Logik enligt Julia

Tidigare i veckan i lekparken. Så kul med varmare väder och torrare mark och med en kille som är stor nog att springa runt och ha glädje av alla saker i parken!

Han har tydligen lärt sig fota med min telefon nu.

Nu har jag börjat med en ny grej. Det fick vara nog med daller. Jag har börjat träna. Inte på riktigt men mer än genom att jaga runt efter filuren. Varje kväll kör jag 3 sets (/reps?) med plankan och sit ups. Med sån jävla träningsvärk som jag haft de sista 2 dagarna (jag har i ärlighetens namn bara kört mitt lilla träningsschema i 3 dagar ännu) vore det ju själva faan om det inte ger resultat omedelbart. I kombination med mitt barnjagande, hundpromenaderna och mina 25 minuter långa promenader till och från jobbet så känner jag mig väldigt hurtig. Men attans vad ont det gör i varenda muskel i magen och i närheten av den när jag startar mina vanliga hostrace. Hur länge ska man för övrigt acceptera att man hostar lika illa som en hund skäller?

Aha lite ny design. Alvin är ju faktiskt ingen bebis längre så då ska det väl inte se ut som om det är en bebismammas blogg detta. Fast min profilbild lyckas jag inte ändra så på ett litet hörn får han fortsätta vara lillepluttbebis ett tag till. Inte mig emot. Det är ju mysigt att minnas den tiden med även om det just nu är 100 gånger mer spännande att vara mamma. Mamma till en liten kille som snackar en massa, det mesta väldigt obegripligt men ändå. Han vill verkligen kommunicera och det bara bubblar ur munnen på honom. Allra bäst är han på att härma läten. Han kan minsann hoa som en uggla, gnägga som en häst, brumma som en bil, tuta som en ambulans, tuffa som ett tåg, susa (?) som ett flygplan och ticka som en klocka. Ibland kommer det även en del någorlunda typ förståeliga ord som äta, titta, ute, tyst (till hunden), försiktigt och pappa. Allra frekventast är dock mamma (till alla vuxna, känner mig väldigt exklusiv) och där.

I övrigt innebär denna tid också väldigt mycket hjärtat i halsgropen för mig. Han klättrar på ALLT. Upp på köksbordet och svingar sig i lampan, upp på toan, sätter på vattnet och plaskar, meck, meck med toaborsten, en löptur till soffbordet och så upp på det. Surfa lite, hoppa över till soffan, stå på ryggstödet och titta ut genom fönstret, fram till hundens sovplats, klappa lite, dra lite i örat, vidare till köksskåpen, ut med allt på golvet, bär iväg hälften till oförklarliga platser i huset, hämtar en bok, läser lite, ställer sig nedanför cd-spelaren i sitt rum och vickar på huvudet och gnyr (det betyder så klart sätt på min skiva!), sen vidare till köket, upp på köksbordet (igen!), sätter själv på radion, diggar lite, ner igen, drar med sig radion ner, tillbaka till badrummet (missat att låsa utifrån tydligen), in i duschen, plaskar lite med det vatten som ligger kvar sen pappas morgondusch och sen ner i baljan och gunga den fram och tillbaka över kanten till duschen. Och ja, så håller vi på. Varannan dag vilar jag upp mig på jobbet. Varannan dag är ett träningspass utan dess like. Och jag njuter till fullo!

Just i detta nu är min kära älskling ute och klipper vår häck. Helt normal tid och himla bra arbetsljus. Bara en gång har han hunnit ramla ner från ställningen. Känns såååååå tryggt. Grrrrrr.....

I övrigt då? Jo men bra tack. Vårvärme. Utehäng. Grillpremiär. Lek med L och I. Och nyklippt häck?

Kindtänder - vad ska de vara bra för?

Och 8 stycken ska man tydligen ha. Det blir många svettiga nätter det...

Hörde ett litet gnyende från vardagsrummet och hittade Alvin så här. Fattar inte hur han kom i utan att tippa den och inte heller varför han valde att sätta sig just där (kan dock ha att göra med att den är full av leksaker) men jag förstod att han ville ha hjälp ur. Så jag hjälpte honom. Men först var jag så klart tvungen att fota det hela. Dokumentation är viktiga grejer ju!

I brist på tid slänger jag in en bild från härom dagen. Bara för att ni ska veta att vi har det bra. Oftast.

4 månader utan mamma är för länge men ändå bara början. Men 16 månader med Alvin är ju meningen med livet. Hur hann han bli så stor så plötsligt? Och varför fick mamma bara vara med i knappt 12 av dessa? Och hur mycket känslor av helt olika sort kan rymmas i en Julia?

Fruktstund (intages helst stående på vuxenstol).

Hittade en bild i ett gammalt album hos pappa som jag lyckades fota (smart den där smartphonen). Nu behöver vi inte längre undra varifrån Alvin fått sina klättertendenser. Först en veckogammal bild på filuren. Sen en drygt 30 år gammal bild på hans mor. Ser vissa likheter...

Fick denna bild skickad till mig när jag satt och slet på jobbet. Och så längtade jag efter min filur ännu mer. Shit vad jag ska gosa imorgon...

Det har varit mycket jobb senaste två dagarna och idag när jag kom hem hade Alvin redan somnat. Jag kom i och för sig hem sent för att jag efter jobbet var på lyxig massage och ansiktsbehandling. Fick i julklapp redan förra året men har inte blivit av tidigare. Så skönt!

På jobbet händer det grejer, lite osäker på om jag gillar det eller inte. Mitt vikariat som jag haft sen jag kom tillbaka är slut, min vikarie jobbade sin sista dag idag och på måndag återgår jag till min vanliga tjänst (fast på halvtid). Hoppas det blir skoj, visste ju att detta bara var tillfälligt men känns ändå lite trist och möjligen som ett litet steg tillbaka.

Nu är det dock helg, bästaste L och I kommer hit imorgon och umgås med mig och Alvin medan älsklingen jobbar och det underbara vädret ska visst fortsätta. Och imorgon kväll ska vi årsfira vårt förhållande (hoppas jag). Borde kunna bli en helt ok helg tycker jag. Och nu dags för en sen middag i soffan!