Logik enligt Julia

Idag här pyntats och bakat pepparkakor. Alvin var till betydligt bättre hjälp än sist och gott blev det. Inga kort på baket men på fönster och annat fix. Mest nöjd med förankringen av ljusstaken i fönsterhakarna så att den förhoppningsvis inte ramlar ner i huvudet på någon liten klåfingrig. Silverstjärnorna i vardagsrummet är jag väldigt nöjd med. Bortsett från att sladden som vanligt var för kort (jäkla puckon som sysslar med den produktutvecklingen, vore ju lämpligt om den räckte till ett normalt fönster i alla fall). Dessutom hänger stjärnorna i profil snarare än platt mot fönstret. Varför? Men i övrigt är jag nöjd och det känns väldigt mysigt här hemma. Snart tjuvstart på glögg och pepparkakor.

Jaha. Lite plus och minus.

Vilmer verkar för övrigt rätt sugen på att ta en tugga av den där bananen.

I min iver att tvätta bort magsjukevirus som cirkulerat i huset senaste dygnen slängde jag in ett lass med smutsiga kläder i maskinen. Nu har jag precis upptäckt att jag även tvättat en blöja. Lyckligtvis obajsad men effekten av en blöja i en tvättmaskin är ingen kul syn. De består av små små kristaller kan jag informera om. Jag som inte hade något annat att roa mig med.
Bilden gör inte ens förödelsen rättvisa. Det ser ut som om det snöat (plast?)snö på alla kläder. Antar att det är bäst att låta allt torka och sen borsta/dammsuga bort.

Vi övar på att somna (och helst även sova) i egen spjälsäng i sovrummet. Mycket spring i trappen blir det men förhoppningsvis lönar det sig i slutändan. 
Adepten.

Ja, vi har ju som sagt en treåring här hemma nu och det måste självklart dokumenteras.Nästan på pricken dubbelt så lång och nästan 6 gånger så tung.

Man skulle kunna tro att 3-årsfirande tog så hårt på oss att vi gått under jorden men så är inte fallet. Det har bara varit mycket sista veckan och min hjärna har knappt hunnit/fått tänka klart en endaste tanke. Det har städats och handlats och lagats mat inför kalas. Och det har kalasats med nära och kära och varit vardag och sen varit 3-årskontroll och Alvin har premiärat som gäst på barnkalas (ett riktigt där han var bjuden i egenskap av sig, inte för att han är son till födelsedagsbarnets kompis mamna), och han har haft barnkalas själv med en enda exklusiv gäst, det räckte alldeles utmärkt. Och Vilmer har fortsatt hosta och hosta och hosta. Men också med att inte amma på natten. Mellan 23 och 05 är baren stängd och det har gått smärtfritt. Han vaknar ju ibland ändå men ändå framsteg. Och så ska det väl bli vinter någongång så det har krattats också (men hur stora lövhögar jag än gör är gräsmattan lika dold av löv så det känns som ett evighetsarbete). Så ja, tiden rullar på och det är ju bra för november är i ärlighetens namn inte en speciellt charmig månad bortsett från jubileet av Alvins entré. Men andra ljuspunkter finns ju också så klart. Till exempel är det väldigt trevligt att vara ledig. Alldeles strax ska jag packa med mig lillfis för en fika i Blocksen. Så skönt att kunna tacka ja till en spontaninbjudan från gammal vän som är i närheten för att lämna in sin bil på service utan en massa planerande. Svårt att minnas hur det var att inte ha den här tiden. Ska försöka komma ihåg och uppskatta det dagar då jag är stressad eller tvärtom uttråkad.

Har precis slagit in paket till morgondagens 3-åring.

Tänk, för exakt tre år sen satt jag i soffan och åt en god fredagsmiddag och trodde jag hade 5-6 veckor kvar som gravid. 4 timmar senare gick vattnet och magen blev en bebis. Shit vad chockade vi var när Alvin kom, men så bra det blev! Och tänk hur mycket som hänt sen dess, med honom, med mig, med oss och med allting runt omkring. Vilka år han bjudit oss på!

Jo, jag är visst en sån där jobbig morsa som jämt och ständigt måste skryta om sina barns alla framsteg och kunskaper. Men alltså här måste det ju vara ok, i min egen blogg. I andra sammanhang kanske inte lika charmigt (där med inte sagt att jag låter bli för det). KrypandeStåendeUnderbar

Nu är det inte många lugna stunder här hemma. Inte ens på nätterna. Det ska krypas, och ställa sig upp mot ALLT och nattetid ska det pruttas och hostas och bökas. Jag är trött. Tur man trots allt blir lite pigg av titta på denna lilla filur.

Det är en speciell dag här hemma idag. Alvin är nu nattad i sitt egna rum för första gången och han var mycket förväntansfull inför detta. Vad han trodde skulle ske kan man ju undra men huvudsaken är att han var nöjd. P får sova på soffan denna första natt för att finnas nära. Gillar egentligen inte alls att Alvin kommer sova på eget våningsplan (dessutom planet med kök, ytterdörr och andra potentiella faror) men vi kan verkligen inte dela sovrum allihopa längre. Alla väcker alla och kanske framför allt mig och någon källarflytt verkar tyvärr inte vara nära förestående. Så, det blir nog bra så här även om jag vemodigt inser att imorse var sista morgonen med vårt vanliga morgonmys i sängen. Vill inte att han springer ensam i trapporna så P kommer att få gå ner när Alvin vaknar. Och hur jobbigt det än är att nattetid bli mosad mellan två barn så är det alltid lite sorgligt när en period är över. Min lilla kille börjar bli stor! Hoppas dock att det snart blir lite mer ordning på Vilmers sömn så att vi kan växla mer mellan barnen så att det ibland är jag som nattar eller går ner till Alvin. Om nu detta funkar överhuvudtaget. Han kanske slår bakut och börjar vakna så mycket att det är ohållbart men vi får hoppas att det hela faller väl ut och leder till bättre nattsömn för alla inblandade.
Favoritkillar som leker på nya favoritplatsen: mattan i hallen (den las dit för att skydda vild bebis från hårt klinkergolv men har blivit nya myslekplatsen).

Allhelgona och besök i minneslunden. Vilmers första. Ett ljus från Alvin, ett från Vilmer och en massa ljus från en massa andra. Så fint. Så vemodigt.