Logik enligt Julia

2015, inget år som går till historien för min del. Barnen gjorde ju förstås sitt, var underbara, mindre underbara, växte som förväntat, lekte som förväntat, kramades som förväntat och sov som jag, den luttrade, icke-soverskan, förväntat. Huset stod still, livet hade sin gång liksom. Kom igång ordentligt med träning (nåja) och bytte förvisso tjänst på jobbet i juni och det har inneburit mycket nytt och året avslutades faktiskt dessutom av ett telefonsamtal i mellandagarna om tillfrågande av ytterligare en förändring men det blir ju, om det blir, 2016. Fick i juni veta att jag ska bli faster för första gången nu i januari men mer än tilltagande volym på svägerskan och att jag aningens (mycket) sentimentalt gett bort varenda bebispinal så hände det ju inte så mycket mer med det 2015. Men nu sitter jag här, en dryg vecka in på året och inväntar den första bilden på lilla kusinen som just i detta nu är på väg ut. Så jag låter det sätta standarden för 2016. 2016 ska vara nytt. Nya åtaganden, nya erfarenheter och ett betydligt charmigare år en det gångna. Lugnare hoppas jag liksom. Tidsmässigt och tjatmässigt och hopp- och springmässigt men även känslomässigt. Fridfullhet önskar jag.
Så länge jag är med dessa är åren goda.