Logik enligt Julia

Helt normalt kök....

Nu åker köksinnehållet ner i källaren, vitvarorna ut på blocket och köket rivs ut på måndag. Dags för ett alldeles nytt kök.

Ser fram emot det färdiga resultatet väldigt mycket. Ser väldigt lite fram emot att ha maten i tv-rummet i källaren, disken i tvättstugan och spisen på två plattor i gästrummet. Och så kylen en våning upp i vardagsrummet för en liten extra krydda på allt.

Igår morse efter en natt då Alvin varit vaken till och från mellan 2 och 4 skulle jag skriva och beklaga mig. Det orkade jag dock aldrig. Var under hela dagen på allvar orolig att jag skulle somna så fort jag satte mig.

I natt har Alvin sovit hela natten, han somnade 20 i 8 och sover fortfarande, i sin egen säng! Han har vaknat till 2 gånger och blivit omstoppad men vi har alltså haft sängen för oss själva. Utan en snurrande, sparkande och ganska stor platsupptagande filur. Det är overklighetskänsla på den!

Fast nu blir jag nästan lite ledsen i ögat för även om sängdelandet stör nattsömnen ganska mycket så kan man ju snosa och mysa ganska mycket när han är så nära. Och myset blir det ju lätt abstinens på nu när dagis kommit in i bilden. Ser dock ändå detta som något väldigt positivt, man blir så mycket roligare när man fått sova så nu kan jag ju lägga all min nyvunna energi på de (vakna) timmar på dygnet när vi är tillsammans!

Det sitter en sur kille i soffan bredvid mig. Anledning: det går inte helt smärtfritt att sätta fast polisen på grisens rygg. Vi snackar duplogris och duplopolis nu alltså. Och ett väldigt dåligt tålamod på en kille som absolut inte vill ha hjälp.

Anar viss trötthet och varför inte liksom? I fredags somnade Alvin för natten klockan halv 6. Sov sen till 7 på morgonen (så klart med sina vanliga uppvaknanden där emellan men han tog alltså natt redan innan middag). Det tar som sagt på krafterna att gå på dagis. Och idag har han varit där själv andra dagen. Och det har, precis som i fredags, gått alldeles prima. Känns ju lite konstigt att lämna honom utan att han ens typ reagerar men jag antar att man ska vara nöjd med det. Motsatsen hade varit väldigt mycket jobbigare (och de dagarna kommer säkert de också). En trygg liten kille sägs det och vi klappar oss lite stolt på bröstet så där som man helst inte ska göra i detta land.

Det tar onekligen på krafterna att börja på dagis. Alvin har varit redo för sängen redan vid 5-tiden både igår och idag men hans (elaka?) föräldrar har peppat honom vaken i 2 timmar till. Allra mest verkar inskolningen dock ta på föräldrarnas krafter för jösses vad trött jag är nu. Idag har jag förvisso gjort höstpremiär på jobbet då P var med på dagis idag. Tröttsamt även att jobba alltså.

Imorgon ska jag se om jag möjligen får lite tid till lite längre tankar om dagis. Det är mycket nytt som ska smältas och var gör man det bättre än i bloggen?

Så stolt idag. Första mötet med dagis gick alldeles strålande och det ska nog bli väldigt bra det här. Det ska det!

Imorgon blir han dagisbarn. Och själv blir man dagismorsa då? Drömde mardrömmar om dagiset inatt, allt var helt hemskt (och väldigt, väldigt konstigt). Måste vara något undermedvetet för egentligen känns det ganska bra med dagisstart trots allt.

Färdig rest för denna sommar och snart är även semestern avklarad. På måndag börjar allvaret. Inskolning på dagis. Min lilla lilla bebis (som visst pratar i treordsmeningar nu!). Hur ska det bli? Inte så orolig för Alvins del dock. Han kommer nog trivas prima. Men jag då? Hur ska det gå för mig? Vi går en spännande och utmanande höst till mötes, det vill jag lova...