Logik enligt Julia

Tillbaka på hotellrummet. Nästan nersläckt då Alvin sover i resesängen. Vi har varit ute på restaurang och ätit en lång och god middag. Alvin var vaken hela tiden och har skött sig exemplariskt och charmat varenda kotte på stället med sina leenden. Ibland blir man allt en bra stolt mamma.

Imorgon drar vi vidare på vår roadtrip. Igår besökte vi Alvins gammelfarmor och sov där. Tänk att ett litet besök kan betyda så mycket! Nu blir det dock hotell resten av resan och bara vi i lilla familjen. Alvins första sommarsemester och i natt hans första natt någonsin på hotell. Det är så mycket nytt hela tiden, häftigt när nästan allt han gör är för första gången.

Nu ska jag snart försöka sova så kanske jag vaknar lite mer utvilad och pigg inför morgondagens äventyr. God natt!

Nu bär det alldeles straxt av på ytterligare en liten semestertripp. Denna gång är Dalarna målet och vi ska transportera oss runt med bil. Det har varit en hel del förberedelser inför resan och lite besök och sådant så datortiden har varit något begränsad på sistone. Blir nog mer som vanligt när vi kommer hem igen. Nu ska jag bara passa på att njuta av denna lilla resa och sen av den sista månaden som helt föräldraledig. Jösses vad tiden går snabbt!

Det är med lite delade känslor jag åker dock. Pappa ringde imorse och meddelade att mamma har blivit lite sämre och det känns inte så kul att lämna stan då, mycket tankar i huvudet även om det nog bara är att ställa in sig på att det är så det kommer att vara nu. Bara att ta dagen och tiden som den kommer tyvärr. Men, men, mer om det blir det troligen senare, nu ska jag packa det sista och sen beger vi oss av. Hej då från oss!

Idag har jag och Alvin varit på lite äventyr. Träffade en vän med barn i Norrtälje och promenerade runt i den söta lilla staden och dess söta butiker och käkade en god ceasar på mysigt fik. Efter lunchen gjorde Alvin lekparksdebut. Han kröp runt lite i gräset (men man får vekligen vakta för han käkar på allt som kommer i hans väg), åkte rutchkana och gungade. Gungorna var dock sådana där däckgungor och han nådde knappt upp till kanten. Gungan hemma i vår trädgård (eller hos mormor och morfar) är betydligt bättre men han skrattade i alla fall glatt. Sen promenerade och shoppade vi lite till, Alvin fick mellis och sen körde vi hemåt igen.

Det där körandet är dock ett litet problem eftersom vår bil är såld. Hela dagen igår gick åt till att kolla efter bil men utan framgång. Vi har en bil vi kan låna men man vill ju så klart ha en egen. Speciellt som vi hade planerat att införskaffa ny bilstol till Alvin innan nästa veckas semestertripp och då vore det dels bra att veta i vilken bil den ska passa och dessutom ingår monteringen så vore ju skönt att få in den i rätt bil. Babyskyddet är fortfarande stort men Alvin uppskattar inte lutningen och ligger och gör situps hela tiden och böjer sig typ ut och in när vi sätter honom i den och det krävs två personer att få honom på plats. En som håller fast honom och en som knäpper. Det känns inte schysst. Hoppas han ska känna sig mer nöjd i en stol med mer upprättläge, större plats och bättre utsikt. Fast när det blir återstår alltså att se. Frågan är om vi borde köpa stolen inför resan hur som eller om vi ska avvakta bilköpet som osannolikt verkar bli av innan vi åker? Sådant är livet med en bilhandlare...

Igår kväll hann vi även med en liten grillmiddag med min bror och färstmö. Har skrivit det tidigare men jag älskar verkligen att se min familj med Alvin och höra och se hur mycket de gillar honom. Stolt i mammahjärtat så klart men också för att familjen ju är så viktig och det är så fint på något vis. Lika glad blir jag så klart när jag ser honom med P:s familj och det är så skönt att det funkar så bra för honom att umgås med andra i våra familjer. I förrgår var till exempel jag och P på banken och under tiden, totalt i nästan 3 timmar, hängde Alvin med sin farmor och farfar och alla verkade gilla situationen lika mycket!

Nu ska vi snart försöka se en film här hemma och sen blir det förhoppningsvis tidig natt. Gästerna blev kvar ända till klockan 2 igår. Vi satt ute i värmen på verandan och pratade och hade det mysigt så det var verkligen värt det men jag var väldigt trött när Alvin tyckte det var dags för morgon klockan 8 imorse. 6 timmar är inte tillräckligt med sömn för mig någonsin och speciellt inte när jag dessutom med ungefär entimmas intervall blivit väckt av och delat säng med Alvin.

Ibland är jag allt bra förvirrad. Det största i Alvins liv förra veckan var ju så klart att den allra första tanden tittade upp men det glömde jag ju skriva. Vass som tusan och än så länge väldigt liten men efter första natten på sjön så var den där när jag stoppade in mina fingrar i munnen för att plocka ut ett tallbarr som han försökte äta på.

Första tanden. Det känns stort det och väldigt konkret liksom. Ännu har vi inte lyckats fånga den på bild, knappt sett den överhuvudtaget faktiskt eftersom tungan ska ligga över hela tiden men på höger sida nere är den definitivt där och på något underligt vis tycker jag att den är väldigt söt. En tand kan tydligen vara det bara den sitter i rätt mun.

Ja, lite så känns det faktiskt.



Alvin har ätit massa riktig mat. Utrymmet att krypa på en båt är begränsat, desto mer ståträning har det blivit. Och höjden på motorn som också fungerar som bord är perfekt att stå emot och bänkarna man sitter på i sittbrunnen är perfekta att vandra till från bordet. Och att stå och titta ut på vattnet är paralyserande och ja, det var helt enkelt kul på båten. Men ännu skönare är det faktiskt att komma hem. Synd bara att vi kom hem med ett helt lass med smutstvätt som hållt mig sysselsatt hela dagen idag och synd att mina axlar är helt paj av att bära på och mata och sitta med Alvin i alla möjliga konstiga vinklar i en konstigt formad sittbrunn.

Jag tyckte att Alvin rörde sig och krävde ganska mycket passning tidigare. Hahahaha. Jag skulle bara vetat vad som väntade. Nu är han ÖVERALLT. Han kryper snabbare än jag går (typ i alla fall). Kan klättrar på ALLT. Han reser sig mot ALLT. Och han försöker förflytta sig ståendes mellan möbler eller annat han kan tänkas luta sig mot till exempel blöjhinken, mina byxben, väggen (!!!!) och hunden. Och han kan inte nöja sig så. Att klättra räcker inte. Samtidigt ska han plocka med leksaker på golvet, luta sig efter hunden, sträcka sig efter fjärrkontrollen på soffbordet och så lite hoppandes på det. Och inte är han särskilt stabil ännu så man måste liksom passa hela tiden och vara beredd att fånga för ganska ofta glömmer han bort den där lilla detaljen att stå och då dunsar han ganska hårt i backen. Oftast och förhoppningsvis landar han på blöjans vaddering men då och då slår han i något och då blir det lite (eller mycket tårar). Ja, så kom han alltså tillbaka från semester vår vilda filur. Visste ni föresten att man kan stå upp i en sittvagn?

Vi var ute med båten måndag till tisdag tillsammans med älsklingens föräldrar. På onsdagen var vi på en dagstur med Alvins kusin och hans föräldrar. De stannade sen kvar hos oss i vår lilla stuga en natt och onsdagen bjöd på mysig grillkväll. På torsdagen vaknade vi upp till grått och trist spöregn och vi valde att stanna i land. dagen spenderades i vår lilla stuga, vår lilla familj och där visade Alvin prov på sina rörelsefärdigheter genom att rulla/krypa ner från sängen. Hans resebarnsäng stod mot vår säng så han borde inte kunnat lämna vår säng som han sov tupplur i men när vi kom in för att titta till honom var han försvunnen. Hörde ett beskedligt litet gnyende efter ett tag och upptänkte honom då sittandes under sängen! Som sagt går han inte att lämna själv någonstans längre. Förr eller senare kommer han väl lyckas ta sig ur spjälsängen också. På fredagen var det fint väder igen och vi gav oss ut alldeles på egen hand. Lite spännande att lägga till utan någon som kunde göra Alvin sällskap men trots en del tårar från akterruffen som vi var tvungna att stänga in honom i så gick det över förväntan. Till middagen slöt min bror med sambo upp i deras båt och så hade vi en trevlig kväll i underbar kvällssol. Framåt natten började det blixtra riktigt läskigt men det måste varit en bra bit bort för någon åska hörde vi aldrig. Min bror seglade iväg vid lunch på lördagen men vi stannade kvar en natt till på samma plats. Vaknade av kulingvindar på söndagen och fick ge oss iväg väldigt hastigt. Lite väl gungigt var det på vägen hem men vi körde på och var mycket stolta över vår smidiga avfärd i blåsten. Väl hemma var det en utmaning att lägga till även vid bryggan, det blåste ju helt galet mycket men jag sitter ju här hemma och skriver så uppenbarligen lyckades även det. Väl hemma har vi som sagt mest fokuserat på att tvätta och komma i ordning samt tittat på och läst jobbiga nyheter samtidigt som vi vaktat och vakat över vår lilla vilding.

Ja, det var vår vecka det. Nu väntar en vecka hemma i någorlunda lugn och ro. Nästa vecka beger vi oss av igen. Denna gång med bil. Synd bara att min älskling bilhandlaren sålt vår bil och ännu inte hunnit hitta en ny. Det kan bli en spännande roadtrip det. Cykel kanske?

Nu är vi hemma på fast mark igen. Men gisses vad det gungar. Känns som om vi fortfarande sitter i båten.

Bra har vi haft det och Alvins båtpremiär har gått finemang. Massa nytt har han lärt sig också, känns som om vi kommit hem med en mycket större kille än vad vi åkte med för en vecka sedan. Måste verkligen berätta om allt och visa lite bilder men det får bli ett projekt för framtiden. Just nu hägrar sängen. Alldeles egna sängen och innan det tandborstning i handfat med rinnande vatten. Man lär sig uppskatta de små vardagliga självklarheterna när man är ifrån dem.

Tyvärr har ju veckan inte bara inneburit roliga nyheter. Även om vi varit lite isolerade ute till sjöss så har vi ju inte helt kunnat undgå att höra och läsa om det hemska som hänt i Norge. Vi har ägnat mycket tid sen vi kom hem till att läsa ikapp oss på nyheter och det är bara så obehagligt och overkligt och fasansfullt vad en (förhoppningsvis) ensam galning lyckats ställa till med. Tänk att en enda person kan påverka så många på ett så grymt sätt. USCH!!!

Nu kryper jag till sängs och laddar för en ny vecka. God natt!

Nu mina vänner är det snart dags för lite semester. Vi drar till sjöss och det ska bli väldigt spännande att se vad Alvin tycker om båtlivet. Att ikläs flytväst var ingen favorit när vi testade senaste inköpet. Hur kul är det med en stor kula på magen liksom när man precis lärt sig krypa och vill ta sig framåt hela tiden? Kan informera er om att med en flytväst på kryper man ingenstans utan blir mest liggande som en skalbagge på rygg eller en sköldpadda som inte når ner med benen till marken typ... Inge kul alltså. Inte för att direkt finns någon plats att krypa runt på på båten hur som helst. Jag har en liten förhoppning om att sjöns skvalpande och båtens gungande ska göra susen för sömnen dock men det kanske är att hoppas på för mycket. Vi får helt enkelt ta veckan som det kommer, blir troligen 3 resor och däremellan en natt i land (och såldes kanske jag kommer med en rapport redan i övermorgon). Och så ska vi se till att lägga till där det finns massa gräsmatta att krypa på. Kan bli en utmaning för oss som knappt kan lägga till överhuvudtaget att ha sådana specifika önskemål men det får bli semesterns spänning.

Gårdagens ettårskalas var väldigt lyckat och vi hade en supermysig dag. Alvin lekte glatt med de andra jämnåriga gästerna och så klart med födelsedagsbarnet. Tror minsann att de hade saknat varandra en hel del och de visade sig båda från sina bästa sidor och höll igång hela eftermiddagen och kvällen utan att bli griniga eller missnöjda.

Ja, annars är det fortsatt full fart på Alvin. Var och handlade och hittade Alvin (i vagnen givetvis) med en bikini i munnen. Den hade han lyckats riva med sig när jag körde förbi ett bord/ställ. Övriga bikinis i samma kulör nöjde han sig med att lägga på golvet. Hoppas att den smakade bra.

Nu ska jag söva den lilla sonen med ett bad och sen ska vi packa det sista för att ge oss av tidigt imorgon. Snälla ni, håll tummarna för att sjön gillas av han som regerar i vår familj och för sol och annat man kan tänkas önska sig på sin semester. Och så klart ha det bäst tills jag är här igen!

Nu ska vi på ettårskalas. Hur kan man få det stressigt till något som börjar klockan 2 när man inte har något inplanerat innan? Skyller på den uteblivna sömnen. Allt går så sakta och blir gjort i fel ordning när hjärnan inte riktigt hänger med. Nyss spillde jag ut hela förpackningen med glansdroppar till håret i duschen. Fråga mig inte hur för det vet jag inte ens själv men nu är i alla fall klinkersen väldigt skinande och hal och jag har inget att glansa håret med. Och det var en nästan ny förpackning så klart.

Sommaren är tid för spontanitet så igår tog jag pick och pack och son och drog till mina föräldrar. Älsklingen skulle ändå jobba hela dagen och kvällen så då passade det bra så. Och sen idag slöt även Älsklingen upp och vi har haft det väldigt bra med min stora familj. Nu har jag precis kommit hem och ska krypa till kojs så mycket mer får ni inte höra ifrån mig just nu. God natt!

8-månaderskontroll på BVC idag. 8940 g och 70 cm (och oavgjort i gissa storlekstävlingen mellan mig och P, han prickade längden, jag var närmst på vikten). Pratade en del om sömn och hur vi kan göra för att få någon ordning på det hela men jag vet inte jag om jag tycker hon är mycket till hjälp den där tanten. Hon säger liksom inget som jag inte redan läst mig till. Förslaget är i alla fall att köra på 3-minutersmetoden. Sägs vara kämpigt i 3 dagar men sen funka. Jag är beredd att testa det mesta för jag orkar verkligen inte att vakna en gång i timmen hela nätterna igenom varenda natt men samtidigt känns det så rått och jag vill ju att Alvin ska känna sig trygg. Hur som får alla metoder vänta tills efter vår båtresa nästa vecka så har vi riktig flax (troligen inte) så har det bättrat sig av sig självt innan dess. I övrigt var väl allt som de skulle och han "utvecklas fint". Dock trodde hon sig kanske se en lite skelning på vänster öga så vi ska få träffa en specialist i slutet av augusti. Hoppas det bara var en synvilla. Hon sa själv att det var väldigt svårt att se men ögonspecialisten kommer ändå till BVC så då kunde vi lika gärna kolla.

Efter besöket käkade vi lunch på café medan Alvin sov och efter det spelade vi minigolf med Alvin som åskådare. Kan hända att älsklingen vann men jag är glad ändå för jag var inte värdelös och det är ju ett steg framåt. Bollen studsade bara ut från banan en enda gång!

Ja, det var väl dagen så långt och nu blir det grillning och så lite fotboll på det.

Shoppingdag idag. Det var inte riktigt meningen men det ju oftast då det blir som bäst. Kom hem med en del presenter. Jag väljer att kalla det presenter för det låter ju så mycket festligare då. Pappan fick 2 tröjor i present. Huset fick en ny solcelsslampa till verandan i present. Sonen fick fina bokstäver i trä att sätta upp på dörren in till hans rum. Föräldrarna fick ett badmintonset att leka med ute på baksidan någon gång när sonen sover (när nu det skulle hända) i present. Mamman fick en svart klänning i present. Och slutligen inhandlades 1-årspresent till Isabelle som vi ska till på lördag. Det var den presenten som var själva orsaken till min shoppingpromenad. Ja, det och att jag lämnade in en sked som Alvin fick i doppresent på gravering (själva gravyren ingick också i presenten men hanns inte med innan dopet) samt att jag äntligen postade alla tackkort för dopet som jag äntligen färdigställde igår. Efter att ha gjort en hel massa ordentligheter som var tvungna att göras de två senaste dagarna är jag mycket nöjd och känner nu att jag kan ha semester på riktigt. Fast något måste gått lite fel med semesterplaneringen någonstans för ingår det inte att man får sova ut när man har semester????

Jag tvättar. Jag städar. Jag springer ut och kollar till Alvin som fortfarande sover sött i vagnen. Städar lite till. Väntar på att få hänga tvätten. Plockar lite. Dammar lite. Jag är ganska duktig om jag får säga det själv.

I natt provade vi något nytt. Vakna pigg och glad och ståendes i sängen klockan 5. Jag stod inte för någon av de bedrifterna dock. Ha då i tanken att vår lilla filur inte somnar förens framåt 12. Då är det inte ok att vakna vid 5. Inte alls. Lyckades dock få Alvin att somna om men till skillnad från tidigare nätter då han gråtit/skrikit en gång i timmen vaknade han nu pigg och låg och snackade ungefär lika ofta. Så återigen en halv natt med Alvin på min arm. Svårt för mig att sova bra då och ännu svårare eftersom han som sagt vaknar ganska ofta även om han till sitt försvar faktiskt somnar om ganksa snabbt igen. Till och med förvånande snabbt med tanke på vilket håll-i-gång det är på honom precis när han vaknar. Eller gör han även detta i sömnen? Trevligare än skrik är det i alla fall men helst skulle jag nog se lite mer sammanhängande sömn. Men, men, den som gapar efter mycket... så jag väljer att i alla fall uppskatta att han är så god och glad mitt i natten...

Nu ska jag städa vidare innan det är lunchdags för hela familjen.

Sent inlägg idag. Eller tidigt. Beror lite på hur man ser det. Ska alldeles straxt dejta John Blund med förhoppning om lite mer sömn i natt än senaste nätterna. Mycket skrik och gråt nattetid har det varit från Alvins sida och detta utan att han själv vaknar. Personligen har jag svårt att sova vidare när jag hör hans panikartade gråt och skulle jag inte ta upp honom och vagga honom lugn (och oftast komplettera med lite amning för att lugnet ska bestå) så skulle det hela eskalera så att han (och troligen även hela grannskapet) garanterat skulle vakna. Har testat det också. Många tillfällen att testa olika lösningar på blir det när det hela händer nästan varje natt ungefär en gång i timmen från klockan 3 fram till 10 då sonen vaknar pigg och glad som om inget hänt.

Lite roligt har vi dock haft också. Alvin övar för fullt på att krypa och resa sig och snacka. Igår efter middagen när det fortfarande var strålande sol och varmt begav vi oss till ett bad här i närheten och jag och P hade säsongs badpremiär. För Alvin blev det bad i det fria för första gången i livet. Det är stort det. Lite kallt tyckte han nog att det var även fast han bara var i någon sekund. Själv tyckte jag också att det kändes kallt till en början men sen vande man sig och det var riktigt skönt. Och så somrigt!

Idag har det inte alls varit lika fint väder och har därför passat på att bocka av lite grejjor på min att göra-lista. Har också ringt och pratat med min nästintill döva farfar och grattat honom på födelsedagen. Man ska inte skämta om det men det samtalet hade platsat i en mindre påkostad komediserie. Snacka om goddag yxskaft-svar. Det tog flera minuter innan han VERKLIGEN fattade att det var mig han pratade med men han låtsades hela tiden om som att han hade koll på läget. Jaja, så kan det bli när man är 89 år och för sin ålder är han ändå väldigt pigg och alert, bara det där med telefoner som lätt blir lite knepigt när man inte hör (ja, det säger ju sig självt egentligen).

Nu ska jag dyka ner i sängen och förbereda mig inför en ny vecka. Som om de skiljer sig så värst mycket åt och måste förberedas när man bara går hemma.... Men vet ni, om mindre än 2 månader, snarare om 1½, är det dags för mig att förbereda på riktigt och börja jobba de där 20 timmarna i veckan. Det känns konstigt det. Men antar att det hade kännts konstigt att börja jobba igen när det än vore dags och dags blir det ju oundvikligen förr eller senare så bara att inse fakta och glädja mig åt de mer än 12 månaderna jag har kvar som mammaledig (om än bara på halvtid)! God natt.

Ännu en sommardag avklarad och en liten miniresa blev det ju igår. Måste säga att det var en liten tålamodsprövning att befinna sig på okänd mark med både barn och hund. Men vi klarade det och lyckades till och med äta riktigt fin middag på en uteservering inne i stan i Västerås. Vi startade besöket med en promenad i hamnen och sen liten häng på en gräsmatta med utsikt över cruisingen. När vi satte oss var det ganska lugnt med folk och vi slog oss ner i lite halvskugga brevid ett trevligt äldre par som charmades totalt av både Alvin och Dexter. Sen helt plötsligt var det hur mycket folk som helst och filtar och stolar överallt och det uppstod ett litet logistiskt problem när vi skulle ta oss därifrån med vagnen. Vi hade bara tänkt att sitta ner i typ 20 minuter men blev kvar i nästan 2 timmar men det var egentligen bara trevligt och massa coola bilar fick vi se. Till slut blev det dock lite rastlöst, mest för hunden tror jag, och Alvin behövde sova (vilket krävde vagn i rörelse) så vi lämnade våra platser. P och vagnen via ett buskage och jag, Alvin och Dexter zick-zackandes mellan filtar och folk. Vi promenerade upp till stan och vårt hak och lyckades alltså äta en middag, dock tyckte jag att det kanske var lite för avancerat med både barn och hund att hålla reda på och det blev inte riktigt en så där avslappnaden upplevelse som man skulle kunnat önska. Lite lugnare blev det dock då Alvin återigen charmat grannarna vid bordet brevid och jag kunde känna att vi inte förstörde deras middag i alla fall. Sen begav vi oss bort till nya gräsmatta och satt en stund till och kollade in bilarna innan vi tog bilen hem igen. Alvin inledde bilturen med att bajsa, jag tyckte jag kände lukten från förarsätet och mycket riktigt var det bra att vi stannade till för byte innan motorvägen trots att han fått ny blöja precis innan vi satte oss i bilen. När vi kom iväg igen startade Alvin ett skrikmarathon utan dess like. Vi är verkligen inte vana vid att han är så ledsen/arg. Stannade till ytterligare en gång och ammade och fick honom lugn men så fort vi spännde fast honom och körde iväg började han gråta och sen skrika helt hysteriskt. Så då började vi sjunga. Och vi sjöng och vi sjöng och typ vid Enköping somnade han. Har lite skuldkänslor och tror att det kanske varit lite väl mycket aktiviteter de senaste dagarna. Han gillar ju folk och när det händer saker och är alltid så lätt att ha med men kanske blev det snäppet för mycket igår, speciellt i kombination med värmen och att hans sovtider rubbades. Så idag är det bara trädgårdshäng på schemat (fast just nu sänghäng) så att han får lite lugn och ro. Kan nog vara skönt även för mamman och pappan och vovven med lite vila från folk. Så nu ska grillen snart tändas för en sen lunch/tidig middag och sen ska nog filuren få sig ett dopp i poolen/pölen också. Så länge han sover nu ska jag dock lägga mig i soffan på verandan brevid älsklingen och bara njuta.

Nu är jag tillbaka framför datorn. Som ett litet under startades den faktiskt inte alls igår. Efter att vi väckt liv i P startade vi dagen med en promenad i solen och sen lyckades vi på något vis fördriva dagen så att vi fick riktigt bråttom (och kom lite sent) till middag klockan 6 på stan med några vänner. Alvin hängde med han också. Till en början tyckte han (och vi andra) att det var i varmaste laget, vi fick verkligen platser i solen (dock med soffa med högt ryggstöd på ena sidan så Alvin fick skugga) och helt vindstilla men med en vidunderlig utsikt över stan. Med lite underhållning och gröt höll filuren sig dock lugn och vi fick en riktigt trevlig utekväll i sommarvärmen. Så mysigt och klockan hann bli mer än 10 innan vi satte oss i bilen och körde hemåt. Både igår och i förrgår måste nog kallas perfekta sommardagar och nu känner jag äntligen att det är sommar på riktigt. Har varit lite rädd att den liksom bara ska passera nu när man går hemma och det fanns starka tendenser till det när juni bara passerade och vi fortfarande pratade om att "sen i sommar ska vi..." men nu tycker jag alltså att det hela ordnat upp sig. I onsdags hängde ju jag och Alvin hos mina föräldrar och min yngsta bror som bor hos dem över sommaren nu när han är hemma från studierna i norr. Vi satt ute, grillade och hade det trevligt och Alvin kröp alltså för första gången på riktigt. Det har han fortsatt med men fortfarande så verkar det visst lite uttröttande och då lägger han ner magen och ålar istället. Idag har det skett ytterligare ett framsteg. Imorse när vi låg och morgonmyste hela familjen började han liksom prata annorlunda. Någon i denna familj vill gärna få det till att han sa pappa (och det har sen upprepats flera gånger under förmiddagen) men jag tycker kanske att det precis lika gärna skulle kunna vara bababababa han säger men vi går på det försa, det låter ju mycket roligare. Hur som har han ju lyckats sätta samma konsonant och vokal till lite mer än bara ooooooooaaaaaaaaaaaaaaeeeeeeeeeeee och det är ett stort steg framåt. Älskade lilla ungen lär sig visst nya saker varje dag!

Nu ska vi snart packa in oss i bilen allihopa och dra till Västerås där det ska tittas på gamla bilar. Det var liksom lite där allting började för oss, inte för att jag tidigare haft minsta sådant intresse men nyförälskad följde jag med och nu känns det både som tradition och ganska kul faktiskt. Och Alvin måste så klart fostras in i rätta intresset i tidig ålder. Pappas pojke...

Idag är en stor dag. Idag har Alvin krypit sina första steg (eller vad heter det? Steg känns ju konstigt att kalla det). Inte många tag (?) blir det i rad än så länge men han kryper absolut, sen lägger han sig ner och ålar som vanligt (vanligt fötr att vara han alltså). Antar att det är jobbigt att hålla uppe rumpen, det ser så ut i alla fall, men han har gjort det flera gånger och övning ger ju färdighet så antar att det snabbt kan bli fler och fler steg (nej, det kan omöjligt heta steg men vad säger man då?). Synd att P missade det hela men kul att mormor och morfar fick se något så stort! För ja, det är stort att krypa för första gången. Nu ska jag krypa ner i sängen men det känns så tomt utan P. Hoppas han snart dyker upp men det lät som om det var ganska bra hålligång när vi pratade på telefon för ett tag sen så jag ska nog inte sitta uppe och vänta. (Och nej, det blev visst inte bara EN öl, haha...).

 
Må hända är jag lite partisk men jag tror minsann att detta kan vara den sötaste killen i världen...

Vet inte riktigt vad jag ska tro om den där sömnen nu. Han vaknade till slut igår vid halv 11 men bara för att äta lite. Hade förberett välling (inte för att han ätit det på ett par veckor men kändes dumt att ge gröt som ju kräver att han liksom vaknar) och fick i honom en halv deciliter ungefär (varför gillas den inte längre? Nu var det bara majsvälling som han ju tidigare slukat 2 dl). Hur som så vaknade han aldrig riktigt till utan jag flyttade upp honom till övervåningen och sängen där och det var där jag gav vällingen och så lite lite amning på det och sen sov han vidare. Vaknade för mat vid 3 och sen vid halv 6 då P gick upp. Efter det fick han sova i min säng och så sov vi fram till halv 10! Bortsett från matpauserna och så klart lite bök däremellan så sov han alltså från 19:45 till 09:30! Helt galet! Så nu ska jag rubba de nya bra rutinerna genom att ta med filuren till mina föräldrar för lite häng i solen (okej, skuggan) under dagen och efter det middag. Älsklingen ska jobba större delen av dagen och ikväll ska han träffa en gammal vän för någon öl (de säger ju att det ska ta en öl men jag betvivlar att det bara handlar om EN öl) så då åker vi till mormor och morfar för lite sällskap. Så kan tänka mig att vi inte kommer hem till 8 om nu filuren annars skulle behagat att somna då. Och imorgon har vi lovat bort oss på middag ute på restaurang hela familjen. Eftersom Alvin inte brukar somna förens vid 10-11 har det aldrig varit något problem att ha honom med men nu vet jag ju inte. Fast jag antar och hoppas att han anpassar sig efter situationen, det brukar han trots allt oftast göra och gör han inte det får vi väl helt enkelt bege oss hemåt.

Nu ska jag byta bajsblöja och sen bege oss av.

Alvin sover fortfarande. Ingenting är visst som förr. Kommer vi få börja gå upp vid typ 6 på mornarna nu som andra småbarnsföräldrar? Eller kommer han att vakna lagom tills jag ska gå och lägga mig och då vara piggelin? Blir alldeles snurrig av allt nytt...

Här händer det grejer ska ni veta.

Efter att ha vaknat typ en gång i timmen vareviga natt i en evighet (känns det som i alla fall) så slog Alvin i natt till med att sova mellan 23 och 05. Inte förens då var det matdags tyckte han och fram tills dess sussade han sött i sin säng (har ni hört på maken?). Han gnydde till någon gång men lugnade sig själv och efter maten hade han inget emot att ligga själv i sin säng igen. Så så sov vi fram till klockan 8. Själv sov jag väl inte riktigt lika bra som Alvin (för jag var ju tvungen att kolla till honom hela tiden eftersom det var så skumt att han aldrig vaknade) men 100 gånger bättre än någon annan natt sen i november. Ja, och efter det har vi varit och introducerat Alvin för min farmor. Min farmor är tyvärr mest ett litet kolli som sov sig igenom större delen av besöket (brukar ju annars mest vara Alvins melodi att sova sig igenom besök) men det känns bra i hjärtat att Alvin och hon har träffat varandra nu i alla fall. Blev även första gången P träffade henne och det känns så klart också bra. Även om hon varit i opratbart skick i över 10 år nu så är det viktigt för mig att min lilla familj fått träffa henne eftersom hon ju betydde mycket för mig som barn. Efter det bar det av till MacDonalds, jag, P, Alvin och min pappa. Vi fick smarrig lunch och även Alvin fick lite att äta (och även om det inte såg lika gott ut med kalops som hamburgare så verkade han nöjd). Efter det drog min far på annat och P körde mig och Alvin till Söder och Mosebacke där vi träffade en vän till mig och hennes barn för att gå på babyrytmik. Det var skoj men väldans jobbigt. Det var visst som ett helt litet träningspass för mammorna det eftersom det ingick att dansa salsa till musiken (!). Efter det tog vi en liten promenad. Shit vad glad jag är över att inte bo mitt i stan, för mycket folk kring vagnen för min smak men Alvin verkade gilla att kolla in alla och vägrade sova. Vi stannde till för lite fika men med två övertrötta barn blev det en ganska snabb fika och efter det promenad till centralen. Förra veckan skrev jag visst att jag inte skulle ge mig ut i kollektivtrafiken med Alvin men idag så tog vi faktiskt pendeln hem och Alvin gjorde sin tågpremiär. Utan några som helst problem, men så sov han mest hela tiden också. Väl hemma i Sumpan var vi tvungna att åka äckliga hissar två gånger för att ta oss först ner i tunneln under spåren och sen upp i markplan. I första hissen tvingade en tant med rullator mig och en annan mamma att dela hiss ("det går minsann om man ställer vagnarna på tvären") men då ville inte hissen åka så tanten öppnade dörren och meddelade "att vi fick ju minsann inte stå på det gula". Det var ju för tusan hon som tvingat oss att dela hiss för att det skulle bli hennes tur snabbare (antar jag). Ja, ja, till slut kom vi iväg och bortsett från det gick det hur smidigt som helst att åka tåg. Nu har Alvin somnat helt orimligt tidigt för att vara han men så har vi ju också haft en ovanligt fullspäckad dag och en annorlunda natt bakom oss så kan det möjligen vara för natten? Skulle inte tro det men det visar sig... Lika bra att sluta förundras och gissa hur det kommer bli för det verkar inte finnas någon logik i något vad gäller sömn. Väldigt söt är han när han sover i alla fall.


Gosungen för ett par veckor sedan när han somnade på min mage precis som när han var alldeles ny (och jag hade ammat precis innan därför har jag tröjan ganska konstigt).

Snyggaste frissan på snyggaste killen.




Vad vi övar på. Uppskattar när ståträningen sker i sängen och inte mot soffbordet där det känns betydligt hårdare där. Alvin gillar dock soffbordet mer...




Gröt är gott (och ganska kladdigt)!

Här hemma ägnar vi oss mest av allt åt att jaga runt efter Alvin. Alvin ålar/kryper fram i ett rasande tempo. Favoriten är öppna spisen (slicka på tegelstenarna - mums!), hundens matskålar (också mums!) samt att ta sig till soffbordet. Mot soffbordet kan man sen ställa sig upp och om man har riktig tur så når man något kul (typ ett glas, mammas mobil eller fjärrkontrollen). Har man otur kommer någon och lyfter bort en precis när man luckats ta sig fram. Alvin behärskar tekniken att ställa sig upp ganska bra nu. Han är inte alls lika bra på att sätta sig från stående och ni kan ju själva tänka er att det skapar ett problem. Känns som att han ställer sig upp lite för tidigt för sitt eget bästa. Fattar ni hur högt det är att ramla från ståendes om man inte gör minsta ansats till att ta emot sig/dämpa fallet. Som sagt. Vi har fullt upp med att jaga runt och vakta här hemma.

Lämnar Alvin på mattan i allrummet nere i källaren medans jag själv går in i tvättstugan vägg i vägg. Hör lite gnäll efter några sekunder så går ut för att kolla till honom. Då sitter han på första trappsteget, lite ledsen över att inte riktigt veta hur han ska ta sig vidare. Själv hade jag ju varit ganska nöjd om jag redan vid hans ringa ålder lyckats med den prestationen men det är ju jag det. Trappgrind var det ja....

Sådär ja, en tur till IKEA och inköp av ramar och nu ska den pyssliga sidan av Julia letas fram. Är rädd för att jag kan få leta rätt länge men det vore fint om jag lyckades få till att rama in hand- och fotavtrycken som jag planerat någon gång innan nästa år eller så. Eller kanske till och med idag.

Sen ska tekniska sidan letas fram också. Den tror jag faktiskt inte är lika gömd men får se hur det går när vi ska montera fast nya varukorgen på vagnen. Köpte en ny igår. Den gamla (som troligen var ganska felmonterad) har släpat i marken, speciellt i snövallarna under vintern så det var inte så mycket kvar av den och hela vitsen med vagn är ju just att kunna lasta den full med allt möjligt man kan tänkas behöva eller råka köpa. Ja, så kanske det är så att en liten vits med vagnen är att få med sig sitt barn också men den funktionen kvarstår ju även utan varukog.

Idag har vi (bortsett från IKEA) hunnit med att besöka 12 dagar gamla Vincent. Vet ni hur små de är när de är 12 dagar? Och vet ni att Alvin vägde lika mycket när han var 2 månader (drygt 4,5 kg) och fattar ni då hur sjukt det är att Vincent såg så lillepluttig ut att jag omöjligt kunde minnas att Alvin varit så liten (fast han ju nästan varit hälfen så liten och mindre än Vincent är idag i 2 hela månader). 2 månader för 5½ månad sedan, det borde man väl minnas? Trodde alla hittade på när de sa så men det är verkligen sant. De är så små att man omöjligt tror att det är sant. Väldigt söt var han i alla fall lilla Vincent och väldigt snäll medans vi var där. Snäll var även Alvin. Gladast i stan satt han på deras golv och lekte och charmade även de nyblivna föräldrarna som ju borde ha fullt upp med att bara ha ögon och hjärta för sin lilla pojk. Och bara ibland tröttnade han på att sitta still och ville hellre ta sig fram till stora blomkrukan och tömma den på jord. Bara ibland. Sen fick han frukt och då var han lugn igen. Alvin har för övrigt odlat fram en helt naturlig tuppkam. Håret växer liksom bara mitt på huvudet i en liten triangel och det är väldigt sött (men lite konstigt). Ska visa bilder så snart jag laddat in lite nytt från kameran.

Nu ska vi hitta på någon middag här hemma. Lunchen bestod av rester från gårdagen. Det kanske låter tarvligt med rester men det var typ det godaste man kan tänka sig. Grillade hamburgare med massor av smarriga tillbehör. Och lika gott var det igår med L och M och trevligt värre hade vi. Bortsett från att grannen klippt ner vår häck men det måste jag nog nästan fota och skriva ett eget inlägg om för det var så konstigt. Först fota, sen ladda in bilder, sen skriva. Kan bli när som helst alltså. Nu drar jag till köket!