och se!) på utsidan blev en vana. L, en av mina närmsta vänner fick sin dotter i mitten av juli, började längta ännu mer  efter vår bebbe. Semester i Rättvik, till sjöss, hemma och hos mina föräldrar/landet. Tillbaka på jobbet. Fokus mest på bebis.  En höst som passerade så snabbt men samtidigt så sakta. Sjukskriven för första gången i mitt liv (visserligen bara 25 % men ändå konstigt). Besök på förlossningen 24 oktober men falsklarm. Började nog dock båda inse att det snart skulle vara på riktigt. Förlossning på Huddinge 13 november, chockad att det startat en månad tidigt, lycklig att han var hos oss. Världens bästa Alvin såg världens ljus 101113 klockan 11:30. Hans föräldrars hjärtan smalt på en gång. Hur lyckades vi skapa något så underbart utan att ens försöka? En omtumlande, helt fantastisk men samtidigt jobbig vecka på BB. Hemma med världens minsta lilla knyte och galet att han skulle bo hos oss nu. Sådan kärlek och vilken fantastisk avslutning på året att få sällskap av Alvin. 12 december firade vi Alvin en månad och min födelsedag med båda våra familjer. Mysigt. Julaftonslunch hos stolt mormor och morfar (och med sällskap av stolta morbröder) och julmiddag med lika stolta farmor, farfar, faster och kusin. En lugn mellandagsvecka och sen nyårsmiddag hos P:s kompis med fru och två barn. Skålade in 2011 med Alvin i bärsele på min mage. Vilken skillnad i livet på bara ett år, det händelserikaste i mitt liv!

13 november 2010, livets och årets mäktigaste dag.

Idag har jag varit lite mer produktiv. P har jobbat hela dagen och är fortfarande inte hemma. Alvin har till och från sovit själv i sängen och en sväng i babysitterna och jag hann städa hela köket (flera dagars disk och skräp) och plocka undan julklappar som fortfarande legat framme i vardagsrummet utan att få en riktig plats. Sen kom svärföräldrarna på besök. Svärfar skottade snö från uppfart och bilar i nästan 4 h medans svärmor hjälpte till och vaktade/umgicks med Alvin så jag kunde dammsuga. Råttorna som attackaerade i trappen var så stora att till och med hunden kunde bli rädd så det var verkligen välbehövligt. Så mycket trevligare att starta veckan med ett rent hem, med tanke på tiden jag numera spenderar hemma är det att föredra om huset är beboligt (och helst ska dammråttorna inte trivas lika bra).

Nu väntar lite TV-titt i väntan på älsklingen och ska kanske hinna med att bada Alvin också. Verkar lite risky dock, han har kämpat länge med något som borde ut ur magen och vill helst inte att det landar just i badvattnet...


Alvin poserar lite lagom avslappnat.