Logik enligt Julia

Idag har vi simmat igen. Och smarta L hade med sig kameran så snart kan jag visa lite bra bilder. Hoppas jag, jag har ju inte sett dem ännu men någon borde ju ha blivit ok i alla fall. Efter simningen åkte vi till en klädoutlet i Sollentuna. Fanns massa barnkläder från Name It och så kläder från VeroModa, Only, Jack & Jones och så lite annat som jag inte minns. Lyckades bränna 1300 kr men med tanke på hur mycket jag fick för de pengarna så är jag väldigt nöjd. Kläderna till Alvin är i storlek 80 (och något enstaka i 74) och det känns ju bra att veta att han i alla fall inte behöver gå naken när han vuxit ut det han har nu (62 och 68). Sen köte jag lite tröjor till min älskling. Dels för att jag gillar att shoppa och det är svårt att motivera allt för många inköp till mig själv (blev bara en våtjacka och en kofta) och dels för jag tycker han är värd lite fint han med. Sen fick vi sitta i bilkö hem och Alvin var inte alls glad för det men sen han kom hem har han varit på topp och flaxat och garvat mest hela tiden.

Själv måste jag klaga lite, dels har jag så jävla ont i ryggen och det går aldrig liksom över, skulle behöva lite naprapat och mindre konstiga amningsvinklar tror jag. Och så har svampen kommit tillbaka på brösten så nu har jag tagit en kur till mot det. Har förhoppningsvis stoppat det i tid denna gång. Inget blodvite ännu i alla fall. Bara ömt som tusan. Blir troligen inte bättre av att Alvin vill äta hela tiden på nätterna och så somnar vi båda mitt i och då ligger han liksom och småsnuttar och stackars tutten får aldrig vila och torka. Till råga på allt har jag djävulsk mensvärk och så har det varit i typ en vecka. Den tar liksom inte slut utan har snarare blivit mer igen. Är det månne spiralens fel eller bara så det är när kroppen ska vänja sig? Ja, det var väl egentligen det jag hade att klaga på, i övrigt är vi rätt glada och nöjda här tror jag. Ja, bortsett från den där andra tråkiga saken med hälsan i min stora familj. men det är jag ju allt mer van vid om man nu kan bli det...

Någongång, inom en inte alltför lång tid, ska jag knåpa ihop lite om 3 saker jag funderat på. Det ena är namn och det andra är dop (fast inte alls i samma sammanhang) och det tredje är träning (eller kanske snarare avsaknaden av träning). Japp det kommer, lovar!

Står i köket och kockar. Hör inte till vanligheterna men nu fördriver jag tiden lite i väntan på att firren ska ha kokat tillräckligt. Mest troligt kommer allt bli pannkaka och brännas vid eftersom jag inte har 100 % fokus på maten och jag som sagt inte är någon mästerkock i köket men jag kan inte med att bara stå och titta på bubblet i en panna.

Idag har vi käkat lyxig lunch på Tulpanens hus. Det var en ny trevlig bekantskap. Cafet i huset alltså, inte maten och inte sällskapet (älsklingen och Alvin) heller. Tydligen ska de dock inom mycket kort byta ägare så det kan komma att bli en väldigt kort ny bekantskap. Eller så blir det ännu godare laxsallad med rostade rotfrukter och citronlimepaj till efterrätt. Man vet ju inte och jag ska inte döma i förväg. Det var hur som helst väldigt gott idag och tackar så mycket för att jag äntligen fick med mig P dit.

Idag har jag också gjort en bra sak. Kommit på att det är den sista imorgon och därför satt mig och betalat familjens räkningar. Det är visst väldigt lätt att tappa grepp om datum och sådant när man bara driver runt hemma.

Oj, oj, måste hacka sparris nu. Smaklig måltid till oss!

Lite designnytt har jag kämpat med sista timmen (eller timmarna men jag har blivit avbruten då och då).

Tidigare idag har jag varit och ätit lunch på jobbet med min chef och närmsta kollegorna. Precis innan jag skulle gå hemifrån lyckades Alvin bajsa ner hela sig vilket lite störde min tidsplan lite men ändå inser jag ju att jag borde vara tacksam att han inte gjorde det när vi var på jobbet. När blöja var bytt, rumpa sanerad och nya kläder på hade jag ändå inte tidspanik. Fick för mig att det vore skönt med en promenad dit så jag gick ute i all jävla skitsnö i 30 minuter. Det snöade typ vågrätt och jag var helt vit och dyngsur när jag kom fram så det var väl inte en så jättebra idé kanske men förhoppningsvis var det bra för figuren. Alvin sov på ditvägen, vaknade till en stund och hälsade när jag kom fram och väntade på de andra. Sen somnade han igen när vi gick ut till lunchrestaurangen och sov sig igenom hela lunchen (tack även för det). Sen vaknade han till när vi kom upp på kontoret igen men han var glad och populär och har nu varit med på sitt första arbetsmöte (om nu det är en merit). Han satt nöjd och lekte lite större delen av mötet och sen ammade jag lite (det var bara jag och min kvinnliga chef på mötet och det var inte speciellt formellt) och så blev han lugn ett tag till. Nu har vi pratat lite om min framtid och det ska nog bli bra när det väl är dags att börja jobba igen. Kommer ju visserligen att byta chef men min nuvarande finns kvar i företaget och har lovat att tala för min sak och se till att det blir bra när jag kommer tillbaka. Troligen kommer det att ordna lite nya arbetsuppgifter men jag fick faktiskt typ lov att lova att i sådant fall inte komma tillbaka och vara gravid igen. Har inte sådana planer nu och förstår faktiskt att man inte vill skola in mig på nytt och kanske dessutom "spara" en tjänst just för mig tills jag vill tillbaka om jag sen försvinner direkt igen. Hade jag ambitionen att ordna småsyskon så snabbt hade jag heller aldrig lyft frågan om mina arbetsuppgifter utan bara valt att komma tillbaka till det som erbjöds och sen tagit tag i frågan igen när jag kännt att jag vara tillbaka på riktigt. Var hela ärlig och sa att just nu är det ingen fara (spiral: check!) och minst 2 år vill jag att han är innan det är systkondags. Det räckte så och hon ska som sagt se till att jag finns i planerna. Efter det lilla mötet gick jag runt och hälsade lite och Alvin den bortskämde fick ännu en present, en fulsnygg kanin i grälla färger som verkade mycket poppis hos mottagaren. Långa smala ben och armar att gnaga på. Efter att sen ha gett vår recetionist som ska ha barn i juli lite barnvagnstips (hon bad om det) så gav vi oss ut i snön igen och Alvin sov som en stock men vaknade pigg och hungrig så fort jag kom in på tomten.

Nu är jag tillbaka efter blöjbyte.

Alvin ligger nöjt på golvet och kollar fotboll (bra sportsmak den där killen!) och har gjort så ett bra tag medan pappan lagade god mat och mamman sysslade med blogg och sen medan föräldrarna åt den goda maten. Sen blev han gnällig och vi testade sitta, stå, leka med mera utan resultat. Det var inte förän jag skulle ta fram bröstet och testa med det som jag reagerade på att det luktade lite illa. Det var ganska mycket bajs i den blöjan och det var ganska längesen det hamnade i den blöjan. Elaka föräldrarna skäms. Skäms på oss!

Nu har vi lunchat och promenerat, Alvin och jag. Han har liksom slutat att sova speciellt länga i vagnen. Eller egentligen har han nog inte det men tidigare så sov han i vagnen hur otrött han än var. Hade jag kört runt med vagnen en hel dag hade han också sovit en hel dag. Nu sover han när han är trött (och vaggas kanske lite extra i vagnen) men resten av tiden ligger han vaken i vagnen och tittar. Rätt länge kan han ligga utan ett knyst men till slut brukar han vilja upp. Då får han sitta med en kudde bakom sig och sitter sen oftast nöjd. På själva lunchrestaurangen så började han knorra lite och fick då sitta i barnstol mitt emot sin nya polare och de satt nöjda och tittade på varandra nästan hela tiden så att deras mammor fick prata i kapp sig (vi har inte setts sen innan sommaren). Hon har sin pojkvän boende utomlands (han är inte svensk och har aldrig bott här) och när man hör hennes "historia" kan man ändå känna att man har det ganska lätt. Hon har löst det mesta själv, bortsett från ett par månader då hon istället varit utomlands hos sin pojkvän/barnets pappa men där har hon ju å andra sidan varit helt utan vänner och övrig familj och utan sveriges ganska många tryggheter. Strongt måste jag säga och allt går att (och bör) sättas i perspektiv.

Jaha, tydligen var det dags för lite mer snö. Det kan man ju förstå, det var ju trots allt nästan på väg att bli barmark och så kan vi ju inte ha det. Det förstår man ju. Vår, vad är det?

Ni kanske har märkt att jag skriver allt mindre om sömnen här, ett tag var det ju temat vareviga dag. Tyvärr beror inte den minskade frekvensen i skrivandet om det på att tröttheten inte längre är ett problem. Tror dock att min kropp gått in i något nytt tillstånd som accepterar max 3 timmars sömn åt gången. Vareviga natt. Kan fortfarande minnas tillbaka till de 2 nätter sen Alvin föddes då jag fått 5 timmar i följd. De var ganska längesen nu. Typ 2 månader i alla fall. Sen dess är det 3 timmar mellan matningarna. Dygnet runt. Det som är positivt är ju i alla fall att det ju på något sätt ändå verkar som att min kropp anpassat sig. Men ändå. Vad trött jag är och vad jag längtar till lite mindre splittrad sömn. Jag får totalt sett tillräckligt med sömn varje natt men uppslittrad i väldigt små pass. Inatt var dessutom värre än vanligt. 3 timmar mellan matning brukar betyda 2 matningar på natten. I natt har jag ammat 4 gånger. Egentligen vet jag inte om han alltid är hungrig men han vaknar och gråter och blir inte nöjd av lite uppmärksamhet, nappisättning och klappar. När man vaknar så är man ju så trött att man själv inte riktigt funkar och när jag tycker mig ha testat övriga hjälpmedel är jag lat och tar till tutten. Tänker då också att eftersom jag (och Alvin) ändå är vaken så kan jag lika gärna mata för att sen få 3 timmar. Om jag istället bara halvhjärtat lyckas få honom att somna så kommer han ju ändå vakna sin vanliga tid för mat alldeles straxt. Inatt vaknade han dock sin vanliga tid för mat också så det blev dubbelt. 2 gånger. Han har slutat med sin hungerskriktimme vid 22-tiden (har slutat grundar jag på de senaste typ 3 kvällarna så det kan ju tänkas vara tillfälligt) och verkar nöjdare rent allmänt kvällstid men det resulterar ju i mindre matningar innan läggdags och då kanske mer hunger nattetid? Måste försöka få till det där med kvällsgröt men han verkar verkligen inte speciellt intresserad av att svälja något annat än mjölk och ersättning.

Men, men, nu är vi i alla fall pigga och glada och (lagom) mätta och snart ska vi ta en promenad för att möta upp en gammal kompis med 2 månader äldre bebis för lunch. Ut i snön!!!!

Idag, en lagom söndag. Har varit på ett kort fikabesök hos svärföräldrarna. Alvin har lekt med och charmat sina farföräldrar totalt. Så mycket annat har det inte direkt blivit av idag. Jo, en grej till kanske. Denna blogg har ju hitintills varit okänd för alla jag känner. Har velat kunna skriva vad jag vill utan att behöva tänka. Inte tror jag att jag hade skrivit så mycket annorlunda om familj och vänner kunnat läsa men ändå, har varit skönt. Jag inser ju att om någon mot förmodan skulle trilla in här så skulle de ju känna igen oss men jag har inte sagt till någon att jag bloggar för att minimera sannolikheten att någon skulle läsa. Idag frågade P:s mamma om jag har en bok där jag skriver upp när Alvin gör saker och så. Jag har ju en bok men den har jag som bekant inte börjat skriva in i. Känner dock ändå att jag har lite koll just tack vare bloggen. Troligen med koll än vad jag kunnat ha annars. P kände nog också att han var tvungen att försvara oss så då slank det ur att jag ju har bloggen där jag skriver vad som händer och sker. Framför allt svärfar blev väldigt nyfiken och nu undrar jag ju lite hur lång tid det kommer ta innan de hittar in här (fast adressen är fortfarande en hemlighet) eller hur snart det spridit sig att jag har bloggen till andra i familjen som kanske besitter ännu större kunskap att leta reda på den... Ja, ja, vi får väl se och som sagt är det ju egentligen inga hemligheter jag skriver.

Nu är det filmtajm.

Efter lite mys med Alvin fick jag ny energi och blev, efter att ha sett en konstig dokumentär på Discovery som hävdade ungefär att choklad/kakao var svaret på världens alla frågor, så sugen på chokladbollar att jag var tvungen att baka (om man nu kan kalla det att baka). Det är skumt för innan jag vart gravid tyckte jag knappt om choklad men nu sen Alvin kommit kan jag verkligen bli supersugen på det. Chokladbollar har jag nog inte gjort sen mellanstadiet. Då fick jag och min kompis Anna den briljanta idén att göra varsinn jättestor boll istället för massa mesiga små. Det blev ganska mäktigt skulle man kunna säga och sen dess har det liksom inte varit så lockande. Ända tills idag alltså. Men jag tog mitt förnuft tillfånga och gjorde bara en halvsats och de små bollarna har jag och P smaskat på till lite eftermiddags-Buzz i soffan.

Känner mig mycket nöjd med dagen, vi hade ingen frukost hemma (utom till Alvin som ju liksom har sitt serverat ständigt) så hela familjen packade in sig i bilen och åkte och käkade frukost/brunh/lunch på fik (klockan hann bli 11:30 innan vi kom iväg så vet inte vad man ska kalla det). Blev en kycklingfoccacia och en chailatte för min del. Bra start på dagen, mysigt värre men fy tusan vad hungrig jag hann bli, jag behöver verkligen frukost pronto när jag gått upp. Med tanke på ekot i skåpen både inför frukost och gårdagens middag kände vi att det vad dags för storhandling. Vi är lite dumma jag och älsklingen. Istället för att passa på att storhandla en vardag mitt på dagen när vi ändå skulle kunna (och då de flesta andra inte kan) så inväntade vi lördag mitt på dagen i löningshelgen. Då kunde visst många andra handla och det verkade nästan vara det gladaste helgnöjet i Bromma att driva runt på Coop. Gick ganska smidigt trots allt. Gillar verkligen självscanningen. P har inte riktigt förstått tekniken ännu dock. Han har lärt sig att inte lägga ner grejerna direkt i vagnen nu men oftast räcker han bara fram varan som den är framför mig, inte nödvändigtvis med streckkoden synlig. Har klagat lite på det men idag såg jag en annan karl som gjorde exakt samma sak mot sin kvinna (och hon grymtade lika dant som jag). Kanske är manligt helt enkelt? Men hur gör männen som går själva och handlar med scannern? Hörde i och för sig en ensam man stå och svära i en gång över att streckkoden på kaffet inte funkade...

När vi kom hem kände jag mig hurtig (och lite äcklad över alla hundhår vårt hem är tapetserat med) så nu är det dammsuget (varenda soffkudde till och med) och sen svabbade jag där det såg ut att behövas (hela hallen, halva köket, hela badrummet och större delen av vardagsrummet).

Och tack vare att vi åt frukost "ute på stan" så fick jag inviga några av mina klädfynd sen i torsdags (hemma är det ju klädkod: mjukisbyxor som gäller). Och så fick jag glädjas lite extra åt dem när vi gick förbi VeroModa idag och jag då såg att det inte var REA längre. Vilket flax vi hade i torsdags!

Ja, det var väl min dag det, nu väntar jag på att P ska laga lite thaikäk och sen ska jag få 2x5 minuter massage. Det bytte jag till mig mot 2xbajsblöja.

Nu är jag jättetrött.

Ännu en dag. Denna med full fart. Är helt trött i benen och har jätteont i ljumskarna/bäckenet. Har börjat få det, som ren utmattning känns det när jag rört mig mycket en dag. Känns som att det är någon muskel som inte är riktigt redo för ansträngning ännu men samtidigt så måste jag ju börja öva upp den.

Dagen började med lång promenad för att ha en utsövd Alvin lagom till simningen. Lyckades nog riktigt bra och min plan med att direkt efter badet göra honom klar och lägga i liggdelen i vagnen funkade utmärkt och vi slapp gnäll (från Alvin, massa andra bebisar skrek i omklädningsrummet den här gången). Han gillar verkligen att bada, dock tycker jag att själva kursen (för babysim är väl en kurs?) är ganska intetsägandet. Vi får liksom bara driva runt själva i bassängen. Först en liten sång och sen bad och sen sång. När börjar själva övningarna?

Efter badet gick vi (jag, Alvin, L och Isabelle) och käkade lunch i Bromma Blocks. Efter mat till mammorna var det dags för mat till Alvin. Sen shopping till bebisarna medan båda bebbarna sov. Blev ett par vantar och coola toofflor/skor till Alvin. Sen var det matdags för Isabelle och efter det mer shopping. Det tar lite tid för oss att shoppa med alla mat- och blöjpauser men idag lyckades vi ändå väldigt bra. Vi bestämde oss för att handla till oss själva också. Det har jag typ inte gjort sen Alvin föddes (bortsett från amningslinnen och vinterjackan jag fick i födelsedagspresent från älsklingen). Började med ett par solglasögon på Åhlens (tjoho! nu är det vår). Sen var vi båda på jakt efter leggins. Tog en sväng in på Cubus men där var det ju alldeles för korta för oss långskånkar. Så vi gick till VeroModa/Only. Vet ni vilken REA de hade där? Hur mycket grejer som helst som bara kostade 50 kr! Och 2 för 90 och 3 för 120. Jag köpte 3 koftor, 2 skjortor och 1 par jeans och det blev endast 200 kr (tycker det borde blivit 240 kr men man tackar)! Är så nöjd med jeansen, ett par riktiga stretchjeans i ganska ljust blått. Och jag kom i min vanliga storlek (kanske lite tack vare stretchen men tack ändå). Hur nöjd som helst med detta och så glad för att ha unnat mig själv lite. Ekonomiskt var det kanske inte så mycket "unna" men att jag la ner tid på kläder till mig själv, det är lite lyx det!

Alvin sov litegrann i vagnen. Tidigare har han alltid sovit konstant när han legat i vagnen åtminstone så länge man är i rörelse. Senaste veckan har något hänt. Han är allt med vaken i vagnen. Då vill han ju helst sitta så nu har jag bullat upp honom med kuddar och han brukar sitta hur lugn och nöjd som helst och beskåda omgivningarna. Lite besvärligt var det när man skulle prova kläder men uppenbarligen lyckades jag ju eftersom jag kom hem med så mycket och allt är provat och klart förutom de två skjortorna (de råkade jag stöta på på vägen till kassan och då var både jag och Alvin trött på provhytter).

Ja, det var min dag det, hann tyvärr inte ens med smakportion till Alvin idag, känns lite sent nu och jag är så trött efter allt spatserande. Det är som jag sagt tidigare hårt att vara mammaledig...

Skulle blivit promenad med 2 från mammagruppen imose men det blev inställt. Lite trist men blev en promenad med familjen istället och tack vare att jag trodde att vi hade en tid att passa kom vi i alla fall upp i tid för en gångs skull. Har även hunnit med en sväng till lite affärer för att inköpa bland annat ett nytt diskställ till nya (lyckade!) köket. Fick också med mig en riktigt mysig munkjacka till Alvin samt lite burkar med mat till Alvin. Har idag testat morötter, betydligt bättre resultat än potatisen och gröten. Dels verkade han uppskatta smaken och så tror jag nog att han åtminstone lyckades svälja en halv tesked. Och inte spydde han upp det efteråt heller.

Imorgon är det dags för gång nummer 2 på babysimmet. Efter förra veckans skrikparty efteråt är jag lite nervös men har utarbetat en plan. Planen är badrock på på mig så att jag inte fryser och måste slänga mig in i duschen. Efter bad ska jag fokusera på Alvin. Möjligen skölja av om det går (annars tar jag det hemma när han är lugn), sen på med blöja och kläder och sen ner i liggdelen till vagnen som jag tänker ta med mig in. Tror han kommer att däcka direkt då och efter det kan jag duscha och göra mig i ordning i lugn och ro. Håll tummarna för att det funkar så!

Idag har jag för övrigt haft ett mycket bra samtal med min nuvarande chef och det låter som om det nog kommer blir rätt bra när jag kommer tillbaka trots allt. Ska träffa henne för lunch nästa vecka när hon är på besök i Stockholm. Alltså jag är inte alls på väg tillbaka nu men det är ändå skönt att slippa bekymra sig för sådant när man bara ska vara hemma och gosa med sin älsklingsunge.

Nu ska jag ta hand om lite tvätt, nya munkjackan ska kunna användas imorgon. Tycker det är så trist det där med att man måste tvätta allt nytt. När man köpt något fint vill man ju kunna använda det direkt. Med tanke på att han stoppar in allt (och speciellt sina egna kläders ärmar) i munnen så verkar det trots allt klokt att tvätta innan användning.

Idag var det till att propra upp sig och gå på möte. Har varit på jobbet och träffat min nya chef. Måste säga som så att det känns ganska oroligt att byta chef medans jag är föräldraledig. Bolaget har fusionerats och jag och mina 2 närmsta kollegor byter nu team och får en chef från den andra organisationen. Hon verkar hur snäll och bra som helst men det är ändå inte kul och känner att jag kommer få börja om från början litegrann när det är dags att komma tillbaka. Och vissa av mina arbetsuppgifter (tyvärr de roligaste) är helt borta eftersom det omorganiserats. Jag är inte den som är emot förändringar, långt ifrån men helst inte just nu när jag så att säga inte kan försvara min position. Även om dagens möte gick bra så känner jag mest av allt för att vara mammaledig resten av mitt liv men antar att det inte funkar så och då är det väl naturligt att jag vill ha det så bra som möjligt på jobbet när det är dags att komma tillbaka. Det som var väldigt positivt med dagen var att jag lämnade Alvin hemma med sin far i hela 4 timmar och det gick hur bra som helst. Spännde som tusan för att få amma när jag kom hem och saknade så klart Alvin massor (han sov när jag kom hem också så jag fick verkligen lov att lägga band på mig själv för att inte väcka honom bara för att få kramas lite) men Alvin och älsklingen hade i alla fall haft det hur bra som helst.

Idag har vi fortsatt med det där med mat. Gröt igår och idag. Verkar inte vara självklart att den ska sväljas och inte smetas ut över hela ansiktet och stolen och armarna och allt annat som finns inom räckhåll. Tyckte att det gick bättre idag än igår, han fick i sig en del men tyvärr tänkte jag inte riktigt hela vägen (tror alla mina intelligenta hjärnceller förbrukades på mötet). Han var ju kladdig överallt efter den lilla måltiden så jag satte in honom i duschen (i badstolen) och spolade och tvättade och så. Han var väldigt nöjd och sprattlade glatt. Tyvärr var det nog dock lite för vild aktivitet så kort in på grötmåltiden så väldigt mycket av det lilla som åkt ner åkte upp. Tråkigt i dubbel bemärkelse eftersom han troligen varit mättare med gröten i magen och dessutom renare utan spya på halsen (speciellt tråkigt när han nyss duschats av).

För övrigt är våra köksbänkar fortfarande inte helt torra sen betsningen. Undrar om det kommer att torka eller om trät blivit mättat eller vad det kan tänkas heta. Ger det någon dag till innan jag klassificerar det hela misslyckat...

Nu är det klart! Ganska stor skillnad till det bättre om jag får säga det själv.

Före (ok, lite orättvist eftersom det inte dirket är välstädat på denna bild men ni ser ju stilen):




Efter (och ja, det ska alltid vara så här rent och fint):

Och så panelen före:



Och efter (syns kanske inte så stor skillnad på bild men skillnaden är enorm!). Tyvärr tog jag ju bilden lite för tidigt ("bygglampan" fortfarande kvar, inga gardiner på plats och bortskruvat eluttag):




Vi har målat den tidigare laserade furupanelen samt alla golvsocklar och lister runt dörrhålet vita. Vi har oljebetsat bänkskivan samt hyllplanen till höger om diskmaskinen mörka (detta var tidigare massiv stavlimmad bok) samt målat listerna under överskåpen (som tidigare var i bok) samt hyllan/bänken bakom spisen (tidigare bok) vita.
Allt detta har vi gjort på några timmars aktivt arbete och under 500 kr (då råkade vi ändå köpa en burk med fel sorts bets först men hade visserligen snickerifärgen till panelen i källaren)! Klart det inte är som om vi slitit ut köket och byggt nytt men denna lilla light-renovering duger utmärkt fram tills det blir totalrenovering om ett par år och det känns faktiskt som att komma in i ett helt nytt kök!

Oj, oj, undrar hur det blir i köket egentligen. Vi har kört på några vändor med bets. Visserligen stod det på förpackningen att man skulle vänta 12 h emellan men vi är inte mycket för att följa instruktioner. Ville ju egentligen ha bänken svart men det vrkar mer bli åt valnötshållet. Snyggt det med i och för sig (betydligt fräschare än bok i alla fall) och nu vet vi inte om vi vågar mixtra mer för nu ser det faktiskt helt ok ut. Får se när det har torkat om vi kör en vända till. Sen måste vi måla boklisterna vita så att de matchar också. Det som startar som ett litet projekt tar sig snabbt mycket större propotioner har jag märkt.

Var precis ute och vallade Alvin i vagnen lite så att han får lite längre sammanhållande sömn, hemma powernappar han bara i max 30 minuter. Igår sov han 2-3 h i vagnen fram till 15. Sen var han typ vaken till 11 och sov ändå ganska som vanligt hela natten (bortsett från att han var klarvaken och typ ville leka vid 5-snåret men det lyckades jag ignorera bort) och igår på eftermiddagen/kvällen var han sitt bästa jag någonsin, hur charmig som helst och det utan att sova på flera timmar. Konstigt, konstigt.

Eftersom potatisen inte direkt har gjort succe tänkte jag idag testa med 4-månaders gröt från Semper. Hoppas han gillar den och sen kan hålla sig lite nöjdare på matfronten nattetid. Har dock inte allt för höga förväntningar men det vore i alla fall kul om han ville svälja den istället för att spotta ut den. Ett steg i rätt riktning liksom.

Nu ska jag ut och kolla in köket igen. Det är lite som ett lotteri hur slutresultatet blir känner jag.

Som utlovat kommer här lite bilder från gårdagens måltider.

Först våffelstunden på verandan

Rynkar på näsan för solen i ögonen inte för smaken på våfflorna.

Våfflan i närbild innan den slank ner i magen. Vi körde på lite matigare våfflor med rom, rödlök och laxröra. Och så ett hjärta med krusbärssylt till efterrätt.

Måltid nummer 2 som förevigades var Alvins första smakportion. Vet inte riktigt hur man ska få honom att förstå att han borde svälja?

Väldigt lite av potatisen fann sin slutliga hemvist i Alvins mage.


Skulle ju också visa upp lite före och efter bilder på köket men tror jag håller lite på det eftersom bänkskivan inte är klar ännu. Var inte riktigt nöjd med färgen vi köpte igår så idag har vi köpt en ny sort som vi ska kolla resultatet av imorgon. Återkommer...


Avslutar med en liten god natt-bild. Bra humor på muminpyamasen.

Idag, eller imorgon, eller kanske igår eller möjligen i övermorgon var det exakt ett år sedan Alvin blev till. Vi visste det så klart inte då (hade inte en aning!) och vi vet tyvärr inte exakt när han skapades (det hade varit coolt) men det var i alla fall en väldigt lyckosam träff där inne i min mage. Bättre hade det ju inte kunnat bli och tänk att vi lyckades göra något så fantastiskt utan att ens försöka. Tur att jag inte klarade av att räkna (ekonomen och matematikern i mig skäms lite) på det där med säkra perioder speciellt bra just då, precis (ganska så exakt) för ett år sedan.


Jag och älsklingen på Kap Verde mars 2010.

Här har det inte hunnits bloggats inte. Vi har startat projekt putsa till köket. Jag fick ju en liten idé om det för ungefär en vecka sen och sen idag efter lite inventering i garaget hittade vi snickerifärg som gamla ägarna lämnat kvar. Jag har hejjat på P som målat (lite målade faktiskt jag med) och nu är panelen vit istället för laserad furu. Så mycket finare och jag ska ladda upp lite före och efter bilder sen. Vi var även förbi en färgaffär för att köpa penslar och fråga om råd angående kvist lack (råd som vi som vanligt ändå inte följde) och råkdade visst komma ut med lack till bänkskivan också. Svart lack. Har provmålat på ett hyllplan nu så får vi se om vi vågar oss på hela bänkskivan imorgon. Det är ju lite mer oåterkalligt så nervöst och man ska nog veta vad man gör (fast det vet vi aldrig så då skulle ju inget bli gjort). Får se på det hela i dagsljus imorgon.

Vi har även hunnit med att njuta i solen (gårdagens snö var så deppig att jag helt förträngt hela dagen). Tidigare idag hade vi P:s syster med familj här och vi gräddade och åt våfflor ute på verandan. Så mysigt! Även detta finns förevigat på kort men det får bli imorgon jag lägger in kort, måste skriva snabbt innan middagen ska ätas (normal middagstid va?) innan Alvin vaknar igen.

Viktigast av allt idag är trots allt ovan viktigt att Alvin fått sin första smakportion. Mosad potatis blandad med lite bröstmjölk. Han verkade inte direkt överväldigad och inte heller missnöjd. Smaken verkade okej men han förstod ju inte alls att han borde svälja det hela. Fick lite kort även på detta, mycket kladd blev det. Ni ska få se!

Nu ska jag käka middagen innan Alvin somnar och innan jag dör av hunger. Återkommer med bilderna så snart jag kan!

Att simma var visst jobbigt. Kändes lite fjantigt när instruktören på babysimmet sa att den här första gången kör vi bara 15 minuter så att barnen inte blir för trötta. Så här i efterhand kan man ju tacka för det. Alvin älskade själva tiden i vattnet men shit vad trött han blev efteråt. Och grinig. Och ledsen. Och alldeles otröstlig. Då hade jag ändå laddat ordentligt genom att promenera i 45 minuter innan vi kom dit så att han var ordentligt utvilad och sen mat på det så att han skulle vara i bästa form. Man kan säga att det var ganska mycket jobb för 15 minuters bad men man måste väl börja någonstans antar jag och med tanke på hur han sparkade och sprattlade i vattnet är det inte konstigt att han blev trött. Det var ganska besvärligt efteråt att lyckas duscha och klä mig själv med en gallskrikande bebis i ett kaklat omklädningsrum. Det ekade friskt kan man säga. Tur att L var med så att hon kunde hjälpa till att hålla i honom några sekunder så att jag i alla fall slapp gå hem naken. Sen var ju hon så klart tvungen att ta hand om Isabelle som också var trött men betydligt nöjdare (dessutom är det ganska mer praktiskt med en bebis som kan sitta själv). När jag väl fått på Alvin overallen somnade han på typ 10 sekunder i vagnen och han sover fortfarande 2½ timme senare. Tackar i alla fall för att vi slapp olyckor i nya badbyxorna och ser trots allt fram emot nästa vecka.

Efter mycket om och men hittade jag tillslut ett par nya mindre badbyxor på Polarn o Pyret. Var tvungen att köpa storlek 50/56 för att de skulle sitta åt i låren. Började min jakt på Lindex. Där hade de blårandiga och röd/rosarandiga. Blårandiga fanns ej i rätt storlek, tänkte mig då att det väl fick duga med röda även om det känns lite tjejigt. Ändrade mig dock när jag såg att de rosa dessutom var prydda av volanger på rumpan. Lite väl tjejigt tyckte jag då. Varför envisas de med dessa volanger? Nu har vi i alla fall ett par blå/vit/rödrandiga och de sitter tajt. Alvin kommer att se ut som en elitsimmare (innan de började klä sig i konstiga hajdräkter).

Var på promenad med mammagruppen imorse, trevligt men de flesta bor en bit härifrån så den en timme långa promenaden startade en bit bort (snälla P körde dit oss) så totalt gick jag i 1 h och 45 minuter. Det kändes bra i ljumskarna. När vi kom hem (och Alvin sov sött i vagnen) avslutade jag med ett träningspass a la trädgårdsarbete. Nu har vi kört bort alla äppelträdsgrenar (kan ej ta åt mig äran för just detta moment, 3 vändor till tippen av P) samt typ 20 säckar med löv och äpplen (och väldigt mycket is eftersom de legat under all snö sen november), alla kartonger jag sorterade ut igår, ytterligare kartonger som låg i boden och dessutom typ 6 kassar glas och tidningspapper till källsortering. Som avrundning pantade jag alla 20 kassar. Gav bara typ 250 kr. Väldigt dålig timpenning måste jag säga. Men shit vad nöjda vi kan känna oss nu och vad mycket lättare huset känns på något vis. Vårredo. Och shit vad äckliga vi måste låta, som om vi har sopor i vartenda hörn. Det var bara det att någon kom emellan renovering och höststädning och att åka till tippen.

Nu ska jag försöka sova. Skriver försöka eftersom Alvin sovit sig igenom stora delar av denna dag (på promenad, i vagn på tomten, i bil vid tippen). Får se hur sovsugen han är nu.

Idag har jag varit på promenad med min gamla klasskompis med 10 dagar äldre son och sen gick vi hem till henne och fikade. Så kul med en så jämngammal lekkompis och även om vi inte setts på hur länge som helst så är det ju ändå någon man känner och vet vem det är så det känns inte lika konstlat som jag kan känna lite inför föräldragruppen där man bara blir ihop parad med folk. Dessutom bor de bara 5 minuter bort.

Nu sitter jag i soffan (som vanligt), har precis ätit lunch och snart ska vi åka ut till mamma och pappa hela lilla familjen för att fira lillebror. Solen skiner (när jag promenerade var det minsann grått och pissregn) och tack vare att jag träffade henne redan vid 9 så känns det som om dagen rymmer så mycket.

I lördags tippade jag och P melodifestivalen. Jag var så säker på att vinna att jag gick med på världens jobbigaste pris (för förloraren). Tyvärr förlorade jag och denna vecka måste jag:
1. Ta hand om disken varje dag måndag-fredag
2. Dammsuga hela huset
3. Våttorka vissa golv som är i stort behov att våttorkas
4. Åka och panta. Låter kanske som en enkel match men jag överdriver tyvärr inte när jag säger att det är typ 20 pappkassar som står i garaget och väntar. Inte nog med att det känns lite jobbigt både tidsmässigt och praktiskt, jag kommer ju dessutom att känna mig som värsta lodaren när jag står där på Coop. Kanske ska jag ha Alvin i en sele på magen också så att folk verkligen kan tycka synd om oss.
5. Städa ur hela gästrummet i källaren så att det går att ta emot gäster. Steg 1 i det är att åka till tippen med alla hundramiljoner kartongsopor som fått sin hemvist där. Dessutom måste det städas på diverse vagnsdelar (2 sittdelar, en hårdlift), gammal skohylla, blöjhink som ej används, lite tvätt och ja, annat som hamnat i "rummet som ingen ändå ser så här kan vi förvara allt bråte som inte ryms i garaget".

Dessutom ska jag frivilligt börja titta på lite köksrenoverings grejer nu i veckan tänkte jag. Ingen vila, ingen ro. Känner mig lite som askungen. Men tänk vad skönt jag hade haft det om jag hade vunnit tippningen....

Kan omöjligt fatta att det gått 4 månader sedan Alvin föddes men när jag räknar efter så stämmer det ju faktiskt. Han inledde 4-månadersdagen på ett ganska tråkigt och läskigt sätt. Vi väntade besök vid 11. Alvin var på bra humör. Satt i soffan och kollade in P och omgivningen. Han var som vanligt (enligt BVC på grund av ännu inte utvecklad tårkanal) grejsig i vänster ögat så jag gick iväg för att hämta en tuss att göra rent det med. Precis samtidigt som jag kom in i rummet grät han till väldigt ledsen (typ så som han kan göra när han blir skrämd av hundens skall). P tog upp honom och kramade och försökte trösta men det hade nu utvecklats till gallskrik. Då såg jag att han var helt blodig i ögat. Eller det var svårt att avgöra varifrån blodet kom men det det rann i alla fall blod ur det stängda ögat och jag torkade på utsidan men det kom mer. Superläskigt och P fick för sig att Alvin på något vis hade pillat in eller ut hela ögat och stämningen blev något hysterisk. Och Alvin vägrade öppna ögat så att vi skulle kunna se vad som hänt. Det slutade i alla fall blöda medans vi försökte ringa sjukvårdsupplysningen men det var 55 minuters kö. (55 minuter! Det är ju just bra hjälp.) Hur som helst lugnade han sig lite (men grät fortfarande) efter ett tag och gästerna (L och M och Isabelle) kom. Jag ammade för att få honom lugn (funkade) och sen kunde jag och L undersöka ögat lite noggrannare och kunde konsteratera att han uppenbarligen lyckats riva sig själv liksom innaför de nedre ögonfransarna på insidan så att det lossnat en liten bit och det var värsta jacket. Okej, värsta är kanske att överdriva men det är ett ordentligt jack och det blödde ju ordentligt och har geggat sig lite under dagen. Dock verkar det inte vara någon fara på själva ögat och nu rinner det nog inte mer än vanligt. Och senare på dagen var mamma förbi (för hon körde hit min yngsta bror från Arlanda som tydligen hört bön och kommit ner för att hälsa på oss och fira sin egen födelsedag) så då fick hon också uttala sig och hon tyckte inte det såg ut att vara någon fara bortsett från obehaget. Men usch vad läskigt det var. Blödande bebisar är inte att leka med och speciellt inte ur ögat! Fy och tvi och hur ska vi undvika att något liknande händer igen? Händerna ska ju upp i ansiktet HELA tiden och hur ofta jag än klipper och filar naglarna så lyckas han ju riva sig. Förstår ju att det var extra olycklkigt att han lyckades träffa just inne i ögat men ändå. Vi kan ju inte binda fast händerna på honom. Scary.

Ja, i övrigt har 4-månadersdagen bjudit på hela 4 bajsblöjor varav en resulterade i bajs över hela ryggen. Nu har vi dock fått överta en sådandär badstol som man kan ha i baljan från Isabelle men jag tänkte använda den till att ställa på duschgolvet när han behöver sköljas av och det fick vi alltså anledning att testa bara någon timme efter att de åkt. Funkade prima.

Som vanligt på månadsdagarna måste jag ju sammanfatta lite vad han har för sig (bortsett från att bajsa och riva sig) men tror att det får bli ett eget inlägg utan ögonskador och annat.

Nu är det lite gnälligt här, oklart om det är på grund av ögat, förkylningen som hänger i eller bara hunger och trötthet. Den oro man känner för sitt barn när något händer, han är förkyld eller bara gråter utan att man vet varför den är verkligen omöjlig att förstå innan man är där. Jag var orolig under gravidteten, rädd att något skulle hända, att något skulle vara fel, att det inte var på riktigt (ja, jag vet, ganska knäppt) och levde i någon slags illusion att det skulle bli bra bara han kom ut. Redan på BB startade en ny sorts oro med skyhöga bilirubinvärden, viktnedgång och massa stick i de där små små händerna. Och oron försvinner visst aldrig. Inte så att jag konstant går runt och är nervös men så fort han gråter mer än vanligt, hostar till lite läskigt, bajsar annorlunda, känns varm eller sticker ut ögonen med naglarna eller något annat som avviker från nöjd och glad så blir jag alldeles stelfrusen i mammahjärtat. Man blir ju helt matt av alla känslor.

Så mycket annan fritid än Alvin blir det ju inte...

Dag med ganska full fart idag samtidigt som Alvin varit rätt snorig och dan. Nu har vi precis kommit hem från 2 timmar lång promenad. Alvin sov hela tiden så nu är han pigg och glad i alla fall. Tidigare idag hade vi besök av jämngammal bebis (och hans föräldrar och storebror). Vi tycker Alvin är stor men denna var ännu större och dessutom 2 veckor yngre. De satt i alla fall och snackade lite med varandra och tittade förundrat (dock väldigt sällan samtidigt). Ja, sen har vi visst inte gjort så mycket mer när jag tänker efter men det har tagit hela dagen så det har ju varit full fart.

Idag har jag drömt om lite småfix i köket, blev inspirerad av dels L & M som ska helrenovera sitt kök och av att jag såg fotot på vår panel igår. Hur vore det om den var vit istället, och köksbänken var svart? Hmmmm... tål helt klart att tänkas på. Köket ska någongång så småningom göras om helt men i samband med det måste vi även riva en vägg och sätta upp en vägg och omdisponera helt. Eller måste måste vi så klart inte men det vore smart att ta det i samma veva och det är inte aktuellt nu och köket är egentligen helt ok. Vore bara kul med ett litet eget projekt och att sätta egen prägel här hemma (som om jag inte har nog med att ta hand om mig själv och mitt barn) och det känns lite lagom både arbetsmässigt och ekonomiskt. Men sen kom P och tog ner mig på jorden och sa att om vi målar panelen vit (orkar inte ta bort den helt) så kommer skåpen se gulsmutsiga ut i jämförelse så då måste visst även de målas och då blev det ju så mycket mer att göra. Man ska inte ta sig vatten överhuvudet och sen finns det ju en gräns för vad det är värt att investera i ett kök som man vet så småningom ska rivas även om det är ett par år bort. Får se hur det hela slutar. Oftast blir det ändå så att jag startat det jag fått för mig att starta och sen får stackars P slutföra. Arbetsfördelningen kunde inte vara bättre och på så vis blir ju sakerna i alla fall gjorda.

Nu ska vi laga till lite oxfilé (fint ska det vara) och mysa till det ordentligt här i soffan.

Schysst men något ovanlig sovposition eller vad säger ni?

Oj, oj, vilken klump vi har här hemma. Oavgjort på längden, 62,5 cm, mittemellan vad vi trodde. Våra gissningar på vikten var ju dock inte alls bra (fast jag vann), 6550 gram väger han nu. Han har alltså gått upp 850 g på 4 veckor och hör och häpna ligger han nu på normalkurvan för 4-månaders bebisar födda "i tid". När han föddes låg han exakt på normalkurvan för barn födda en månad tidigt. Inte konstigt att han sover och äter så mycket. Han har ju för tusan jobbat in en hel månad! Tydligen var det bara bra och kurvan går ändå i lagom takt. Sen satt han och snackade hela BVC-besöket och charmade tanten. Tyvärr var det sista gången med henne, hon är ju egentligen pensionerad och har bara vikarierat i väntan på ersättaren för den som slutade. Hoppas nästa tant är lika bra!


Stor nog att sitta själv i soffan.

Mina tänder såg prima ut, ska bli kallad till tandhygienist efter sommaren för lite recond av munnen men inga hål och behöver inte gå till tandläkaren så ofta enligt honom själv. Firade det med att gå hem och dricka fanta till lunchen (den öppnades ju i helgen och annars får vi ju slänga den för att kolsyran försvinner).

Imorgon kommer en gammal barndomsvän till P hit tillsammans med sin sambo och deras son som bara är typ en vecka yngre än Alvin. Ska bli skoj men jag har aldrig träffat dem så lite nervöst också. Dessutom är de lite mer rutinerade än oss på barnafronten. Detta är deras femte (!) barn. Hoppas snuvan som Alvin flera gånger vaknat av i panik sen igår kväll lugnat ner sig tills dess.

Igår kom fotona som jag framkallt hos Extrafilm, blev 3 fina tavlor i köket. Tog de tavlor vi redan hade där och vände på motivet så att baksidan fick agera pas partout och det blev riktigt bra. Sen ramade jag in ytterligare 3 bilder i en trippelram från IKEA men den hann jag aldrig få upp igår. I eftermiddags när jag kom hem från promenaden till BVC (hurtbullen jag promenaerade i sol dit 25 minuter och lika länge i snöslask hem) hade älsklingen satt upp tavlan perfekt i trappen så att den syns direkt när man kommer in i hallen. Ska rama in fler kort i svarta ramar och sätta upp på den vita trappväggen. Det blir snyggt det! Sen är ju motivet alldeles bedårande också så det kan ju inte bli annat än lyckat.


Inte så bra kvalite på bilden men ni ser ju upplägget. Och måste försvara mig lite och skylla panelen på de förra ägarna, den hade jag nog inte valt själv.

Och så bildbevis på tavlan som älsklingen satte upp idag.

Nu har filuren på golvet tröttnat på att ligga och lufta sig så får nog avsluta nu. Under tiden på golvet har han hunnit vända sig från mage till rygg några gånger (och jag lyckades filma en av gångerna!) samt hunnit kissa på golvet och soffbordsbenet en gång (kan inte säga att jag är lika stolt över den bedriften.

Idag har jag lunchat med en gammal klasskompis. Hon fick barn för snart ett år sedan. Hon hade hört att helamning var ett bra preventivmedel. Om 5 veckor ska hennes dotter bli storasyster. Amning fungerar inte som preventivmedel. Dessutom hann hon aldrig få tillbaka mensen så hon märkte ju inte att hon var gravid för trodde ju att den uteblivna mensen var för att hon fortfarande ammade. Hon kände sig väldigt trött (men det är man ju som bekant ofta som småbarnsförälder), hon tyckte brösten var ganska ömma (men inte visste hon hur det skulle kännas efter att ha ammat ett par månader), hon tyckte att magen var väldigt envis att få bort fast hon tränade ganska mycket (men även det är ju ett ganska bekant fenomen efter att man fött barn). När magen bara blev större fast hon tränade allt mer och resten av kroppen blev allt mer tight så började hon ana orod. Hon gjorde ett graviditetstest i slutet av oktober väl medveten om att om det var positivt var hon ganska långt gången. Och positivt var det alltså, fick tid för ultraljud för att tidsbestämda och visade sig vara halvvägs! Hon hade tagit sig igenom hela första halvan av graviditeten utan att märka den. Nu har de, hon, mannen och dottern precis kommit hem från en lång resa som de hade planerat innan beskedet så det har varit en väldigt annorlunda (men än så länge lätt) graviditet för hennes del. Kan konstatera några saker. Om man blir gravid väldigt kort inpå att man varit det sist blir magen väldigt snabbt väldigt stor. Barn nummer 2 kräver också ganska mycket planering. Speciellt om barn nummer 1 fortfarande använder bebisgrejerna. Amning fungerar inte som preventivmedel (hon har en teori att det snare är så att man ganska sällan har tid för vuxenlekar medans man ammar så tillfällena att bli gravid på är ganska få då men hon lyckades träffa sin första ägglossning en av de få gångerna det skedde när hennes dotter var ungefär 3½ månad). Slutligen kan jag själv konstatera att sprial känns ganska bra just nu.

Ja, det var lite tankar från min dag det. Lunchen var trevlig. Alvin är söt men jag är uppriktigt orolig att det är tänder på G. Det är en annan jobbig sak som stör mig och får mig att må dåligt då och då men orkar inte riktigt gå in på det just nu (så varför skriver jag det ens). Imorgon ska jag till tandläkaren, känns mest omständigt och långtråkigt men det ska nog gå bra. Sen är det dags för vägning och mätning. Detta innebär som ni vet gissningstävling. Jag tror på 62 cm och 6275 g. P gissar på 63 cm och 6225 g. Det var en månad sen senast, då var Alvin 59 cm och vägde 5700 g. Ska även passa på att fråga om tänder och lite om vår roliga skriktimme som inträffar mellan ungefär 9 och 10 varje kväll. Nämde det lite lätt igår på föräldragruppen, hon antydde att det troligen är att han (vilket jag anat) blir alldeles för hungrig på kvällarna när mjölken är mindre fet. Vi brukar fylla på med lite ersättning efter att jag ammat båda brösten två gånger på typ en halvtimma. Då brukar han sluka uppemot 1 dl och sen vara nöjd. Efter att smakportionerna åkt ner kanske det är dags för lite gröt på kvällarna enligt BVC-tanten. Måste fråga lite mer om den saken imorgon. Resten av dygnet är han ju så nöjd och mätt, det är verkligen bara 1 timme per kväll som är lite besvärlig just vad gäller maten.

Lite ologiska hopp i detta inlägg känner jag men det bjuder jag på. Nu ska jag lägga mig på golvet och köra dagens planka. Hade en liten dipp i helgen då jag missade 2 dagar i rad men nu är jag igång igen. Undrar om jag kommer att komma i bikinin om en vecka då det är dags för premiär på babysimmet. Allstå jag fattar ju att babysimmet inte är någon uppvisning av mammakroppen men det vore ju skönt om den i alla fall inte skrämde de andra bebisarna.

Gick lite sisådär med tiden imorse. Känns ju lite fegt men måste faktiskt skylla på Alvin att det blev så bråttom. Precis när det var dags att sätta på honom overallen och lägga ner honom i vagnen så brakade det till ordentligt i blöjan och det var bara att ta av allt och börja om. Antar dock att jag ska vara tacksam för att det ändå hände hemma. Snälla älsklingen fick därför köra oss och barnvagnen och så gled vi in ganska precis halv 11. Träffen gick bra. Alla är så trevliga, dock tycker jag lite att BVC-tanten uppmuntrar till jämförelse mellan barnen och deras färdigheter och det tycker jag är lite konstigt. Det var 2 mammor (och barn) som inte var med förra gången så alla fick presentera sig och sitt barn samt berätta vad barnet lärt sig sen sist. Det är här jag tycker det blir lite prestationsvarning. Jag var först på tur och visste inte riktigt vilken nivå jag skulle lägga det hela på. Sa bara mitt och Alvins namn, när han var född och nämnde att han nu helst sitter eller står hela tiden och att vi dessutom börjat få höra riktigt kluckande skratt. Sen var det en av de nyas tur och så presenterar hon sig och sin 2½-månads son och säger sen exakt samma saker som jag sagt. Typ att han hatar att ligga, bara vill sitta, fast helst stå och att han skrattar massor. Jag vill inte vara den men lite konstigt tyckte jag allt att det var. Nu när man fått riktiga skratt så vet man skillnad på skratt och leenden och jag tror ju faktiskt inte att någon som är 1½ månad yngre klarar exakt samma saker som Alvin. Och hur som är det väl konstigt att liksom härmas? Men vad vet jag? Och inte spelar det någon roll egentligen, jag är stolt över min prins men jag gillar inte härmapor och skryt (annat än när jag själv skryter i min egen blogg förstås, hahaha). Alla andra är i alla fall väldigt trevliga (och säkert den mamman också men hon startade inte så bra) och alla andra kunde komma på egna färdigheter att berätta om. Temat för dagen var som sagt smakportioner och nu har jag lärt mig ganska mycket om vad som gäller när det är dags. Fick se en film också om hur man gör sin egen mat. Kände mig genast lite osäker. Inte för att det verkar så jobbigt att mosa lite pureer men hur känner man igen de olika grönsakerna/rotfrukterna i affären? Jag vet ju typ hur morot och potatis ser ut men sen tycker jag det blir lite svårt. Palsternacka skulle visst vara himlans bra men hur ser en sådan ut? Tur att det finns på burk!

Sen promenerade vi hem i solen. Handlade lite semlor på vägen hem dagen till ära och de har precis slunkit ner. Gillar egentligen inte grädde eller mandelmassa men en och annan semla måste man väl få i sig per år?

Det var som sagt sol idag och snön och isen börjar på många ställen ge vika för grusig asfalt. Utom just i vårt område. Alltså, vi bor trots allt rätt centralt men ändå skulle man behöva isdobbar, polarutrusning och släde för att ta sig fram på villagatorna. Allra värst är vår gata eftersom det går ett bullerplank längs med nästan hela andra sidan av vägen (ja, jag sa ju att det var centralt, då blir det vägar i närheten och då behövs bullerplank) och den ger gatan skugga hela dagen (alltså bara gatan, på tomten får vi så klart in sol). Gatan ser mer ut som en puckelpist (fast med pucklarna på längden) än en bilväg.

Oj, oj, ledsna miner till vänster om mig nu. Matdags. Då hann jag ju inte skriva klart, får återkomma om mat efter mat.

Ja, det är så här jag spenderar många av mina vardagar. Uppkrupen i soffan med Alvin.

Tackar det ödmjukaste för endast 2 nattmatningar och god sömn däremellan. Och som en liten bonus dessutom 4 timmar  mellan första och andra.

Nu ska jag slänga i mig och Alvin frukost, klä honom och packa ner honom i vagnen för att sen promenera till BVC i det fina vädret. Ni som blev oroliga nu att jag själv ska gå naken eftersom det inte ingick i kommande planer att klä mig själv kan jag lugna. Det är redan fixat.

Älskade älsklingen så klart.

Vad hände med denna dag? Och vad har hänt med sömnvanorna egentligen?

Igår var jag duktig, la oss vid 11, ammade och släckte kvart över. Alvin vägrade somna på drygt 1 timme (i vanliga fall somnar han på en minut). Så mycket för att lägga sig i tid. Sen vaknade han varannan timme precis som igår natt. Fast jag tror mig veta anledningen denna natt. Åt alldeles för mycket vitlök igår. Tror inte det var så bra för Alvin tyvärr. När jag kom på det på morgonen fick jag sådana skuldkänslor. Dels för att jag tyckte synd om honom som varit så orolig hela natten men mest för att jag till råga på allt varit så irriterad på honom för att han vägrade. Som om det var hans fel. Men jag var så trött att jag inte tänkte klart. Som om han, världens bästa unge någonsin skulle göra något ont med flit. Lilla sötnöten. Hade i alla fall extra panik över den uteblivna sömnen eftersom jag ju skulle iväg vid 9. Sen när jag väl gick upp vid 8 upptäckte jag att jag fått sms vid 1 att hennes äldsta son var sjuk så det blev ändå ingen promenad. Synd att jag inte tittade till mobilen någon av alla de gånger jag ändå var vaken i natt så hade jag nog inte haft samma panik.

Gick tillbaka och la mig och så sov vi vidare till 9:30. Då kom besiktningsmannen som rapporterade att det inte var någon fara med badrummet. Bara att fylla i fogen. Ingen att göra något åt. Sen var jag ju så trött att jag gick och la mig lite (sådan lyx att ha P hemma!). Vilade i totalt 2½ timme men var vaken större delen och fick upp en liten Alvin för amning mitt i men lite piggare blev jag allt. Hela dagen blev så konstig av att sova mitt på dagen. När jag väl gick upp och hade fått i mig lite sen lunch var det redan dags för oss att promenera mot kusin W för att vara barnvakter. Bjöds på middag vid 5 tiden (2 timmar efter lunch) och sen lekte vi medans de var på föräldramöte och sen lite fika och snabb promenad hem och kollade på samma program som övriga sveriges nyblivna mammor (verkar det som). Mysigt att tänka tillbaka på förlossningen även om den inte kändes så mysig just då. Ja, det var min dag. Väldigt konstig i tider jämfört med hur en dag brukar se ut och på något vis har dagen varit väldigt lång men samtidigt väldigt kort och inte så mycket hanns med (och då vart ju ändå en sak inställd!). Imorgon väntar föräldragrupp, dags att lära om smakportioner. Snart är det dags att pröva, lite skräckblandad förtjusning måste jag säga.

Så nu ska vi testa att lägga oss i rimlig tid även idag och hoppas på bättre lycka med själva sömnen. Måste få sova lite mer än 1 i streck. Snälla, snälla, snälla. Fast den som gapar efter mycket.... så glöm att jag skrev så!

Åhhh, en vårig dag. Fast vinden bet hårt i kinderna och snön och isen klamrar sig kvar. Men sol. Vi avslutade långpromenaden med hund och vagn på verandan i solen. Käkade bullar och jag drack cola och P en öl. Alvin sov sött i vagnen och hunden lekte av sig i snön. Myspys. Och nu minns jag vad mysigt det är med hus. Verandan är värd alla snöskottning i världen (speciellt som jag oftast tittar på när sambon skottar).

Nu sitter vi inne (i huset som tyvärr är ganska kallt eftersom vi gjorde misstaget att ha dörren öppen medan vi satt ute i 2 timmar). Grabbarna sitter bredvid mig i soffan och sover (och med grabbarna menas hela övriga familjen, både älskling, bebis och hund). Har precis lyckats klippa Alvins naglar. Inte så enkelt när fingrarna liksom krullar ihop sig men det samlas enorma mängder skit under de där naglarna. Jag kan inte fatta varifrån det kommer?

Ska ladda ordentligt inför kommande vecka nu, massa på schemat. Börjar redan imorgon klockan 9 och då sover jag ju som bekant vanligen. Ska träffa en gammal klasskompis på promenad och fika. Har inte träffat henne på typ 10 år men nu bor vi i samma område och hennes son är bara 10 dagar äldre än Alvin. Lite läskigt att träffa folk man inte träffat på så länge men håller tummarna för att det blir bra. Sen ska det komma hit en besiktningsman och kolla på vårt badrum. Fogen har börjat släppa på ett ställe inne i duschen och eftersom vi tecknade en besiktningsförsäkring när vi köpte huset hoppas vi att de har något förslag på hur vi ska åtgärda det hela. På eftermiddagen ska vi vara barnvakter åt kusin W. Ja, det var bara måndagen det, tror inte jag orkar tänka längre än så men vet att veckan fortsätter i samma anda.

Ikväll ska jag i alla fall förhoppningsvis lägga mig tidigt så jag orkar upp imorgon och så håller jag tummarna för att nattens 2-timmar-mellan-varje-matning utökas till åtminstone 3 timmar. Vill ju inte gärna att trenden går mot mindre sömn, tycker det är dags för längre pass. Kanske ska jag joina mina 3 kumpaner i soffan och blunda lite jag med och samla energi, passa på när det bjuds liksom?

Min pappa är bra snäll. Ibland för snäll faktiskt. Just på bilden här leker han dessutom jultomte och är därför extra snäll.

Oj. Hamnade hos mamma och pappa och blev kvar där över natten. P skulle iväg på äventyr så jag valde att ta med mig barn och hund och åka dit. Alltid trevligt att få middag serverad och att Alvin får hänga med mormor och morfar. Och så var min äldsta bror med sambo där också. Very nice. 

Måste berätta om vilket fynd jag gjorde i torsdags på babyproffsen. Vi har ju en Britaxvagn som ”shoppingvagn” som vi just nu endast använder chassit på (till bilstolen). Sen när Alvin vuxit ur babyskyddet så finns sittdelen till vagnen att ta i bruk (fast jag hoppas att det dröjer länge, så praktiskt att bara kunna lyfta ur babyskyddet ur bilen när man ska in och handla). Fyndet var i alla fall en åkpåse till Britax. Svart och fin och nedsatt från 595 till 99 kronor! Ingen användning för den just nu alltså men så småningom och då kan jag återigen glädjas åt mitt fynd. Tror kanske att den kan komma till användning redan i vår. Inte för att vagnen kommer att användas redan då men åkpåsen vi har i liggvagnen nu är supervarm och kan tro att denna skulle kunna ersätta den senare i vår också. Så jag är väldigt nöjd fast jag inte ens har någon användning för den ännu. För övrigt fyndade jag också en svart matta med vita stjärnor till köket. Endast 49 kr på Rusta.

Ikväll blir det melodifestival och oxfile men först snabbtbesök från bror nummer 2 med sambo. Alla vill titta på Alvin då och då. Snacka om poppis kille. Blev så glad imorse också. Lyckades få Alvin att lägga av ett sådant där asgarv så att det låter som att han ska kikna av skratt så att mamma/mormor och moster hörde. Då blev han om möjligt ännu mer poppis.

Och jo. Håret blev helt okej. Kan inte direkt säga att det blev mycket bättre än innan (bortsett från att slippa det där grå stråt men det hade jag ju redan ryckt bort) men det blev i alla fall inte hemskt och det är det enda krav jag egentligen har efter en färgning. Har varit med om konstiga nyanser allt för ofta.

Har inte bestämt mig för om jag är nöjd med håret eller inte ännu. Får sova på saken och återkomma. Möjligen kan det även bli ett litet bildbevis.

Idag har jag jagat babysimbadbyxor. Inte det lättaste visade det sig. Fanns bara rosa samt ett par blåa med sjöjungfrur och volang. Inget av det kändes riktigt som Alvins stil. Inte nog med att jag måste tänka till som tusan för att hitta något jag själv kan klämma i mig i innan det är dags för premiären i bassängen. Ska det dessutom vara en utmaning att hitta badkläder till en tremånaders bebis?

Nu ska jag gå och göra mig klar för natten. Garanterat kommer jag få en chock när jag ser mig själv och mitt nya hår i spegeln. Minnet är nämligen bra men ytterst kort nu för tiden.

Ok att det sliter lite att få barn och man blir genast lite äldre bara av själva saken att vara förälder. Men grått hår?!? Nej, fy faan. Imorse hittade jag ett grått krokigt ganska kort grått hårstrå i mitt huvud. Inte kul. Nu hade jag redan igår bestämt mig för att färga håret lite mörkare men morgonens upptäckt gav mig extra motivation och nu sitter jag här med färgen inkletad i håret. Hua...

En gång var jag ett riktigt ljushuvud (nu har jag bara väldigt dålig humor).

Jag fortsätter som för januari och kör en månadens lista även för februari.

MÅNADENS SMS: Med jämna mellanrum  skickar jag i Alvins namn (ja, jag vet, jobbig morsa) bilder på Alvin med små statusrapporter  till mina föräldrar. Verkar mycket uppskattat och vid riktigt lyckade bilder kan även mina bröder få sig ett mms. Kan mycket stolt meddela att Alvin är bakgrundsbild i telefonen inte bara hos sina föräldrar utan även hos åtminstone en morbror tack vare detta.
MÅNADENS UTBROTT: Är inte lika trött nu längre (sen P började göra mig sällskap här hemma) så jag håller mig lite lugnare tror jag. Hunden brukar dock få lite tokutbrott när det ringer på dörren och skäller då som en galning. Inte så uppskattat av Alvin och således inte så uppskattat av hans föräldrar som måste trösta ledsen kille.
MÅNADENS SMAKUPPLEVELSE: Chaite gjort på pulver i burk från Espresso House. Lyx för den som inte dricker kaffe.
MÅNANDENS "JAG ORKAR INTE MER": Blir nog lite samma tema som i januari. Nattetid är inte tålamodet det bästa och när man vaknar och inte har koll på någonting och är allmänt förvirrad och inte minns när jag senast gav mat och sen kommer det gnäll och bajs och jag vet inte vad, då är det lite jobbigt. Tur att han är så söt då. MÅNADENS PLATS: Skötbordet. Bästa stället att hänga på enligt Alvin. Glad bebis=glad mamma.
MÅNADENS SKRATT: Alvins kluckande skratt när man kittlar honom under armarna.
MÅNADENS VÄRSTA: Begravningar är ju aldrig kul och har ju varit på en denna månad.
MÅNADENS FINA: Älsklingen på alla hjärtans dag. Blombud till mig. Det är man inte bortskämd med.
MÅNANDENS BOK: Faktum kvarstår. Här hinner vi inte läsa en enda bok.
MÅNANDENS SÅNG: Dinkelidunkelidoja går alltid hem.
MÅNADENS MÅSTE: Framkalla bilder.
MÅNANDENS INSIKT: Det är lite vemodigt ibland när man inser hur snabbt tiden går och hur mycket Alvin vuxit men samtidigt är det helt underbart att se honom växa och utvecklas och det blir bara bättre och bättre varje dag.
MÅNANDENS LÄNGTAN: Efter våren. Och för att få sova lite mer än 3 timmar i streck.
MÅNANDENS ORD: Hej! Tror stenhårt på att det kommer att vara första ordet.
MÅNANDENS PLAGG: Sockor. Det har varit lite kallt härinne ibland.
MÅNADENS SAK: Öppna spisen (om det räknas som en sak?).
MÅNANDENS UTFLYKT: IKEA-utflykten med L kändes väldigt produktiv och trevlig.
MÅNADENS SMAK: Okryddat. Vi var utan peppar väldigt länge. Inte kul. Sen tog även saltet slut men då fick det vara nog. Gick ju inte ens att käka gröten på mornarna.
MÅNADENS LJUD: Måste återkomma till det där kluckande skrattet. Har aldrig hört något så härligt.
MÅNANDENS OBEHAGLIGASTE: Bajsblöjor är ofta ganska obehagliga. Vissa är obehagligare än andra. MÅNADENS LYCKA: Vi har ju spenderat nästan hela månaden tillsammans hela familjen nu. Vilken lyx! Varje dag är som semester (fast väldigt mycket kallare).

Idag är jag nyfrissad. En promenad i solen och plusgraderna (tjoho!) till Bromma Blocks och så ett snabbt stopp hos frisören. Alvin sov sig igenom det hela. Inget extravagant eller så men lite uppfräschning. Har ju börjat tappa så galet mycket hår och det som är kvar blir bara risigare och risigare. Dessutom är det någon som börjat greppa saker ganska bestämt senaste dagarna. Mitt hår verkar tyvärr vara favoritsaken att greppa. Nu är det i alla fall lite mindre risigt för stunden och lite mindre uppklippt och jag är nöjd. Sen blev det snabb passage genom butikerna. Eftersom P var med och hans favoritsyssla inte är att strosa i affärer blev det mer som att shoppa i farten. Lyckades slita med mig lite rea hem till Alvin. 2 par byxor, set med skjorta och pullover (shit vad fin han kommer bli när han vuxit i storlek 68) och en mössa, allt för totalt 210 kr blev resultatet. Efter det avslutade vi med en god lunch (grillat lamm med tzatsiki och några andra röror, pommes och cola). Eller jag tyckte det var gott. P tog en mix köttallrik men den innehöll mest konstiga knyten med köttfärs. Av någon anledning blir det aldrig bra när jag väljer ställe. Han lyckas aldrig få sig något riktigt gott och så sitter jag där och känner mig dum som är jättenöjd. Nästa gång får han välja ställe. Eller så får han ta samma som jag. Ja, ja, på det stora hela var det ett mycket trevligt sätt att spendera eftermiddagen på tycker jag. Nu sitter vi (återigen) i soffan och mumsar på lite kladdkakerester från i söndags. Alvin ligger bredvid och garvar. Livet är ganska mysigt ibland.

När jag ändå bara sitter här och inväntar Alvins vakentid så kan jag ju skriva om en ska jag tänkt skriva om ett tag. Jag skulle också kunna tvätta men det verkar tråkigare så jag väljer att skriva.

Alvin växer så det knakar. Nu börjar verkligen majoriteten av storlek 56 vara för litet. Jag märker ju det när jag klär på honom ett plagg, inser att detta är sista gången. Och så när jag tar av det och lägger det i tvättkorgen så blir jag så vemodig. Tänker på hur liten han var första gången han hade just det plagget, inser att detta är sista gången jag ser honom i det. Ofta märks det dock inte ordentligt att det är för litet förens blöjan är full. Går utmärkt att knäppa bodyn i grenen med ny blöja men så fort han kissat så stramar den. Så när dagen är slut (eller kräket tagit överhanden) är det så dags för tvättkorgen, tvättmaskinen och slutligen tillfällig slutförvaring i papperskasse under skötbordet. Så småningom ska slutförvaringen ske i kartong på vinden men måste fylla kartongen först eftersom detta är en utrensning som sker löpande. Jag måste typ fälla en tår varje gång ett plagg åker av för sista gången och sen igen när det är tvättat och åker ner i påsen. Många tårar blir det för det är ju typ ett plagg om dagen det handlar om. Och så börjar jag undra hur det ska gå när allt 56 är bortrensat. Så vidare värst mycket 62 har vi inte. Jag köpte någon enstaka body och byxa på REA och det mesta som vi fått i present är 62 men det är faktiskt inte så mycket. Med tanke på mängden dreggel och kräks och annat mysigt så är 10 bodysar väldigt lite. Om jag inte ska bo nera i källaren och tvättstugan. Men hans kläder är ju så små så det känns ju väldigt onödigt att köra maskiner med typ 5 bodys. Måste nog shoppas helt enkelt. Fast det får nog bli 68 då för det har vi endast 1 body i och tror han snart är där. Gulp vad det går undan. Men det positiva är att det finns massa söta killkläder i de lite större storlekarna. Typ lite gubbinspirerat. Det fanns i alla fall det när jag var ute efter storlek 50 och allt där bara var puttinuttigt och jag ville köpa coola kläder men det bara var i större storlekar. Nu är det högst troligt tvärtom bara för att.

I storlek 44 (!) 20 dagar gammal.

Shit. Tror jag har fått liggsår och blivit kroniskt ryggstel av detta slappande. Alltså, jag förstår att det vore mångas dröm men att först ligga i sängen i typ 10 h (att ligga så pass länge är enda sättet att komma upp i totalt tillräckligt många timmars sömn, jag sover ju inte i närheten av alla dessa timmar), sen gå upp, sätta sig i soffan och sitta i den hela dagen och sen gå och lägga sig lika länge i sängen igen sliter kanske mer på kroppen än att hålla igång. Därför ska vi idag utföra vissa uppdrag. Bauhaus och hyllor till Alvin är nästa mål på vägen. Men nu somnade Alvin precis. Efter att ha suttit upp själv skitalänge (alltså han kan inte sitta utan stöd men han har suttit i soffan och lutat sig lääääänge nu) så har han nu däckat så då får vi nog låta honom sova vidare lite innan vi packar in honom i overall och bilstol. Så tillsvidare jobbar jag vidare på ett göra gropen efter min rumpa i soffan ännu lite djupare...